av lisa83

lisa83
mån, 2023-04-10 - 17:52

Min lillasyster har vart alkoholist sedan minst ett år tillbaka. Återfallen varierar och det kan gå både två-tre månader till bara några veckor mellan. Hon går i samtal och erkänner sitt problem mer och mer men vill inte sluta dricka helt. Jag känner så mycket ilska men även sorg och vet nu knappt hur jag ska göra för att få henne förstå. Hon sårar oss andra men förstår det inte. Vi är många runt henne som kämpar och tar stöd från varandra som tur är. Men nu börjar jag komma till en gräns där jag snart ger upp vilket jag såklart inte vill.

gros19
mån, 2023-04-10 - 18:17

Hon sårar er genom sitt beteende och det tror jag hon är medveten om, men missbruk/beroende handlar inte om förnuft. Det är känslor som styr beteendet tänker jag. Känslor man inte kan hantera. Sedan utvecklas säkert även ett fysiskt beroende. Förnuftsargument brukar inte fungera utan det brukar vara negativa konsekvenser som leder till förändring. Förstår din ilska, sorg och frustration. Det är svårt att acceptera sin maktlös, men befriande när man väl gjort det. Min upplevelse är att vi som anhöriga
nte kan göra så mycket, mer än att ta hand om oss själva. Finns anhörigprogram och alanon, kanske något du ska pröva.

lisa83
mån, 2023-04-10 - 18:54

@gros19 ja man känner sig så maktlös och tror att man kan påverka mer än det går.
Men så skönt och befriande när det väl har fungerat! Men sen är man tillbaka igen på ruta ett.. Har denna sida som ett första stöd och tankar på att söka mig vidare.