av Dearself

Azalea
sön, 2022-08-07 - 18:10

Jag har inga ord men vill ändå säga att jag tänker på er och förstår den fruktansvärda situation ni är i.
Jag stångade mig blodig över min man och led över svårigheten när han inte själv ville ha hjälp.
Gör som Gros19 säger och ring !!

Sänder så många varma tankar jag kan🙏Azalea

Azalea
sön, 2022-08-07 - 18:10

Jag har inga ord men vill ändå säga att jag tänker på er och förstår den fruktansvärda situation ni är i.
Jag stångade mig blodig över min man och led över svårigheten när han inte själv ville ha hjälp.
Gör som Gros19 säger och ring !!

Sänder så många varma tankar jag kan🙏Azalea

gros19
tors, 2022-10-06 - 01:08

Hade skrivit jättemycket, men så laddade plattan ur och allt försvann. Har väl i och för sig varit med om värre saker.Ett år har gått sedan min son fick alla sina skador. Vilket år kan inte jämföras med något jag upplevt och förhoppningsvis inte ska behöva uppleva igen, men man vet aldrig.

Idag har min son fått en lägenhet efter en otrolig kamp med funktionsstödsförvaltningen. Han flyttar nästa vecka och förefaller få den hjälp han behöver, mycket beroende på en stor dramatik när han försvann för två månader sedan. Det var mycket som hände då och orsaken var att han bodde tillsammans med äldre sjuka människor och att han en dag vägrade gå in där. Vi fick avslag på ansökan om särskilt boende och jag tvingades ta hem honom utan någon hjälp. En natt var han försvunnen trots att han egentligen inte kunde gå, men vill han något så gör han det och den egenskapen kan vara bra att ha ibland. Ett jättestort polisuppbåd från hela södra Sverige sökte honom. Det var helikoptrar, drönare, ridande polis, polis på motorcyklar, i bilar, i skogen och hemma hos mig hela tiden. Militär, orienterare letade och inte minst hundar. Efter nästan två dygn, två nätter och en enorm hetta hade man inte hittat honom och då stoppade man tåget och satte istället in bussar eftersom man skulle börja söka i vattendragen. Då var hoppet ute om att hitta honom vid liv och missing people inkallades. En overklig dröm när jag tänker tillbaka, men han hittades vid liv. Så mycket behöver hända för att funktionsstödsförvaltningen ska inse hans hjälpbehov om dom nu har gjort det. Dom jobbar inte med människor utan personkretsar, så handläggaren har inte ens träffat min son.

Min son går idag med stöd och rullstolen har vi lämnat tillbaka. Vilken känsla något av det bästa som hänt detta året. Fyllde mig med obehag att se honom i rullstol. Det var inte min son kändes det som. Han kan endast använda en arm/hand men en viss möjlighet finns att det ska gå att träna även den svaga armen. Han hör och ser, även om synfältet är begränsat på ena sidan. Talet är svårt och att förstå vad andra säger, men det fungerar ibland. Förhoppningsvis kan han får bättre träning när han har någonstans att bo. Vi får se. Upplever att han har kvar sina kunskaper och färdigheter, men kan inte använda sig av det. Själv säger han att det är katastrof i huvudet. Sin humor han han kvar och när jag frågade hur han lyckats ta sig ut från äldreboendet, som var låst med speciella koder till dörrarna, sa han bara "surprise". Hans hjärta blev också skadat men det fungerar normalt idag. Ett under enligt läkaren. Ibland uttrycker min son att han inte vill keva och det tycker jag man har rätt att göra när livet är för svårt. Mestadels har han dock mått förvånansvärt bra under det här året, men vilket år.

Hur har ni andra det? Väldigt länge sedan någon skrev här.

Dearself
lör, 2022-11-12 - 21:50

Hej
Det är länge sedan jag skrev nu.
Hur mår ni och hur går det?
Ragna jag hoppas verkligen din dotter fått hjälp.
Jag hoppas att jag kan ge lite hopp med mitt inlägg. Ni som läst tidigare vet hur kaotiska år jag haft med min son. Ut o in på behandlingen .väldigt destruktivt missbruk Lvm och frivilliga behandlingar och återkommande allvarliga överdoser .
Vågade aldrig hoppas på det som är nu.
Min son är nykter och drogfri . Har börjat arbeta och blivit förälder .
Han känns väldigt stabil och fokuserar på sin familj och har ingen kontakt med gamla vänner.
Så alla ni som lever i den ångest jag har gjort. Det kan vända och bli bra .
När man minst anar det . I min sons fall tror jag han behövde nåt som gav honom mening. Nån annan att kämpa för än honom själv. Men jag tror även andra saker kan vara livsavgörande och skapa förändring och ork att hålla i förändringen .
Jag själv mår bra , men är trött. Tror jag kommer behöva tid att komma tillbaka och även att hitta mig själv igen. Just nu är allt jag vill bara att ha det lugnt. Jag har inte så stora behov av nåt annat och kan sakna den jag var som älskade när jag hade mycket på gång men tänker att det får ta den tid det tar.
Jag hoppas så att det vänder för er och att livet är förändrat till det bättre .Skriv gärna .
Varmaste kramar

Dearself
lör, 2022-11-12 - 22:09

Gros19
Läste vad du skrivit nu. Vilken mardröm att han försvann men vad fantastiskt att han hittades och vad det lett till.
Hoppas det blir bättre för honom nu, att du kan få känna dig tryggare och vila lite .
Förstår att det är svårt när han är i den situationen han är men om han kan landa och börja trivas kanske förhoppningsvis ett nytt men annorlunda liv kan börja ta form.
Varm kram till dig ❤️

gros19
lör, 2022-11-19 - 01:50

Ja det var en oväntad vändning allt tog och att din son både blivit pappa och ska börja arbeta. Det hade du väl inte kunnat drömma om för ett år sedan? För vår del är det upp och ner vad det gäller måendet, vissa dagar och kanske främst nätter är allt nattsvart. Då är det en fasansfull värld att leva i, men sedan tänts hoppet trots allt. Min son har mist så många funktioner och ber ibland om att få hjälp att dö och det är ju fruktansvärt, men jag förstår honom. När livet är för svårt tänker även jag såna tankar. Ibland fokuserar jag bara på det han inte kan och det jag tänker han aldrig kommer att få uppleva, men hur fratiden blir vet jag ju inte. Han har i alla fall fått en lägenhet och där finns gott om personal som kan hjälpa honom och stimulera till fortsatt utveckling. Engagerad personal som jag upplever gör allt dom kan för att det ska bli så bra som möjligt. Mitt eget liv stannade upp när han fick sina skador för ett år sedan. Jag har inte orkat med något umgänge utan isolerat mig. Inte bra kanske men så är det. Önskar dig och din son allt gott och fortsätt gärna berätta.

Ragna
fre, 2022-12-23 - 00:16

Hej alla, så länge sen jag skrev här. Har tänkt mycket på er som brukade skriva i tråden, som gros19 och Dearself, Jag mådde så otroligt psykiskt dåligt till slut, så att jag nästan slutade fungera. Orkade inte göra någonting, inte ens läsa och skriva här. Total botten, Men senast jag skrev så hade min dotter placerats på ett slags hem genom soc. Som alternativ till LVM, Hon var tvungen, Där fanns ingen behandling och majoriteten av de boende var äldre, svårt alkohol- och drogskadade män. Hon tyckte att det var helt fruktansvärt i början, MEN under den här tiden hände något. Tror inte det berodde på "hemmet" men hon var ändå alkoholfri under relativt lång tid. Och - nu är hon nykter. Det känns nästan som ett mirakel, utifrån hur extremt svårt det var den sista tiden innan hon kom dit, vilka sjuka grejer som hände, Hon låg inne på sjukhus veckan innan hon kom dit, hon hade bl a symtom på hjärnskador av alkoholen.
Jag vet numera mycket väl vad detta är för sjukdom, så fruktansvärd, och förstår att man inte kan räkna med att det är bra för evigt med henne. Men det är så otroligt underbart att det är bra just nu. Hon är "tillbaka" som sitt vanliga jag, hon ser ut som sig själv, hon är som sig själv,,, Jobbet har hon kvar, också det nästan ett mirakel, Det hängde i en tunn tråd (och gör väl fortfarande, om hon börjar dricka igen blir det direkt hejdå).
Hon hade ett kortvarigt återfall för en dryg månad sedan, Två dagar, För mig och hennes pappa var det totalt oväntat och väldigt väldigt oroande, Allt kom tillbaka, Men hon kom ur det, Bl a med hjälp av sina nya AA-kompisar och en vårdkontakt som betyder mkt och som hon kan ringa när som helst. Hon berättade sen att det inte var så "plötsligt! som vi uppfattade det. Hon hade i flera veckor tampats med känslor och tankar om att "nu är jag så frisk, jag kan väl dricka några glas vin". Hon hade berättat om detta i sin AA-grupp bland annat. Men när det hände, kände hon mest att "jag vill inte tillbaka hit".
Det är svårt att beskriva vad denna för oss, faktiskt helt oväntade förändring, har betytt. Jag har långsamt börjat kravla mig tillbaka upp ur hålet. Inte kommit upp helt, men mår ändå så mycket bättre. Fick diagnosen utmattningssyndrom i somras, och den stämde nog ganska bra. Hjärntrötthet bland annat. Men sakta, sakta har det blivit bättre under hösten och jag är närmare mitt "vanliga jag".
Som jag skrev, jag fattar att framtiden när det gäller min dotter är långtifrån "säker" och jag försöker tänka att vi får vara tacksamma över den här senaste tiden och att den också kan vara gynnsam för henne vid kommande återfall.
Skriv jättegärna och berätta hur det är för er nu! Har som sagt tänkt mycket på er men inte orkat gå in här på ett tag på grund av dåligt mående,

Tröttiz
fre, 2022-12-23 - 09:20

@Ragna
Så härligt att läsa din text. 💞😃
Att det tog en sådan vändning. Ja, det finns hopp.
Själv har jag det bra och lugnt som singel. Exet och jag har kontakt nu och då, och han har börjat alltmer reflektera kring sitt drickande, att det är ett problem, påverkar relation med barnen och funderar på söka hjälp.

Må så gott, och
God Jul.
✨️🎄

Dearself
ons, 2023-01-04 - 23:31

Ragna , vad roligt att höra av dig.
Tittar också in här sällan men har tänkt på dig. Helt fantastisk att få höra att det vänt så svårt som ni haft det. Jag blir väldigt glad att höra det .
Min son är också nykter, jobbar heltid och är en närvarande pappa. Det är ett mirakel . Vi har ju haft det lika med många sjukhusvistelser och rädsla för våra barns liv.
Jag hoppas detta får hålla i sig för oss båda och att denna tråd kan ge nån annan tröst som upplever den fruktansvärda maktlöshet och uppgivenhet vi båda gjort.

Varm kram och uppdatera gärna nån gång om orkar .

Ragna
sön, 2023-01-15 - 00:41

Tack för kommentarer. Och Dearself, så underbart att höra att det vänt även för er. Miraktelkänslan. Blir så glad över att höra att det blivit så även för er.
Precis som du skriver så har vi ju upplevt så otroligt svåra situationer där det känns som om inget hopp funnits kvar, Jag hoppas så mycket att det får hålla i sig för oss båda, och, att OM det blir sämre igen så kan denna positiva förändring vara till hjälp även framöver för våra barn,
Jag trodde verkligen, på allvar, att min dotter skulle dö. Och jag vet att även andra, som personer i vården, hade samma oro. Min dotter berättade tidigare att hennes "huvudläkare", en beroendespecialist, sagt att hon aldrig mött någon med så svårt alkoholberoende. Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det lät konstigt. Vet ju inte hela sammanhanget. Men det kändes inte så hoppfullt.
Händelserna innan det otroligt nog vände var så jävliga så att jag inte står ut med att tänka på dem.
Hoppas så innerligt att vändningar som denna kan ingjuta hopp hos andra som kämpar, både anhöriga och beroende. Jag trodde verkligen, verkligen inte att det skulle kunna hända! Efter så många turer mellan hopp och förtvivlan, där hoppet i princip försvunnit.
Än en gång - om framtiden vet jag inget. Men i dag mår min dotter bra. Det känns också som om hon har mognat mycket av det som hänt. Nu har hon även träffat en kille som själv är nykter alkoholberoende sedan länge, hon är förälskad och det ger en liten extra guldkant i livet som hon är så värd.
Så är det nu. Jag vet så väl att det kan vända neråt igen, Men ändå, det här ger stöd för hoppet även framöver.
Massor av varma hälsningar till er alla!