För 6 år sedan lämnade jag mina barns pappa efter flera år i ett destruktivt förhållande. Alkohol var inget som fanns i vårt livspuzzel då han var nykter alkoholist sen många år tillbaka.
Jag hade verkligen bestämt mig för att lämna han, redan innan jag blev gravid med ”lillan”, men att ta det slutgiltiga steget var betydligt svårare än jag någonsin trott.
Jag hade bestämt mig för att leva ensam. Leva för mina barn och för mig själv. Att leva för mig själv var ett helt nytt begrepp, bara tanken på det öppnade en ny värld.
Och jag var bestämd. Så beslutsam över att älska ensamheten de veckor jag inte hade barnen och leva till fullo när dom var hos mig.
Men så fick jag nytt jobb, spännande med en massa utmaningar och där träffade jag han. Min nuvarande sambo. Han som jag föll så pladask för. Han som fick mig att hitta det där lilla extra med livet.
Vi hade det bra länge, tills dess att Pandemin kom och hemma arbetet blev ett faktum. Där alla spelregler släpptes innanför våra fyra väggar. Där teams möten och fikastunder framför dator blev den nya vardagen. Det ingen visste på andra sidan min sambos skärm var att han hade vin i kaffekoppen och öl i sportflaskan.
Där och då började resan till den ohållbara vardag vi lever i idag.
Han jobbar skiftgång vilket gör att vissa veckor jobbar han inte alls mycket, vilket också möjliggör hans drickande. Det är ju nu jag har helg säger han och sveper sedan i sig nästan en 3 L vinbox själv.
Jag ut sagt länge att han dricker bort vår relation och han har ack fler gånger sagt att han lovar att sluta.
Han dricker öppet framför oss alla och i söndags när jag stod i duschen så tog han med sig grabben på 12 år till den lokala pizzerian, utan att jag hade vetskap om det. När dom kom tillbaka 2 Tim senare så hade sambon druckit 4 öl samt så hade dom umgåtts med byns mest kända alkoholist och suttit där för att dricka ikapp. Hur kan han ha mage att ta med mitt barn dit och utsätta honom för det sällskapet?!
Han kan aldrig köra bil numer då han måste ta sig en återställare på morgonen efter för annars så blir han illamående, skakig och på dåligt humör. Men han ser inte hur hans humör påverkas av drickandet. Han ser inte hur han skyller allt som går fel på oss andra och försvarar alkoholen som om den var det dyrbaraste som fanns.
Jag skulle kunna fortsätta skriva hur länge som helst, men jag måste nog nöja mig såhär. långt. Snälla hjälp.

Hej, förstår att det är tungt nu. Hur ser du själv på alternativet att lämna honom? Du har ju ett val, och behöver välja åt både dig och barnen. Är kärleken till honom värd att offra dina barns hemmiljö för? Du har tagit dig ur en dålig relation tidigare, så jag tror du har kraften och styrkan att ta ett beslut som gör dig och barnen gott. Om du har möjlighet så tycker jag du ska flytta med barnen så snart som möjligt. Att han tog med din son till krogen var verkligen att gå över en gräns. Prioritera dig och barnen nu, kärleken hittar nya vägar.