av ho_123

ho_123
fre, 2023-02-03 - 02:13

Hej på er, alla kämpare!
Varning för lång text:

Jag är 22 år och jag VET att jag har alkoholproblem, med andra ord alkoholmissbruk eller alkoholism (vet ej skillnaden). Jag är sugen på alkohol 24/7 (alla timmar i dygnet), men dricker inte alla av dessa timmar. MEN jag dricker ibland (ca 1 dag i veckan - och då får jag kämpa för detta). Men när jag dricker finns det inget stopp. Är väldigt öppen med alla mina vänner, sambo och min sambos familj om detta problem, och alla är väldigt stöttande, speciellt min sambo. Jag räknar inte med min familj i detta och det är på grund av att jag TROR att min familj har samma problem - men att de gömmer undan detta för mig - tror att detta är genetiskt, men vågar ej fråga. Min sambo blir aldrig arg om jag har druckit i smyg då han försöker visa förståelse över den ”sjukdom” som jag har, men såklart vet jag att han blir besviken. Försöker att inte dricka då jag vet att han blir besviken. Jag och min sambo pratar om detta hela tiden, och han frågar ofta vad han kan göra för att jag inte ska dricka. Får ångest för att han är så bra människa - känner mig själv som den värsta människan i hela världen pga alkoholproblemet. Jag berättar allt jag känner kring alkohol till honom och han försöker verkligen visa förståelse. Och jag tror verkligen att jag har en sjukdom kopplat till alkohol. För oavsett vad jag gör så vill min kropp ha alkohol hela tiden, eller att när jag dricker så vill min kropp ha mer alkohol hela tiden - finns inget stopp. När jag dricker alkohol så finns det inget stopp alls, oavsett att jag i förebyggande syfte gjort allt för att jag inte ska dricka mer. Och jag har festat mycket under åldern 18-20 men sen insåg jag vid åldern 21 att jag hade problem pga att jag blev för full hela tiden. Och jag vet seriöst inte vad jag ska göra. ALLT jag ser fram emot är alkohol. Och ibland känner jag att jag inte vill leva utan alkoholen för det är den som får mig att må bra. Ska tillägga att jag äter antidepressiva som gör att jag inte känner mig riktigt glad (eller ledsen) på grund av att medicinen gör att mitt mående blir jämnare, och att jag inte känner riktig lycka eller ångest. Jag har alltså en depression. Har pratat om alkoholsproblemet med min psykolog - och fått läxor där vi bestämt dagar där jag inte får dricka - men det har inte hjälp.

Jag är full just nu när jag skriver detta och min sambo vet ej om att jag är full, han ligger och sover. Vi brukar inte ha alkohol hemma (pga mig), men jag köpte en vodkaflaska idag när han inte märkte. Så den dricker jag av ikväll.. Har hållit mig ifrån alkohol i ca två veckor, förrän nu, men det har varit sååå tufft. Allt jag önskar på dagarna är att någon av mina kompisar ska fråga ”ey, ska vi gå ut och dricka ett glas vin”, men det händer aldrig på grund av att alla mina kompisar vet om mitt alkoholproblem, och det är kanske bäst så. Har tidigare varit ute och festat med kompisar varje onsdag och helg och haft sååååå kul (då visste de inte om mitt problem), trots att jag blivit väldigt full och inte kommit ihåg hälften av kvällen. Men jag saknar det. Men jag vet att jag inte kan gå ut och festa, och därför gör jag inte det längre. Sitter hemma och är avundsjuk på alla som kan festa och ha kul. Men jag känner (oftast) att det inte är värt att leva utan alkoholen (har haft mycket självmordstankar de senaste 4 åren).

Jag har också svårt att se på framtiden. För jag vill ha barn som ska må bra. Och i mitt huvud blir barnen plågade av att deras mamma är alkoholist (jag och min sambo vill ha barn om några år). Men samtidigt så ser jag ingen framtid utan alkoholen. Det är det enda som får mig att njuta (tror jag). Men jag ser ingen väg framåt utan alkoholen, eller med alkoholen, därför har jag panik. Och jag säger inte att mammor som har alkoholproblem är dåliga mammor - för alkoholberoende är en sjukdom- likt depression - men jag är orolig över min framtid, och min tid i livet just nu.

Den som läst såhär långt (sorry för så lång text), men skriv snälla vad du känner och tycker, oavsett ålder. Var snälla ärlig - behöver nog höra sanningen. Vill höra just dina tankar, för det hade betytt så mycket för mig. Eller berätta om dina känslor kring alkohol. Alkoholproblem är inte enkelt och jag har SÅDAN sympati för alla som skriver på detta forum!

Suburra
fre, 2023-02-03 - 02:56

Hej! Bra att du skriver här! Du har bra insikt I att du har problem. Sök hjälp på din vårdcentral det finns ju många vägar att gå men jag testade naltrexon och de hjälpte mig att minska på alkoholen. Sen är det ju oftast ( i mitt fall underliggande orsaker till att man dricker och de får man jobba med. Vänta inte utan sök hjälp . Jag har själv ätit antidepressiva och tycker att det är bra en period MEN löser inte de underliggande orsakerna. Rada upp alla negativa saker med alkoholen .
Lycka till ! .
Kram

ho_123
fre, 2023-02-03 - 03:56

Åh vad glad jag blir av att du svarat på mitt ”meddelande” @Suburra
Jag borde, helt enkelt, söka hjälp på min värdcentral. Ska ringa de imorgon. Så skönt att någon säger till mig vad jag ska göra som har liknande problem. Tack! Jag och min psykolog har inte listat ut de underliggande sakerna med mina alkoholproblem, utan jag har väl mest sagt till min psykolog att jag har alkoholproblem, sedan har hen sagt att vi ska lägga upp en plan för hur ofta jag får dricka (under denna tiden var jag student och fadder på högskolan och då var det obligatorisk fest måndag - fredag i flera veckor - annars blir jag kickad ifrån att vara fadder) - jävlar vad jag älskade livet då, jag FICK dricka varje dag… sen var allt skit för att jag förstörde relationer pga att jag blev för full. Men det sket jag i - för alkoholen gick före allt. Men så är läget inte just nu - alla festar i min klass (och mina vänner utöver det) men jag vet att jag inte klarar av det så jag är hemma, vilket är skönt för jag skämmer inte ut mig och förstör relationer längre. Klarar inte av att vara nykter på fest pga mina mediciner samt min depression (medicinerna gör att jag inte orkar vara social i sådana sammanhang). Så jag är mest hemma, men jag har börjat tycka om mitt eget sällskap. Men önskar såklart att jag skulle kunna gå på en middag och ta ett glas vin!

Tack för ditt lycka till, betyder väldigt mycket - massor av kramar!!

ho_123
fre, 2023-02-03 - 04:13

Ska lägga till nu efter det tidigare ”meddelande” jag skrev nyss: @Suburra
Jag har ringt min psykolog nu, kl. 04:06, och lämnat ett röstsamtal där jag sa att jag önskar ett samtal kring mitt alkoholberoende - har inte haft kontakt med min psykolog på ca 5 månader. Du fick mig att göra detta - TACK!

Jag har tidigare inte vetat om att man kan få medicin för detta, och jag tror att medicin kan vara någonting jag behöver som hjälp på vägen! Blir lite besviken att min psykolog inte gett mig vetenskap om detta tidigare. Men jag ska diskutera detta med min psykolog - hen är väldigt bra annars.
Tack så mycket! @Suburra

Kennie
fre, 2023-02-03 - 08:14

Hej,
Vill bara säga att känslan att inte kunna bli glad utan alkohol hänger ihop med beroendet tror jag, även när beroendet är mer mentalt än fysiskt. Jag kände också så när jag slutade dricka, men det går över och man lär sig hitta livsglädjen i annat. Det behövs nykter tid, och att släppa drömmen om alkoholen. Jag tror det är viktigt att inte gå och tänka att man ska få dricka sen, då är man liksom kvar i tänket att alkoholen är något bra. Vi behöver inte alkohol. Jag tror du kommer känna en enorm lättnad när du väljer att sluta dricka. Har du testat AA? Finns on-line om man inte vill gå på fysiskt möte.