Hej!
Jag ville komma hit för att jag sen i somras finner mig dricka lite vin var och varannan kväll när barnen somnat - vardag eller helg spelar ingen riktig roll. Jag vet dock inte riktigt Varför det blivit så - har jobbat jättemycket med mig själv och mitt liv genom åren och är även intresserad av hälsa. Har nog tänkt att lite vin inte skadar så länge det är måttligt - men dels har jag läst fakta ny och dels gillar jag inte känslan av att vara beroende av någonting öht. Det känns dessutom som att jag gör det av ren slentrian - men också då det känns gött och mysigt! Kanske var det i somras jag märkte det först - men då hade jag faktiskt ångest över semestern (påfrestningen att aldrig få vara ensam i så många veckor). Jag har också kommit ur en utmattning och mår allmänt psykiskt bättre, stressar mindre osv. Samtidigt tror jag att jag allt som oftast är mer eller mindre konstant överbelastad mentalt - bara att det inte spiller över. Mot kvällen orkar jag liksom inte mer utan vinet är nog ett sätt att förstärka känslan av avslappning/stänga av. Jag är liksom både uttråkad men också för trött att göra något av ”mina” projekt den sista tiden av kvällen när barnen somnat. Har varit i småbarnsbubblan länge nu då vi har långt mellan barnen. Får dåligt samvete över allt konstant tror jag. Ja, livet i ett nötskal. Jag vill inte sluta dricka helt men vill kunna njuta det mycket mer sällan, typ en max två ggr veckan och inte typ varannan dag! Även om det bara handlar om ett-två glas vin, så känns det för ofta. Kan sommaren ha triggat ett kemiskt och beteendemässigt beroende vill jag isf bryta det nu. Någon som känner igen sig?