av SHG

Hej på er!
Jag har en tidigare lång period av nykterhet bakom mig då jag behövde ta tag i mig själv och mitt mående (3 år ca) Mitt problem har alltid varit att jag har svårt att kontrollera intaget när jag dricker, så därför slutade jag helt.
När livet blev jobbigt och kravfyllt, när kicken av att va nykter försvann, så började jag dricka vin igen. Nu har jag ungefär druckit lika länge som jag höll upp (med en helnykter period emellan pga graviditet).
Min relation till alkohol är bättre än tidigare i livet, men fortfarande tillräckligt problematisk för att ge mig ångest. Jag känner igen mig så mycket i andras inlägg, och det finns så mycket att säga kring ämnet alkohol… men jag börjar med att bara säga hej, här är jag (också), och tänker att lite kontakt kan vara bra för motivationen :)

Har inte druckit sedan nyår och tar en dag i taget!

SHG
mån, 2023-01-23 - 11:14

Ja, i grund och botten handlar det väl kanske om att få tycka synd om sig själv. Kanske måste jag tänka i extremer för att jag har svårt att tillåta mig att ”tycka synd” om mig själv för triviala saker.

Jag har alltid haft destruktiva tankar, ibland beteenden (alkohol ett av dem). Numera har jag lyckats jobba bort att skada mig fysiskt eller tankar på det, men ibland kan jag ändå vältra mig i riktigt barnsliga tankar. ”Jag ska minsann ta min unge och flytta till en tvåa någonstans, där ska vi minsann bo och ha det så bra tillsammans”… fastän det liksom inte finns några skäl att tänka så, kan räcka med att min man är lite sur. Jag tycker det är skönt att få tänka så, det blir både som en hämndkänsla och en tröstkänsla. Och så kan jag tänka med alkoholen också ”jag ska minsann ta semester och åka och köpa en box vin och bara sitta och dricka hur mycket jag vill”, fastän jag vet att jag aldrig skulle göra det och att det verkligen inte skulle få mig att må bra.

Jag läste någonstans att hjärnan får dopaminkickar av destruktiva tankar och beteenden, och att det är därför man fortsätter med det helt irrationella beteendet. Tyvärr verkar det inte finnas jättemycket forskning kring ämnet men jag tycker det är väldigt intressant.

SHG
fre, 2023-01-27 - 23:24

Jaha, då har fyra veckors nykterhet bara susat förbi och jag har inte varit sugen på att dricka alls.

Ungefär nu brukar vara då det brister, då man avklarat den där månaden. Men nu känner jag mig inte sugen.

Jag ska inte säga att det varit fyra enkla veckor, jag har varit både trött och ångestfylld. Det har varit drama både på jobbet och i privatlivet. Konstigt nog har det rört sig kring andra människor som dricker för mycket. Det har känts som att universum har sänt mig budskap om att alkohol bara är skit, vilket gjort att jag känt mig ännu säkrare i mitt beslut att avstå.

Det känns så oerhört skönt att gå och lägga sig nykter, att vakna pigg och inte bakfull… det känns så bra att jag känner mig helt oförstående till hur jag lyckats lura mig så länge att jag behöver dricka för att må bra.

Jag försökte förklara för mina närstående hur det fungerar när jag bestämt mig… och det går inte. Det är bara som att man vet, på alla plan, att jag vill inte mer. Finns inga ursäkter eller försvar, det är bara att köra på.

Jag tänker att det är som alla säger, ingen kan få någon annan att sluta dricka, men kan heller inte sluta för något eller någon annans skull, det måste komma inifrån. An känner själv när det verkligen är dags på riktigt, tror jag.

Andrahalvlek
lör, 2023-01-28 - 08:33

@SHG Grattis till 4 nyktra veckor! 🥳🥳🥳

Känn nyfikenhet inför hur det ska bli månad 2, 3, 4… Fortsätt samla på dig nyktra erfarenheter. Vi gamlingar på forumet brukar tjata om att 3 nyktra månader är minimum för att man verkligen ska få uppleva storheten med nykterheten. Efter 6 månader är det ännu bättre - och det andra nyktra året är verkligen magiskt 🥰 Då har man genomgått det mesta nykter tidigare och man kan verkligen njuta av livet utan att tänka på nykterheten hela tiden.

Ibörjan tog jag ett nytt beslut månad för månad. ”Hmm, det känns bra - jag kör en månad till.” Den 9/2 blir det tre år för mig och det finns inte i boken att jag skulle börja dricka alkohol igen. Lika lite som jag skulle ta en joint eller ens en cigg om någon bjöd. Varför liksom?

Kram 🐘

SHG
tis, 2023-01-31 - 17:52

Tack! Idag är det en hel månad :)
Jag har ju varit alkoholfri förut så jag siktar på det igen, men försöker att inte tänka så långt framåt utan mer… ja, varför dricka just nu, det går ju bra utan. På något sätt känns det alltid enklare ju längre tiden går, enklare att tacka nej och veta vad man ska säga till andra.

Idag har jag ingen vidare dag. Stressigt på jobbet, stressigt i privatlivet och en hemsk pms på det. Men känner ändå inga sug efter alkohol… vilket kan vara lite läskigt, för det är ju en form av försvar att hantera ångest.

Men ju mer jobbiga saker jag tar mig för utan alkohol så kan jag njuta av att jag klarade av det snarare än att gå hem och dricka för att hantera känslorna.

Även om jag har ångest kvar så är jag iaf starkare och piggare vilket ger mycket bättre förutsättningar att leva med den.

SHG
tis, 2023-03-07 - 16:01

Tiden springer iväg! Jag har fortfarande inte druckit något. Jag slutade känna behov att skriva här när det började rulla av sig själv.

Finns fortfarande tankar och längtan efter vin, men jag bedömer fortfarande att jag känner mig mycket mer stabil utan och inte orkar hantera skammen av mitt drickande.

Jag har fortfarande inte hamnat i någon riktigt jobbig situation med att tacka nej och så, eftersom vi knappt har umgåtts med någon pga småbarn, sjukdom osv... Men jag känner att det blir enklare ju längre tiden går. Man blir starkare och känner inte att man behöver förklara sig.

Kämpar ännu med ångest och stress, den försvinner ju tyvärr inte på något magiskt sätt. Men istället för att ta min tillflykt till vin så försöker jag ta hand om mig själv, vilket brukar resultera i bättre mående till sist...

Hej och hå, kämpa på.....

Torparn_76
tis, 2023-03-07 - 18:28

@SHG Hej, fint att höra att det rullar på. 🤗 Vi har lika många dagar nyktra nu, stoppade också på nyårsdagen. Just nyårsdagen har varit återställarens stora dag annars 😟🙈

Går på AA när jag hinner med, tycker mig vara lättare i sinnet efteråt 🙏

Har en del ångest själv mellan varven och visst är alkoholen en underbar medicin precis efter 1-2 glaset/ölen men det kommer ju tillbaka med mer ångest istället…

Tror nog att man får jobba med positiv förstärkning istället. Och försöka lista negativa konsekvenser av att inte dricka. Försök hitta 1 negativ konsekvens 🤔 Jag har svårt att se någon 🤗

Kämpa på 🤗

Himmelellerhelvette
tis, 2023-03-07 - 19:07

@SHG Grattis till över 2 månader🥳 Ångesten och stressen får vi jobba med, det var något jag la alkohol på innan. När vi slutar lägga A på måste vi lära oss hantera känslorna, låta dom komma, observera dom och sedan släppa taget om dom.
Kanske är det känslor vi behöver förstå vad de kommer ifrån, då låter jag det komma, analyserar, går till botten med dom, sen släpper taget för dom.

Kram❤️

SHG
lör, 2023-03-18 - 10:36

Nej, det finns ju inga negativa konsekvenser med att inte dricka, och att dricka är inte ett alternativ om man vill må bättre.

De senaste dagarna har jag bara känt mig så bitter. Bitter att jag inte klarar av att dricka normalt och inte kan få ha det som litet helgnöje... som min man t.ex...

Känner mig bitter av konsekvenserna att mitt drickande också, sitter här 20 kg tyngre än när jag inte drack och tränade mycket. Alkoholen gjorde att jag gick upp allt igen, och sen har jag dessutom tröstat mig med socker sen jag fick barn och ännu mer när jag slutat dricka. Känner mig tjock och oinspirerad av allt. Har försökt ta tag i det där med vikten också, så nu tycker jag synd om mig själv för att jag inte får ha ens det lilla nöjet kvar :( Känner mig skittrist, och har svårt att vara i fas med min man som vill umgås på kvällarna. Han är så fin och säger att han älskar mig precis som jag är, men jag känner mig som en överjäst grå limpa...

Träningen hjälpte mig att hantera mycket stress innan, men jag är så trött, så trött just nu och min son är inne i en riktigt mammig fas och har ett väldans humör... så det är svårt för mig att ens få borsta tänderna i fred.

Det blev ett riktigt gnällit inlägg det här. Jag vet att det går över, men det är så trist och skitjobbigt att behöva hantera sådana här dagar utan sina invanda försvarsmekanismer (alkohol, socker, mat)!! Blää, är det såhär "vanligt" folk lever, bara bita ihop och vänta tills det går över?

SHG
lör, 2023-03-18 - 10:37

@Torparn_76 Hurra till dig förresten till dom nyktra dagarna!! Visst känns det på något sätt skönt att man valde just nyårsdagen? "Har inte druckit sen förra året!"

SHG
lör, 2023-03-18 - 10:45

@Himmelellerhelvette Kram!
Ja fy den här jäkla stressen och ångesten. Jag börjar mer och mer inse att jag är en väldigt känslig individ. Det är som att jag hela mitt liv kämpat emot det, därav att alkoholen blivit som en sköld och ett bränsle att ta sig igenom livet.

Utan det känner man sig så vilsen, hur hanterar man egentligen all den här känsligheten. Jag är inte van att kunna säga att, jag behöver mycket sömn, jag tycker det är jobbigt med vissa saker för att det dränerar mig emotionellt o.s.v.

Jag är mest van att trycka undan och brassa på.

Torparn_76
lör, 2023-03-18 - 16:29

@SHG tack 🤗🤗

Ja, det blir ett rätt tydligt datum att förhålla sig till. Sen drack jag nog lite in på det nya året men det räknar jag inte med 😂 Och vinaren som stod vid sängen på morgonen hälldes ut och en ny resa började 🙏

Haft en härlig dag idag med tjejen, 8 timmars roadtrip och kollat loppisar och nu snart laga gryta och tända i kakelugnen 🥰

Hoppas du får en fin helg 🤗

SHG
lör, 2023-03-18 - 19:15

@Torparn_76 Ja det gjorde jag med, fy faro, till kl 06 på morgonen höll jag och brorsan igång. Den bakfyllan håller mig fortfarande motiverad!

Det låter som en perfekt kväll. Själv hanterar jag min trotsiga unge som både vill allt och inget på samma gång... precis slängt in kanelbullar i ugnen och nu ropas det efter köttbullar istället haha.

Nåja, alla kvällar är väl inte så mysiga som din låter ;)

SHG
lör, 2023-04-01 - 14:16

Då har det gått 3 månader då! Det funkar fortfarande bra att vara alkoholfri. Men har längtat efter att få dricka vin, och har drömt några gånger att jag tänker "ähh nu skiter jag i det här".

Har känt mig lite uttråkad och deppig de senaste veckorna. Inte på något djupt sätt, men på det där sättet då man inte riktigt kan komma på något som skulle vara kul att göra, köpa, äta, whatever.

Jag tror att det är då längtan efter fylla kommer. Längtan efter urladdning, påladdning eller vad det nu är.

Det känns i alla fall skönt med sol idag och att vi går mot ljusare tider. Jag tror att deppigheten kanske har med säsongsbytet att göra, det kommer nog kännas lite roligare snart.

Kennie
lör, 2023-04-01 - 14:28

Bra jobbat där! Många verkar uppleva en liten dipp efter typ 3-4 månaders nykterhet. Nyhetens behag är över och man funderar om det är såhär man ska ha det i fortsättningen. Min och många andras erfarenhet är att det går över, och man kommer på att ja, så här vill jag ju leva eftersom jag mår bra av det, och inte mådde bra av att dricka.

SHG
mån, 2023-04-03 - 10:33

Jaa det går över... Förra gången jag slutade dricka så träffade jag min blivande man och gick på rosa moln hur länge som helst. Idag är situationen lite annorlunda, med ett hektiskt liv, förkylningar jämt och ständigt, trotsålder o.s.v. Lite andra utmaningar s.a.s...

Jag fick verkligen en megadipp i helgen, jag längtade så mycket efter att få bli full... tänkte t.o.m på att möjligheten för mig att dricka finns, eftersom det finns vin i skafferiet, och så pirrade det i magen. Men som tur är har jag ju varit nykter så pass länge nu att jag inte vill riskera det för en litet snedsteg.

Alkoholsuget ackompanjerades av ett batteri av mörka tankar som, jag klarar inte att vara förälder, dom klarar sig bättre utan mig, dom kan hitta någon som faktiskt orkar. Jag är så tjock, så ful, jag duger inte.

Oftast så sveps jag inte med av tankarna, men när jag är svag så kan jag börja fantisera och "gotta" mig i elaka tankar. Ibland kan det vara så skönt att få svepas med i dom, som en liten tröst, något slags påtaglighet, istället för att bara härda ut de jobbiga känslorna... Men destruktiva tankar har samma effektivitet som alkohol, skönt en stund och sen blir man bara jätteledsen av det man faktiskt går runt och tänker och säger till sig själv.

Jag bröt ihop tillslut i tårar och sa hur jag kände för min man. Han blev orolig, men jag fick förklara att dom här tankarna har förföljt mig hela livet, jag skulle aldrig lämna min familj eller ta livet av mig eller något sånt... tvärtom, jag kämpar hela tiden för att må bra. Men dom destruktiva tankarna kan vara en slags flykt, samma med att dricka, eller tänka på att dricka. Tankarna surrar runt under ytan utan att någon vet vad som pågår.

Det börjar klarna för mig mer och mer, hur jag fungerar som människa. Hur jag hanterar, och inte hanterar mina känslor. Jag är väldigt känslig, och blir lätt överväldigad, men jag jobbar alltid på att dölja det.

På ett sätt är det väldigt nyttigt att ha barn, man ser utifrån hur känsloyttringar och känsloreglering fungerar. Ena sekunden är det kris, sen är allt bortglömt och allt är toppen. När jag handskas med min sons utbrott låter jag ju honom vara, tröstar och säger att det är ok, det blir bättre snart. Men inte när det gäller mig själv.

I bland funderar jag på om det tappades bort någonting i känsloregleringen för mig när jag var barn. Jag gjorde alltid som jag blev tillsagd och var tyst och snäll... Men sen gick jag in på mitt rum och tänkte väldigt dramatiska tankar för mig själv. Tror inte att mina föräldrar visste det. Jag jobbade ju hårt på att dölja det. Att låta sina känslor styra var liksom inget man skulle göra i min familj... ironiskt nog var alla väldigt känsliga i grund och botten.

Hur lär man sig egentligen att acceptera sina känslor, inte bli rädd för dom, hur mycket kan man köra över sig själv - när behöver man lägga känslorna åt sidan och vara ansvarsfull och vuxen? Vad är socialt accepterat? Mycket, mycket att fundera på nu när alkoholen inte tar upp första platsen i existentiella frågeställningar.

ISE
mån, 2023-04-03 - 11:18

@SHG Hej
När jag läser ditt inlägg känns det som jag skrivit det själv. De hemska tankarna som bara anfaller inifrån och hur man sväljer för att hålla ihop utåt. Känner som du att jag känner allt väldigt mycket, och att jag blivit medveten om det de senaste åren då jag försökt sluta dricka. Det är så många känslor och tankar och även insikter som kommer med arbetet med att hålla sig nykter.

Amanda L
mån, 2023-04-03 - 11:52

@SHG Det känns som du nu har möjlighet att utvecklas och kanske också lösa svårigheter som du säger att du haft kanske hela livet. Jag kom sent till insikt om att jag använt alkohol för att döva känslor istället för att bearbeta dom.
Alkohol löser ju absolut ingenting, oftast skapas bara nya. Så jag tycker du är helt på rätt väg.
Något jag ångrat är att jag aldrig tog reda på lite mer om psykiska svårigheter eller hur man kan jobba med sig själv.
Har alltid tyckt att det ska man klara själv... Dumt, när det finns så mycket kunskap och erfarenheter, tycker jag nu. Så har jag ju aldrig tänkt när det handlar om andra saker, som datorer eller trädgårdsskötsel... känns lite mer skamligt så fort det handlar om det inre...? Om du kan hitta nåt att läsa eller nån lämplig podd att lyssna på som handlar om hur man hanterar känslor. Kan ju faktiskt ge nåt.

Andrahalvlek
mån, 2023-04-03 - 12:09

@SHG Jag tycker att du ska göra som du gör med sonen. Säg till dig själv att det är okej att bli arg eller ledsen. Trösta dig själv och säg att det går över. För det gör det.

Eftersom du har hällt alkohol på alla dina känslor är det ovant att bemöta och hantera känslor nyktert. Du behöver öva. Och efterhand lugnar känslostormarna ner sig.

Jag fick ilskna utbrott på jobbet så att rutorna nästan skallrade. Väldigt ovanligt för att vara jag. Jag chockade både mig själv och min omgivning. Det lärde mig att stå upp för min åsikt och kräva min rätt. På ett nyanserat men ändå skarpt sätt. Inte gapa och skrika, det var fel sätt.

Jag lärde mig också att aldrig reagera i affekt, utan alltid ”sova på saken” om det var möjligt. Annars gick jag undan en kort stund och djupandades några gånger, innan jag bemötte andras argument.

Kram 🐘

SHG
mån, 2023-04-03 - 12:22

@ISE Ja, jag känner väldigt starkt, även andras känslor känner jag in starkt, och reagerar på minsta ögonbrynshöjning. Tycker att jag blivit väldans mycket mer känslig sen jag fick barn också, men det hör väl ihop med både ökad stress och ökad empati för det lilla livet.

Tror du att man dricker för att hantera känslor? Jag är inte säker... Ibland säger man att man dricker för att döva... Men jag blir inte dövad för jag känner även det väldigt starkt, blir upprymd och pigg. Visst tar det bort ångest också... men det är inte huvudsyftet fär mig. I bland tror jag att problemet med alkohol för mig är att det förstärker de redan starka känslor jag har, och det behöver jag inte.

SHG
mån, 2023-04-03 - 12:34

@Amanda L Sent ska syndaren vakna :) Terapi kan man nog gå hela livet faktiskt. Jag har gått i samtalsterapi i många år, utan det hade jag nog inte klarat att sluta dricka på egen hand. Lite grand har det blivit så att mina terapeuter har sagt åt mig att... nu får du gå ut och öva på egen hand, för jag har benägenhet att låta den jag pratar validera mig och styra riktningen på mina känslor. Så, jag antar att det väl är det jag håller på med nu!

Men något jag tycker är svårt är just det här med hur man socialt sett "får" vara känslig... får man t.ex säga nej, ställa in saker pga att man är i en känslig situation, tycker saker är jobbigt o.s.v. Om man inte ställer in, hur kan man anpassa, dra gränser o.s.v... Det känns som ett ganska stort hål för mig. Är mest van vid att själv anpassa mig och stå ut eller ljuga för att slippa undan. Jag tycker det är extremt jobbigt att vara till besvär, känner mig fånig att ställa krav osv. Jantelagen... extrema jantelagen.