Häxan

Min man och jag träffades på dans för 36 år sedan, då var vi 18 resp. 19 år. I oktober "firade" vi 30 årig bröllopsdag, blev i alla fall middag på restaurang. Tre vuxna barn har vi, en bor hemma. Två barnbarn har vi haft lyckan att få.

Mannen har druckit sen barnen var små, kanske i 27 år. Jag kommer inte ihåg hur mycket han drack på den tiden, bara att han drack. Barnen dukade alltid ölglas till pappa, för de visste att oavsett om det var pannkaka till middag eller kött så drack pappa öl till. Jag tror att drickandet ökade när hans föräldrar dog år 2000.

Genom åren har jag försökt att få mannen att vilja ta emot hjälp, men han har förnekat att han har problem. Han anser att hans drickande är en ful ovana, att han kan sluta när han vill..." Alla andra dricker ju, är inget konstigt med det..." Han dricker öl (7,5 %) för att han gillar smaken, vill inte åt ruset, påstår han.

Alkoholkonsumtionen (öl 7,5%) har legat mellan 32 000 kr-42 000 kr/år de senaste 15-20 åren. Detta har jag räknat ihop genom att skriva av hans bankuttag.

När äldsta dottern var runt 15 år märkte hon hur illa det var med hennes pappa och sa till mig att jag måste göra något. Hon hade sitt rum i källaren och hörde hur ofta hennes pappa tömde den ena ölen efter den andra och såg hur fort de svarta plastsäckarna fylldes av tomma burkar. Jag såg, fast jag inte såg. Men, när dottern "väckte mig" då tog jag tag i problemet. Den gången lovade han dyrt och heligt att sluta dricka, vilket han gjorde ett tag...

En annan gång, ett annat år, lovade han igen att ta tag i drickandet. Jag trodde då att han aldrig skulle sjunka så långt ner att han skulle sätta sig bakom ratten efter att ha druckit, men det gjorde han. Jag blev hysterisk när jag såg att han faktiskt tog bilen, något som han aldrig skulle göra och tyckte illa om när han läste eller hörde om andra som gjorde det.

Åren gick i samma alkoholanda... och visst har jag tänkt tanken att ta med mig barnen och flytta, men inte gjort det. För det har varit som en berg o dalbana, ibland har det gått utför i snabb takt, ibland har det varit lugnare. Trots allt så är det inte bara i lust, utan även i nöd när man gifter sig...Jag har i perioder påpekat hans drickande, frågat o pikat om antalet burkar, hur han doftar när han vinglar upp från källaren osv. Inte så bra kanske, men i perioder har jag också blundat och inte sagt något...

Jag ställde en gång ett ultimatum, det blir inget i sängkammaren om det ska fortsätta att lukta öl när jag öppnar dörren vid läggdags. Jag trodde att jag hade kommit på lösningen, klart att han skulle ta emot hjälp och sluta dricka, nu när jag sa så där, men jag var såå naiv... Åren gick, men ingen skillnad i sovrummet... Han tog aldrig några egna initiativ till närmanden, han visste väl att det var ingen idè, eftersom han stank...

För ett år sedan gick han med i Viktväktarna på jobbet, något ingen trodde att han skulle göra... Han var så långt ifrån träning och att äta hälsosamt som någon kunde vara. Men, det gick riktigt bra. Mannen gick ner 26 kg mellan februari och juni, väldigt behövligt och bra för hans diabetes. Han åt väldigt lite, gick snabba och långa promenader och köpte kort på Svettis. Varje torsdag tog han ledigt från jobbet och åkte 5 mil till närmsta stad och dansade på pensionärsdans. Men trots sitt nya JAG, drack han väldigt mycket. Jag kom på honom, genom att dokumentera antal burkar som han gömde i källaren och hade i garaget, att han tom drack öl innan träning! Hur är det möjligt!? Hur kan hans hjärta hålla?

Jag trodde aldrig att han som alltid varit för familjen, ställt upp och varit så principfast, allt ska vara som det alltid har varit, hade under hösten hittat en annan kvinna på dansen. Han gick bakom ryggen ett halvår, ljög mig och sonen rakt i ansiktet, gång på gång. Köpte julklapp till henne, jag fick ingen. Sa att han var på jobbet, men var hos henne i stora staden. Åkte på kryssning, men jag fick inte följa med, förstås... Skickade bilder och filmer på sig själv, sitt nya smala jag, till henne. Han bad mig filma honom i mina föräldrars stugan i fjällen, när han sprang ut från bastun till snön. Jag tyckte det var konstigt, för han brukar inte be mig filma honom. Allt skickade han sen till henne, upptäckte sonen. Jag upptäckte hennes existens, där i stugan, vid nyår. Hon skickade sms, som jag råkade se lite av och jag ifrågasatt det, men det var bara en bra danskompis...

Nu vill han skiljas, papperna är inskickade, jurist bokad. Det känns konstigt, han lämnar huset, mig och sin son, är otroligt känslokall, bryr sig inte. Vad hände!?

Samsung50

Han flyr från sina problem. Istället för att ta tag i att alkoholproblem så tror han att han kommer att må bättre i en ny relation.
En eloge till dig som stått kvar vid hans sida och tagit hand om barn och hus under så lång tid. Detta är kanske en möjlighet för dig att fokusera på dig och ditt mående?

Åsa M

Det låter verkligen märkligt, hur han kunnat bygga ett nytt liv utan att ta den minsta hänsyn till dig. Så iskallt och grymt. Det enda jag kan hoppas på är att det gör det lättare för dig att bygga ditt nya liv. Det du kommer behöva är att ta hand om dig och vara snäll emot dig själv. Det är tufft när någon förstör ens förtroende så totalt och oförtjänt. Jag hoppas att du hittar ett sätt att bearbeta allt detta. Och att du inte glömmer bort allt du har gjort för er familj, som har gjort att den har fungerat trots allt.

Ishavet

Hej @Häxan

Skulle du vilja berätta mer om hur det går för dig nu? Hur mår du?

Du beskriver ett sånt oerhört svek och jag vill skicka dig all kärlek, mod och kraft. Kanske en hel del självmedkänsla och självkänsla också, för jag kan tänka mig att det du varit med om kostat mycket på dig. Kom ihåg att du är värdefull och du leva ett friskt liv utan alkohol ❤️

Snödroppen

@Häxan
Jag förstår chocken och sveket, det är så egoistiskt att det det inte finns ord.
Jag hoppas innerligt att du kommer till den punkten där du känner att du är värd omtanke, uppskattning och respekt och att han ändå inte kunna uppnå det ❤️
Du är värd all kärlek ❤️