Då kryper man till korset

Profile picture for user Näranåttbra

Jag har läst på forumet till och från en tid men nu inser jag att det är dags för mig att pröva något nytt.
Den korta historien som är ganska välkänd här.
Tidig alkoholdebut där jag verkade gilla det mer än alla andra, drack främst för att känna mig bekväm och mer social. Detta fortsatte som ung vuxen. Har festat mindre och mindre sen 25-årsåldern men alltid varit en stadig helgdrickare. Inga astronomiska mängder men ofta tillräckligt för att bli lite lullig. Har inte haft problem att hålla upp i veckorna och inte sett drickandet som ett problem.

Entré pandemi och hemarbete. Sedan mars 20 har drickandet ökat stadigt, först ett par öl en onsdag. Sedan ett par glas vin från BiB som var kvar från helgen. Spola framåt 2 år nu dricker jag allt från 4-7 dagar i veckan, ofta mindre på helgen då jag dricker öl för att det ska se ut som vanligt. I veckorna dricker jag en 35a per kväll eller 1l vin som jag så klart har gömt. Jag har familj och sköter mitt jobb exemplariskt. Det mest förvånande med min situation är att min fru inte har kommit på mig än. Jag kan faktiskt inte förstå hur jag lyckas dölja det, för jag är helt säker på att hon skulle ge mig en släng av sleven om hon listade ut det.

Nu till mitt nuläge, jag har som sagt läst endel på forumet. Oftast då man vaknar med en rejälare betongkeps än vanligt men nu har mitt problem vuxit till att inga längre bara inbegripa mig själv. Vi försöker få barn och igår var det ÄL, jag visste om det men drack ändå och kunde inte genomföra ett samlag. Jag kom med massa andra ursäkter och idag på morgonen fick vi ha ett långt samtal där jag var tvungen att hitta på en massa andra bekymmer medans mitt huvud hela tiden skrek åt mig att "anledningen är att du är alkis din jävel".

Det är konstigt för jag tycker inte ens om det så mycket längre, jag längtar liksom inte efter det. Men det är som att allt sker per automatik. Igår hade jag inte tänkt dricka men efter ett kvällsmöte på jobbet satt jag i bilen och tänkte på hur skön dagen hade varit och hur bra gårdagen var eftersom jag var nykter när jag helt plötsligt stod på bolagets parkering med en 35a i handen. Även hemma när jag skruvade av korken var jag inte särskilt sugen. Men helt plötsligt hade man fått i sig ett par klunkar och sen gick det på autopilot. Det finns liksom en rädsla för att allt ska bli skittråkigt om jag är nykter. Ibland är det kopplat till stress på jobbet men oftast inte. Jag har heller inga fysiska besvär om jag låter bli att dricka, däremot har jag inte gått ens en vecka nykter sedan pandemin startade. Men är jag nykter 1-2 dagar känner jag inte av några besvär.

Mitt mål är att ta mig tillbaka till hur det var innan pandemin, vit i veckorna och sedan ett par öl eller en flaska vin på helgen inga excesser.

Jag vänder mig till forumet för jag vill VERKLIGEN vända på detta nu, det känns som att det står och väger nu antingen blir det bättre eller sämre härifrån. Och en lösning kanske är att dela med mig och läsa om andras resor.

Profile picture for user Kennie

Hej, vad bra att du skriver här, det har hjälpt många. Och bra att du är ärlig och vill förändra. Det finns ett program här på Alkoholhjälpen man kan göra. Jag fick rekommendationen att börja med tre månader nykter och sen utvärdera. För mig har livet förändrats, mår så mycket bättre nykter och har inte längre lust att dricka. Så våga bli nykter och ta tag i situationen. Och om du orkar, berätta för din fru, det är så mycket värre om hon kommer på dig med att smyga.