Ännu en jul har passerat och denna gång blev inget som vi hade väntat oss. Du hade ännu en gång lovat att vara nykter hela jul men döm om vår förvåning när du börjar dricka redan till uppesittarkvällen. Du var dyngkanon redan på kvällen och du fortsatte att dricka alla juldagar och på min födelsedag. På julafton visade du dig inte utan du satt i garaget och halsade rakt ur en 75:a.
Förstår du vad du gör med barnen? Förstår du deras besvikelse? Nej det gör du inte.. Det är jag som är mamma som får agera två föräldrar, det är jag som mamma som får torka tårar, det är jag som mamma som får styra upp allt runtomkring för att allt ska fungera, det är jag som mamma som får se deras besvikelse och det är jag som mamma som får ångra att jag utsätter dom för detta flera gånger om, samtidigt så är jag en fru, en fru som är så pass slut så hon inte orkar gå till jobbet en fru som känner en sådan stor besvikelse och hopplöshet som inte går att beskriva, en fru som känner sorg för att den som hon en gång har älskat och kanske älskar än förstör sig själv och sin kropp, en fru som inte har orken att lämna trots att det skulle ha skett för flera år sedan.
Bekanta runt omkring oss ger oss råd hur vi ska göra för att slippa dig, vi ska ringa polisen, vi ska få in dig på behandlingshem, vi vi vi...Vart finns hjälpen när man behöver den? Och för den delen du lyssnar ju aldrig på någon, du har inga problem säger du och du kan minsann bli nykter själv men någon nykterist ska du aldrig bli.
Allt jag vill är att du ska förstå vad du utsätter barnen för och dig själv och mig. Barnen vill ha en pappa som lever, som får se sina barn växa upp och bli egna individer, de behöver ditt stöd förstår du inte det?? Vad ska jag göra för att få dig att förstå??
Jag är så oerhört trött och jag är så ledsen för barnens skull.
Snälla snälla du, öppna ögonen nu innan det är försent !!

Hej @Tintin73 och varmt välkommen Forum för anhöriga!

Det inlägg berör och det hörs att detta pågått en längre tid, du har fått nog och räcker ut en hand. Det är tufft att känna att en är själv i en sådan här situation och som du skriver råd och stöd du får från närstående känns som ytterligare börda och ansvar på något bör eller ska göra för att han ska ta tag i sitt alkoholproblem.

Du behöver stöd, vila och energi för din del för att ens kunna sortera och veta vad du skulle kunna göra och vad som faktiskt inte ens är möjligt att du gör om jag förstår dig rätt.

Vet inte om du sett det här men vi har ett anhörigprogram här hos oss, kanske kan det finnas något i det som kan vara en hjälp för dig längs vägen: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här, ibland tar det lite tid innan en tråd får fart och en kan behöva skriva flera gånger.

Ta hand om dig så gott du kan mitt i allt!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

@Tintin73 skulle bara vilja ge dig en stor kram. Och säga att du och barnen kanske rent av ska bo på ett håll och maken på ett annat. Jag förstår att man vill hjälpa så långt man kan. Men som jag, jag har ställt kravet att ställ bort alkoholen och vi är kvar eller ta till alkoholen å vi kommer inte bara kvar under samma tak som han. Hårt Ja, men de är de han har och välja på. För barnen ska inte se mera. ❤️