Igår var sista gången jag drack alkohol någonsin, hoppas jag. Jag är så besviken på mig själv! Jag har lovat mig själv och min make flera gånget att sluta dricka men likt förbannat gör jag det ändå. Det senaste året har det eskalerat fullständigt.
Inte nog med det så är i princip alla i min släkt alkoholberoende. Mamma, pappa, farmor och avlägsen släkt. Jag måste ge mina barn en trygg uppväxt, en uppväxt som jag blev berövad. Jag vill aldrig att mina barn ska få uppleva det jag upplevt.
Jag är väldigt privat av mig och att berätta för vänner att jag har alkoholproblem finns inte på kartan, inte än iallafall. Nu träffar jag sällan kompisar för att dricka, men vilka bortförklaringar kör ni om ni ”förväntas” dricka alkohol?
Jag skäms och har sådan ångest just nu!