Lyssnade på "Dagens Eko" i SR Play om att Kanada nu gått ut med rekommendationer om max två glas i veckan (lite större glas än de svenska). I Sverige gör Folkhälsomyndigheten just nu en översyn av rekommendationerna som ska vara klar till sommaren. Det lutar tydligen åt att de sänker de 14 glasen för män men behåller då 9 glas för kvinnor och män. En skillnad mellan Sverige och Kanada tycks vara att Kanada väger in psykosociala faktorer i sina rekommendationer medan Sverige enbart tittar på fysiska hälsoaspekter/konsekvenser när vi tar fram rekommendationer. Intressant lyssning tycker jag.
Låter väldigt intressant. Särskilt också med de erfarenheter som vi sällandrickare här på forumet har av psykisk påverkan av alkohol. 9 glas är väldigt mycket.
@Charlie70 Jag minns när jag drack och jag försökte förhålla mig till ”ofarlig” mängd alkohol per vecka. Det gick inte, och jag tyckte då att riktlinjerna var utopi. Vem drack så lite?
Nu tycker jag mer att riktlinjerna är onödigt generösa. Det är som att säga till en rökare: ”Om du röker mindre än ett halvt paket per dag är det ofarligt.” Öh 😳 Knappast. Och röker man ett halvt paket per dag är man fortfarande beroende. Och dricker man 9 glas per vecka är man också beroende.
Annie Grace definition av beroende är ungefär så här. Du är inställd på att ikväll blir det lite drickande, pga AW med jobbet eller liknande. Plötsligt blir det inställt, något barn blir sjukt och du får stanna hemma. Och då rycker du på axlarna åt det, skit samma om jag får dricka eller inte. Då är du inte beroende. Så skulle jag aldrig ha reagerat 🤣
Det är fascinerande hur ens tänk faktiskt ändras med tiden.
Håller helt med er Sisyfos och Andrahalvlek om att de svenska rekommendationerna känns väldigt generösa. Nuförtiden tycker jag så. Förr tyckte jag de var bra vilket ter sig ganska obegripligt nu :D.
Här rullar livet på som vanligt. Något jag tänkt på den senaste tiden är att jag egentligen aldrig blivit stresstestad under mina nyktra år. Jag befinner mig aldrig i sammanhang där det dricks alkohol i några mängder. Efter så lång tid tror jag knappast något sådant skulle trigga mig men det jag inte har tränat på är det här med tack men nej tack. En del av de jag umgås har jag inte berättat för och vill inte heller vara så tydlig med dem av olika skäl. Ett skäl är att en är en (på långt håll) kollega (jobbar på stor arbetsplats), en annan har jag i grunden en professionell relation till kopplat till flickan men som nu utvecklats till vänskap. Båda står för känsliga ämnen kopplat till arbetsplats och mitt barn. Tar gärna era tankar kring detta men som jag tänker nu låter jag det vara som det är och om frågorna blir fler kommer jag att skylla på min utbrändhet och att alkohol efter den inte smakar längre. Jag är dessutom inte riktigt frisk från den (undrar om jag någonsin blir det faktiskt) så mitt liv levs fortsatt utifrån många av de goda råd jag fick när jag var sjukskriven d.v.s. tar tid för att sitta och "glo"/göra ingenting, träningen är jätteviktig för mig, kosten och sömnen likaså o.s.v.
Valborg i dag. Flickan och jag ska gå och bada och basta sedan blir det middag hos numera vännen som även arbetar med flickan. Ska bli mycket trevligt! Hoppas ni andra får en fin Valborg också!
Hej @Charlie70🥰 Jag blir alltid lika glad när du tittar in och skriver lite grann. Låter som du ska ha en mysig kväll👌🏼
Tänkte på det här när man inte vill berätta för någon att man är alkoholberoende men nykter. Jag förstår att det är många som efter en lång nykterhet som inte vill berätta. Jag undrar varför? Jag tänker inte att man behöver berätta för alla men vad är det som gör att man vill berätta för somliga men inte för andra. Det är inte menat att vara ifrågasättande utan mer som undringar. Min bror vet inte ännu men det beror på att vi inte umgås. Jag ska dock berätta en dag eftersom jag skrivit tråkiga sms efter min syster dog och jag vill att det ska veta att jag var inte nykter när jag skrev. När jag varit på behandlingen då har vi använt samma ingång som personalen på soc vilket känts sisådär. Mötte en mamma t en patient som jag hejade på. Jag känner att för henne vill jag bara vara kurator. Precis som jag såg en LSS-handläggare som jag träffar i min kuratorsroll…tänker att det räcker att hon vet att jag är kurator. Fast jag tänker om vi berättar så öppnar vi upp och det kan lätta på stigmatiseringen. Till sist vill jag säga….@Charlie70 jag har full respekt för ditt beslut, hur du väljer att göra. Du har tänkt efter vad som är bäst för dig men ändå öppen för andras tankar. Starkt💪🏻
@Charlie70 Hej! För egen del så ser jag detta som en mycket stor del i att jag mår så bra som jag gör sedan länge. Att alla som jag känner vet om att jag inte dricker, och att aldrig behöva ljuga och smyga med att jag är nykter är en stor befrielse. Varför håller du inne med detta så länge. 🤔 Skäms du på något sätt, och är orolig för att folk ska misstänka att du har haft problem med alkoholen i ditt tidigare liv?
Eller vad beror det på? Är du rädd för att du ska få sparken från jobbet pga av att du är nykter. 🤔
För du är väl enbart stolt för att ha lyckats bli fri från det jäkla giftet?
Hej @charlie,
Så härligt att du kikar in, vårt lilla gäng från förr 🥰 Menar du att du inte vill berätta att du inte dricker alls? Eller att du inte vill berätta att du haft ett beroende?
Hoppas oavsett att du kan känna dig stolt och fri med tanke på vad du åstadkommit i livet. Det är så mycket större än att någon annan skulle ha synpunkter- vilket jag tror är mindre vanligt än vad vi tror!
Ha en mysig kväll, kram 🌷
Fina ni. Det var bra att jag tog upp detta här känner jag. Jag är helt klart inte riktigt färdig med min nykterhetsprocess - ser det när jag sätter det på pränt. Men det är väl så att det finns personer i min omgivning som jag av olika skäl inte vill berätta att jag har ett beroende för. Jag tänker också att de/alla inte behöver veta. Min bedömning men kanske dumt eftersom just de som jag nämnde ovan är några av de jag umgås mest med och är närmst med på flera olika plan, samtidigt som jag vill hålla dem utanför just denna fråga. Kanske korkat av mig. Måste fundera vidare. Och du är ju rolig Torn :D tror knappast jag blir av med mitt jobb för att jag är nykter. Uppskattar att du vänder på resonemanget så som du gör!
Jag är mäkta stolt över mig själv och gläds över min nykterhet. Där finns ingen tvekan och jag har definitivt INGA planer på att göra något annat än fortsätta på den inslagna vägen.
Vi är nybadade och bastade. Grums innan vi kom i väg men flickan konstaterar som hon alltid gör efteråt att det var "skönt" och att hon känner att stressen går ned. Och så har vi ju roligt när vi badar!
@Charlie70 Jag tänker att det kommer när det kommer. När det känns rätt, när tillfället är rätt så bara kommer det ur munnen på dig. Om det blir rätt tillfälle? På senare tid struntar jag helt i att berätta, jag svarar bara ”nej tack till alkohol, finns det något gott alkoholfritt?” För att det inte längre känns som en big issue för mig alls, att jag har valt att vara alkoholfri.
Mina närmaste anhöriga och vänner vet dock sen tidigare, och med äldsta dottern har jag ventilerat detta rätt mycket i omgångar. Men jag har inte behovet att ”bikta” mig inför allt och alla längre. De gånger det kommer upp är när jag tycker att fokuset är på just alkohol - då kommer jag som motvallskärring och föreslår alkoholfria alternativ, både att dricka och aktiviteter.
Jag skäms inte ett dugg för att jag är alkoholfri, jag är stolt som en mallgroda varenda dag 🐸 Men jag har heller inget behov av att berätta ”krigshistorier”. Ingen behöver veta hur illa däran jag faktiskt var. Lika lite som jag berättar för allt och alla hur jäkla dåligt jag mådde för ett år sedan. De flesta vet de stora dragen, det är inget jag hymlar med, men detaljerna besparar jag dem.
Lite baktanke har jag kanske med det också. Kanske skulle de tänka: ”Kunde det hända då kan det hända igen, hmmm.” Och tänker de så har de rätt. Jag lever med den risken varje dag. Och jag tror att jag är mer icke gångbar på arbetsmarknaden på grund av min historik med utmattning än med alkoholmissbruk. Tyvärr. Fördomarna är svart-vita till sin natur, några gråzoner går knappt att skönja.
Men inte heller det hymlar jag om. Jag har varit sjukskriven tre gånger pga utmattningsdepression. För varje gång har jag blivit lite klokare. Det är inget jag drar mig för att berätta för en presumtiv ny arbetsgivare, men jag berättar det nog inte på den första intervjun. De får lära känna mig lite först. Min nykterhet skulle jag absolut inte prata om på en jobbintervju, för det har de ärligt talat inte med att göra.
Vill gärna säga att jag förstår dig. Har inte heller pratat med någon om mitt beroende eller riskbruk.
Det beror på att jag under hela mitt liv försökt att hjälpa andra i min närhet med olika slag av missbruk.
Jag anses vara en stabil, stark och klok person och att jag skulle kunna klara av att "komma ut" är en utopi för mig.
Ni som vågar beundrar jag, ni är mycket klokare än vad jag är!
Men jag orkar helt enkelt inte att ta alla dessa frågor som skulle uppstå från nära och kära. Så därför fegar jag och säger också bara att jag inte dricker längre. Att jag inte mår bra av alkohol.
Och det är ju sant åtminstone!😊
@Charlie70 Jag berättar inte att jag var beroende, jag har inte landat i det, det känns inte som jag. Det är en del av mig, jag drack för mycket och för ofta. Men jag identifierar mig inte som en beroende. Jag berättar dock att jag inte dricker. Jag identifierar mig som en som inte dricker. Det kan jag säga lätt som en plätt. Hur jag hanterade alkoholen behöver ingen veta som jag inte kan hjälpa med den historien. Att jag skulle säga det vitt och brett skulle få mig att må dåligt. Jag tycker man ska göra det som känns bra för en själv. De som går 12stegas programmet och många andra tycker det känns väldigt bra att berätta men jag har inte det behovet. Om en vecka har jag varit nykter i 9 månader. Jag har klarat det med hjälp av forumet, böcker och poddar sedan har jag pratat med min man om hur jag drack, jag har öppnat mig lite då och då när jag tyckt att det känns bra. Jag tror inte att det finns rätt och fel i hur man gör, vi är alla olika❤️
Lyssnade på "Dagens Eko" i…
Lyssnade på "Dagens Eko" i SR Play om att Kanada nu gått ut med rekommendationer om max två glas i veckan (lite större glas än de svenska). I Sverige gör Folkhälsomyndigheten just nu en översyn av rekommendationerna som ska vara klar till sommaren. Det lutar tydligen åt att de sänker de 14 glasen för män men behåller då 9 glas för kvinnor och män. En skillnad mellan Sverige och Kanada tycks vara att Kanada väger in psykosociala faktorer i sina rekommendationer medan Sverige enbart tittar på fysiska hälsoaspekter/konsekvenser när vi tar fram rekommendationer. Intressant lyssning tycker jag.
Låter väldigt intressant…
Låter väldigt intressant. Särskilt också med de erfarenheter som vi sällandrickare här på forumet har av psykisk påverkan av alkohol. 9 glas är väldigt mycket.
@Charlie70 Jag minns när jag…
@Charlie70 Jag minns när jag drack och jag försökte förhålla mig till ”ofarlig” mängd alkohol per vecka. Det gick inte, och jag tyckte då att riktlinjerna var utopi. Vem drack så lite?
Nu tycker jag mer att riktlinjerna är onödigt generösa. Det är som att säga till en rökare: ”Om du röker mindre än ett halvt paket per dag är det ofarligt.” Öh 😳 Knappast. Och röker man ett halvt paket per dag är man fortfarande beroende. Och dricker man 9 glas per vecka är man också beroende.
Annie Grace definition av beroende är ungefär så här. Du är inställd på att ikväll blir det lite drickande, pga AW med jobbet eller liknande. Plötsligt blir det inställt, något barn blir sjukt och du får stanna hemma. Och då rycker du på axlarna åt det, skit samma om jag får dricka eller inte. Då är du inte beroende. Så skulle jag aldrig ha reagerat 🤣
Det är fascinerande hur ens tänk faktiskt ändras med tiden.
Kram 🐘
Håller helt med er Sisyfos…
Håller helt med er Sisyfos och Andrahalvlek om att de svenska rekommendationerna känns väldigt generösa. Nuförtiden tycker jag så. Förr tyckte jag de var bra vilket ter sig ganska obegripligt nu :D.
Här rullar livet på som vanligt. Något jag tänkt på den senaste tiden är att jag egentligen aldrig blivit stresstestad under mina nyktra år. Jag befinner mig aldrig i sammanhang där det dricks alkohol i några mängder. Efter så lång tid tror jag knappast något sådant skulle trigga mig men det jag inte har tränat på är det här med tack men nej tack. En del av de jag umgås har jag inte berättat för och vill inte heller vara så tydlig med dem av olika skäl. Ett skäl är att en är en (på långt håll) kollega (jobbar på stor arbetsplats), en annan har jag i grunden en professionell relation till kopplat till flickan men som nu utvecklats till vänskap. Båda står för känsliga ämnen kopplat till arbetsplats och mitt barn. Tar gärna era tankar kring detta men som jag tänker nu låter jag det vara som det är och om frågorna blir fler kommer jag att skylla på min utbrändhet och att alkohol efter den inte smakar längre. Jag är dessutom inte riktigt frisk från den (undrar om jag någonsin blir det faktiskt) så mitt liv levs fortsatt utifrån många av de goda råd jag fick när jag var sjukskriven d.v.s. tar tid för att sitta och "glo"/göra ingenting, träningen är jätteviktig för mig, kosten och sömnen likaså o.s.v.
Valborg i dag. Flickan och jag ska gå och bada och basta sedan blir det middag hos numera vännen som även arbetar med flickan. Ska bli mycket trevligt! Hoppas ni andra får en fin Valborg också!
Kram!
Hej @Charlie70🥰 Jag blir…
Hej @Charlie70🥰 Jag blir alltid lika glad när du tittar in och skriver lite grann. Låter som du ska ha en mysig kväll👌🏼
Tänkte på det här när man inte vill berätta för någon att man är alkoholberoende men nykter. Jag förstår att det är många som efter en lång nykterhet som inte vill berätta. Jag undrar varför? Jag tänker inte att man behöver berätta för alla men vad är det som gör att man vill berätta för somliga men inte för andra. Det är inte menat att vara ifrågasättande utan mer som undringar. Min bror vet inte ännu men det beror på att vi inte umgås. Jag ska dock berätta en dag eftersom jag skrivit tråkiga sms efter min syster dog och jag vill att det ska veta att jag var inte nykter när jag skrev. När jag varit på behandlingen då har vi använt samma ingång som personalen på soc vilket känts sisådär. Mötte en mamma t en patient som jag hejade på. Jag känner att för henne vill jag bara vara kurator. Precis som jag såg en LSS-handläggare som jag träffar i min kuratorsroll…tänker att det räcker att hon vet att jag är kurator. Fast jag tänker om vi berättar så öppnar vi upp och det kan lätta på stigmatiseringen. Till sist vill jag säga….@Charlie70 jag har full respekt för ditt beslut, hur du väljer att göra. Du har tänkt efter vad som är bäst för dig men ändå öppen för andras tankar. Starkt💪🏻
Ha en fin Valborg 🔥
Kram🥰
@Charlie70 Hej! För egen…
@Charlie70 Hej! För egen del så ser jag detta som en mycket stor del i att jag mår så bra som jag gör sedan länge. Att alla som jag känner vet om att jag inte dricker, och att aldrig behöva ljuga och smyga med att jag är nykter är en stor befrielse. Varför håller du inne med detta så länge. 🤔 Skäms du på något sätt, och är orolig för att folk ska misstänka att du har haft problem med alkoholen i ditt tidigare liv?
Eller vad beror det på? Är du rädd för att du ska få sparken från jobbet pga av att du är nykter. 🤔
För du är väl enbart stolt för att ha lyckats bli fri från det jäkla giftet?
Ha det bra!
Hej @charlie, Så härligt att…
Hej @charlie,
Så härligt att du kikar in, vårt lilla gäng från förr 🥰 Menar du att du inte vill berätta att du inte dricker alls? Eller att du inte vill berätta att du haft ett beroende?
Hoppas oavsett att du kan känna dig stolt och fri med tanke på vad du åstadkommit i livet. Det är så mycket större än att någon annan skulle ha synpunkter- vilket jag tror är mindre vanligt än vad vi tror!
Ha en mysig kväll, kram 🌷
Fina ni. Det var bra att jag…
Fina ni. Det var bra att jag tog upp detta här känner jag. Jag är helt klart inte riktigt färdig med min nykterhetsprocess - ser det när jag sätter det på pränt. Men det är väl så att det finns personer i min omgivning som jag av olika skäl inte vill berätta att jag har ett beroende för. Jag tänker också att de/alla inte behöver veta. Min bedömning men kanske dumt eftersom just de som jag nämnde ovan är några av de jag umgås mest med och är närmst med på flera olika plan, samtidigt som jag vill hålla dem utanför just denna fråga. Kanske korkat av mig. Måste fundera vidare. Och du är ju rolig Torn :D tror knappast jag blir av med mitt jobb för att jag är nykter. Uppskattar att du vänder på resonemanget så som du gör!
Jag är mäkta stolt över mig själv och gläds över min nykterhet. Där finns ingen tvekan och jag har definitivt INGA planer på att göra något annat än fortsätta på den inslagna vägen.
Vi är nybadade och bastade. Grums innan vi kom i väg men flickan konstaterar som hon alltid gör efteråt att det var "skönt" och att hon känner att stressen går ned. Och så har vi ju roligt när vi badar!
Kram!
@Charlie70 Jag tänker att…
@Charlie70 Jag tänker att det kommer när det kommer. När det känns rätt, när tillfället är rätt så bara kommer det ur munnen på dig. Om det blir rätt tillfälle? På senare tid struntar jag helt i att berätta, jag svarar bara ”nej tack till alkohol, finns det något gott alkoholfritt?” För att det inte längre känns som en big issue för mig alls, att jag har valt att vara alkoholfri.
Mina närmaste anhöriga och vänner vet dock sen tidigare, och med äldsta dottern har jag ventilerat detta rätt mycket i omgångar. Men jag har inte behovet att ”bikta” mig inför allt och alla längre. De gånger det kommer upp är när jag tycker att fokuset är på just alkohol - då kommer jag som motvallskärring och föreslår alkoholfria alternativ, både att dricka och aktiviteter.
Jag skäms inte ett dugg för att jag är alkoholfri, jag är stolt som en mallgroda varenda dag 🐸 Men jag har heller inget behov av att berätta ”krigshistorier”. Ingen behöver veta hur illa däran jag faktiskt var. Lika lite som jag berättar för allt och alla hur jäkla dåligt jag mådde för ett år sedan. De flesta vet de stora dragen, det är inget jag hymlar med, men detaljerna besparar jag dem.
Lite baktanke har jag kanske med det också. Kanske skulle de tänka: ”Kunde det hända då kan det hända igen, hmmm.” Och tänker de så har de rätt. Jag lever med den risken varje dag. Och jag tror att jag är mer icke gångbar på arbetsmarknaden på grund av min historik med utmattning än med alkoholmissbruk. Tyvärr. Fördomarna är svart-vita till sin natur, några gråzoner går knappt att skönja.
Men inte heller det hymlar jag om. Jag har varit sjukskriven tre gånger pga utmattningsdepression. För varje gång har jag blivit lite klokare. Det är inget jag drar mig för att berätta för en presumtiv ny arbetsgivare, men jag berättar det nog inte på den första intervjun. De får lära känna mig lite först. Min nykterhet skulle jag absolut inte prata om på en jobbintervju, för det har de ärligt talat inte med att göra.
Kram 🐘
Hej Charlie! Vill gärna säga…
Hej Charlie!
Vill gärna säga att jag förstår dig. Har inte heller pratat med någon om mitt beroende eller riskbruk.
Det beror på att jag under hela mitt liv försökt att hjälpa andra i min närhet med olika slag av missbruk.
Jag anses vara en stabil, stark och klok person och att jag skulle kunna klara av att "komma ut" är en utopi för mig.
Ni som vågar beundrar jag, ni är mycket klokare än vad jag är!
Men jag orkar helt enkelt inte att ta alla dessa frågor som skulle uppstå från nära och kära. Så därför fegar jag och säger också bara att jag inte dricker längre. Att jag inte mår bra av alkohol.
Och det är ju sant åtminstone!😊
Kram❤️
@Charlie70 Jag berättar inte…
@Charlie70 Jag berättar inte att jag var beroende, jag har inte landat i det, det känns inte som jag. Det är en del av mig, jag drack för mycket och för ofta. Men jag identifierar mig inte som en beroende. Jag berättar dock att jag inte dricker. Jag identifierar mig som en som inte dricker. Det kan jag säga lätt som en plätt. Hur jag hanterade alkoholen behöver ingen veta som jag inte kan hjälpa med den historien. Att jag skulle säga det vitt och brett skulle få mig att må dåligt. Jag tycker man ska göra det som känns bra för en själv. De som går 12stegas programmet och många andra tycker det känns väldigt bra att berätta men jag har inte det behovet. Om en vecka har jag varit nykter i 9 månader. Jag har klarat det med hjälp av forumet, böcker och poddar sedan har jag pratat med min man om hur jag drack, jag har öppnat mig lite då och då när jag tyckt att det känns bra. Jag tror inte att det finns rätt och fel i hur man gör, vi är alla olika❤️
Kram
@Himmelellerhelvette Absolut…
@Himmelellerhelvette Absolut, håller med dig. ❤️😌