@Jennyn Hela den texten låter oerhört insiktsfull. Väldigt fint att läsa och fort har det gått med.

Genom att öppna kanalerna precis som du gör så blir denna förändringsresa enklare och faktiskt rätt spännande. När man sedan blickar tillbaka så blir man så tacksam. Att det går att sno runt sitt liv och blomma ut. Bara man vågar. Detta med att vara sann mot sig själv och se vad som är mina kontra andras rädslor. Bygga nya friska relationer där man vågar vara sann & öppen. Det blir ett helt annat liv än det med flaskan.

Man borde få två liv. Hur tusan ska man hinna med allt säger jag. Livet är rätt häftigt!

Jag känner mig ledsen. Jag läser runt här i forumet och så många har familjer och sambos eller särbos som tycks stå kvar med sina partners trots deras sjukdom. Jag undrar om han ens älskade mig, eller ens såg mig eller hur kunde detta annars hända? Att bara vara nykter garanterar ju inte ett härligt liv. Nu måste jag göra allt arbete ensam, utan någon som vill mig. Det stör mig att jag blivit avfärdad som ett psyko på dethär sättet, att han och hans familj ser mig så. Att ingen undrar hur jag mår och hur det går för mig. Att det var så lätt att bara ta bort mig. Det är inte lätt alltså. Att känna något självvärde.

@Jennyn sådär är det, det går upp och ner. Fortsätt på din inslagna väg och snart når du igen förra inläggets insikter! Vad han känner eller inte känner kan bara han veta. Du kommer att hitta både stöd och kärlek igen. Kram! 🐳

@Jennyn Just den där kalla handen ser jag inte som att det är lätt att koppla bort någon. Tvärt om. Annars hade ni väl kunnat prata ut och inte göra en så stor sak av det? Om man går till sina föräldrar och får 100% medhåll missar man nog chansen till utveckling. Att vända spegeln mot någon annan och sedan dra ner draperiet är väl ändå ganska fegt. Vill du verkligen bygga ett liv med en sådan person? Tycker du att du förtjänar sådan behandling? Kommer du må bra i en sådan relation?
🤗

Väldigt tråkigt att höra att din fd kille gör så utan att ens lyssna på dig. Jag har inga direkta råd mer än att inte ta till alkholen. Du kanske har kompisar/vänninor som du kan prata med. Tycker det var väl fegt av honom och lite dålig förståelse.

Hej Jennyn ❤

Det är verkligen tråkigt det som hänt.
Men en sak vill jag ändå att du ska komma ihåg, du är värdefull och du kommer att finna glädjeämnen i livet igen. Sen, när du är redo att ta dig an igen. Livet är förstås inte alls glatt i perioder som de här när du är påverkad av ledsamhet och besvikelse. Blir lite som en transportsträcka av dystert när man är ledsen. Ingen trevlig tid.

Men usch, låt som sagt inte tokigheter på fyllan definiera vem Du är ❤

Kram

@Natalia Det är verkligen svårt när dessa tokigheter på fyllan ändrat hela mitt liv. Jag har börjat känna mig så förnedrad. Främst av denhär väninnan men även av han, min sk kille. En fruktansvärt svår känsla att hantera och resa sig ur. Hon, kvinnan använder nån typ av härskarteknik och jag hade inte pratat med henne på ca ett år för att jag mår dåligt av henne. Hon trycker ner och förminskar mig öppet. För tre år sedan lånade jag ut pengar som hon och hennes kille har svårt att betala tillbaka. Det återstår minst 10.000 och jag vill ha dem. Har tjatat och tjatat. Fan hur kunde jag ta in henne i mitt hus?? Som jag grämer mig.

Jag söker nån upprättelse, fix, men kommer inte få det. "Alkoholisten har ingen röst." Det är är inte sant vad som hände i deras ögon. Jag vet ju det, jag var ju där. Det var som ett övergrepp som fortfarande pågår. Så känns det.

@Jennyn Låter lite som att bli inträngd i ett hörn. En sak jag blivit varse om är att den känslan blir så mycket värre om man själv ser ner på sig själv. Slutar man lättar det hela.

Jag brukade alltid säga att människor som trycker ner andra är för att själva må bättre är värsta sorten. Idag tycker jag mest synd om dem. Det går så mycket energi åt hat. Vilket otrevligt liv om man bygger det på hat. Snacka om att sitta i fängelse.

Jag fattar att din känsla är riktigt tuff. Att inte förneka känslor men försöka styra sina tankar är det jag kör när jag låser mig. Fokus på hur man kan hitta den inre balansen från trist läge.

Hej Jennyn,
Jag tror det är riskfyllt att ge plats åt känslorna att andra behandlat dig orättvist. De spelar på samma lag som beroendet. Vi människor har olika gränser för vad som är oacceptabelt och du gick över hans gräns. Det du kan göra är att ge dig själv möjligheten att leva på ett sätt där du inte riskerar att förstöra relationen till den du älskar genom att bli full och göra något du ångrar. Och där du framför allt är snäll mot dig själv och lever på ett sätt som ger dig möjlighet till balans och välmående.

@Kennie Jag förstår det och jag lämnar honom ifred och så vidare. Men jag har blivit förnedrad, det var vad som hände där och då. Hon är tidigare dömd för misshandel av mig och jag har inte varit förmögen att sätta mina gränser. Nu tar denhär känslan mig med storm och jag vet inte var jag ska ta vägen när det händer.

Det är lite intressant detta. I min värld är det så många där ute som har svaret kring "den där alkisen". Man boxar in folk och slänger på locket. En gång alkis alltid alkis. Man möter blickar, frågor som hänger i luften men ingen frågar och emellanåt avståndstagande. Det blir lite tyst runt en. Sedan har vi då AA och detta forum. Där får man prata öppet.

Det jag menar är att det är lite uppförsbacke att ta sig ur ett missbruk. Om man då dessutom trycker ner sig själv i skorna och inte skakar av sig, är det lätt att inte se ljuset för tunneln.

Sedan detta med att man inte ska ha rätt att tycka något och man ska tryckas tillbaka den tiden man missbrukar. Alla har bestämt sig för att man var rätt däng då och bara ska äta upp vad som nu var som hände. Man var full och får skylla sig själv heltenkelt. Helt ok tom att prata över huvudet på sådana.

Jag bara undrar varför? Varför är det riskfyllt att tycka att andra behandlar en fel? Varför ska man gå med på att tryckas tillbaka bara för att man missbrukar? Kliva in på AA som enda instans för att lätta sitt hjärta.

Okunskapen är så stor därute gällande vad detta handlar om. Det är så stor tystnadskultur även om typ 25% i Vasastan i Stockholm har problem. Kom igen. Kan vi sluta trycka till och börja släppa in folk i värmen istället?

Känns många gånger som man tillskriver en person med missbruksproblem alltför mycket. Jag skulle definitivt lyssnat på en missbrukare som känner sig tilltyckt. Det finns alltid två sidor av myntet och även om man missbrukar behöver inte det betyda att man inte är utsatt för diverse oegentligheter. Att man inte har rätt.

@Kennie vad menar du med att orättviskänslor spelar i samma lag som missbruk? Jag missar något här tror jag. Menar inte det argt. Utan undrar verkligen vad det är för koppling du gör?

@Lora Ja, inte helt tydligt vad jag menar, jag förstår det. Men jag tänker att många som dricker har ett beteende på fyllan där de blir arga och besvikna på andra, negativa känslor förstärks. En del skriver ilskna kommentarer på sociala medier, andra grälar eller börjar handgripligen slåss med personer de har en relation till. Jag tror att de där känslorna och alkoholen samverkar och förstärker varandra. Därför menar jag att det kan vara riskabelt att ägna för mycket tid åt dem, då de liksom hänger ihop med drickandet och kan leda till att man får för sig att det är lika bra att man dricker när ingen ändå förstår en och respekterar en. Sen håller jag med om att det är sorgligt att inte få en andra chans som nykter, och naturligtvis kan man ha rätt även om man varit berusad i en konflikt. Men jag tror att vägen ur ett missbrukbeteende är att fokusera på det man kan kontrollera. Nämligen sig själv och sina framtida val. Antar att det är ungefär vad 12-stegsmodellen och sinnesrobönen handlar om; att få kraft att förändra det jag kan, acceptera det jag inte kan förändra och förstånd att inse skillnaden..

@Kennie Tack för att du tog dig tid och svarade. Jag ser det nog lite annorlunda. För mig är ilska bara ett uttryckssätt. De kommer av en underliggande orsak som man reagerar på. Den talar om för en hör nu här. Nu är det något som inte stämmer. Tänk om! Dett är inte hälsosamt.

Själv är jag uppfostrad med att känslor ska slätas över. Framåt gäller. Inte älta utan bit ihop och påt igen. Så här jag kört på. Sedan fanns ju vin om man behöver slappna av för att sedan traska vidare. Det ledde till noll analys och förståelse för mig själv. Svårt med när man plötsligt inte har bedövning att ta till. Då är man plötsligt naken. Snabbt behövde jag hitta sätt att reda ut mina känslor så att jag istället kan vara kvar i nuet utan att fly.

Jag var arg på samma saker som nykter som onykter. Enda skillnaden var att nu kunde jag reda ut tankarna på ett sundare sätt. Energi som går åt numera till obehag är väl reducerad med 90%. Väldig skillnad i livskvalitet snarare än att ta 1.5 flaska för att kyla av sig eller släppa spärrar för att sedan vakna bakis.

Håller med om att ilska kan få ett ännu mer osunt uttryck på fyllan men det betyder inte att jag inte hade rätt att vara arg när jag blev det. Bara det att jag hittade ju ingen långsiktig lösning då. Det tycker jag mig ha gjort nu för jag har lärt mig vad som triggar min ilska och har hittat bättre sätt att uttrycka mig. Hantera ilskan på ett sätt som gör att jag får kvar massor av mer energi i livet som helhet. Även lättare för andra att va med mig nu när jag kan beskriva varför jag blir arg och innan det går för långt. Numera får jag även hjälp av de mina att hitta bättre sätt att göra saker på när jag blir frustrerad. Jag tar dessa känslor / signaler på allvar och hanterar den. Förr sprang jag rakt in i väggen gång på gång istället.

@Lora @Kennie
Nu ligger jag lugnt i sängen efter att ha firat min födelsedag i riktigt goda vänners lag ute på krogen som jag bjöd in till. Det var jättetrevligt och mysigt och jag har valt mina goda vänner. Det var inga problem för mig att vara både nykter trygg glad och fri i deras sällskap så jag känner mig helad av det och oerhört tacksam att jag inte behöver spendera någon mer tid med någon som får mig att känna mig underlägsen och fel. Då behöver jag inte heller dricka för att fly det obekväma.

Godmorgon och stort grattis i efterskott @Jennyn 🥰

Blir glad att höra att du fick en fin födelsedag med goda vänner omkring. Det är sådant du ska ha omkring dig. Bekantskaper som på ett eller annat sätt skapar för mycket negativ energi gör du klokt i att lämna bakom sig för att möjliggöra att må så bra du kan frammåt. Men det är inte alls märkligt att du gått eller går in i dina tankar över situationen och är uppgiven. Herregud, konstigt vore det annars. Du vaknade upp den där morgonen, hade en bra dag och dagen efter var allt abrupt förändrat och din bild av verkligheten omkullkastad.
Jag tänker att det din reaktion och dina tankar kring det tyder på sundhet. Det tar tid att komma runt, landa, komma till acceptans och sen upp på fötter igen. Och steget till acceptans kan faktiskt vara ganska långt. Tycker det är bra att du ger dig själv tid. Sorgabeten följer trots allt vissa steg som är svåra att påskynda och allt man kan göra är att ge det tid. Tid och att däremellan försöka hitta små glädjeämnen påvägen fram tills du är redo att börja leva på riktigt igen. En dag i taget. Tids nog kommer du märka att tankarna förändras till nya tankar och att ledsamheten inte dominerar dina dagar mer. Andra trevligare tankar får plats att träda fram. Små steg fram når du en ny inre trygghet och blir redo att öppna dig och bli mottaglig för nya glädjeämnen igen. Redo att skapa ditt liv igen @Jennyn ❤

I allt det här gör du ju även en nykerhetsprocess som jag uppfattar går bra för dig. Det är ett stort arbete du inte ska underskatta. Det är styrka @Jennyn! Och du ska vara stolt över dig själv. Låt ingen säga annorlunda. Res dig ovan andra människors dumheter. Deras tankar är deras problem. Du är bättre än så!

Vill kika in och önskar dig en skön helg.

Stor kram 🤗

@Natalia
Jag är så glad att du skriver. Jag har det inte särskilt svårt med nåt alkoholsug men mitt psyke är typ väldigt dåligt. Känner mig så ensam och menlös och saknar det som är varmt och närande. Att det blir vår snart skrämmer mig. Jag har fått ett bra jobb och försöker äta sova och yog a och hitta nya sammanhang men det är fan inte lätt. Han svsrsr när det gäller saker som ska lämnas tillbaka och så med trevlig ton men ingenting känslomässigt och bara sms. Känner mig helt tappad och kränkt. Jag har inte åkt till mitt hus och bara tanken känns hemsk. Jag har upplevt så mycket trauma, nu denhär gången och tidigare och jag fattar inte hur han inte kan bry sig om mig. Det gör så ont.

@Jennyn Känner igen mig i den beskrivningen. För mig innebar det massa rannsakande och jag skopade i mig information på nätet om människotyper, känslor och hur man kan hantera desamma etc. Så tacksam för det idag. Nu är man så mycket bättre rustad. Idag har jag bättre balans och läser av andra bättre.

Personlig utveckling tar tid. Typ hela livet skulle jag gissa. Man lär sig mer hela tiden men att gå igenom det du gör nu kommer leda till massa bra insikter som man verkligen har glädje av i livet. Att göra det nykter gör allt svårare initialt men så mycket enklare på sikt. Detta med att vända spegeln mot sig själv är ju smärtsamt när man är ovan. Väldigt många vågar typ aldrig göra det... Gör man inte det lär man ju fortsätta springa rakt in i väggen om och om igen. Med en dåres envishet hävda sin rätt. Sorgligt och tar ju massa energi. Det är ju det som är det fina med nykterhet. Plötsligt blir det enklare att se sammanhang och man blir mer mån om sitt känsloliv.

Den där killen du hade verkar inte vara så bra på att vända spegeln. Att stänga av är ju inte så moget precis. Han är nog innerst inne rädd och skyddar sig själv tänker jag.

Hoppas du kan vara lite snällare mot dig själv. Det känns som du dömmer dig själv väldigt hårt. Tycker du ska vara stolt över dig själv som står emot trotts hur du känner.

Det finns vänner även för dig. Tror de flesta har det lite kämpigt någon gång i livet. Ge inte upp. Se till att söka vänner som du mår bra av. De finns därute. Helt klart.

Hej @Jennyn!

Vad gäller killen är det högst osannolikt att han inte bryr sig om dig. Men jag tror däremot att han går igenom en egen process av ledsamhet och han kanske behöver skärma bort dig på det här lite hårda sättet en tid för att på nåt sätt hantera sina egna känslor och landa i sina tankar. Det är inte alls omöjligt att att det kommer en dag då ni kan prata ut med varandra om allt det här när han landar lite bättre. Att han inte kunnat stötta dig i alkoholvesvären tänker jag är okunskap. Många ser vad som sker men ställer sig passiva vid sidan av i ett medberoende och vet inte alls vad de ska göra. Det är inte detsamma som att du aldrig var älskad @Jennyn.
Det var kanske han som kände sig tappad och otillräcklig när det kom till det där.

Det känns som det är så mycket jag skulle vilja prata med dig om. Tänk vad bra det hade varit om vi hade kunnat boka in tider för samtal! Det är så många känslor du går igenom på en gång och jag förstår att det känns omvälvande och ångestfyllt. Tror du att du skulle vara öppen för att ta emot hjälp med att sortera i allt det här professionellt?
Jag tänker att den här ångesten man kan känna över vad man gjort, den är tuff att möta om man inte har goda strategier för det. Och samtidigt är du ju ledsen också. Det blir både en sorg, en ångest och dessutom försöker du hitta nya vägar i livet på en och samma gång. Livet kommer nog kännas både förvirrande och tomt för dig en tid men det kommer att kännas bättre än såhär. Ta en dag i taget och försök att inte tänka alldeles för mycket på huset och på hur tokigt det blivit. Det är väl där jag gärna skulle se att du fick lite hjälp faktiskt. Det är inte fel att gå igenom sina tankar men man kan behöva begränsa hur mycket tid man ger de här ångestfyllda tankarna så det inte äter upp dig helt. Att jobba på att skifta fokus, ångesthantera och lyckas byta tankar däremellan. Men samtidigt är du ju som sagt i en sorg och det blir en process i sig att ta sig igenom innan det känns bättre. Men just de här ångestfyllda tankarna om att hur kunde jag göra si och såhär??
Om jag inte gjort si, hade inte det här hänt...
Vad gäller de situationerna finns dessvärre inte mycket man kan göra i efterhand. Du kan inte förändra något bakåt, du kan bara förändra ditt liv framåt och försöka komma till ro med ångesten över vad som hänt. Och det finns som sagt en möjlighet att han blir öppen för att prata igenom det här lite längre fram.

Du behöver egentligen ingen upprättelse @Jennyn, du behöver förlåta dig själv. Hur tokigt det än blivit bakåt med tokiga situationer kunde du inte gjort annorlunda just där och då. Och också förstå att berusning bidragit till detta hos dig. Hade du druckit mindre kanske det aldrig hänt men med ett beroendebesvär är det inte lätt att kontrollera mängderna heller. Du tänker förstås att du visst kunde gjort annorlunda och javisst, om om fanns och man kunde vrida tillbaka tiden absolut. Men nej, just där och då, i det tillståndet var det inte lätt att göra annorlunda. Just där och då gick något snett och det går inte riktigt att förändra.

Jag måste ha en hel bok av situationer och tokiga beslut jag fattat i påverkat stadie och jag förstår mig inte på det alls. Personlighetsförändrad av mängder av narkotikaklassade tabletter och ibland i kombination med alkohol. Kan för mitt liv inte förstå att det var jag men kan heller inte förändra det. Allt jag kan göra är att förhålla mig till det så inte ångesten äter upp mig. Be om ursäkt för det som behövs och att inte använda substanser på det sättet igen. Jag har valt att förlåta mig själv och förstå hur illa substanserna inverkar på medvetandet, rationalitet och impulskontroller. Personen som gjorde allt det där var väl i sin fysiska form jag, men nej, jag skulle aldrig fattat samma beslut med ett klart sinne.

Du måste hitta ett sätt att förlåta dig själv. Jag förlåter dig, alla vi här förlåter dig.
Förlåt dig själv @Jennyn ❤

Ett stort varmt hjärta till dig idag på alla hjärtans dag.
Kram