Min man dricker

Profile picture for user @lejo

Tänkte skriva av mig lite och höra vad andra har för erfarenheter när en närstående dricker för mycket. I detta fall är det min man. Jag tror han är på väg åt fel håll. Jag vet inte ens riktigt var jag skall börja. Vi har varit tillsammans i 19 år och har haft ett bra/lyckligt äktenskap fram tills för något år sedan då han började dricka för att döva sina känslor av olika anledningar. Vi har de senaste åren gått igenom en svår kris och min man har svårt att hantera det. Jag tror att det är därför han dricker. Det gör han öppet, men också i smyg... Han tror att han kan dölja det, men jag märker det på både beteende och lukten av alkohol, som han försöker dölja. Jag tror i ärlighetens namn att han tömmer minst 1 bag in box per vecka och mer därtill då det också dricks på middagar, fester, med kompisar m.m. Vi har pratat om detta ett antal gånger och hur jag än säger (konfronterar) det till honom så blir det oftast bråk. Då kan han säga saker som att det inte är konstigt om han döljer det så som jag beter mig. Att bli skuldbelagd för ngt som ngn annan bestämmer sig för att göra tänker jag inte ta åt mig. Jag har ju förstått att man inte skall prata med den som har problem på ett anklagande sätt så jag har uttryckt min oro så jag skäller absolut inte på honom. Sedan under våra bråk/tjafs så kan han tycka att jag är tråkig, som inte känner för att dricka i tid och otid för "man skall ju njuta av livet", som han uttrycker sig. Vad är det för njutning om man gör det ofta för att bedöva dig själv? Måste också tillägga att det känns som att han någonstans fattar att han måste lugna ner sig för han har, vid ett flertal tillfällen "lovat" att han skall göra det. Sen går det några dagar, jag åker iväg i några timmar på kvällen och när jag kommer hem så möts jag av en man, som inte är sig själv....
Hoppas inte detta blev för osammanhängande nu. Jag har mycket mer att skriva, men då blir det ett ännu längre inlägg. Jag vill gärna veta om det är några fler där ute, som går igenom samma sak? Känner mig så frustrerad och fruktansvärt ensam....

Profile picture for user Kristoffer

Hej @lejo!

Välkommen till forumet. Du beskriver en situation som många kan känna igen sig i, där du upplever att din partner försöker dölja sitt drickande för dig. Du har försökt olika sätt att kommunicera, bland annat att inte skuldbelägga och fokusera på din oro, men det leder ofta till bråk och tjafs. Att inte nå fram gör dig frustrerad och du känner dig ensam. Vad klokt av dig att bryta ensamheten och söka stöd.

Du skrev att du har mycket mer att skriva, och jag vill peppa dig att fortsätta skriva här och berätta hur det går och vad du tänker! Ibland kan en behöva skriva några gånger för att ens tråd ska "ta fart".

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Profile picture for user SÖRMLAND71

Hej, jag har liknande erfarenhet.. träffat o flyttat ihop med en ny man och under sommaren mysigt med lite vin varje dag/kväll men han slutar inte. Det dricks vin varje dag... o jag gillar inte när han blir berusad..mest nät hsn ser berusad ut. Känner mig otrygg o orolig över mitt liv o vårst gemensamma samt hans hälsa... .mycket tankar nu men skönt o se att jag inte är ensam

Profile picture for user SÖRMLAND71

Han dricker varje dag o jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Älskar honom men attraktionen dör i att han luktar vin o har simmig ögon ... skulle vara skönt med en dialog kring detta o få lite perspektiv även om jag vet att jag riskerar ett medberoende. Jag har flyttat hem till hans hus och han är en väldigt ödmjuk ofin man ovi har ddt mysigt ihop så drickandet gmr mig oerhört ledsen

Profile picture for user @lejo

Hej,

@Kristoffer, tack för dina fina ord och det känns som att jag blir hörd och förstådd när jag läser din text.
, jag förstår exakt vad du menar och här är det likadant. Jag blir så himla otrygg och känner känslan från barndomen då min pappa drack för mycket. Därav är jag otroligt rädd att jsg är på väg in i ett medberoende. Jag har sagt till mig själv otaliga gånger att jag ex. inte skall "snoka" och kolla hur mycket han har druckit och dricker. Uppskattar inte detta beteende hos mig själv och försöker låta bli. Är dock oroligt över hans hälsa och konsumtion för det är ett riskbruk han har. Själv säger han att han har koll på allt och vill inte hamna där att han inte kan ta en droppe till. Jag tycker också att han försöker intala sig själv att allt är normalt då han sköter jobbet, huset, tränar m.m, men antar att det inte har någon betydelse. Ibland kan det gå 5 min när han kommit hem från jobbet, som han häller upp ett glas och alltid är det en ursäkt som stress eller tung dag på jobbet.
Usch vad kluven jag är. Min man är kärleksfull och bli aldrig elak eller ngt, men personligheten blir ju förändrad och klarar inte av det där "överdrivna", suddiga blicken och ibland sluddrande. Det är så fruktansvärt oattraktivt.

Profile picture for user @lejo

, hur gick din helg förresten? Här var det relativt lugnt, men igår fick han för sig att dricka glas efter glas. Har kommit på att jag hatar ljudet av att hälla upp från bag in box.....

Profile picture for user SÖRMLAND71

@lejo åh vad jag får igenkänning. Blir ledsen o uppgiven o jag vill ju leva med min sambo och älskar honom men avskyr...
- bag in box upphällningsljud
- simmiga ögon
- ofokuserad vid samtal
- somnar i soffan redan kl 21
- Blir arg o gpr i försvar när jag frågar varför han dricker idag igen
Igår kom jag hem efter en tuff dag medinslolning på ny arbetsplats o då sitter han där i soffan med vinglaset o va redan påverkad...
Det känns som om jag aldrig får den riktiga [redigerat av rådgivare pga personnamn] utan alltid den berusade ....
Jag är orolig och otrygg men försöker leva mitt liv o ta hand om mig men går med en stress o klump i magen o har svårt att sova :/
Igår blev vi osams om en annan sak o till slut sa jag att jag inte vill prata förrän han är nykter... han blev arg o la sig att sova i ett annat rum.
Vi får se om han kan låta bli vinet idag o om vi kan reda ut vårat tjafs.
Det är liksom en dag I taget känns det som .....

Profile picture for user @lejo

nästan, som vi lever med samma person fast detta är väl typiskt för en som inte vill inse att hen har problem. Jag känner igen stressen, klumpen i magen och svårt att sova. Och när du säger att man inte får leva med den riktiga personen så är det "spot on". Också det att man kommer hem vid kanske 17-tiden en vanlig vardag så är det en, som redan hällt upp... Jag fasar för att gå hem från jobbet idag då jag pratade med min man nyss och då var detta "den värsta dagen i mitt arbetsliv. Jag vill ut och dricka öl". Usch o fy!!! Samtidigt, som jag avskyr detta så tycker jag synd om honom. Jag tänker också att tänk om våra familjer visste. Ibland har jag tänkt tanken att prata med dem, men jag vet inte. Jag har iaf underbara vänner, som jag kan prata med och det känns tryggt. Jag vet också att min familj skulle stötta mig om jag skulle välja att lämna för den tanken har slagit mig ett antal gånger. Har gett mig själv massa tidsfrister, men sen går det en tid, det verkar bli bättre, jag lyssnar på hans (tomma) löften och sen, som ett brev på posten, så blir jag så besviken. Jag vill inte leva mitt liv så här speciellt då vi gått igenom en massa annat.

Profile picture for user SÖRMLAND71

Hej, tack flr dina tankar o reflektioner, de gör mig självklart ledsen flr er skull men samtidigt blir jag stärkt, jag är INTE ensam...
Igår körde vi fast o blev ordentligt osams o jag sa att jag inte ville prata förrän imorgon( läs idag) förrän han e nykter. Han blev arg, vi somnade osams osen idag när jag kommer hem så dricker han.... 😡😡😡 tar till o me med sig glaset in i badrummet när han ska duscha...
Jag e ledsen o uppgiven.
Våran relation e ny... Jag har flyttat hem till honom o just nu känner jag mig som en idiot.....så sorgligt o vill inte se honom

Profile picture for user @lejo

du är absolut inte ensam och det känns bra att skriva med någon som vet och förstår vad man går igenom. Jag blir även ledsen för er skull och detta är nog vanligare än man tror, men det är absolut inte ok. Måste kännas jobbigt för dig, som är i en ny relation och allt. Jag var hemma hos en vän idag och "andades ut" lite. Vi hade det så mysigt, men fick en klump i magen när jag kom hem. Hade velat ha ett "hej älskling, vad kul att du är hemma", men där satt han på soffan och hade somnat. Druckit så klart och jag blev inte ens förvånad. Fick knappt väckt han, men nu ligger han här och snarkar bredvid mig och jag är bara så tom på känslor just nu. Min man är egentligen god och kärleksfull. Vill egentligen inte prata illa om honom och känns som att jag går bakom ryggen på honom, men måste skriva av mig. Jag älskar honom, men orkar snart inte med detta längre. Känns, som att jag inte njuter av saker och ting på samma sätt längre heller. Ser inte fram emot saker med samma entusiasm längre och känns som att jag börjar tappa bort mig själv.

Profile picture for user @lejo

Vill bara tillägga att det känns nästan absurt när jag läser det jag skrivit. Förstår inte att jag accepterat detta så länge. Känns inte sunt någonstans. Vill bara att allt skall bli som vanligt 😐

Profile picture for user Ecatrina

Att läsa andras historier och inse hur många vi är som lever med exakt detta är så sorgligt @ElviraTrosa . Samtidigt ger den en känsla av att vara mindre ensam. Jag känner igen mig så mycket i det du skrivit här. Detaljer, iakttagelser och de känslor du beskriver. Kram, du är INTE ensam. ❤️🥺

Profile picture for user @lejo

@Ecatrina välkommen till denna tråd. Jag håller med om att det är oehört sorgligt. Samtidigt som man kämpar själv så känner man sig verkligen mindre ensamt att det är andra, som går igenom samma även om man inte önskar detta till någon. Känner också att det ger en lite styrka att få skriva av sig och sätta ord på sina känslor. Jag skriver faktiskt dagbok lite då och då och efteråt känns det alltid lite lättare. Jag hoppas innerligen att vi alla får en bra helg. En trevlig sådan till er, kämpa på och kram ❤️

Profile picture for user MissPiggy

@lejo
Hej, jag läste dina inlägg.. Du är långt ifrån ensam❤️ Hoppas helgen gått bra 🫶🏻jag har en man som druckit sen vi träffades för 30 år sen. Jag tror det är svårt om han själv inte vill.. det behövs rätt hjälp för honom. Är han inte där så.. ja tråkigt att säga det men, jag tror DU behöver ställa dig frågan- Vilket liv DU vill ha och leva? Stor kram 🥰

Profile picture for user @lejo

Helgen gick bra, men drickat fanns där. Vi var ute och åt på restaurang. Vid ett av borden satt ett par och båda drack bara cola. Jag önskade att det var vi. Känns som att vi inte gör ngt längre utan att det skall drickas. Fy för det! Hoppas er helg gått bra ❤️. Från en sak till en annan. Jag vet med nästan 100 % säkerhet att min man fattar att han överkonsumerar/har problem med alkoholen. Känns så när han pratar om (sitt) drickande. Han kan också "skämta" om det, men jag hör ändå allvaret och på något sätt sorgen i rösten.
Jag funderar och funderar över mitt liv. Hur jag vill ha det och vad jag behöver. Är 40 + och många härliga år kvar att leva så jag tänker om allt detta är värt att leva kvar i...
Skäms nästan och skriva det här, men jag tycker att det är så skönt att få egentid både hemma och när jag är iväg. Det behöver ju alla oavsett, men att inte behöva ha den där känslan av att inte veta vilket tillstånd han är i är så skönt och jag kan slappna av.

Profile picture for user SÖRMLAND71

Hej , jag e så tacksam över den hör diskussionstråden och samtidigt väldigt beklämd som ni skriver också. Att vi ens har utsatt oss för detta , att vi håller på o förklarar att vi älskar vår partner ...något som är självklart men svårt när man lever med en person som är personlighetsförändrad ofta osom.man tycker aningen synd om också... Jag börjar tyvärr tycka att min nya sambo är oattraktiv när jag kommer hem vid 17 tiden o han har dessa simmig ögon o luktar vin.
Jag vill inte leva med en alkoholist o fattade nog inte hur illa ställt det är.
Men....Jag får ständigt hopp när han till o me i helgen frågade om det va ok o ta en öl ... Jag pratade om hur tacksam jag vaöver en lugn o fin helg ihop, vi drack vin men måttligt.
Jag tränar, tar hand om mig, jobbar o promenerar o gör regelbundna meditationer för ro i själen.

Och så när jag promenerat idag o fått ro 40 min från bussen hem från jobbet så hade han hällt upp vin....Jag gick i taket, sa bara att jag inte orkar o gick en runda på mörka vägar o sen hem efter 20 min.
Jag blev rasande o försökte resonera med honom..inget resultat alls, han nekade till att han druckit innan idag trots att jag såg.
Han smiter undan o ter sig som att jag överdriver o tjatar. Jag försökte i lugn o sansad ton förklara min oro. Men till slut så hällde jag ut hans vin i vasken, inte stolt över det men jag blir så äcklad.
Varför utsätter jag mig för detta....
Vill inte bjuda hit vänner
Vill inte alltid åka direkt hem från jobbet
Vill ha mer tid hemma själv i lugn o ro
Jag orkar inte oroa mig över vad detta drickande kan leda till.
Han har alltså druckit varje kväll i 13 veckors tid med undantag för 3 kvällar. Ofta dricker han en flaska sammanlagt, lurigt med bag in box.
Jag försöker fokusera påmin hälsa,välbefinnande o träning men saknar den fina man jag trodde hN va...
Funderar på hur jag ska hantera alla tankar o känslor utan att bli arg o "ställa till en scen"....
Jag tror att jag borde flytta men jag vill ge honom en chans o kanske visa att hann kan hålla sig ifrån vinet...men hur länge kommer jag orka. Medberoende går fort o bli 🙈
Läskigt o sorgligt o fasen att de inte kan vara rädda om dig själva och om oss ❤️

Profile picture for user Självomhändertagande

@lejo
Läser en del av denna tråd. Känner igen mitt yngre jag. Minns när jag skulle provbo hos mitt ex. Han hade en öppnad lådvin en vardag och hörde hur han och hans vän kallade det för "städvin" senare. Jag trodde de skämtade. Jag har på riktigt haft svårt att förstå ibland. Skämt och skoj. Jag har adhd och har haft svårt att tolka olika uttryck hela livet. Fick diagnos för ett par år sedan. Har lärt mig allt jag behöver lära mig om hur den funkar för mig. Det är så intressant. Idag observerar jag mycket, på andra sätt. Och jag är mycket snäll med mig själv. Och förstår hur jag kunde fastna i många år med mitt ex. Jag tömde till och med mina tillgångar för hans skull. Eller för att jag hela tiden fastnade i att "hjälpa" honom när han aldrig ville ha hjälp. Men så har jag fastnat i att hjälpa människor hela livet. Och jag insåg att jag hade ett sätt att vara medberoende i många relationer. Det var en riktigt bra sak att upptäcka. Som kom att upptäckas när jag lärde mig säga stopp.
Resan, det är resan som är intressant. Vi ska lära oss. Och så ska vi förhålla oss till det som är. Varför väljer vi att hjälpa, att vilja förändra, trots att vi vet alla, att ingen som inte vill förändras kommer att göra det.
Något ska vi upptäcka på vägen, men vad.
Jag frågade mig länge, hur vill jag ha det i mitt liv.
Hur vill ni ha det i erat liv.
Hur kan ni få det.
Tycker du att du förtjänar det du önskar.
Det finns många bra frågor att ställa sig själv.
Så fint att ni har hittat varandra här. Och jag hoppas så innerligt att ni hittar det stöd som ni behöver.
Och att ni orkar ställa er de där frågorna till er själva, som tog mig flera år att ställa.
Hur vill jag ha det i mitt liv.
Och det tog mig lika många år att landa i en förändring.
Jag kommer förbli barnlös för att jag valde fel man när jag önskade bilda familj, men jag skulle lära mig att sluta hjälpa andra före mig själv.
Och den resan önskar jag aldrig ogjord.
Ta hand om er!

Profile picture for user @lejo

Jag måste också säga att jag är tacksam över denna tråd. Att skriva med människor som verkligen förstår är ovärdeligt. Tänk vad många av "oss", som finns där ute. Samtidigt, som ddt är sorgligt så är det skönt att få skriva av sig. Jag känner igen mig i så mycket, som jag läser här, men ändå känner man sig så ensam och liten. Jag vet att mina vänner skulle stötta mig till 1000, men vill inte prata om detta med dem. Jag har berättat för en som stöttar mig i ur och skur. Dock vill jag prata om andra saker också även om jag hade behövt "älta", men jag vill inte att detta skall ta över mitt liv. Vet dock att "smällen" är mycket nära och jag kommer snart att brista och "skälla ut" min man. Vet att det är fel väg att gå, men jag har testat med allt. Varför jag tror att jag är på bristningsgränsen är för att jag går runt och är lite småirriterad från och till känns det som. Har upptäckt att jag nog är lite passivt agressiv. Jag känner att jag är överkänslig och tar mycket som kritik och har taggarna utåt. I normala fall skulle jag inte reagera så här för struntsaker. Allt bottnar nog i att jag är så förbannat trött....
Kram på er där ute ❤️❤️❤️

Profile picture for user Självomhändertagande

@Åsa M Ja, visst är det eländigt. Jag minns ännu doften av hans vin. Hela han stank vin. Det var inte bara städvin. Det blev alla möjliga anledningar till att stapla tomma kartonger på varandra tills berget blev fullt.

@@lejo Jag läste ditt inlägg igår och tänker på taggarna utåt. Det var så bra att du skrev det. Det förklarar så mycket. Jag möter människor i olika situationer och jag känner in mycket. Nu förstår jag taggarna mer. Har inte tänkt på just det, eftersom jag valde att "fly" till hälsosamma aktiviteter som jag bjöd in andra på. Och så fick jag höra om andra människors eländes elände. Det gjorde att jag stod ut. Det tog mig flera år att berätta för dem, om mitt tidigare eländes elände.
Och nu när jag skriver det, så är det märkligt, att jag höll tyst. Men det är ju också så jag är. Jag håller tyst om det som man inte ska prata om. Jag pratade förstås med professionella, inom vården. Och det hjälpte att säga det högt, vilket jävla skitliv jag hade. Men jag klagade visst aldrig. Jag berättade bara hur jag hade det. På något sätt så trodde jag att det var min skit att reda ut.
Symtom och diagnoser kan ställa till det. Svårigheter att förstå. Tolkningar som görs utifrån endast sig själv. Om man ser ut över stjärnhimlen så tänker jag idag, att det finns oändligt mycket sätt att tolka på.
Jag har övat på att vara rak och idag säger jag hur jag vill ha det. Jag har inte tid att slösa mer tid.

Och jag tror att alla behöver komma till sin punkt, till sin vändning, att nu är det dags för förändring. Man kanske behöver planera eller ladda. Eller träna och tänka att man är Rambo eller en superwoman.

Den fysiska rörelsen gav mig balans och styrka att orka sätta de gränser jag inte tidigare satt. De gränserna som gjorde skillnad. De gränserna som gjorde att han ville flytta ut.

Igår rensade jag min dator på allt, då den ska in på service. Jag upptäckte att jag hade kvar bilder på mitt ex någonstans i en dimmig mapp. Idag ser jag att han var berusad på ögonen. Han var berusad hela tiden. Det såg jag inte när han äntligen flyttade.

Det går att se. Och det går att känna, dofta och lägga märke till, när man en gång har lärt sig.
Det är en sådan eländig sjukdom. Som lamslår familjer och relationer.

Profile picture for user @lejo

@Självomhändertagande Jag känner också in mycket av andra människor. Har läst om högkänslighet och tror att jag nog är lite åt det hållet. Det är bara en "självdiagnostisering", men för min del hjälper det att läsa mycket för jag lär mig och framförallt lär jag mig att förstå mig själv.
Känner också igen mig i det om att man håller tyst om det man inte skall prata om. Det var så jag blev uppfostrad. Allt skulle se så himla bra ut utåt och jag skulle alltid vara den duktiga flickan. Det har hängt med mig och jag har förstått det först nu. Har alltid kallat mig "diplomatisk", men fattar att det är ett (onödigt) beteende jag har. Nu övar jag på att stå upp för mig själv. Jag vill inte att någon skall trampa på mig någonsin mera. Det går upp och ner och jag hatar att känna mig obekväm i situationer, men jag måste lära mig att känna mig bekväm i obekväma situationer. Sen vill jag absolut inte vara eller bli en elak människa, men jag vill inte längre acceptera att bli behandlad på ett förnedrande sätt. Jag skall inte längre se "mellan fingrarna" och jag skall inte längre bara ta in allt och samla på mig utan nu gäller det att säga ifrån direkt. Va bra det känns att skriva detta och underbart att läsa det när du skriver att man skall tänka på att man är superwoman. För det är det vi är!!! Jag känner en styrka av att jag fungerar som människa trots allt jag gått igenom. Jag ger mig en klapp på axeln av att jag har klarat av alla motgångar i livet. Jag önskar inte att jag hade behövt göra det, men någonstans var detta meningen. Annars hade jag fortsatt i samma spår i all evighet och inte fattat att jag ibland mår som jag mår. Nu känner jag mig själv bättre och vet att jag alltid klarar mig oavsett vad. Jag har underbara människor runt mig och vet att en hel del om inte alla skulle stå och ta emot mig med öppna armar om jag beslutar mig för att ta steget...
Kram på er ❤️

Profile picture for user SÖRMLAND71

Ja ni... Jag ät på helspänn hela tiden o det tar kraft. Skäms över att jag inte tänkte längre när jag flyttade in till honom men men nu är det så o jag väljer att försöka ett tag till..
Är det någon som vet hur jag ändrar mitt användarnamn? Skulle vilja göra det

Profile picture for user SÖRMLAND71

2 dagar nyktert här hemma nu... men..Jag är ändå nervös o stressad, eller så kanske han tänker till. Men jag vet att så fort vinet kommer fram så kommer jag va orolig igen o det är ju snart fredag 🙈
Hurgör ni själva med alkohol? Jag tycker det är gott att dricka lite vin ibland men nu tvekar jag... känns inte okej när han har såna problem. Men..det är också ett medberoende tror jag, att ändra sitt eget beteende fastän man kan dricka med måtta eller är det respekt? Jag snurrar in mig i tankar o känslor hela tiden.
Vill ju bara att han ska vara rädd om sig och om oss

Profile picture for user Tröttiz

Då jag var "inne i det" kunde jag nog dricka lite, men drack mig inte onykter. För mig kändes det etiskt fel. Tog aldrig ett sådant initiativ själv att ta fram något.

Profile picture for user Rosette

Hej @SÖRMLAND71 och ni andra som skrivit med varandra här, vill bara säga att jag redigerat @SÖRMLAND71´s tidigare användarnamn efter önskemål och då det är i syfte att anonymisera var det extra viktigt att dölja de kommentarer där användarnamnet fanns med i "titeln" då det tyvärr inte gick att radera bort.

Ledsen för att det inte gick att lösa på annat sätt. Hoppas det ändå blir förståeligt att läsa i tråden.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Profile picture for user SÖRMLAND71

@Tröttiz förstår, jag e så splittrad till det då jag anser att det är mysigt med nåt glas vin... under ordnade former. Tänker att jag måste välja livet med mannen utan alkohol eller utan ... hur resonerar/resonerade ni? Just nu går jag runt med en klump i magen o varje kväll jag kommer hem o han inte dricker är positivt men jag vet ju att det kommer bli andra dagar också...
Hur långt hade ni låtit det gå innan ni lämnade?

Profile picture for user Tröttiz

@SÖRMLAND71
"Hur långt? " frågar du. Mitt spontana hastiga svar inombords då jag såg frågan : "för långt".
Ännu idag har jag mina utmaningar, t ex en burk som öppnas och jag får flashbacks ... Obehag i magen ...
Har inget specifikt att gå efter, ingen speciell situation eller så. Men - bäst det var så var det bara stopp. Jag orkade inte. känsla som över natt. Men inte det lättaste då förnuft och känsla brottades med varandra. Förnuftet segrade liksom till slut.

Profile picture for user Självomhändertagande

@SÖRMLAND71 Du frågar "Hur långt hade ni låtit det gå innan ni lämnade?"
Jag kanske inte har skrivit det i denna tråd. Det blev så illa att jag försörjde mitt ex när hans pengar tog slut. Och jag förstod efter att jag bott med honom i hans hem i ett halvår, att han var ekonomiskt oberoende, då. Av flera anledningar flyttade vi till mitt hem. Det visade sig att den han arbetade för var en psykopat och svindlare (som nu sitter i fängelse, efter en lång utredning hos polis innan åtal väcktes - flera länder är inblandade, varav flera års utredning). Det kom alltså inte in några pengar längre. Och det var jag som uppmärksammade mitt ex att psykopaten var oärlig. Och mitt ex pratade med en polis han kände och fick då veta att det var span på denna psykopat sedan länge. Jag trodde att rättsprocessen skulle gå snabbare och att mitt ex då skulle sluta dricka, det var det han sa. Och jag köpte det i åratal. Så jag lät hans "hinder" i hans värld komma före min. Jag tycket synd om honom och egentligen ville jag att han skulle söka ett vanligt arbete, men han trodde på riktigt att han skulle bli en dollarmiljonär. Och jag suckade. Köpte mat. Betalade alla räkningar, han beställde alla kanaler då han hade tid att se på tv på dagarna. Jag köpte kläder och skor till honom. Nästan som om jag var hans mamma. Ville inte att han skulle gå i trasiga skor, eller trasiga strumpor. Köpte parfym och deo från dyrt märke. Han ville upprätthålla sin "nivå". Och jag trodde att de pengar jag la ut och de pengar jag lånade ut skulle komma tillbaka. De pengar jag investerade, visste jag var en risk. Och det blev en dyrköpt läxa alltihopa. Men han vägrade flytta ut, när jag gjorde slut. Han vägrade acceptera att jag gjorde slut, flera gånger. Då bad jag hans far om hjälp, att hans son inte kunde bo hos mig längre. Och han hjälpte inte.
Jag sökte hjälp genom vården, innan dess besökte jag Al-anon och en kvinna som var en slags terapeut, men hon var helt okänslig. En lyhörd kvinnlig AT läkare remitterade mig till en psykolog. Och efter 8 månaders väntan fick jag träffa en psykolog som lärde mig sätta gränser. Hon berättade hur jag kunde göra och jag övade och övade. Och inom ett år så ville han flytta ut. Och jag tackade. Jag såg en bild på oss den dagen, då han åkte iväg med liten väska. Och den varma jackan jag köpte honom. Han är full på bilden. Rättsprocessen hade pågått månaden innan. Psykopaten blev dömd till fängelse. Och det var i somras som jag fick information om att interpol tagit honom. Och nu sitter han i ett land där det är krig och han har ingen att muta. Psykopaten är god för miljarder och han har levt hela sitt liv på att lura människor att investera i något som bara är luft. Total bluff. Jag genomskådade honom och jag ville inte längre vara med i de sammanhang där dessa "affärsmän" umgicks. Många blundar. Det finns fruar och barn. Fina skolor. Fina bilar. Fint av allt attribut. Och på insidan, bara fejk. Dessa finns överallt. Jag kan genomskåda många.
Det finns många kvinnor som betalar för sina män, när de vill vara med och leka i ett spel som de inte känner till. Jag antar att det är en slags sekt. När människan blir en robot för att de vill tjäna stora pengar till varje pris. Och så vill de bli hyllade. När de egentligen är svin, som lever på andra och framstår sig vara lyckade, fast det är tvärtom.
Nu skrev jag av mig igen. Jag missade mina bästa år, att bli en mamma, för att jag försörjde en parasit som lät mig betala hela hans show. Men det var min resa att lära. Jag blev av med hela mitt kapital. Men det är bara pengar. Jag höll på att ta mitt liv, för att jag orkade inte ha honom boendes hos mig längre. Och jag hade ingen att prata med då. Jag hittade till detta forum efter att han äntligen hade flyttat ut. Nästan ett helt år efter. Jag undrade hur det var möjligt att jag fortfarande skickade pengar till honom, trots att han flyttat ut. Då förstod jag hur medberoende jag var. Och det var här som jag lärde mig förstå mitt medberoende. Jag övade i ett par år. Och till slut slutade jag dansa djävulsdansen. Idag har jag brutit med honom. Han försöker kontakta mig. Jag svarade kort då en vän till honom dog, en vän som jag också tyckte om. Nu går det bra säger han. Jag tror att han kan nå sina mål och han håller sig nykter. Men jag vill inte ha med honom att göra. Inget alls. För min egen del så gjorde jag om alla utlägg av pengar till gåvor. Jag köpte mig en dyr livserfarenhet kan man säga. Och jag skulle inte vilja ha den ogjord. Jag har nytta av min erfarenhet. I möten med alla människor. Jag kan läsa av allt. Jag väljer min omgivning. Och jag går ifrån om det är något som inte stämmer. Jag väljer mig själv. Och jag älskar mitt liv idag. Vill man ha sitt eget liv och vara sann med sig själv, så blir man det till slut. Då kan det behövas professionell hjälp. Jag förstår mer nu, hur viktigt det var för mitt ex att leva upp till en fasad. Så viktigt, att han tyckte att han kunde använda den kärlek som jag kände för honom. Jag har sett hur kvinnor och män funnit avtal med varandra, om att bilda familj utan kärlek. De som har stora tillgångar, de spelar ett spel och många vill ha en representabel kvinna vid sin sida. Men jag är inte någons docka som ska sitta med och leka någon jag inte är. Det var bara det att det tog mig en jävla massa år att bli av med honom. Nu bor han hemma hos sina föräldrar. Om han inte flyttat därifrån. Jag är i alla fall säker på att hans pappa förstod vad jag menade då jag ringde en kväll i oktober och sa att hans son inte kunde bo hos mig längre.

Profile picture for user Tröttiz

@SÖRMLAND71
Jo, förresten, en sak till. Då jag berättat för god vän hur jag hade det, sade hon efter att ha varit tyst en stund
"... Vad skulle du ha sagt till mig om jag berättat för dig allt detta ... "
Ja, då i den stunden var det nog något som åtminstone började "gro" , då jag tänkt efter. Hur jag hade det alltså, men jag fortsatte ändå vara kvar ... Men den kommentaren minns jag att jag hajade till på.

Profile picture for user SÖRMLAND71

@Tröttiz tack för din berättelse o skönt att skriva av sig..Jag är i en början o vill så jäkla mycket att han ska bli frisk .. 3 " frivilliga" kvällar utan alkohol för honom o just nu känner jag hopp men vi får se 🤗

Profile picture for user @lejo

Ni frågar om hur vi andra ser på att dricka. Jag gör också gärna det, men av den anledningen av att jag tycker att det är gott. Inte för att jag måste eller känner ett sug. Viket jag dessvärre tror är fallet för min man. Här har det varit nyktert hela veckan, men idag... Han kom hem med en låda vin. Gick väl så där 5 - 10 min efter han kom hem som han hällde upp ett glas. Frågade mig om det var ok. Vad skall man svara på det? Jag kan inte bestämma över en vuxen människa. Sa inte så mycket och han fattade nog att jag inte ville. Efter min lilla "tystnad" säger han "då tar jag defenetivt ett" eller ngt åt det hållet. Men va f** (ursäkta språket). Han är som ett litet barn ibland. Är det normalt att en, snart 50-årig man, beter sig på det sätt? Känner att vi var där igen att han menar på att det är mitt fel. Att han inte skäms 😡. Har druckit flera välfyllda glas hela kvällen. Förvånar mig inte om minst 2/3-delar av bib:en är uppdrucken. Han har sluddrat och betett sig så där överdrivet. Hatar det beteendet. Känns så falskt på ngt sätt. I nyktert tillstånd kan han vara lite "stel" och allvarlig. Säger själv att nan ska slappna av och njuta av livet. Han kan inte göra det i nyktert tillstånd. När han får i sig några skämtar och skojar han på ett sätt, som inte är han. Visst, jag gillar att flamsa runt och skratta så att tårarna sprutar, men det gör jag oavsett. Jag behöver inte ha ngt för att slappna av. Usch va vedervärdigt detta är!! Jag går runt och tänker mest hela tiden. Vill inte ha det så här.
Nu sitter han iaf på soffan och har somnat. Tycker faktiskt att det är rätt så skönt faktiskt. Tycker inte alls om att umgås med honom när han är så där. Tänker gå och lägga mig i sängen. Innan väckte jag honom och bad honom att också gå och lägga sig. Det gör jag ej längre. Han får banne mig sitta kvar här med sitt vinglas i handen. Häller han det på soffan så får han göra det. Känner mig taskig, men tänker inte "dalta" med honom längre. Säger han att "jag gör som jag vill" så får han göra det, men det gör jag också. Jag gör det som känns bra och rätt för mig.
Hoppas ni får en trevlig (lugn) helg. Ta hand om er där ute!

Profile picture for user SÖRMLAND71

@@lejo precis samma här...Jag e så less o ledsen..Jag valde soffan inatt, avskärmad mig o stänger honom ute..barnsligt, ja kanske men jag vet inte hur jag ska göra.
Han sov i 2 h i soffan med läsglasögon hängande på kinden o nacken hängande,så jövla oattraktiva så man spyr... innan han gick till sängen men innan han gick till sängen så drack han såklart upp halva glaset vin som han somnat ifrån 🙈 sen frågar han varför jag inte kommer o lägger mig i sängen..
Ja precis som ett litet barn som.
Jag måste nog hittade fristad dit jag kan åka o sova ibland när jag känner att det blir för mycket.
Igår va han också trög i talet,lite seg i rörelser o såg "märklig" ut, kanske han bara vs trött men jag förstår inte o dessutom e jag ständigt på helspänn o pengar hur hsn beter sig, ser ut o hur han pratar,sjukt jobbigt!!! Men jag har ju valt detta själv. Vi får se hur det blir idag.

Profile picture for user @lejo

@SÖRMLAND71 Jag förstår dig fullt ut när du säger att du inte vet vad du skall göra. Jag är precis likadan och jag tror att man gör det, som känns rätt, men man vet inte på vilket sätt man skall hantera det. Hade varit bra med lite verktyg. Har läst på Iq/alkoholsmart (eller vad sidan heter) på lite tips och har använt dem, men ändå blir jag missförstådd. Jag har ex. sagt vad jag sett och att jag är orolig. Tänker mig att det är det bästa sättet, men ändå bemöts jag med taggar. Jag förstår också det med att det är oattraktivt för det är det. Min man ligger och snarkar med huvudet hängandes, som en däckad "gubbe". Känns så fel att "prata" bakom ryggen på honom för jag vill vara ärlig mot min man och tycker att jag är det också, men försöker säga det på ett bra sätt om det nu finns ett sådant. Jag frågade i morse när han hade kommit upp och lagt sig. Han sa kl. 2 och frågade om jag inte fått väckt honom. Jag sa att jag inte ens försöker längre. Då skrattade han till och sa att han förstår mig. Jag kan tänka mig att han också drack upp kvarvarande vin i glaset för det gör också han ofta. Hur kan det va gott mitt i natten? Jag har också tänkt på en "fristad". Mina föräldrar åker utomlands snart och jag har nyckeln hem till dem. Vilket är mitt barndomshem där jag känner mig så trygg. Tänker mig att jag åker dit då om det blir för mkt här. Vill inte berätta för mina föräldrar så jag "smyger" dit ifall att. Jag vill att de skall få njuta av sin resa och inte oroa sig för mig.

Profile picture for user SÖRMLAND71

@@lejo exakt så, skrattar bort o minskar betydelsen av det man oroar sig för. Jag är sjuksköterska o vet ju vad problemen blir o även om man slutar tvärt...
Min sambo är stängd som en mussla nu,blir arg när jag säger minsta lilla. Han e trög o seg i beteende o prat, jag tycker det är riktigt obehagligt... får se vad detta tar vägen

Profile picture for user SÖRMLAND71

Skrev ett mess till hans vuxna dotter o de vill ses så ikväll ska vi ses o prata. Sonen har också skickat ett mess till sin pappa o uttryckt oro över alkoholen, han säger dock ingenting till mig om.nånting .... hur orkar han att bära allt själv?

Profile picture for user @lejo

@SÖRMLAND71 Hur har det gått? Har ni fått pratat med din sambo? Hur var helgen annars? Här dracks det en hel del. En bib är tömd (fr. fre till sön) + att vi var på en spelning/konsert i lördags och där dracks det "med båda händer". Vi kom hem vid halv 12. Jag gick för att borsta tänderna och då hör jag min man "hälla upp" ett glas från bib:en. Såg inte vad/hur han gjorde, men misstänker att han halsade vinet och sedan gick vi och la oss. Undrar varför det var nödvändigt att dricka alkohol då överhuvudtaget. Igår va vi hemma hos mina föräldrar och åt. Han höll sig hela dagen, men när vi kom hem gick det väl en 5 min innan ett fyllt vinglas stod på vardagsrumsbordet. Kan det vara så att han har ett sug och inte kan stå emot?
Jag håller helt med dig om att det är obehagligt och även otryggt när en person är på det sättet. Jag känner igen känslan från barndomen när min pappa var onykter. Jag nämnde detta för min man någon gång för ganska länge sedan (innan han drack så/för mycket) och redan då sa han till mig att det är så en fru säger till sin man om hon inte vill att han dricker. Jag ville ju bara säga hur jag känner, inte försöka få han till att dricka mindre. Detta var inte ens i samband med att vi drack. Han verkar ha svårt att ta in mina känslor. Jag vill ju bara ha förståelse, inte känna mig skyldig och skam för att jag känner på ett visst sätt. Han om någon borde förstå mig då han haft en en fruktansvärd barndom. Nu när jag tänker på allt så undrar jag vad det är som pågår egentligen. Att förminska den andras känslor är ju helt fel. Ens partner skall ju supporta en och vara på ens sida.

Profile picture for user SÖRMLAND71

@@lejo ja du, en tuff helg har det varit...Jag har mått skit o vi har varit osams... Jag har sovit på soffan o han har somnat o flytt iväg i tankarna. Jag har bett honom flytta sig till sä gen flr att jag ska få ro. Tittar på serie o haft egen lugn stund men....klumpen I magen e hemsk. Igår på dagen började vi sakta prata o jag funderar på hur mycket han klarar av i mental press o jag me för den delen.
Han hat inte druckit speciellt mycket men ändå helt " bombad" o jag har frågat rätt ut om han tar nån drog eller tabletter men det stämmer ändå inte riktigt. Får ingen rätsida på hans beteende.
Jag träffade hans äldsta dotter igår, i smyg för honom, o vi bestämde att vi ska ha ett möte med honom o hans mamma om ett par veckor o förklara hur vi känner. Alla hans 4 barn är besvikna o vill ha en förändring också. Första gången jag träffade henne o jag eså nervös för mötet, det blir ju här hemma dessutom o sen blir jag kvar här med honom, det kan ju bli hur jobbigt som helst.
Just nu är vi sams, jag älskar ju honom väldigt mycket o han e hörlig o fin när han e lugnt o glad.... men orkar jag me hans andra sida, jag vet inte ......

Profile picture for user @lejo

@SÖRMLAND71 Fy va jobbigt för dig. Klumpen i magen är inte alls rolig. Måste säga att du är oerhört modig, som har tagit kontakt med hans barn. Jag har också funderat på om man skulle prata med någon, som står nära min man. Jag vet att han skulle lyssna på hans bästa vän, men han vet inte vad som händer här hemma och vet inte om jag skulle våga prata med vännen. Jag tror inte min man skulle förlåta mig någonsin igen. Fast å andra sidan kanske det skulle vara en ögonöppnare för honom. Äsch jag vet inte. Har upptäckt att min man är ganska egoistisk även på andra plan. Känns som han alltid sätter sig själv först. Det har nog alltid funnits, men jag har varit så kär i honom och blundat tror jag. Nu börjar "fasaden" krackelera. Jag vet inte vad jag skall göra längre. Saker och ting känns inte som innan. Tänker mig att jag ger mig tiden till efter nyår och sen tar jag ett beslut eller om jag ställer ett ultimatum, men det känns inte heller bra att "hota". Känns så defenitivt då och känns som att jag inte kommer att få något gehör eller ngn förståelse. Dock vet jag att jag kommer gå sönder till slut och det vill jag inte.
Jag vill inte ha det så här heller och trodde aldrig att vi skulle hamna här.

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej kämpande ni två. Som ni kämpar. Och som jag känner igen mig i mycket. Jag vill bara skriva, att under tiden som ni kämpar. Pröva ta hand om er själva så mycket ni kan. Ge er pauser, uttalade medvetna stunder där ni gör något som ni mår bra av. Hösten kan vara tuff med mörker och kyligare dagar. Ta gärna en promenad i dagsljuset, känna luften mot huden, kanske krama om ett träd i naturen, se och lyssna på naturen. Och andas. Känn hur er andning är. Ta med en vän och kanske en termos med god varm dryck och något gott att fika. Ge er tid för er själva. Allt kommer gå bra. Det är en process som ni ska igenom, oavsett hur den kommer se ut. Jag hade stor hjälp av att öva medveten närvaro då jag insåg att jag behövde lyssna på mina egna behov. Och det var så jag tog mig vidare, efter en tid, en lång tid. Men det var det som behövdes för mig. Det är bara ni som vet vad ni behöver.
Ta hand om er. På alla sätt!

Profile picture for user SÖRMLAND71

@Självomhändertagande @lejo
Jag mediterar dagligen o pratar med vänner. Idag kom jag hem sent efter kvällsjobb o då stod glaset där o han sov i soffan. Jag hade räknat flaskorna innan jag åkte o jag hade exakt koll o han ljuger om vilket vin han druckit. Det han säger att han druckit ur va samma mängd i som när jag åkte. Sa att jag inte accepterar lögner.... han beter sig så skumt... Jag blir så jävla besviken.
Jag träffade hans äldsta dotter o vi ska ses om 2 v o ta ett samtal med honom... om jag vågar... det blir här hemma o jag blir kvar med honom när de åkt... nu har jag tydligt markerat att lögner inte är ok, jag har öppet letat flaskor här hemma, i garaget o förrådet men hittar inget... hur bär han sig åt o var e vinet?

Profile picture for user Självomhändertagande

@SÖRMLAND71 God morgon. Så fint att höra att du meditera dagligen och har bra vänner att prata med. När jag läser ditt inlägg så ser jag hur mitt tidigare jag fastnade i alkoholistens klor. Allt handlade om honom. De gånger han försökt att kontakta mig så handlade allt om honom. Hans problem. Hans bakslag. Hans framgång. Han ville inte vara ett öra för mig, om han inte drack! "Om jag ska lyssna på dig så behöver jag dricka" sa han. Idag vet jag att han hade promille i blodet varje dag under våra år tillsammans, med ett par få undantag. Han körde troligtvis med för mycket promille på alla våra bilsemestrar i Europa, men jag förstod det inte då.
Besvikelsen du känner. Besvikelsen jag kände. Därav det är riktigt bra att ta hand om sig själv. Besvikelserna upphör inte av sig själv. Bra att du ska träffa äldsta dottern med honom. Fint att du orkar driva detta. Skulle du kunna bo hos en vän den natten? Ifall det blir jobbigt? En tanke jag fick nu. Kanske det är möjligt.
Jag hejar på dig!

Profile picture for user @lejo

God morgon, jag försöker träna så ofta som det går. Det ger mig energi och mer ork. Meditation skulle jag nog behöva. Känner dock att jag inte har något lugn i kroppen att göra det. Antagligen är jag väl slutkörd. Känns som att jag behöver semester och sova i en vecka. Orkar inte med att vara på helspänn hela tiden. Jag har inte pratat med någon om detta på några veckor. Går o bär på allt själv. Tror att jag skäms för att jag stannar kvar efter allt. Vet dock att mina vänner inte skulle döma mig.
Jag tycker också att min man beter sig skumt. Igår verkade han berusad på ngt sätt, men jag vet inte om han luktade alkohol eller inte. Ibland undrar jag om han går på annat... Men hur man betet sig då har jag ingen erfatenhet av. Ikväll skall jag unna mig själv lite skönhetsbehandling på salong och det skall bli så skönt 😊. Men är orolig för att jag skall bemötas av en "fylletratt" när jag kommer hem. Då tänker jag säga ngt, men vet att jag kommer att få ett nekande svar. "Aldrig" gör han ngt fel och alltid är det någon annan som bär ansvaret. Tror nästan att min man har narcissistiska drag. Han har ljugit mig rakt i ansiktet "big time" och känns som han inte lär sig ngt av sina misstag. Gräver bara en djupare grop till sig själv. Går runt med skygglappar och bara sopar undan sitt sk*t.

Profile picture for user SÖRMLAND71

Hej på er , jag träffade dottern, fint möte men nu orkar jag inte tjata mer om det med honom, vill ha lugn o ro. Jag har berättat att jag träffade dottern o varför. Han tog till slut fram den gömda vinboxen ...Jag va helt tokig o han kapitulerade.
Nu måste jag bara få tänka på annat ett tag.detta tar enorm kraft.

Profile picture for user SÖRMLAND71

Hej på er , jag träffade dottern, fint möte men nu orkar jag inte tjata mer om det med honom, vill ha lugn o ro. Jag har berättat att jag träffade dottern o varför. Han tog till slut fram den gömda vinboxen ...Jag va helt tokig o han kapitulerade.
Nu måste jag bara få tänka på annat ett tag.detta tar enorm kraft.

Profile picture for user @lejo

@SÖRMLAND71 Du är oerhört modig måste jag säga. Hoppas din sambo lyssnar på dig. Jag förstår att du inte orkar prata med honom om det mer. Jag tänker mig också att jag tar upp det en gång till, sen orkar jag ej mer. Var iväg förut och ser direkt att han druckit. Nu sitter han i sofdan och sover igen. Han somnar aldrig kl. 8 om han inte druckit. Han märkte nog att jag var irriterad för jag var inte närvarande. Jag vill inte vara sån här, men blir så besviken på denna situation och nästan handlingsförlamad. Hatar det här. Jag undrar vad det är som besvärar honom för något är det. Han trycker undan sina känslor av ngn anledning och jag vill att han ska va en riktig man och berätta för mig. Har lust att väcka honom nu och prata, men han kommer att vara helt borta och detta är inget bra tillfälle. Jag har bara en oerhört stark magkänsla av att ngt är så fel. Jag tycker att han nu är arg, ptrevlig och respektlös från och till nu också. Förminskar mina känslor och det jag säger till honom. Tänker mig att imorgon tar jag tag i detta. Inte bara med drickat utan allt annat också. Jag vet att han kommer att bli defensiv, men nu har jag nått min gräns.

Profile picture for user @lejo

Har inte pratat med honom än då vi båda är på jobbet. Jag sitter här och är nervös 🙈. Men jag kan inte fortsätta så här. Jag mår dåligt över situationen. Jag kanske bara skall vara rak och ärlig och inte dalta med honom mer. Jag säger inte detta till honom för att han ska få dåligt samvete, men jag vill inte ta det "inlindat i bommull" heller för han är respektlös mot mig och jag ska stå upp för mig själv. Skall inte sänka mig till samma nivå, men det bara bubblar i mig....

Profile picture for user @lejo

@SÖRMLAND71 Va härligt att höra. Hoppas att ni haft en bra fredagkväll också. Här var det inte det. Vi började bråka jättemycket och var ovänner mestadels av kvällen. Han drack och som vanligt så somnade han på soffan. Han förstår inte att han sårar mig och kan inte ta in mina känslor. Han vill bara fortsätta, som han gör med många saker. Riktigt egoistiskt och inte alls vad jag kallar för en bra tvåsamhet. Bara han har det bra så är det "bra"...

Profile picture for user SÖRMLAND71

O ikväll kom jag hem efter kvällsjobb, kört i tufft väglag 1 h o sen e han pissfull o kan knappt sitta i sängen... jävla as... så ledsen o besviken just nu o vet inte vad jag ska göra

Profile picture for user @lejo

@SÖRMLAND71 Va jobbigt att höra. Hur är det idag ❤️? Här dracks det också vin. 1 bib sedan i torsdags samt en flaska på det... Jag fick nog, ställde ett "ultimatum", ändring eller jag sticker. Sa att jag inte orkar mer. Öppnade upp mig totalt och var nog lite "elak" eller kanske mer hård. Jag sa att jag kräver full respekt from nu och att det aldrig får bli så här igen. Han hade inte så mkt att säga. Höll med mig om det mesta, men försökte väl att skylla ifrån sig lite. Vill inte bli "manipulerad" något mer utan nu räcker det. En gång till och jag packar väskorna, går och vänder inte om. Har aldrig känt mig så här säker på min sak och jag är inte rädd längre. Även om det är sorgligt så känns det befriande på ngt sätt. Har sagt att tiden får visa och att handling betyder mer än 1000 ord. Han mår jättedåligt nu och har ångest. Var absolut inte ute efter det, men var tvungen att prata klarspråk och säga saker som jag vet biter. Vi är dock inte ovänner och jag tänker mig att jag kan stötta honom om han visar att han verkligen vill bli "frisk" och rädda oss. Arbetet får han dock göra helt själv.

Profile picture for user Åsa M

@lejo Hoppas du orkar hålla dina gränser nu när du lagt fram dem. Du är väldigt stark som orkar vara så rak. Men tänk på dig själv också! Han är i aktivt missbruk nu. Vad krävs för att du ska orka stötta? För vem gör du det? Tänk på att vi som är medberoende också behöver hjälp. Tänk på dig först.

Profile picture for user Fatbob

Hej. Känner igen allt ni skriver. Har också en man som ” medicinerar sig” med alkohol och mår psykiskt dåligt. Har det sista klagat på magsmärtor men fortsätter dricka mer o mer. Innerst inne vet han att ALLT bara blir värre och man trillar allt djupare ner i det mörka hålet med alkoholen spec på hösten Tidigare kunde vi ta en vit månad och då blev det väldigt fokus på att hela tiden ha nåt att göra men i min värld kändes som om abstinens slog till på honom. Inget umgänge med vänner…märkligt att inte kunna umgås utan alkohol. Det har gått många år av fylla och gräl men idag har jag blivit likgiltig men finns där för honom om jag kan hjälpa men för att klara mig själv avskärmar jag honom…men sååå tråkigt. Vi vet om att vi älskar varandra mkt men att flytta och sära på oss vill jag inte. Älskar mitt boende och vårt husdjur. En annan bov i eländet är hur lätt o smidigt man kan beställa alkohol på nätet och få det levererat hem till dörren. Har börjat skriva ner hur mkt och ofta det beställs. Skulle vilja få tips på vad man kan föreslå honom att söka hjälp nånstans. Jag har nämnt kbt. Har mkt dåliga erfarenheter av hjälp från Vårdcentraler, företagshälsovård mm. Katastrof.

Profile picture for user SÖRMLAND71

@Fatbob @lejo @åsa m
Hej... nu har jag ocksåmarkerat att jag inte vill komma hem o se honom fylletrött fler ggr..Jag e ensam o ledsen i själen. Åkte till ett spa o myser ikväll ❤️ kändes viktigt. Vi får se hur det är när jag kommer hem imorgon efter dagjobb...fasar för det.
Jag vill inte heller lämna men känner att detta är för mig övermäktigt troligen

Profile picture for user @lejo

@Åsa M Skönt att höra ordet stark. Jag har tänkt att jag är svag, som stannar... Ja, mina krav att orka stötta är att han visar att förstår att han har ett problem med drickat och att han tar tag i det. Börjas det släppas på gränse här och där så är det adjö. Bra fråga det där med vem jag gör det för. Har inte tänkt på det. Just nu vet jag inte. Vet bara att det inte är ngn där hemma som mår bra av detta. Aldrig trodde jag att jag skulle hamna här, men antar att de flesta om inte alla känner så här.
@Fatbob, hur har du orkat i alla dessa år? Jag föreslog samtalsterapi till min man också, men han tar det med en "nypa salt". Säger att det är onödigt att börja gräva även om det är det han behöver. Har haft en riktigt taskig barndom och han grämer sig fortfarande och är arg på sina föräldrar. Jag tror att han är otroligt rädd för vad terapi skulle föra med sig. Jag har själv pratat med psykolog via appen Mindler. De har flera terapeuter som är spec på missbruk ser det ut som. Jag har bara bra erfarenheter av detta.
@SÖRMLAND71 Hoppas att du hade det skönt på spat. Man behöver unna sig saker för detta är så dränerande. Ibland undrar jag hur jag ens orkar med allt jag gör, men gör saker som ger mig energi. Hoppas det blir bra för dig efter jobbet idag. Min man kommer inte att "våga" göra ngt tror jag. Han vet att han kommer att förlora sin familj. Jag är så "fokuserad" nu. Vi kom överens om att jag får "sparka ut" honom ifall ngt skulle hända. Det var han själv som föreslog det för jag skall enl honom inte behöva gå utan det är han, som ändå gjort så mkt skada.

Profile picture for user @lejo

@SÖRMLAND71 Hoppas att du har haft bra dagar. Min man har inte druckit sedan i lördags och är fjäskig på alla sätt. Han fattar vad han satt på spel och jag accepterar inget kasst från han mer. Ser att han är eftertänksam med vad han säger och gör, men jag skall inte ropa hej. Har sett detta innan. Ska bli "spännande" att se hur det blir i helgen. Kommer inte acceptera det om det köps hem en endaste droppe. Men jag vill inte att det blir så att jag måste "vakta" honom och påminna om vad vi kommit överens om. Han är en vuxen människa med egna val och egen vilja. Finns inte heller några mellanlägen eller bara lite. Jag vet inte om han kommer att orka med detta, men då förlorar han allt. Det är lite pest eller kolera som jag ser på det. Jag vill att alla skall må bra. Vet dock med säkerhet att om vi skulle gå skilda vägar så skulle han fortsätta sitt race, men det är inte hållbart i vår situation. Hoppas att han fattar det och värdesätter det han har. Det har han inte gjort på länge. Han är rädd för att förlora och då borde man fatta tycker jag.
Trots allt har jag inte känt mig så här avslappnad på länge, men ändå är jag helt slutkörd och dränerad. Har lyxen att jobba hemifrån så jag gör det denna veckan för återhämtning.

Profile picture for user Fatbob

@lejo- tack för tips. Kanske kunde funka bättre att prata med någon via telefon istället för besök på VC. Jag står ut för jag vet att vi har en stark kärlek och jag vägrar ge upp o sära på oss för att sen EFTER det, vakna upp och ta tag i skiten. Känns som att det inte är värt det i vårt fall. Jag ska söka upp o leta tips på vad som finns i hjälpväg, lägga fram det och sen är det bara till att vänta o se igen. Han lovade ta tag i sig själv senast för ca 3v sen men inget har hänt. Ger lite kraft o energi att läsa era inlägg. Tack

Profile picture for user gerbera@

@@lejo Jag hittade denna sida ikväll. Ledsen att höra att så många är med om liknande upplevelser, men skönt att höra att jag inte är ensam. Har under en längre tid tänkt att nu är gränsen nådd, men så en dag är han nykter och vill sluta dricka och ha hjälp. Sen efter någon dag är det samma sak igen. Min man gömmer spriten, men jag vet såklart var och vet när han druckit. Medberoende, ja! Trodde inte att jag skulle hamna i detta. Blir så arg över den egoism som uppstår i när han dricker. Jag vill separera, men så svårt när han inte vill. Har ändå varit tydlig att jag inte vill längre, orken finns inte längre att stötta i hans väg till nykterhet, speciellt när han själv inte vill. Men inser att det kommer bli en tuff tid o jag hoppas att han till slut går med på att separera. Många skriver om vad är viktigt för mig. Det har även professionella sagt till mig. Det är den meningen jag tänker på och jag vill inte leva med en man som dricker. Finns inget attraktivt i en onykter man, som oxå somnat tidigt i soffan, luktar sprit. Just nu finns inget hopp att vi ska ”finna” varandra igen. Tyvärr!
Tack alla som delat med er av era upplevelser. Ni som lyckats komma ur er relation, skriv gärna hur ni till slut gjorde.

Profile picture for user gerbera@

@@lejo Jag hittade denna sida ikväll. Ledsen att höra att så många är med om liknande upplevelser, men skönt att höra att jag inte är ensam. Har under en längre tid tänkt att nu är gränsen nådd, men så en dag är han nykter och vill sluta dricka och ha hjälp. Sen efter någon dag är det samma sak igen. Min man gömmer spriten, men jag vet såklart var och vet när han druckit. Medberoende, ja! Trodde inte att jag skulle hamna i detta. Blir så arg över den egoism som uppstår i när han dricker. Jag vill separera, men så svårt när han inte vill. Har ändå varit tydlig att jag inte vill längre, orken finns inte längre att stötta i hans väg till nykterhet, speciellt när han själv inte vill. Men inser att det kommer bli en tuff tid o jag hoppas att han till slut går med på att separera. Många skriver om vad är viktigt för mig. Det har även professionella sagt till mig. Det är den meningen jag tänker på och jag vill inte leva med en man som dricker. Finns inget attraktivt i en onykter man, som oxå somnat tidigt i soffan, luktar sprit. Just nu finns inget hopp att vi ska ”finna” varandra igen. Tyvärr!
Tack alla som delat med er av era upplevelser. Ni som lyckats komma ur er relation, skriv gärna hur ni till slut gjorde.

Profile picture for user @lejo

Jag vill också tacka för alla fina ord och stöttning från alla. Även om jag inte ens velat "behöva" logga in på denna sida så är det så oerhört viktigt att kunna "prata" med er som vet vad man går igenom. Här har det inte druckits sedan lördag kväll och oj vilken skillnad på både beteende och humör. Dock har vi bråkat lite då jag kan vara väldigt hård. Tror att det blir så när man fått nog. Jag vill vara respektfull, men kan inte hålla mig hela tiden. Speciellt när min man inte alltid tänker på vad han säger. Tycker själv att jag oftast gör det, men har kanske dålig självinsikt 🙈. Vill dock inte vara en dörrmatta någonsin mer. Vet att detta inte är hållbart i längden om vi båda är taggarna utåt. Hoppas att det lugnar ner sig, men allt ligger väl på ytan nu. Nu låter det säkert som att vi bara bråkar, men mestadels av tiden är vi sams. Summa sumarum, ett misstag och så går vi isär. Som jag nämnde finns inga mellanting. Känner mig "trygg" i mitt beslut och i det att jag har ett gäng med familj och vänner, som tar emot mig om allt faller. Hoppas ni alla får en bra helg ❤️

Profile picture for user Självomhändertagande

@gerbera@
Så bra att du hittat hit! Välkommen till forumet. Jag hade redan separerat när jag hittade hit, men var fortfarande medberoende då. Hade just loggat ut, då jag skrivit min "dos" för idag. Vaknade tidigt och ska laga mig frukost snart. Såg din fråga och loggade in igen. Ett kort svar på din fråga " jag insåg att jag inte skulle orka leva längre, då mitt ex tacksamt tog emot min generositet då jag försörjde honom i flera år och han fick allt jag hade av besparingar, investeringar och jag sålde även mina ägodelar för att jag lät mig bli uppäten". Så jag var på botten. Han ville inte flytta ut när jag önskade det, men jag lärde mig att sätta gränser till sist, vilket tog mig åratal och tack vare stöd från en psykolog. Mitt ex manipulerade mig skickligt. Nu andas jag min egen luft. Och jag behöver aldrig känna hans stinkande alkoholångor längre.
Jag har träffat en ny kärlek och att våga komma dit, krävde också en psykologkontakt. Men det är värt att investera i sig själv, om man inte får stöd av vården. Jag investerade i en utbildning till mindfulnessinstruktör för flera år sedan. Det var min verkliga räddning. Men så har jag haft turen att ha varit sjuk i en bipolär sjukdom i flera år. Så jag vet vad som krävs. För att välja hur man vill leva. Quick fix eller förändringar. Och genom att jag levde med en alkoholist så kunde vi inte leva ett vanligt liv. Jag la all min tid och pengar på att bli frisk. På att köpa min egen hälsa, eftersom det inte erbjöds inom vården.
Genom att meditera regelbundet ställde jag inte bara frågan, hur jag ville leva mitt liv. Jag svarade även på den genom att steg för steg, välja det liv jag idag lever.
Det första steget var att ta ett beslut.
Ta hand om dig.
Och gör det som du behöver.