Min sambo dricker inte varje dag, inte ens varje helg. Men när han väl dricker blir det alltid för mycket. Så pass att jag blivit en kontrollerande räknande person, som har stenkoll på mängden. Han har "slutat" 3 ggr, hålltider uppe i månader sen tillbaks igen. Jag o sonen åkte iväg på hotell en natt. Då passade sambon på att dricka en flaska vin trots att han lovat dyrt o heligt att aldrig dricka mer. Jag är så besviken, och tilliten är totalt borta. Jag vill lämna men är för svag, han är samtidigt världens bästa pappa. Jag vet inte, hade kanske varit enklare om han var helt försupen o drack varje dag. Ny på detta forum.. känner mig så ensam..

@Anna85
Hej.
Fint att du skriver här, finns flera här inne som förstår. 🌹 Kanske inte i helt samma situation, men förstår kanske snarare känslor.

Ja, dessa olika sidor ... Det är ju den som inte dricker man fastnat för.
Alkohol är en djävul. Kanske han faktiskt tänkt att han inte ska dricka, men att alkoholen "vann" trots hans försök.
De lovar och så far det. Men det är ett beroende svårt komma ur.

Jag vet inte hur det är att ha barn och leva i det destruktiva. Han och jag bröt, från min sida just pga alkoholen.
Blev för mycket. Samtidigt som jag hade såpass mycket insikt att det är det bästa för mig, och för honom kom jag fram till sedan, så sörjde jag något oerhört.
Och var så less och ilsk på alkoholen som kan innebära så mycket elände för både beroende och anhöriga. 😔

Just med tanke på att du har barn blir det ju annat tänker jag, ett helt annat ansvar och mycket att beakta. Trygghet, säkerhet för er m.m.

Sköt om dig, 🌹
och skriv igen. Jag tror det är bra få ur sig sina funderingar, och vi förstår ju här inne.

Förstår att du känner dig sviken. Tyvärr är det ofta så att för en alkoholist är suget viktigare än ärlighet.
Mitt ex ljög mig rakt i ansiktet i månader om sitt alkoholmissbruk och han förskönade sin historik med missbruk också. Jag borde ha förstått varningsflaggorna, men det gjorde jag inte - trots att de var där tidigt, och de var många. Jag ville rädda honom med min kärlek. Det jag lärde mig var att det inte går, för han ville dricka mer än han ville älska mig. Och hans psykiska mående gjorde att alkoholen var livsnödvändig för att han skulle orka med sitt liv.
Mitt råd till dig är att utgå från DINA behov. Vill du inte ha missbruk i ditt liv så dra en gräns, och håll den. Du är den enda av er som värderar dina behov. Glöm aldrig det. Många kramar ❤

Tack snälla för era svar. Han visar stor ånger nu, han säger att vi är viktigast och att det inte var värt att dricka. (NO shit) Han säger själv att det är tråkigt att aldrig få dricka mer, och att det hade varit (på ett sätt enklare) om han var nere under isen och totalalkoholiserad.. Han tyckte det var jag som hade sagt att han skulle sluta och att det inte "var så farligt du var ändå inte hemma". Men det är ändå tilliten som är saboterad. Han är ju så duktig på att låta bli, men det är ju samtidigt svårt när många saker och tillfällen förknippas med alkohol idag i vårt samhälle. Sen vill jag poängtera att han är jättefin med sonen, världens bästa och har aldrig utsatt honom för något. Isf hade jag stuckit för länge sen..

@Anna85 det låter som att han lägger ansvar för sina problem med alkoholen på dig. Jag säger det lite rakt på, det låter som att han inte alls mogen att ta ansvar utifrån det du skriver.
Jag kan ha fel men utifrån det dividerandet med att aldrig dricka mer och att det är du som vill att han inte ska dricka så tolkar jag det som att han kanske säger det han tror du vill höra.
Att det inte är så förankrat i honom.
På ett sätt har han rätt i att beslutet att sluta dricka behöver han ta för sin egen skull, fullt ut.
Du kan bara sätta dina gränser för vad du accepterar och fundera på var dina gränser går och sen hålla de.
Det är svårt men risken är att du dras in i ett djupare och djupare medberoende, vilket till slut går ut över hälsan, ja hela ditt liv.
Jag har själv varit där och det var ett helvete, jag nådde en botten där jag till slut bad om hjälp för att överleva.
Var rädd om DIG och DITT liv 🌸

@Anna85
Att vara medberoende är inte lätt. Och att ha barn med en som vill dricka kan inte vara lätt. Du skriver "han säger själv att det är tråkigt att aldrig få dricka mer" och jag undrar om du lyssnar på honom. Vill han sluta dricka.
Jag gjorde misstaget att tro att mitt ex ville det jag ville. Han manipulerade duktigt. Och jag lät honom bo på mitt hotell, ge honom full service och när jag väl fick honom att checka ut, så var det ingen poäng att ge honom notan. Han kunde ändå inte betala. Han levde fullt på mig, i flera år. Då han förlorade allt, i sitt missbruk. Och han hade det väldigt bra när vi träffades. Jag hade det också bra när vi träffades. Men jag var slut och på botten efter en misär med honom. Jag bad om hjälp för att överleva. Det är många som inte har en aning om hur jag har det. Eller hur jag har haft det. Det går inte att prata med vem som helst. Jag har pratat med professionella och det tog tid innan jag förstod att jag behövde det, gällande medberoendet.
Det jag inte såg som yngre var att en som inte vill sluta, slutar inte. Risken är att han kommer att dricka när du inte ser är stor.
Du behöver göra din resa. Ta hand om dig. Och ta professionell hjälp. Och lev ditt liv som du vill.