Har precis lämnat min sambo efter fem år. Till slut fick förnuftet liv att styra, men jag mår så jävla dåligt! Jag älskar honom än och saknar honom enormt men känner mig så besviken och lurad.
Han är den finaste människa jag träffat, alltid snäll, omtänksam, fysisk. Men han har druckit i smyg och jag har lagt pusselbit efter pusselbit för att slutligen förstå att det handlar om ett mycket större missbruk än jag kunnat ana.
Jag har så svårt att förstå att man kan gömma alkohol här och där, vakna på nätter och dricka, dricka mest av alla i alla sällskap och ändå inte förstå?! Han tycker inte han har problem. Och ”det är ju bara att sluta… ” Hur mycket kan en alkoholist förneka? Kan man hjälpa dem att förstå? Har så svårt att förstå att jag hamnar i det här, känner mig bedragen och lämnad… fast jag lämnade.

Du är bedragen och lämnad. Din sambo valde alkoholen så din känsla är helt rätt. Du skriver att han inte förstår att alkoholen är ett bekymmer, men det gör han men förnekar det. Så mycket skam förknippat med beroende. Eftersom missbruk/beroende inte handlar om logik fungerar det inte att vädja till förnuftet. Ett beroende är helt styrt av känlorna och det finns ingen logik i det. Negativa konsekvenser är det som oftast får människor att förändra sin situation. Så här tänker jag och hoppas du kan ha någon nytta av det.

Jag hoppas innerligt det @gros19 ! Men jag tycker han tar på det så lätt, det är jag som gråter och gråter medan han håller skenet uppe. Han har förlorat mig, sina bonusbarn, huset… ändå verkar det än inte vara konsekvenser nog. Blir SÅ ledsen!
Jag vill ju ha tillbaks den fina man som finns där, men inte med alkoholen som ständigt orosmoment.

Skulle säga att ni båda är bedragna. Innan man knäckt nöten kring alkohol och hur lurade vi blir kring denna drog är alla förlorare. Tror säkert han är en fin man. Bara det att han är kidnappad. Jag tror få vill vara missbrukare. Däremot är det vanligare att skammen blir ledstjärna än sunt förnuft.

Om du vill kan du ju säga att han är välkommen tillbaka om han ser till och faktiskt visar att han vill bli nykter. Väljer han att ducka & förneka ger han bort sig själv till förnekelsens "paradis" och kommer leva ett fullt liv baserat på lögner. Går det med men svårt att bli lycklig med någon som väljer att leva i lögn. Vem lever man med då?

Att komma ur alkoholens klor sker inte på autopilot. Det är ett hårt jobb och samtidigt ett jobb som väldigt snabbt ger utdelning bara man bestämt sig för att inte ta fler glas. Redan efter en månad visar sig tydliga effekter som bara blir mer och mer framträdande ju längre tiden går. Stora jobbet är att lära känna sig själv. Otroligt intressant resa mot liv baserat på äkta frihet.

@Lora Han ÄR välkommen tillbaks och vet det! Men jag litar inte på honom, än. Det måste få ta tid. Och risken är väl att man tappar varandra när man lever isär tyvärr..
Jag förstår till 100% att detta inte är något han vill leva i, det gör bara så ont att inse att alkoholen alltid fått gå före mig..

@viktualia om du lyckats lämna. gå ej tillbaka. tilliten kommer är skadad. Och sen kommer han ha en livstid att hantera sina känslor utan alkoholen. I mitt fall blev hon värre, mer elak utan alkoholen som "ventil" och sköld. Med alkoholen hade hon lättare att ta på sig ansvar etc. När hon verkligen skulle ta ansvar sen blev det värre. Och när hon skulle "pröva sina vingar" som "smart o nykter" gick det raskt utför. Och då hade vi inte ens närmat oss att reda ut alla svek och lögner som var djupa sår för mig men bara minnesluckor för henne.

starkt av dig att lämna. påminn dig om varför du gjorde det om du sviktar. För mig pågick det bara ett drygt år. (utsattes iofs för extrema lögner, elakheter och otrohet etc, vilket du verkar ha sluppit) men jag har åldrats 10 år i kropp o själ, och min tro på människan är skadad.

tiden läker de flesta sår. Alkoholismen går ej att bota. Vet inte hur gammal du är, eller var du är i livet. Men fråga dig vad du slipper, vad du har att vinna. Och vad det var som var så magiskt. och hur mkt av kärleken som grundade sig på en relation med en person som var aktiv i sitt missbruk. Det kan nämligen vara en vid första anblicken underbar person, men den personen är en helt annan än den långsiktigt nyktra. Jag känner ett antal nyktra alkoholister. De har samtliga mycket demoner och driver långsiktiga krig med sig själva och ingen av dem mår bra. välj någon som du kan lita på är ditt stöd, när du behöver det. Förr eller senare behöver man det. I mitt fall var det då hon lämnade mig. Det orkade hon inte med. Jag hjälpte henne på fötter, sen gick hon. Iskallt. (ångrade sig såklart och kom krypande, men då hade jag stängt dörren, tänker inte öppna den igen)

Ser det en del detta med att man känner att den beroende valt alkoholen framför sin partner. Jag ser det nog inte riktigt så. Snarare att man fastnat och blockerar sig. Det är inte detsamma som ett val.
Tycker du är lite hård mot dig själv när du tänker så. Han kan mycket väl älska dig. Sedan tar drogen över pga kemiska processer i hjärnan och man hittar inte ut.

Det är verkligen ingen lätt resa. Det är ingen lätt resa för någon att fatta sig själv skulle jag säga. För att leva ett fritt liv där man gör sunda val behöver man fatta sig själv. Det är jag numera helt övertygad om. Personer som gått igenom svåra saker och tvingats se på sig själva och fatta just sig får ju lättare att manövrera sitt liv. Det är inte alla förunnat att lära sig det. Han kan komma dit. Allt jobb är värt det varje dag i veckan. Det blir bara bättre och bättre. Glöm inte dig i allt detta. Även du är värd att må bra. Var snäll mot dig och belasta inte dig själv med tanken att han valt alkoholen framför dig. Han kan mycket väl valt dig men skitdrycken blockerar hjärnan.