av annacananda

annacananda
mån, 2022-12-26 - 09:58

Fortsatt nykter.
Det var dags igår att ta ett nytt beslut efter 3 månader som nykter och jag har sovit på saken, det blir 3 månader till. Jag ser fram emot att uppleva det som många beskriver under kommande månader. Ett klarare sinne, ett lättare liv, mer glädje och en kropp som repar sig. Jag får helt enkelt be barnen att få byta vinprovningen vi fick i julklapp mot en massage eller två och vänligt berätta (igen) att jag håller mig alkoholfri ett tag till.

Idag upplever jag nog en av de värsta ”baksmällorna” någonsin. Efter tre månader utan alkohol infinner sig ångest, oro, huvudvärk, diarré och kallsvett. Ovan på detta något som liknar nackspärr. Jag fortsätter isolera mig i gästrummet och hoppas gästerna väljer att åka hem en dag tidigare än planerat. Ingen vill ju bli ”magsjuk”. Bara jag vet att det är ångest som härjar min kropp och jag spottar ut de sista resterna av ett alkoholberoende som präglat hela mitt vuxna liv.

Jag känner en svag lust att börja rensa och sortera bland kläder, papper, böcker, spel och allt som hört vår yngste sons barndom till. Han har bytt rum precis innan jul och vill inte ha sina ”barnsaker” på sitt rum. Varför inte följa med honom på hans väg mot att bli vuxen och vara den mamma jag så desperat saknade när jag var tonåring. Den mamma jag vill vara. Hittills har jag nog lyckats vara en okej mamma trots mitt vinsippande. Det har funnits flera år i nykterhet under hans barndom (hans första tre år i livet var jag helt nykter) som sedan sakta gått tillbaka till ett beteende som fanns där långt innan han kom till. Jag har nu ringat in året då jag börjar packa in min ångest och inser att det inte finns någon hjälp att få från vuxenvärlden. Jag är fjorton år när jag för första gången tänker att jag inte vill leva mer. Att det inte finns någon mening och att hela vuxenvärlden bara är en enda fejk. Jag har haft svårt att ringa in året. Har inte kunnat hitta det i de yngre åren även om det såklart har format mig. Men nu vet jag att jag upplever allt som bortkastat året jag fyller 14 år. Bara det är en insikt som är smärtsam och samtidigt kan jag börja bearbeta den tiden hos min terapeut. Jag har bokat upp 10 sessioner redan och är mycket motiverad att ta itu med mitt medberoende. Jag tänker nu att det är först när vi kan uttrycka det som skadat oss som vi kan börja läka såren. För mig är det inte genom ord utan genom bilder vilket jag också har förträngt, förpassat till det okända. Jag kan teckna, jag som fick sämsta betyg i bild. Jag kan teckna allt möjligt med lite tid. Jag hade en aning men jag har aldrig vågat prova - bara gömt undan min längtan. Jag har förlöjligat konst som jag mycket väl har förstått, jag har förnekat det bildliga språket till förmån för det verbala. Så mycket som finns att upptäcka.

Idag tillåter jag mig att vara nykter ”bakis” och vet ju att imorgon kommer en bättre dag. En dag som nu sakta blir längre och jag ser åter en möjlighet att följa årstiden för att nytt uppvaknande till våren. Så trött, jag tar mig rätten att vila en stund.

Stor kram till alla som kämpar!

🦛

Andrahalvlek
mån, 2022-12-26 - 12:37

@annacananda Så fint och sorgligt på samma gång att du lyckades hitta året där du behöver börja rota, för att på sikt läka. Jag tänker att vi har liknande erfarenheter från vår uppväxt, och min lösning har varit att glömma. Jag kan återge vissa delar av de åren, men jag väljer oftast att inte ens tänka på det.

Det som har skavt allra mest är mina föräldrars oförmåga att vara de föräldrar som jag behövde allra mest i tonåren. När jag själv fick barn insåg jag hur illa det faktiskt var, hur de svek mig totalt. Min pappa pga sitt missbruk och min mamma pga sitt enorma medberoende. Jag har haft så svårt att förlåta dem. Fortfarande är det något jag bara säger: ”De visste inte bättre, de gjorde så gott de kunde.” Men på djupet har jag faktiskt fortfarande inte förlåtit dem. Borde kanske också ventilera detta med min psykolog.

Grattis till beslutet att fortsätta på den nyktra resan! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

vår2022
mån, 2022-12-26 - 13:10

@annacananda @Andrahalvlek Jag tror att det är svårt att glömma, det finns där någonstans längst inne och påverkar oss, även om man inte själv kan uppfatta det. Det för att det på något sätt ändå har präglat oss och man har lärt sig att kompensera. Det kan dock vara svårt att upprätthålla en kompensation livet igenom, det är här alkohol lätt kan komma in eller så kan man krascha. Att kunna komma åt det man kompenserar och hitta ett annat sätt att leva sitt liv på, utan att kompensera, helar och det går inte åt så mycket energi. Som att hitta det som felar i vår kärna, den kraft som gör att vi kan härda ut och hantera livet och känna tillit till sin egna förmåga att hantera motgångar❤️

Himmelellerhelvette
tis, 2022-12-27 - 08:14

@annacananda Jag är så imponerad av dig! Du kämpar verkligen och är så förståndig att du förstår att alkohol på detta är totalt värdelöst!

Jag tror att vi blir starkare och mer insiktsfulla ju mer vi möter allt nyktra. Jag har förstått att när jag börjar tänka negativa tankar eller blir nedstämd, arg m.m. Då behöver jag en paus, kan lägga mig och vila en stund eller meditera. Sedan känns det bättre.

Kram❤️

annacananda
tis, 2022-12-27 - 13:25

@Andrahalvlek Precis så, min far var spelmissbrukare och spelade bort vårt hem, mor var medberoende och höll fasaden. Jag förstår intellektuellt hur det fungerar men jag kan inte förlåta dem för vad jag drevs till som liten tjej. Destruktivt beteende som kunde gått mycket illa. Jag klarade mig och ganska väl, men det finns ett sår jag behöver läka. Jag har som du trängt bort en del på grund av skam. Lika illa är det med min storebror som sover dåligt, arbetar ihjäl sig och är allmänt arg och irriterad, sarkastisk och samtidigt den mjukaste jag känner. Gör karriär istället för att ta hand om sig själv. Han har förträngt allt. Något har hänt som gör riktigt ont - vi får se om jag får fatt i bilderna och kanske kan få en korrigerande upplevelse hos terapeuten…

Kram och tack för att du finns!

🦛

annacananda
tis, 2022-12-27 - 13:29

@Himmelellerhelvette Det där med pauserna är något jag verkligen ska ta till mig! Jag ska bannemej bara gå undan och vila när det blir för mycket. Jag behöver nog öva ett tag men jag ser det som en viktig pusselbit!

Tack för att du delar och stöttar!

Kram

🦛

annacananda
tis, 2022-12-27 - 13:42

Lite dagbok,
Gästerna har inte åkt hem utan istället förlängt sin vistelse till ikväll. Som tur är så jobbar jag nu i eftermiddag. Jag orkar inte vara trevlig och är helt förstummad över att gästerna trivs och tycker det är skönt här. Maken stortrivs och sköter maten så det är helt okej.
Igår tog jag upp med vår ena dotter om vi kunde få byta vinprovningen mot ”Afternoon Tea” på ett väldigt tjusigt ställe. Jag sa som det var att jag troligen inte kommer att dricka mer på mycket länge och i alla fall inte kommande 3 månader. Hon svarade ”såklart” - hon frågade nyfiket och jag förklarade att jag inte mår bra av vin, att det blir för mycket och att jag vill leva mer närvarande. Hon log och sa: ”Välkommen till vår värld!!” Det visar sig att hennes man har tagit ett beslut att avstå alkohol och de har gett upp umgänget med hans gamla kompisar som dricker mer än vad som är hälsosamt. Den här dottern har aldrig varit intresserad av att dricka alkohol. Jag blir så innerligt glad och kan känna en sådan närhet till henne. Hon är ganska ung men så klok och så tydlig. Jag känner en enorm stolthet när hon sätter gränser kring familjen, sunda gränser. Vilken glädje! Så, det jag var lite rädd för visade sig vara en glädje för vår dotter.

När jag tänker efter så är det ju det normala friska. Hur kan man vara rädd för att vilja hävda det normala friska?

Jag har aldrig tänkt på mig själv som medberoende - inte förrän nu har jag riktigt förstått med hela mig vad det innebär. Nu finns SÅ mycket att utforska!! Och nu behöver jag vila!

Stor kram till alla som kämpar!

🦛

Se klart
tis, 2022-12-27 - 15:52

Jag vill bara heja på, och säga att det är en imponerande resa du gör. Vill också instämma i @andrahalvleks inlägg om detta vi blivit itutade att ”de visste inte bättre” som en förlåtelse-formel att anamma utan motstånd. Jag tror många visste bättre men de orkade inte, av olika skäl. Av självupptagenhet, brist på mognad. Mina föräldrar abdikerade när jag var kring 14- sedan kan man säga att de helt släppte taget om mig när jag flyttade hemifrån som 16-åring. Jag har INTE upprepat beteendet för det går visst att ”veta bättre”.
Nu kan jag upplevas som en curling-morsa men för mig handlar det om att vara nära- och att ta igen för år när jag inte varit närvarande i samma utsträckning. Jag vill vara här! Jag vill vara stadig, stabil, pålitlig. De sakerna är inte kompatibla med a-missbruk, så jag har valt väg. Det kan man göra- det kan vara tufft- men det är tufft att vara människa.
Önskar att det lugnar sig lite och du också får njuta av ditt beslut. Stor kram 🥰

Andrahalvlek
tis, 2022-12-27 - 19:26

@annacananda Vilket fint samtal du fick med din dotter ❤️ Min äldsta dotter är 25 år och hon har aldrig druckit alkohol. Hon är min ledstjärna i nykterheten. Också. Först lärde vi barnen allt vi kunde - och när de blev äldre lärde vi oss av dem ❤️

Det är väldigt skönt att outa. Pirrigt första gångerna, men man blir snabbt varm i kläderna. Sen kommer en fas då man vill berätta för alla, även i kassan på Ica nästan 🤣 Sen kommer ytterligare en fas då man inte behöver berätta, men gör det om någon frågar. Det viktigaste är ändå att vi själva är trygga och stabila i vår nykterhet.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2022-12-27 - 19:36

@Se klart Som jag håller med dig ❤️ ”De visste inte bättre” är en förklaring, men en urusel ursäkt. Visst fan borde de ha vetat bättre, men de orkade inte. Oklart varför. Jag måste för min egen sinnesros skull godta det som en ursäkt, men i mitt hjärta kan jag aldrig förlåta mina föräldrar.

Och det blir bara tydligare ju äldre mina egna barn blir. Den relation som jag har till mina barn idag har min egen mamma aldrig varit ens i närheten av. Hennes förlust.

Och jag ger henne en väder-och-vind-relation, det kräver ytterst lite av mig. Hon verkar supernöjd med det, och jag vill bara kunna se mig själv i spegeln och veta inför mig själv att jag inte spelar på hennes planhalva. Jag tar hand om henne nu när hon blir gammal.

Kram 🐘

PS. Med väder-och-vind-relation menar jag att man pratar om vädret, tv-program och andra banala saker. Man pratar inte om känslor eller på djupet.

vår2022
tis, 2022-12-27 - 20:05

@annacananda Vilket bra samtal du fick med din dotter, hon verkar verkligen vara klok och trygg. Det är en så bra insikt när man kan se att man är medberoende. Det är så svårt att få syn på det, men det kan tydligt yttra sig i det psykiska måendet man har. Det är när man ser det som man kungöra något åt det. Det har varit min största insikt när jag blev nykter och min största förändring som jag gjort. Jag anpassade mig och ändrade mitt beteende, åsidosatte mina känslor och behov och tog ansvar för andra. Medberoendet har följt med i andra relationer och triggat mig, nu senast på min arbetsplats och med en kollega. Som tur är kan jag se det och sätter gränser, men det är oerhört energikrävande. Jag har aldrig sett det så tydligt som jag gör nu och jag ska verkligen se till och passa mig för att inte hamna i medberoende igen. Det kan likställas med att vara i alkoholträsket och vara i alkoholdjävulens klor.

Ha en fin kväll❤️

Allegra
tis, 2022-12-27 - 23:34

Stor kram till dig @annacananda , så beundransvärd du är som väljer och orkar att möta dig själv och ditt liv. Underbart att du har fixat tre månader utan alkohol och skall göra tre till✨ Jag ligger långt efter men har stora planer för nästa år😊 ❤️

annacananda
ons, 2022-12-28 - 06:50

@Se klart @Andrahalvlek

Undrar om 14års ålder var extra utmanande för våra föräldrar. Jag jobbar med att förstå nu och att förlåta för min egen skull men det är fan inte okej att överge en tonåring. Jag har tänkt att de gjorde så gott de kunde men det gjorde de fan inte.
Oj vad skönt det var att skriva det!
Tack för att visar mig att jag inte är ensam. Så mycket skam jag burit på och trott att det var jag som på något sätt hade del i att mina föräldrar inte kunde ta ansvar. Så länge jag har förstått intellektuellt men inte med resten av mina sinnen. Att jag föll igenom denna hösten har plötsligt fått en förklaring. Det gör mig inte lyckligare men jag har i alla fall hittat var knuten/knutarna ligger och kan börja nysta upp den känslomässiga röran som finns inom mig.

Kram

🦛

annacananda
ons, 2022-12-28 - 07:08

Lite dagbok.
Igår åkte våra gäster hem på eftermiddagen och jag vinkade vänligt hejdå i en paus från jobb. Jobbade ett par timmar till och när jag kom ut från kontoret infann sig en märklig känsla. En känsla av energi, en känsla av att kunna andas lättare, en tystnad som smekte mina öron. Jag gick med lätthet runt hela övervåning och städade allt. Tog bort varje julpryl, samlade upp och rensade en låda. Dammade och dammsög med lätthet. Julsånger jag hatat under hela december kom plötsligt ur min egen mun och jag nynnande mig igenom två maskiner tvätt, rena lakan i sängarna, fyllde en låda med julpynt och satte den tillbaka där den hör hemma, längst upp i garderoben. Rensade bort allt gammal pynt som fanns kvar i lådan och så hade vi inte behov av ytterligare en låda. Det blev en halv sopsäck istället som kommer att fyllas idag.
Jag är förundrad över hur mitt ansikte slätades ut, hur energin återvände och hur lätt jag kände mig för en stund. Spänningen i axlar och nacke sitter kvar men är pyttelite lättare. Den spänningen har med mina tonår att göra så innan jag sorterat känslo- och kroppsminnen kommer den att påminna mig om det arbete jag har att göra. Utan bedövning. Jag ska sänka mina antidepressiva idag med ett litet snäpp. Jag tror att dosen är för hög för att jag ska kunna komma i kontakt med det riktigt svåra. Jag är redo att göra det nu. Jag har en enormt längtan efter att gråta och gråta ordentligt. För det måste jag nog släppa ner lite på medicinen. Jag har lite huvudvärk varje dag och det beror nog också på den höga dosen antidepressiva. Så en liten minskning under en månad så får jag se om jag är redo att släppa ner den ytterligare ett litet snäpp när det blir vår. I februari har jag medicinerat i ett år och det har varit svårt bara det. Det är omöjligt att säga om det är hjälpsamt - jag vet bara att när jag till slut accepterade att medicinera var jag totalt slut och kunde inte komma ur soffan. Så någon hjälp har det varit. Jag kom ju upp ur mitt grubbleri.
Nu frukost i lugn och ro innan resten av familjen vaknar.

Stor kram

🦛

Himmelellerhelvette
ons, 2022-12-28 - 10:11

@annacananda Du är fantastiskt!
Underbart att du pratade med din dotter och hur fint det blev, tänk att vi ska behöva gå ner i ångestträsket först innan vi förstår hur lätt det blir när vi bara vågar prata om det.

Du är så stark som vill gå ner på djupet och släppa ut gråtet. Jag gjorde det ordentligt för ett tag sedan och det drog ur all energi och jag var trött i några dagar efter det men jag tror det är viktigt att göra det❤️

Kram

annacananda
tors, 2022-12-29 - 07:23

@Himmelellerhelvette
Ja, jag tänker mig att tårarna får komma på min ”retreat” nästa vecka. Kanske behöver jag någon hjälp som du tog av musiken att nå in i smärtan. När jag var ung var jag med i ett tjejgäng och vi hade speciella ”gråtlåtar”. Jag blir faktiskt lite glad när jag tänker på det - det fanns en slags öppenhet i allt det svåra även om vi aldrig pratade om hur vi hade det hemma. Att gråta till ”gråtlåt” var helt okej.
Du gör allt så bra och jag följer dina spår!

Kram

🦛

annacananda
tors, 2022-12-29 - 07:35

Liten dagbok.
Jag upplever att jag återhämtar mig från en gräslig jul som hade sina ljuspunkter. Imorse gick jag förbi julgranen och tänkte på hur jag planerade för julen och hur jag såg det framför mig. Jag såg allt det som min make vill se men aldrig kommer att hända. Det är en fantasi, en illusion, en ärvd bilda av hur julen ska se ut och när vi ser på den utifrån så är det ju medberoendets höjdpunkt. Den totala fasaden som man sedan kan sprida (då foto och film, nu sociala medier).
Det är helt galet och nu vill vi bara släta över och glömma. Maken frågar oroligt hur jag mår och jag hör honom överdriva hur mysigt vi haft det i jul när han pratar med arbetskollegor på telefon. Han vet och han känner men han fortsätter skapa illusionen om den perfekta julen och den perfekta familjen. Jag vet att det skaver inom honom och tids nog kommer han ta itu med sanningen. Han får komma till sina insikter. Jag fortsätter med mitt inre arbete, mitt inre barn och min lilla 14-åring som behöver så mycket kärlek.
Maken har druckit En öl under hela julen. Det pågår något i honom oxå. Det blir såklart enklare om det inte finns öppna flaskor och slattar…
Det finns inte mycket mer just idag - jag ska jobba så det känns normal. Axlar och nacke värker ordentligt - en dag kommer det att släppa och jag tror det kommer att göra det om jag hasar mig till gymmet och ökar blodflödet lite. Men just nu får jag leva med smärtan. Nykterheten först och så får det hälsosamma livet i övrigt komma till mig när jag kan ta emot det.

Kram till alla som finns här!

🦛

Andrahalvlek
tors, 2022-12-29 - 12:12

@annacananda Känner igen känslan. Förväntningarna är enorma innan, men ingen verklighet kan mäta sig med de förväntningarna. Tanken efteråt: Var det bara det här?

Och man deltar i det där spelet - år efter år efter år. Tills man inte vill delta mer. Tills man vill vara ärlig och säga sanningen. Och man våndas innan, man våndas under tiden och man våndas efteråt. Men ärlighet är alltid bäst i längden. Sakta men säkert blir man mer sann både mot sig själv och andra.

När vi har druckit har lögnen varit fundamentet i vår tillvaro. Lögnen tillhör missbruket. Sanningen och ärlighet tillhör nykterheten. Det är inte smärtfritt, men det är så värt det. Att vara sann mot sig själv och andra. I alla situationer.

Kram 🐘