av Silver-räven

Silver-räven
fre, 2022-11-25 - 15:28

Jag har levt med en kvinna i mer än 30 år. De första åren ver bra och vi reste en del tillsammans. Att hon var glad för att dricka var ingen hemlighet men det gjorde inte så mycket när vi satt tillsammans och tog ett par glas vin en lördagkväll. Mwd åren kom också mina misstankar om det kanske smygdracks när jag jobbade natt, vilet jag gjorde ganska många år. Vid något tillfälle hittade jag urdruckna läskflaskor som stank av billigt vin. När jag frågade så kom sabbt förnekelsen från hennes sida. Jag började nog se ett antal tecken på att allt inte stod rätt till mej samtidigt började jag även ljuga för mig själv. -Detskulle nog bli bättre omvi pratade im det och det blevdet också. Flera dagar... Sedan var det dags igen. Jag försökte få henbe att ibse att hon behövde hjälp men då blev hon arg och fönekade detta. Vi hade även riktigt bra samtal där jag försökte förklara hur jag mådde när hon drack. Att jag ofta hade en klump i magen när jag skulle köra hem från jobb. Hon lovade att det skulle bli bätyre och att vi skulle kämpa tillsammans. Så höll det på under alla år jag jobbade natt. Till slut började jag må dåligt. Jag sov inte och var konstant trött och sliten. Jag kände mig mer och mer frustread ju längre tiden gick. Det gick så långt till slut att jag tappade aptiten och vikten. Även min chef och kollegor såg min personlighetsförändring. Efter mycket stötande så sade jag till henne att jag ville skiljas och att detta baraberodde på hennes drickande. Dagen efter pratade vi igen on sade att hon ville kämpa tillsammas och att hon inte var berädd att geupp allt vi byggt upp ihop. Jag gav henne en sista chans och att vi skulle göra detta. Det börjar ju närma sig jul och vi skulle fixa lite mysigt i huset. 2 dagar senare nör jag kom hem på eftermiddagen så var allt frid och fröjd. Hon var ledig och hade börjar julstäda och jag kollade ljusstakarna. Ubder kvälken ville hon vila en stund så jag satte mig vid datorn och såg nåt på netflix. Vid 9- tiden hörde jag att hon var vaken och stökade med kaffekokning så jag gick ner för att prata en stund. Jag upotäckte direkt att hon var full. Hon stod och vinglade o höllsig ien dörrpost. Hon sluddrade och förnekade än en gång att hon druckt trot att det var så uppenbart. Jag gick direkt och packade min väska, sa till henne att henbes absolut sista chans var förbrukad och att jag inte längre klarade av att se henne när hon vsr full. Jag meddelade att jag körde hem till ett av mina syskon och att jag skulle ordna ett snabbt boende samt att jag inte skulle komma hem igen Detta är två veckor sedan... Under tiden jag bott i kaposäck har jag kunnat ta reda på hur mycket hon köpt på bolaget. Det var mellan 2 o 3 boxar i vecka som mest. Det framkom även att hon haft något slags samröre med en annan indivi En man som bor i samma kvarter som vi. Man hade delat vinboxar och det hade skickats ett antal större och mindre slantar dessa tv0 emella. Det skall tilläggas att detta ären petson som är känd för att supamycket och det är dessutom en som jag inte känner mer än till namnet då min fru nämt att hon visste vem detta var sedan tidigare i livet... Jag blir naturligtvis både arg ledsen upprörd på samma gång och när jag skickade ettmeddelande till henne att jag visste allt så fick jag bara till svar: OK. Skickar efter skilsmässopapper på måndag!

Kennie
fre, 2022-11-25 - 22:20

Jag lider med dig, så sorgligt att hon väljer alkohol framför livet. Du har kämpat så länge och försökt hjälpa. Nu tycker jag du gör rätt i att hjälpa dig själv. Styrka till dig!

Självomhändertagande
lör, 2022-11-26 - 06:21

@Silver-räven
Jag läser och känner med dig så oerhört. Mitt ex valde alkoholen. Det var betydligt större mängder än jag kände till. Han drack öppet och de första åren förstod jag inte hur mycket han drack. Jag kämpade med att bli frisk från psykisk ohälsa och när jag väl blev frisk och kunde sluta med alla mediciner så kunde jag se klart. Han var alkoholist. Och jag kunde inte fortsätta med honom, men han vägrade flytta. Min resa från upptäckt till att sätta gränser tog flera år. Nu lever jag ett nytt liv. Och har en frisk relation med en ny man. Men det tog mig några år att landa, bearbeta och känna tillit att det skulle finnas någon för mig. Det var inte heller lätt att våga möta en ny kärlek. Jag valde att ge mitt ex pengar, då jag trodde att han skulle "lyckas" med sina projekt. Han bodde gratis och jag gav honom allt.
När han flyttade så fick jag veta en del saker, som jag inte visste.
Det tog mig tid att förstå, dels genom detta forum, att han var så sjuk i sin alkoholism och allt som var viktigt för honom var att få sin alkohol tillgodosedd.
Till varje pris.
Än idag har han inte förstått, att jag försummade mig själv.
Därför är dörren stängde till honom.
För jag har ett nytt liv.
Men jag hade den på glänt i några år, då jag såg på honom som en vän.
Men jag kunde ge hans alkoholism näring.
Och det är något som jag inte kan göra något med.
Det är som det är.
Jag vet vad sjukdom innebär.
Har själv varit sjuk i bipolaritet, men lärde känna mina triggers och såg till att hålla mig frisk med sunda levnadsvanor, som fungerar för mig.
Jag vill leva ett gott liv, som jag gjorde innan jag blev sjuk.
Han älskade första glaset alkohol som han drack vid 20 års åldern.
Han vill dricka.
Det kan vara så svårt att förstå, en annan människas val.
Idag kan jag inte förstå att jag ens har älskat den människan.
Jag älskade bilden som jag uppfattade honom.
Vi var konstnärssjälar när vi möttes.
Men han blev sjukare i sin sjukdom.
Och jag blev friskare i min sjukdom.
Då jag förstod att jag har ansvaret för hur jag ville leva.
Och genom att hans pengar tog slut.
Och jag inte dricker.
Så var vi mycket isolerade från omvärlden.
Jag skrev.
Och reflekterade.
Gick i skogen.
Och pratade med professionella.
I åratal.
Blev stark.
Och vågade.
Igen.
Jag lever varje ögonblick.
Och är så tacksam.
För att jag väljer mitt liv.
Idag.
Ta hand om dig på alla sätt.
Och ta stöd om du behöver det.