av Takpanna

Takpanna
tors, 2023-03-09 - 16:25

Nu, nu kom orosanmälan på barnen gällande min makes beteende och smygdrickande. Han har under år ”självmedicinerat” sin depression med alkohol, självfallet med effekten att han blivit ännu mer deprimerad och ännu mer irritabel och verbalt aggressiv.
Mitt i all ångest jag känner, känner jag även lättnad, framförallt eftersom jag så sent som idag hittade en bag in box under hans säng.
Någon annan här som varit i denna situation och vill bolla lite tankar med mig.

Lora
tors, 2023-03-09 - 20:40

@Takpanna Vad är det för tankar du har kring det?

Vad jag förstår ser det lite olika ut från kommun till kommun hur uppstartsprocessen ser ut. De har lite fria tyglar i hur de vill hantera processen.

Vissa börjar med kontakt med personen ifråga för att bilda sig en uppfattning och skapa förtroende. Andra kallar till ett uppstartsmöte där barn och föräldrar finns med där tanken är att processen ska kommuniceras. Det finns även fall där man gått bakom ryggen på den alkoholberoende och gjort upp processen utan att involvera den som har problem och istället gjort upp allt med dennes partner innan. Det blir lite kuppartat och leder lätt till totallåsning under processen. Undvik det.

Tänk på att den det gäller har rätt att ta med någon neutral som stöd. Kräv det om ni känner att det kan hjälpa. Skam är det stora hindret här. Gör vad ni kan för att undvika den fällan. Kommunen kan försöka neka att man får ta med en extern vilket blir väldigt kontraproduktivt. Här behövs förtroende. Att man kan sätta sig in den alkoholberoendes situation för att komma framåt och undvika låsningar. Det kräver fingertoppskänsla för att undvika möten som snarare liknar charader och inte ledet någonstans.

Väl på uppstartsmötet är ju tanken att alla ska bli informerade om processen. Vissa kommuner tar med en alkoholexpert i uppstartsmötet som berättar vad kommunen kan bidra med. Detta då inför barnen. Även det lite kuppartat och blottande speciellt om man kuppat in individen där den inte fått säga sitt först. Blir då dömd utan att vara hörd. Väldigt obehagligt om det sker speciellt inför ens barn. Bättre att ta detta med individen i enrum för att undvika skampåslag inför alla.

Efter uppstartsmötet kopplas nästa profil in som intervjuar alla inklusive barnen. De kan även ringa massa andra personer så som psykologer och föräldrar. Efter det avläggs en rapport och man beslutar om man ska gå vidare eller ej. Det är inte ovanligt att det hela läggs ner. Det ska ju en del till för att spinna vidare.

Problemet här är att den processen kan bli väldigt lång innan man vet. Typ 3 månader. Det är lång tid för den som det berör att känna sig svävande och granskad under lupp. En person i kris. Här kan krävas att det finns en plan för att plocka upp individen och relationen.

Denna process sätter hårt tryck på relationen till sin partner. Kan lätt bli en förtroendekris. Detta när personen fortfarande kanske aktivt missbrukar eller försöker sluta. Kan kännas som processen slår på den som redan ligger. Att gå till soc är ju inget man skriver i CVt precis...

Har du tur är maken redo att ta hjälp annars skulle jag föreslå att han kliver in i detta forum för att prata av sig eller anlitar en helt egen psykolog. En sponsor är inte dumt. En som tidigare missbrukat och kan räta ut massa frågor.

Jag skulle starkt avråda till ett uppstartsmöte där alla finns med. Det blir för skamfyllt. Låt maken gå först själv och gör dig sedan tillgänglig för diskussion. Lyssna och var noga med att inte trycka till. Visa förtroende för din partner så att han inte behöver kämpa med det med. Man är för skör för att känna sig totalgranskad utan något förtroende. Det är en svår process. Låt personen vara i den med värdighet.

Till dig ger jag rådet. Se till att ni som par får stöd direkt. Det är många som skiljer sig. Man är på olika planhalvor och båda behöver stöd. Från vänner, psykologer eller anhöriga och gärna omgående.

De vill framförallt utreda att barnen är ok. Sedan har de sin process som de följer oavsett om man gillar det eller ej. De har i och för sig inget speciellt mandat. De ska stödja och deras stöd kan man strunta i om man inte anser att det bidrar.

Takpanna
tors, 2023-03-09 - 20:59

@Lora
Stort tack för input. Jag tror att anmälan (gjord av ungarnas skola) dels handlar om hans smygsupande, men även om hans psykiska mående. Han har betett sig elakt och ansvarslöst mot ungarna.

Det här är en människa som saknar socialt skyddsnät helt. Han har sitt jobb, men absolut inget annat (utöver mig och våra barn). Han har ingen neutral person att ta med. Jag hoppas verkligen att han äntligen kan få hjälp. Därav försöker jag filtrera bort den stora ilska jag känner över situationen och ge honom det stöd (som jag orkar ge, prio för mig är att stötta ungarna) han behöver för att förändra sitt liv.

Jag har fått fint stöd och erbjudits stödsamtal då hans beteende utöver drickandet gränsar till psykisk misshandel.

Lora
tors, 2023-03-09 - 21:42

@Takpanna En sak. När man dricker bedövas känsloregistret och vissa delar kan bli lite överdrivna. När man sedan slutar står man där naken helt oförberedd på hur man ska hantera sina känslor. Det kan bli lite överdrivet och vingligt innan man hittar balansen. Det tar tid så var beredd.

Det där med sponsor är bra. Någon som checkar in och ser till att man landar med sina frågor. Här inne finns fantastiska personer. Be honom kliva in och läsa stories från början från de som idag finns under - Det vidare livet och @Varafrisk på Alkoholfri. Det ger ju väl insyn i vad detta handlar om. Här finns många som är värda sin vikt i guld!

Ett missbruk leder inte sällan till ensamhet. Att sluta blir som att backa bandet till innan man började dricka. Man blir barn på upptäcktsfärd på nytt. Väldigt nice på många sätt.

Det jag önskar jag kan förmedla är att det finns hopp. En person som tidigare varit beroende utvecklar ett extra sinne. Man blir bättre på att läsa av sig själv och andra. I USA premieras det. Man blir ju tvungen att gå igenom sig själv och lära om och nytt. Som de flesta som varit med om svåra saker utvecklas när man ställs inför ett vägval. En oerhört berikande process om man väljer att se det så.

Tankarna är i början väldigt invecklade. Svåra att reda ut. Idag kan jag lätt säga att denna process är det bästa som hänt mig. Jag är definitivt inte samma person som för 5 år sedan. Jag har fått med mig en verktygslåda som jag helt saknade innan. Jag är evigt tacksam. Däremot bidrog inte soc alls i mitt fall. Tvärt om. Jag har utgått från Internet i mitt sökande på svar och sett hela allt som en läroresa. Jag måste inte göra allt rätt idag men jag har hela tiden strävat efter att lära mig mer för varje dag som går. Å det är en kul resa! Så visst det finns många varianter på hur man kan gå tillväga. Man måste inte ha ett nätverk för att lyckas. Är man nyfiken så finns de flesta svaren en googlesökning bort. Bara man vill.

Sist men inte minst. Tänk på att det är väldigt lätt att plocka upp sin partners känslor. Speciellt i kris. Man tar över dem och allt låser sig. Om man istället tar ett steg åt sidan och funderar på vad som tillhör mig och vilka känslor jag själv tar över så blir det lättare att sortera vad som är vad vid hårda meningsskiljaktigheter. Sedan tror jag på krav. Att någon är elak och då även mot sina barn är aldrig ok. Så ska du inte behöva ha det. Lycka till nu.

Takpanna
lör, 2023-03-11 - 22:33

@Åsa M
Ja. Jag är glad att de anmält.
Jag är dock orolig att det inte kommer leda till något. Och den ångesten är inte lätt att hantera just nu.
Maken vacklar mellan ångest och att bli arg över anmälan. Han menar att han inte är alkis… och jag menar att om man gömmer vin under sängen så är man nog det…

Lora
lör, 2023-03-11 - 23:46

@Takpanna Vet han vad som står i anmälan? Varför han blev anmäld? Dricker han nu eller har det lugnat sig? När drar processen igång?

Är inte alls förvånad över att han pendlar.
Alla tjänar i min värld på att inte trissa upp saken nu. Att nästa steg sker transparent och skyndsamt. Att man skapar förtroende och kan lägga undan sin allra mest nitiska sida.

Ju större det blir, ju mer osagt det finns mellan raderna, saker som diskuteras om och inte med honom, ju mer övervakad och förnedrad han känner sig desto längre förskjuter man sig från allt och går i baklås. Skammen ökar och det blir jag mot världen. Detta i ett väldigt känsligt läge när man egentligen behöver en fast hand att vila mot. Någon som vill en väl och förstår en. Någon som inte ser ner på en.

Bara att sluta dricka kräver en kraftansträngning. Denna process över sig samtidigt är därför kontraproduktiv. Därför borde nästa steg ske omgående och skyndsamt. Inte sitta och vänta i dagar/veckor på första mötet. Sedan 3 månader på ett beslut från soc. Han bör få hjälp att nysta upp sina låsningar så man kan hantera problemet. Av någon han litar på.

Man kan inte bli helt fri förrän man gjort sig kvitt skammen. Det är min fasta övertygelse. Därför är denna process feltänkt eftersom skammen är det absolut största hotet mot att frigöra sig från ett beroende.

Den som har skapat denna struktur med soc har nog snarare gjort det ur anhörigperspektivet än utifrån att hitta en hållbar process för att någon ska bli nykter.
I min värld är det nog så att de som är runt drivs av okunskap & att man ser ner på den som missbrukar i vårt samhälle. Annars hade inte processen sett ut som den gör. För mig är det stenålder att det går till så här.

Samtidigt är det inte synd om någon som blir nykter. Hur många somhelst vittnar om att man får livet tillbaka. Tänk om någon kunde förklara för honom vad han har att vänta sig. Hur bra det kan bli. Om han vill är han på en resa som bara blir bättre och bättre. Den kräver mod dock.

Jag förnekar inte att man har rätt att vara förtvivlad & förbannad som anhörig. Däremot är det kontraproduktivt mot hotet skammen vilken måste besegras för att frigöra sig och skapa hela trygga familjer. Det gäller ju även anhöriga. Skam, gränsdragningar, frustration och ilska måste ju hanteras. Det är ju verkliga känslor det med.

Takpanna
sön, 2023-03-12 - 07:26

Jag försöker behålla lugnet och vara stödjande gentemot honom. Lätt är det inte, men jag gör mitt bästa.
Han vet i stora drag vad som står i anmälan, att det finns som 2 delar av den. Det ena är hans drickande och det andra är hans verbala aggressivitet och ilska.
Jag tror att han var nykter igår.

Jag önskar att han får den hjälp han behöver. Jag har under flera år försökt hjälpa honom/visa vad det finns för hjälp men nu måste mitt fokus få ligga på att våra barn mår bra.

Samsung50
sön, 2023-03-12 - 11:27

@Lora som jag tolkar @takpannan så är orosanmälan riktad mot barnen. Dvs att barnen kan fara illa när en onykter förälder hämtar från förskola/skola och har ansvar för barnen. Dvs fokus är barnens bästa och inte personen som dricker. Min man dricker också och vi kommer att separera. Om han fortsätter att dricka så kan detta hända för vår del också då jag inte kommer veta i vilket skicka han kommer vara på sina veckor. Kan han bli av med vårdnaden?

Lora
sön, 2023-03-12 - 11:31

Problemet med ilska är att den ofta skapar negativa efterdyningar. Om den är oproportionerligt stor. I min värld kommer ilskan av något verkligt. Det finns något där man inte klarar att hantera. Om man då istället förbereder sig innan ilskan kommer i de tillfällen man ser att nu kan den komma. Genom övningar som gör att man taggar ner. Ut och gå. Bekräfta känslan men se till att djupandas alt göra avslappningsövningar innan man tar i det man blir arg av får man ett helt annat utfall. När man ser skillnad i respons runtomkring sig är det väldigt skönt. Att hitta sätt att hantera sina känslor ger en helt annan dynamik. Bara man slutar dricka lugnar sig utbrotten markant. Det är något skit i den där alkoholen 😈.

Ilska är väl ofta nedärvd. Från uppväxten. En känsla som sällan utmanas för alla runtomkring blir så rädda. Bara det att det är en reaktion på något man inte klarar att hantera. Man har allt att vinna på att lära sig hantera sina känslor. Med övning kan man snabbt komma långt. Går det inte på första försöket går det kanske på 10:e? Bara man testar sig fram tills man hittar rätt verktyg.

Så är det väl med de flesta känslor? Man kan påverka hur man tänker och således ge de känslor som är något att ha mer utrymme. Skapa ett lyckligare liv.

Man kan tycka att jag pratar mambojambo. Jag tycker snarare att det är omoget att inte lära sig hantera känslor. Även det pratas det väldigt lite om. Just ilska ska skambeläggas. Istället borde vi prata öppet om dessa hemska känslor så vi lär oss tekniker i hur vi hanterar dem. Om man nu vill ha ett lyckligt liv...

Takpanna
sön, 2023-03-12 - 15:40

@Samsung50 du har tolkat det korrekt. Orosanmälan gäller barnen som far illa av att pappan är onykter och troligtvis har en obehandlad depression som påverkar hans förmåga att ta hand om sina barn, att hans energinivåer är så låga att minsta motgång blir till ilska osv…

Lora
sön, 2023-03-12 - 17:20

Problemet är nog inte fullt så enkelt. Jag är medveten om att kommunens roll i detta läget är att ha fokus på barnen. Att försäkra sig om att de har det bra. Om inte att försöka stötta familjen för att barnen ska få en trygg uppväxt.

För att barn ska ha det bra krävs 2 välmående föräldrar. Så deras fokus kommer vara att försöka hitta sätt att ta sig dit. Där har man inte enbart fokus på den beroende utan alla. Att dynamiken i familjen fungerar. Har det gått så långt att kommunen kliver in är nog problemet större än enbart den beroende. En obalans i familjen som påverkar alla.

Hur man än vänder och vrider på det är nyckeln att förstå grundproblematiken. Gör man inte det lär man inte nå någon lösning. I alla fall inte utifrån fokus en välmående och välfungerande familj. Förstår man inte hur stor del skam har i denna soppa undrar jag om det går att fixa. Om det inte bara leder till en lång pajkastning.

Av det som beskrivs här som problem, ilska, onykter, depression så ingår alla dessa i ett alkoholmissbruk. Alkohol leder ofta till depression. Märks tydlig skillnad när man varit nykter en längre period. Man får livet tillbaka. Dessa delar är på inget sätt omöjliga att lösa. Om man lyckas nå individen.

Snödroppen
sön, 2023-03-12 - 21:37

@Takpanna
Jag tänker att det viktigaste är barnen och där har man på skolan bedömt att det finns skäl att göra en orosanmälan.
Jag vill inte på något vis komma med pekpinnar eller vara hård men jag vet vilka risker det bär med sig för barnen att växa upp så och det kan innebära psykisk ohälsa för en lång tid fram i deras vuxna liv.
Barn är barn och kan inte ta ansvar för sig själv men det behöver man göra som vuxen.
Mitt råd till dig är att släppa ansvaret för honom, det behöver han ta själv.
Vad det gäller ilska så är det ett verktyg vi har som bland annat kommer fram när våra gränser inte respekteras och det gör de inte med en aktiv alkoholist.
Jag vill på intet sätt skuldbelägga eller samma alkoholisten men man behöver tillslut möta verkligheten om man ska ha en chans att bli frisk.
Du behöver ta ansvar för dig och dina barn, det räcker gott och väl. Visa dina känslor, är mitt råd och sluta anpassa dig honom. Du anpassar dig bara hans sjukdom då och det är det som kallas medberoende.
Fint att du skriver här, jag skrev mycket är tidigare och fick jättefin hjälp.
Kram

Lora
sön, 2023-03-12 - 23:41

@Snödroppen Ur det perspektivet vad är då en rimlig lösning ur barnens perspektiv anser du för att de ska må bra? Är det skilsmässa?

Vad har mötet med sos för syfte? Underlag inför inför skilsmässa?

Säger inte att det är fel i sig. Kanske är situationen så allvarlig. Kanske inte?

Jag ser att fler hade kunnat hjälpa @Takpannas man utöver henne själv. Fler har ju uppenbarligen sett och varnat tidigare. Någon hade kunnat sätta sig ner med honom med en empatisk ingång långt tidigare. Så som förskolan.

Det är inte undra på att folk inte tar hjälp, blånekar till sitt beroende och spiralen bara fortsätter nedåt. Siffrorna på hur många som lyckas frigöra sig är nedslående. Inte så svårt att fatta varför. Eller?

Det är inte förståelse man möts av vid soctillställning. Det är pessimism, irritation, avståndstagande och frustration från anhöriga som soc ska jonglera i för att stötta barnen. Ganska naturliga känslor med tanke på all bakgrund. Att däremot tro att det är forumet för att få till en nykter tillvaro är dock mindre troligt. Det sker nog i annan kontext utan så stort fokus på skuld och skam.

Jag hoppas att forumet tar med sig min input. Inser att jag är den enda som skriver ur det perspektivet här och antar med detta att min ståndpunkt har nått fram mer än väl. Ska inte fortsätta driva frågan kring skam och hur central jag anser den är för att uppnå en välfungerande familj. Enligt min åsikt är skammen den verkliga sjukdomen inte ett alkoholberoende. Tack för ordet!

Sisyfos
mån, 2023-03-13 - 07:14

Nu fattar jag lite mer vad @Lora är ute efter och jag tänker att det på ett sånt här möte är viktigt att inte ta parti eller försöka få stöd i sin egen frustration som anhörig, ledsen och förtvivlad.
Målet är att barnen ska må bra. Mannen dricker och är troligtvis deperminerad (om jag tolkat det rätt). Han blir arg och verbalt otrevlig mot barnen. Både alkohol och depression kan vara starkt bidragande till det. Och både drickandet och att bete sig illa mot de man älskar är extremt skuld/ och skambeläggande. Det är viktigt i ett sånt här möte att visa förståelse och att kanske bemöta eventuell förnekelse på ett tydligt men respektfullt sätt. Det bästa för alla parter vore ju att mannen slutade dricka och kanske fick behandling för sin depression. Kanske kan han gå med på en längre nykter period till att börja med. Jag fattar att såna här möten är jättesvåra, men ett starkt barnfokus här där mannen också kan bidra till lösningarna kanske skulle fungera? Mannen vet med största sannolik själv att han har problem med alkohol så det behöver inte vara en diskussionsfråga på mötet.

Snödroppen
mån, 2023-03-13 - 14:12

@Lora
Jag kan förstå hur du menar och jag håller med dig att syftet med mötet absolut inte ska vara att skuld och skambelägga mannen.
Däremot så är det heller inte modern eller barnens roll att anpassa sig så att pappan inte känner skuld och skam, med mera så har både barnen och anhöriga redan fått bära ett så tungt ansvar att de behöver faktiskt stöd och trygghet i den här situationen.
Tänker att om det går så långt som att skolan gör en orosanmälan så har det förmodligen gått ganska långt.
Jag menar att prio ett behöver vara att barnen går växa upp utan att leva i den otrygghet och ibland psykiska våld det faktiskt är när en eller bägge föräldrar lever i ett missbruk och ofta är den andra föräldern även fast i ett medberoende.
Att huvudfokus ska vara att alla ska vara försiktiga kring missbrukaren för att inte såra är för mig ett farligt huvudfokus.
Det bygger ju in medberoendenönster för barnen som växer upp, de vore snarare uppmuntras i att berätta hur de mår, vad de ser osv för att motverka medberoende.
I vissa kommuner och soc inte särskilt hjälpsamma men i vissa kommuner är de helt fantastiska och jag har erfarenhet av bägge.
Och en sak till om pappan fortsätter sitt missbruk och lever i förnekelse så jan det absolut vara en hjälp för barnen och mamman att få hjälp till att komma ifrån pappan.

Lora
tis, 2023-03-14 - 01:42

@Snödroppen Går man in i en relation gör man det med respekt. Från båda sidor. Det går inte som partner att friskriva allt ansvar i en relation och peka ut alkisen som boven till allt. Båda bör vända spegeln mot sig och fundera på hur man bidragit till att skapa en sund relation och familj? Fundera över vad man själv har för utvecklingspotential.

Man är två i en relation och stöttar varandra. Det betyder inte att man har fullt ansvarar för sin partners känslomönster. Till syvende och sist ansvarar man för det själv. Vill man inte längre vara kvar i en relation lämnar man. Jag har full förståelse för om man inte orkar vara kvar med en beroende. Lämna då på ett respektfullt sätt.

Att trycka till andra och driva upp skamnivån är ingen rättighet man har enligt min mening. Är man så frustrerad bör man se till att ta hjälp eller hitta sätt att bearbeta sina känslor. De är inga känslor som bidrar till ett lyckligt liv. Som man har rätt att kasta över hela ansvaret på andra för. Säga det är ditt fel. Det är inte den med beroende som kan ta ansvar för att medberoende inte klarar sätta gränser för egna behov. Den delen får man ta hand om själv. Däremot tycker jag man kan stötta varandra, vara nyfiken på varandra och hjälpa till att bena ut känslor. Återigen, det betyder inte att man kan lägga över ansvaret på egna negativa känslor på någon annan. Man bär själv ansvar för sitt liv.

Det gör mig beklämd att synsättet cirkulerar i samhället att det är fullständigt ok att hävda en det ena en det andra om en beroende. Bara att skjuta på. Att det är så accepterat och icke ifrågasatt att det är ok att dra ur sig lite vadsomhelst bara man lägger det under titel alkis. De får en sådan ta efter allt de gjort med väldigt lite egen reflektion på sig själv. En gång alkis alltid alkisinställning som om det finns en allmängiltig profil på sånna. Att det är så lätt att avskriva dem som loppet är kört.

Att man då inte förstår att man piskar upp och medverkar till att bygga skam i samhället. Att man inte förstår att man är del i problemet. Siffrorna är väldigt höga. Vi lär inte få ner dem om vi tror att skam är en del som hör till den beroendes parti. Att de får dem reda ut. Ingen annan än alkisen bär ansvar för det skamfilade med att bli beroende. Med den attityden befäster vi siffrorna och förvaltar Anonyma Alkoholister begreppet. Vi lär då få fortsätta harva.

Titta på Brad Pit. Hans familjehistoria är ju ganska känd. De skilde sig. På en gala gav han Bradley Cooper kredit. Han sa följande:

“I got sober because of this guy, and every day’s been happier ever since. I love you, and I thank you."

Det var nog ingen slump att Bradley Cooper kom igenom hos Brad Pit. Att han lyckades nå Brad Pit då han själv gått igenom samma resa. Där fanns ett kitt. Ett förtroende och en ömsesidig respekt. Notera att även myndigheterna var inne och rörde i soppan när han och Angelina gick isär.

Jag säger inte detta för att jag inte förstår Angelina. Jag vet inget om deras relation. Däremot talar denna sekvens sitt tydliga språk hur viktigt det är att man inser hur hårt skammen sitter. Titta på klippet. Titta på hur blyg Brad Pit är när han säger detta inför alla. I min värld är Brat Pit nu fri. Han har lyckats bemästra skammen.

Snödroppen
tis, 2023-03-14 - 22:33

@Lora
För mig handlar det inte om att hitta fel, för mig handlar det om att ta ansvar och där trasslar det till sig mellan en beroende och medberoende, det är min uppfattning.
Jag stöttade länge och vrängde mig ut och in för att alla sa åt mig hur jag skulle göra för att stötta den beroende när jag egentligen behövde stötta mig själv.
Jag tror personligen inte det är möjligt att ha en frisk relation med en beroende, sakta men säkert börjar man omedvetet anpassa sig missbruket själv och därmed blir man medberoende eller så har man medberoendemönstret i sig och hittar en beroende som matchar det mönstret.
Vad Angelina och Brad hade för relation kan jag inte uttala mig om men en sak tror jag vi är överens om och det är att bakom allt detta förgås vackra själar och det är smärtsamt för alla inblandade.

Lora
ons, 2023-03-15 - 07:58

@Snödroppen Jag skulle vilja skriva en säsong 2. Så här står det i min egen säsong 2. Den resan pågår. Den är inte klar men den ser ut som nedan i skrivande stund. Jag skriver under på Brad Pits kommentar. "My life has been happier ever since".

Detta par har lärt sig mer om varandra och vad som är viktigt för deras relation. De värdesätter den. De tar inte varandra för givet. De dömmer inte sin historia utan omfamnar den som ett led i en utvecklingsprocess. Ifrågasättande har bytts till nyfikenhet vid meningsskiljaktigheter. De ser sina olika infallsvinklar och värdesätter olikheter. De använder dem som komplement till varandra när de kommit fram till att en balans skulle bidra. De är observanta på vissa egenheter då de kryper upp till ytan så de kan balansera upp dem när de blir kontraproduktivt. De pratar öppet om detta varje dag.

Barnen har av allt de gått igenom sett hur livet kan te sig. De har på nära håll fått se hur man kämpat på varsitt håll och att sedan få till ett kitt. I denna familj är inget omöjligt. De har fått ett självförtroende i att man kan växa genom kriser. De är taggade på livet.