av efia

Jag tänker varje kväll att imorgon ska jag inte dricka...men när dagen går tänker jag att 1 glas vin är väl inte farligt.
Jag VILL inte dricka på vardagar, men gör det.
Hur gör ni? Tips, råd, motivation...snälla?

Pianisten
tis, 2021-05-11 - 16:41

Hej hej på er i denna tråd. Jag har vänt ett missbruk till att dricka måttligt i ca 1,5 år nu och tänkte ge några synvinklar.
När man druckit länge och mycket så blir andra saker tråkigt. Det är en konsekvens. Det beror precis som många av er antyder på att man låtit alkoholen vara din underhållning för länge och förmodligen har du inte längre mycket annat i livet som gläder dig på samma sätt?
Nyckeln enlig mig handlar om att man behöver förstå att för att må bra, känna lycka och glädje utan alkohol behöver man börja ta eget ansvar för att fylla sin vardag med andra aktiviteter man blir glad av och tycker om. Även om mycket kommer på köpet med tiden när man slutar eller drar ner på sitt drickande så är det många som sätter sig på röven och väntar som att allt skall lösa sig direkt bara man är nykter. Missförstå mig inte, jag säger inte att ni gjort det men det är vanligt att man tänker så. Jag själv gjorde det misstaget allt för länge..

Fysisk aktivitet är också en kung när det gäller att kunna koppla av utan alkohol. Hormonerna som utsöndras efteråt är i princip de samma som från alkoholen, helt naturligt! Om man druckit dagligen kommer man in i en ond cirkel där man vill känna den där lilla sensationen varje kväll. Tyvärr är inte livet dagliga sensationer, utan man får acceptera att ha tråkigt ibland och lära sig att koppla av en dag när inte så mycket händer, då är fysisk aktivitet grymt.
Jag dricker 3-4 glas på fredag och/eller lördagar och ser fram emot det under veckan, inte som underhållning, mer som en liten guldkant. På söndag morgon tränar jag, ett nytt intresse som kommit av nykterheten, därför blir det alltid mycket måttligt under lördagar. Till söndagskvällen brukar jag och frun runda av helgen med lite godisrester från lördagen, ett kallt glas cola och en film. Söndagsångest ett minne blott. Lycka till på er :)

modesty blase
ons, 2021-05-12 - 09:17

@Pianisten dina ord speglar harmoni för mig. Jag vill oxå vara där. Är på dag 30 o är rädd för att bli övermodig. Känner mig ändå lugn o stark o stolt, problem o utmaningar i vardagen kvarstår men ångesten över dem är som bortblåsta!!! Positiv överraskning av total nykterhet! Fastnar på dina ord om egenansvaret att aktivera sig för att finna glädjen igen i annat än en konstant salongsberusning....är inte där än men strävar mot det målet, där du verkar vara. Att kunna sätta upp mål o genomföra dem utan att ens tänka på att man ska ha ett glas vin som belöning för det!!!! Detta gör mig lite handlingsförlamad, behöver komma ur alkoholens belöningsgrepp!! Kunna fira med en kram eller bara vara nöjd med känslan av måluppfyllelse!! Ser inte att det skulle lyckas med måttlighet, men jag tänker sitta lugnt i båten, o sakta närma mig ett aktivt, lyckligt o nyktert liv o med det i bagaget så småningom kunna fatta bra beslut!! Tack för inspirationen!!!

Pianisten
ons, 2021-05-12 - 16:04

Exakt @modesty blase. Väldigt viktigt att förstå att problem kvarstår även som nykter men det går att se dem och ta tag i dem på ett helt annat sätt

Att fastna i alkohol som belöning är också klassiskt. Mitt råd; var inte för hård. Börja med att använd andra belöningar istället för att bara lida. Godis, sötsaker, god mat, bara kör. Fokusera på att bryta alkoholvanan och ta resten senare, det kommer dessutom vara mycket lättare när dina tankar inte kretsar kring alkohol längre.

Försökt ta dig en tid att varva ner, sätt dina krav på paus. När det känns stabilt och under kontroll, införliva en fast rutin för fysisk aktivitet i din vecka och sätt ett lågt, rimlig och långsiktigt mål.

Optimistsjäl
fre, 2023-03-03 - 11:04

@Mirabelle G-S
Önskar att klara av att göra som du. Har haft flera år av tufft liv; skötte allt som rörde min gamla dementa mamma, sedan 2016. Hon lämnade oss 2019. Min man fick diagnosen Lewys Body Demens 2017 och bor nu sedan några månader på ett demensboende där jag besöker honom varje dag. Har mått dåligt i perioder och könnt mycket stress. Självmedicinerade med vin och sökte hjälp av läkare på beroendecenteum 2020. Provade olika läkemedel, men inget hjälpte mig. Tog ny läkarkontakt på min Vårdcentral och önskade själv Antabus. Det fungerade hur lätt som helst i flera månader. Tyvärr tilltog stressen och nu bor jag ensam i vårt stora hus, promenerar till min man varje dag, men känner mig ensam och utan lust att ta itu med mycket. Köper ofta en flaska vin, minst 3 dagar per vecka och tömmer en flaska under kvällen för att slippa ensamhet och sorgen jag ständigt känner. Träffar ofta väninnor för långa promenader och utflykter för att hålla mig levande. För några av dem har jag berättat att jag missbrukar alkohol, vilket jag inte vill men ändå fortsätter med. Tar med jämna mellanrum blodprov för att känna pressen av att inte uppvisa dåliga levervärxen etc.
Ännu så länge är lever och njure u.a.. men Peth värde är ibland lågt, men senast i februari låg det på 0,3. Inte allvarligt, men jag vill må bra, minska alkoholintag utan att bli helnykterist. Har även anlitat psykolog /KBT , men det gav mig ingenting efter 11besök.
Vill vara rädd om mina relationer och kanske detta forum kan få mig att agera bättre.