av Rebeck@n

Rebeck@n
fre, 2023-04-07 - 19:18

Har en sambo sedan några 3 år tillbaka. Första året hade han stora problem med alkoholen. Han började gå på möten och slutade därefter dricka enligt honom själv. Men märkte efter ett tag att han drack. Han förnekade men märkte på både röst och kroppsspråk. Konfronterade men han nekade. Sedan började jag hitta flaskor och burkar både inomhus och utomhus. Konfronterade på nytt, han nekade men även la skuld på mig och sa att det är mitt fel till att han gömmer. Hade jag bara varit lugn och fin hade han inte glömt eller druckit den mängden han gör. Tycker detta är oerhört jobbigt och börjar få väldigt dåligt självförtroende av hans sätt. Är det fler som får eller har fått skuld i samband med att en närstående har haft alkoholproblem?

Snödroppen
fre, 2023-04-07 - 21:37

@Rebeck@n
Förstår att du tycker det är jobbigt och att det påverkar ditt självförtroende.
Så hade jag det med, han skyllde allt på mig och hittade på rena fantasier till slut.
Man bryts ner av det.
Finns det någon du känner att du kan prata med?

Åsa M
lör, 2023-04-08 - 16:41

Vi kom aldrig till skuld, däremot hittade han på mer eller mindre fantasifulla omskrivningar för att beskriva alla konstiga saker som hände när han druckit. Det var som att han verkligen inte kunde säga "jag var full", istället hette det "jag hade stök i huvudet" eller "jag hade ingen bra dag igår" eller "jag var trött". Så märkligt, när det var tomflaskor och tomburkar överallt. Men full, nej då.

Haga
mån, 2023-04-10 - 12:14

@Rebeck@n Känner så väl igen det där. Dom har själva aldrig gjort nåt, är alltid omständigheter eller någon annan som är ansvarig för att dom råkade dricka igen. Ursäkterna är ibland helt otroliga och skulden landar ofta på den som står närmast. Vet inte hur många gånger jag fått höra att det är mitt fel att hen dricker, att jag har gjort detta och det är mitt fel att hen hamnat så snett. Att jag ska vara den som ska stötta, finnas, ordna saker med mera så som jag alltid gjort alldeles för länge. Ta inte åt dig vad du än gör, skulden är deras egen och ingen annans. Det är en hemsk sjukdom men "vad dom gör", "hur dom" tacklar den är ett val som dom gör. Det är inte och kommer aldrig vara någon annans fel att dom gömmer flaskor, dricker i smyg, ljuger och beskyller....

Ny dag
mån, 2023-04-10 - 16:37

@Rebeck@n Skriver fast jag är en av ”dom” som har problem med 👿. Det är aldrig någon annans fel att jag druckit. Mina problem med alkoholen kan jag bara skylla på mig själv. Det är bara jag som lyfter glaset och dricker, dvs mitt val. Det blir förvisso svårare och svårare att låta bli för sjukdomen är progressiv men det är ff mitt ansvar. Att lägga över skulden på dig är inte ok och ur mitt sett att se det vill han inte inse att det faktiskt bara är han själv som kan lösa problemet och om du ska kunna stötta måste han vara helt uppriktig och ärlig mot dig. Låt inte detta påverka ditt självförtroende, läs på om medberoende för att hjälpa dig själv för du ska inte känna skuld i att han dricker. 🥰

En tålmodig man
tis, 2023-04-11 - 19:27

@Rebeck@n absolut. Min fru dricker sedan tre år tillbaka, inte jättemycket men varje kväll runt 7 kommer första ölen eller drinken. sen några till men hon sitter sen ensam i ett rum, kollar på ipad och dricker. Somnar. men vaknar vresig och barnen ska till skolan så de är inte så roligt. Hon säger hela tiden att hon är olycklig i äktenskapet och dricker därför. Skyller på mig men även när hon är på semester själv eller hos vänner så dricks det bara. Jag tar hand om barnen, lagar all mat o fixar det mesta men det är bara negativa klagomål. Tror att hon är missnöjd med sitt liv men det måste hon ta itu med. Men det jobbiga är att jag inte vet vem jag möter. Ibland är hon normal men sen slår det slint och det kommer skrik och attacker. Hon blir konstant jättearg så fort jag ställer en motfråga. men hon skyller på mig. som du beskriver skylls de egna problemen på andra oavsett vad man gör. Jag försöker att visa på allt bra som finns och hur bra barnen har det och försöker få henne på andra tankar men omöjligt. Vågar inte prata om det med henne. Har gjort det 2 ggr men hon blev helt tokig. Nu dricker hon 3-4 glas eller drinkar varje dag senaste året. innan dess ca 5 dagar per vecka. Kanske 1-2 nyktra kvällar per månad. Jag fattar inte att hon orkar gå till jobbet . Men jag får hela tiden skäll för allt jag gör och känner mig nedpressad. Jag försöker vara snäll och hjälpsam med rätt var det är slår det slint. Ibland skriks det framför barnen så jag duckar så fort hon blir arg och lämnar situationen. Känner hela tiden att hon försöker skylla ifrån sig alla problem på andra. Humöret är fruktansvärt och då försöker jag bara undvika så mkt det går. Men blir såklart ledsen av alla beskyllningar. det finns heller ingen logik i det som sägs. Det är ett förlustspel. vad jag än säger blir det ännu värre.

Haga
ons, 2023-04-12 - 09:19

@En tålmodig man Hej! Var tvungen att svara på detta. Det gör ont i hela kroppen det du beskriver och jag känner såväl igen mig. Jag satt i detta ca: 4-5år från det att jag upptäckte att alkoholen nog var problemet. Rådet jag kan ge är att gör inte som jag. Sitt inte still och undvik problemet. Berätta för allt och alla om hur du har det, ta barnen och bo hos en vän/familj eller dylikt ett tag och berätta för henne precis hur du känner. Vet exakt hur det är att konstant gå och ducka för problemen, släcka bränder, ursäkta henne med mera. Gör inte det, du kommer tära på dig själv, barnen, ekonomi, relation med mera med mera tills hennes missbruk ätit upp er båda två. Vet att det är så fruktansvärt svårt då du nog egentligen bara vill ha lugn och ro... Men du kommer inte få det förens du antingen får henne att bryta med alkoholen eller med dig. Det kommer enbart bli värre ju längre du spelar med.

Så ledsen över att läsa om din situation och hoppas verkligen det blir bättre.

Amanda L
ons, 2023-04-12 - 18:49

@En tålmodig man Den du beskriver verkar vara djupt nere i ett missbruk. Och bara hon själv kan ta sig upp. Om hon inte vill spelar det ingen roll vad du gör. Jo, en sak: om du inte längre anpassar dig till henne. Om du kan ta barnen och bo någon annanstans. Kanske hon då upptäcker att hon nått sin botten och därigenom får en vilja att sluta dricka. Så länge du ”hjälper” henne så kan hon fortsätta… Jag har själv missbrukat och vet att man måste lösa det själv, man måste vilja. Sen kan man behöva stöd i det såklart. Men det är en annan sak.

Minväg
tors, 2023-04-20 - 14:13

@Rebeck@n känner så igen mig. Fast min sambo folde sina alkoholproblem bra i början. Nu jobbar han borta i veckorna o kan dricka"hur han vill"
Vi har ett barn på snart 2 år. Han har tom druckit 3-4 starköl när han är själv med barnet. Jag är bara sååå trött i både kropp,sinne & allt..

Minväg
tors, 2023-04-20 - 15:09

@En tålmodig man känner igen mig i det du skriver så väl. Beskyllningarna som är helt befängda,humöret,irritationen, hur man försöker ducka & undvika...
Hur mycket det tär på en hel familj..så sorgligt men så sant.

Emilia
tis, 2023-04-25 - 10:39

Hej @Minväg och varmt välkommen hit till forumet!
Du befinner dig i en svår situation som låter påfrestande för dig och din familj. Modigt och starkt att du delar med dig av hur du har det här. Din sambos alkoholproblem tär på dig både fysiskt och psykiskt och du skriver även att din sambo druckit när han varit själv med erat barn. Det oroar dig, och även oss som läser. Kanske har du redan tänkt ut en plan, men finns det något du skulle kunna göra för att se till att barnet inte behöver vara med din sambo när han druckit flera starköl? Och finns det någon du kan prata med om din situation? Det finns bra hjälp att få, skriv här eller direkt till oss under Stöd -> Fråga oss om du vill ha tips på var du kan vända dig. Och oavsett får du gärna skriva mer här och berätta om hur det går för dig.

Varma hälsningar,
Emilia, Alkoholhjälpen