av Kärringen

Kärringen
tors, 2023-03-09 - 06:17

Inte gick jag .
Han lyckades hala tillbaka mig, eller nej det gjorde han inte men va skönt det hade varit! Jag föll tillbaka helt och hållet med egna steg där är mitt stora problem, det är jag som bönar och ber om att få komma tillbaka. Jäklar va jobbigt det där var att skriva men det är sanningen så ful den nu är .

Har läst flera trådar där jag ändå märker att jag inte är ensam, att det är för fler än jag en väldigt lång väg till friheten. Jag är sjuk helt enkelt sjukt skadad sedan barnsben och det fyller en viktig funktion för mig att vara kvar i något dåligt . När det tar slut mellan oss, och det gör det ofta, så äter tomheten upp mig , ensamheten är som ett stort svart hål där jag inte vill vara, jag tar hellre verbalt stryk än tomheten!
Jag förstår ju så väl att det är mitt stora problem jag får mina kickar av att hjälpa, fast i själva verket är jag ju även den som möjliggör. Dock har en massa fobier ploppat upp så jag kör inte bil längre så där har han ingen hjälp från mig, dock rymmer ju han från problem genom att inte besvara sin familjs hjälpbehov så krasst vinner vi båda på det.
Har ju försökt hittat nån form av hjälp men efter covid känns det som mycket stannat av eller att behoven är så stora så det är långa köer.
Jag sitter fast i mitt mående och situationen ute i världen gör inte saken bättre. Har inte träffat min drog på över en vecka och det är väl därför världen är så svart misstänker abstinens.
Egentligen har jag väl också verktygen för vad jag borde göra men jag kan inte utföra något som gör att jag får ett bättre mående . Slutade med massa mediciner för många år sedan så piller vägen är helt över för mig och det är kanske ett av bekymren jag åt lyckopiller, värktabletter och sömnmedel i 20 år och måste nu för tiden ta hand om mina problem på eget håll.
Jag vet inte ens varför jag skriver …. Jo för framtida bruk

Blenda
tors, 2023-03-09 - 07:01

@Kärringen Du ser så klart på din situation, och ringar in det klockrent.
Och du är långt ifrån ensam, det är ett välkänt – om än märkligt – fenomen att vi känner oss tryggare i ett känt helvete än i ett (än så länge) okänt paradis.
Det är jätteläskigt att må bra. Vi måste träna på det.
Du kanske ändå har tagit det första lilla steget nu.
Att du har försökt innan betyder inte att du misslyckas igen.
Någon gång lyckas du.
Jag har inte läst allt du skrivit, men har du testat Al-Anon? Finns även digitala möten.
Tro, hopp & kärlek till dig.

Kärringen
tors, 2023-03-09 - 13:05

Tack Blenda ❤️
Vi har inga al-alon möten här i närheten, närmast ca 10 mil , men ska kolla om jag hittar på nätet!
Jag läser just nu Slå dig fri, och jisses jag fattar ju varför jag inte kommer vidare…
Hela min personlighet är ju skruvad min offerkofta är nog stickad av pansar plåt!

Kan verkligen inte sova just nu…väntar nog bara på någon signal från drogen så jag kan stå givakt . Acceptera det du inte kan förändra! Hur sjutton gör man det? Mitt liv känns så tomt saknar katten som är kvar för jag vill verkligen inte slita upp honom från hans trygga punkt och så länge drogen arbetar vet jag att han inte missköter honom, och jag vet grannarna hör av sig om dom ser han missköts.

Försöka fylla dagarna när man är sjukpensionär är inte lätt men hoppas bara våren kommer på riktigt att det omöjliga känns möjligt

Kram

Kärringen
tors, 2023-03-09 - 19:05

Måste nog tillägga att min far dog dagen före julafton. Vi hade inte världens bästa förhållande men jag gav upp mitt liv för att finnas där vid hans sida dom sista månaderna i livet
Det är det bästa och det värsta jag gjort i mitt liv, så mycket känslor som befästes i mig där och då , han led så mycket på slutet att när han tog sina sista andetag så fick jag en stor frid, hur sjukt det än mår låta

Men jag förstår också att jag kanske inte kan tänka rationellt just nu på grund av mitt sorge arbete

Kärringen
lör, 2023-03-11 - 13:08

Nu ringde hans mamma och hans syster ligger för döden , alltså på riktigt
Hur sjutton ska jag kunna tänka på mig och mitt mående när det känns som världen runtomkring rasar totalt?
Va fan gör man 😓

Snödroppen
sön, 2023-03-12 - 21:40

@Kärringen
Om du kan så sätt gränser och om du inte kan så var snäll mot dig själv.
Det finns en väg ut, det finns en varm och trygg framtid för dig, be om hjälp för dig själv istället för att hjälpa andra.
Att du föll tillbaka är mänskligt, det har vi nog alla gjort härinne.
Massa värme, kärlek och tro till dig ❤️

User37399
mån, 2023-03-20 - 17:04

Ge inte efter oavsett vad som händer.
Men hämta katten. Den vänjer sig o missbrukare ska ej ha djur.
Eller omplacera.
Använd den inte som en ursäkt för kontakt.

Och… var rädd om DIG oavsett dödsfall eller vad som.
Gå vidare ❤️

Kärringen
fre, 2024-02-09 - 16:26

Nästan ett år senare hoppas jag vi kommit till slutet.
Jag är så dränerad på energi så det finns liksom ingenting kvar att ge.
Har pluggat på om alkoholister och medberoende så jag snart borde bli professor men informationen verkar gå in trögt i denna hjärna.
Jag satt ultimatum, o då var egentligen ultimatumet väldigt snällt och milt, att han skulle vara nykter dom dagar jag är där och det är ca 10-12 dagar i månaden nu för tiden. Men detta var tydligen inte så populärt för nu kan jag typ dra åt helvete. Först blev jag helt förstörd men jag fattar ju att han förnekar detta ut i varje por. Och insikten slog mej att han har ju aldrig behövt stå för några konsekvenser i sitt beroende, alla har ju gjort allt åt honom så det är klart han inte fattar. Problemet är ju att han kommer bjuda in någon annan nu som tar över, men nu måste det problemet vara ur mina händer för jag fixar inte mer känslomässig turbulens som läget är nu.

Lyssnade på spotify- Avskalat om medberoende och kände oshit..... va sjuk man ändå är! Jag lever helt genom andra människors känslor, har jag ingen att ta hand om får jag panik och hamnar i en depression och söker nya att fixa och trixa med. Mina känslor och behov lever liksom inte bara när jag kan fixa och fundera över andra. Jag vet inte vad som gör mig glad längre knappt vad jag tycker om för mat där har jag också anpassat mig efter alkoholistens vilja och smak. Sover inte på nätterna, tröst äter godis, har isolerat mig och knappt nå vänner kvar .....jag gråter mest hela tiden.

Men jag tog ett steg och kontaktade kyrkan som har någonting som heter Livsstegen, det är baserat på AAs 12 steg fast när man är i livskris. Jag har en önskan att detta ändå blir brytpunkten.

User37399
fre, 2024-02-09 - 16:30

Ingen mening med ultimatum.. satsa på dig själv nu!
Det är inget problem om han bjuder in någon annan - för dig.
Går alltid att hitta anledningar…
Njut av helgen blocka numret ta promenad o en fika, shoppa nåt nytt kram

Sårad...
fre, 2024-02-09 - 19:15

Har läst dina trådar och känner igen mycket. Kaos, sorg, ensamhet och abstinens. Jag blev lämnad för tredje gången i april efter 13 år och mår inte bra. Medberoende de lux. Men det som gör att jag överlever är just känslan av att nu orkar jag inte en vända till. Måste klara av att hålla mej borta från den sjuka partner jag har haft. Hoppas du också kan härda ut, nån gång måste känslorna och livet vända gör oss som hamnat i detta. Kraft önskar jag till alla dom kämpar för ett ljusare liv.

Kärringen
fre, 2024-02-09 - 20:57

@Sårad...
Läste precis din tråd och vi är i lite liknande situation, även om mina år är färre så är det inte många kvar. Dock är min vuxna son klok och han tror folk försvinner för jag säger gång på gång att jag ska lämna, jag mår uselt folk får trösta....sen går jag tillbaka igen och allt är tillbaka på ruta ett. Det är ju riktigt hemskt vad man utsätter sig för.

Min ringde i kväll bad om ursäkt men jag stod iaf på mig denna gång och sade att jag är tvungen vara ensam, mitt mående fixar inte en vända till.
Tror det är viktigt vi försöker hitta sammanhang annars hamnar vi där igen, när ensamheten börjar bli olidlig för det är en av anledningarna till att jag går tillbaka.....jag har ju ingen annan.....suck.

Tack @has <3 en timme i taget

Stora kramar

Kärringen
lör, 2024-02-10 - 14:06

Hur sjutton kan man må så dåligt?

Hela kroppen river och sliter efter lindring, känns som jag snart gör vad som helst för att lindra dessa ångest anfall. Sen i små små stunder känner jag ro och frid. Tror ju ensamheten bidrar mycket..jag är sjukpensionär så jag kan inte längta till måndagen heller.
Har livsstegen att se fram imot men den 28e känns långt bort just nu.

Sårad...
lör, 2024-02-10 - 14:40

Att leva ihop med en alkoholist är en form av psykisk misshandel och det sätter sej djupt i kroppen. Jag ser min egen längtan som en form av abstinens som bara min misshandlare kan bota. Helt sjukt. Vet det men känslorna lever sitt eget liv. Tänker att de måste mattas av med tiden så länge jag inte träffar/pratar eller ser honom. Hoppas du står ut. ❤️

Kärringen
lör, 2024-02-10 - 15:44

Du har nog helt rätt!
Läser ju även på andra sidan, dom som försöker bli nyktra och märker ju att det jag känner är liknande.

På något sätt så måste jag stå ut nu för det känns verkligen som det handlar om liv eller död. Jag tog bort alla sociala medier för jag läste dom kunde förstärka depression , sen kommer jag blocka honom på telefonen om det behövs ❤️

Tack för du tar dig tid ❤️

Kärringen
lör, 2024-02-10 - 22:00

Om du lever ditt liv och jag lever ditt liv i mina tankar, då befinner vi oss båda två i dina angelägenheter, och vem ska då leva mitt liv? Om jag ägnar mig åt dina angelägenheter i tankarna kan jag inte vara närvarande i mina egna. Då är jag avskild från mig själv och undrar varför mitt liv inte fungerar.

Hittade denna text, då någon tipsade om byron Katie och den slog mig rakt i magen