av Rebeckarrr

Rebeckarrr
sön, 2023-04-30 - 15:44

Hej, jag bor sambo med min kille som efter flera års narkotika och alkoholmissbruk hannade på behandlingshem efter att polisen gjort tillslag i hans bostad. (Han sålde också narkotika).

När vi hade våran första kväll med alkohol ihop så förändrades min sambo som person, totalt. Den kvällen slutade i fullständigt kaos, han kunde inte kontrollera sitt alkoholintag, han blev elak mot mig, han skulle slåss med främmande förbipasserande, han ville försöka få tag på droger att bruka, det spårade bara ur helt enkelt. Vi avstog från alkohol ett tag efter detta och höll dialog om vad som gick fel under kvällen, han övertygade mig om att det bara var en dålig dag och att problemet inte var alkoholen i sig, med det sagt så ville han dricka alkohol igen på nyårsafton, jag sa att vi kan göra det men inom rimliga mängder. Den kvällen spårade också ur, samma okontrollerade person han blev våran första kväll med alkohol tog sin form igen.
Efter den kvällen kom vi båda fram till att alkohol inte ska finnas med i bilden, det blir inget bra.

Vi har helt avstått från alkohol och det har gått bra i ett halvår. Värt att poängtera är att han regelbundet går och lämnar kissprov inför att få ta sitt körkort på nytt igen, då man drog in det enligt hans dom.

Senaste månaden har min sambo varit väldigt nere, han har förlorat intresse för i stort sätt allt han tyckte om tidigare att göra, han är lättstött och irriterad. Igår tog han upp med mig hur han är besvärad av att inte kunna få ta en öl när han vill med tanke på hans kissprov han måste lämna. Sedan blrjade han ringa runt en massa samtal och fick informstionen till sig att en öl inte kommer synas på kissprovet han ska ha nästan månad.
Vi åker iväg och äter middag ute och då droppar han frågan ”Är det okej om jag tar en öl till maten?”
Jag kommer av mig helt, men svarar tillslut
”Jag försöker lita på ditt omdöme och du behöver inte känna att du måste be mig om lov, om du känner att du kan hantera det så ta en öl”
Efter att han druckit upp den första ölen så är han som en annan person, han pratar glatt om hur framtiden mellan oss kommer se ut, hur bra allting är, hur mycket han älskar mig. För att sedan ställa frågan ”är det okey om jag tar en till öl”
Efter att han druckit upp den andra ölen så föreslår jag att vi åker hem och varvar ner i soffan, men han har andra planer, han ringer sin kompis som är hemma och tar några öl med vänner i närområdet. Han ska dit.
Han sätter sig i en taxi och försvinner iväg, jag känner hur oron stiger i mig och hur den här kvällen kommer sluta som dom föregående festkvällarna.

Han är borta hela natten och hör inte av sig, jag åker hem till min lägenhet som står tom och sover där, mycket i rädsla för ifall han kommer hem och är ilsken.

Dagen därpå ringer han mig, han bettar om kvällen och säger att det slutade med att han åkte hem till en gammal kollega och tog kokain, sen åkte han hem.

Jag sitter nu fullt besviken och med stor hopplöshetkänsla.

Jag har varit ärlig mot han och sagt att jag inte kommer tolerera mer alkohol i det här förhållandet, just för att det bara har slutat illa med avvikelser från sina egna värderingar och med dåligt omdöme.
Efter mycket om och men så ”gav han med sig” och gick med på att det inte blir mer alkohol.

Jag har bara en stark magkänsla av att den här överenkommelsen inte kommer att hålla i längden, mycket också för att han själv inte erkänner eller ser problematiken som tillkommer med alkoholen.

Vad ska jag göra

TappadIgen
sön, 2023-04-30 - 16:12

@Rebeckarrr Vilken tuff situation. :( Det diskuteras ibland här på forumet om huruvida det är möjligt att klara av att bli måttlighetsdrickare och det är det väl kanske en del som gör, men det låter inte som att din sambo skulle vara en av dem. Det är inte på något sätt ett dömande av hans karaktär, för jag är också en av dem.

Problemet sitter i att han inte tycks ha någon insikt fullt ut om sitt problem. Eller i och med att han ändå går med på att vara nykter i perioder så har han ju någon slags medvetenhet om att han inte kan hantera sitt beroende på ett bra sätt, men inte tillräckligt för att inte återgå till det. Jag har själv varit där och vet hur man brottas med sina tankar där man håller sig borta ett och sen kommer beroende-jaget in och tänker att "Nu har jag ju klarat av att vara nykter ett tag så nu "förtjänar" jag en öl".

När det spårar ur i den grad som det gör för din sambo så skulle man ju kunna ha trott att man förstår att det här håller inte, jag måste sluta helt med det. Kanske vet din sambo det, delvis, men med ett beroende så blir hjärnan som uppdelad i olika delar och när beroendet ges plats så försvinner allt det där. I och med att han till slut gav med sig, så är det också tyvärr ett dåligt omen för framtiden. Men kan han lyckas? Ja, det tror jag absolut. Men något måste till, skulle jag tro. Något måste förändras. Det är såklart inte enkelt. Kan han tänka sig att gå till någon beroendeklinik?

Jag är ledsen att du är i den här situationen @Rebeckarrr :( Här i forumet finns många anhöriga och de har förhoppningsvis lite bättre tips om en väg framåt.

Rebeckarrr
sön, 2023-04-30 - 16:30

@TappadIgen Stort tack för ditt svar, verkligen!
Du ska veta att ditt svar ger mig ett slags lugn och att jag har hittat till det här forumet, där jag kan ventilera som anhörig.

Jag vill och försöker finna ”mod” att lyfta ännet med han, om hur jag tror att detta kan grunda sig i någon form av problematik/beroende. Jag är rädd att han ska ta det illa, bli kränkt, slå ifrån sig och till och med i värsta fall be mig att lämna förhållandet. Därför vet jag inte hur jag ska gå till väga. Om det kan ha något av värde så är även hans far alkoholist.

Jag börjar känna igen mönstret när han varit ifrån alkoholen ett tag från de tidigare gånger - förhållandet blir stökigare, hans motivation inför hans intressen blir sämre, han blir grinigare, trött/utmattad, ingen lust för närhet och sedan på ett eller annat sätt så kommer då i följd - alkoholen.
Detta mönstret har upprepat sig 3 gånger nu under ett års tid, och jag börjar misstänka vad det handlar om.
Men ändock! Så kan jag inte finna modet eller någon öppning att faktiskt ta upp det här med honom, iomed att jag idag utförligt behövde förklara för honom på vilket sätt jag anser att alkoholen är ett problem, så har jag känslan av att han kommer stöta bort mig såfort jag vidrör ämnet.

Jag har själv börjat söka upp vart det kan finnas öppna möten att gå som anhörig och få lite mer information och styrka inför sånthär. Har hittat ett möte som hålls nu i veckan som jag tänkte gå på, jag skulle vilja säga det till honom så att han vet om det men återigen tystas av rädslan för att jag tror att han kommer ta illa upp.

Vi är ett ungt par på 27 år.

TappadIgen
sön, 2023-04-30 - 19:03

@Rebeckarrr Att du får prata med någon genom anhörigträffar och liknande är, skulle jag kunna tänka mig ett riktigt bra steg. Läs gärna här i anhörigforumen också så ser du hur det har varit för andra som har varit en liknande situation som din. Allas situation är ju på något sätt unik, men det kommer säkert finnas mycket du kan känna igen dig i också. Alla berättelser har ju också en varierande mängd framgång.

Sen kanske du också ska förbereda dig på hur du ska agera om det skulle bli så att ni inte når de framsteg som du skulle önska att ni gjorde. Om det skulle bli fallet så måste du också veta att det inte är ditt fel. Nu hoppas jag ju att det går bra för er och att din sambo verkligen tar tag i det. Jag vill inte komma med några domedagsprofetior, men det finns några på anhörigforumet som har förlorat en del av sig själva och många år på projekt som inte gick någonstans.

Men jag förstår också att det är svårt för dig att veta exakt hur du ska göra. Det är ju ändå bra att du stöttar honom i hans nykterhet, men oavsett om du gör allting rätt så finns det en chans att beroendet vinner i alla fall. Jag tänker att det kan kanske vara värt det att vara förberedd på det, även om man såklart ska vara hoppfull samtidigt och tro på att man kommer att nå framgång.

Jag hoppas att det går bra för er.

Rebeckarrr
sön, 2023-04-30 - 20:01

@TappadIgen Tack återigen för dina rader.
jag håller också tummarna för att det går vägen för oss men framförallt honom. Jag förstår verkligen och kan tänka mig hur lätt det kan vara som anhörig att tappa bort sig själv..

Åsa M
mån, 2023-05-01 - 09:02

När man hamnat i en negativ spiral så är det inte lätt att hitta ut. Att han, en vuxen människa, ber dig om lov att dricka är en varningsflagg. Han vet att du drar en gräns och sedan omförhandlar den. Du vet att han genom detta kan kontrollera dig och göra exakt det som han lovat att inte göra. Det är djupt osunt att vara i en relation där ens partner regelbundet överträder ens gränser och gör det helt obekymrat. Det leder mig till nästa fundering: hur mår du av allt detta? Har du funderat på varför du låter honom göra detta mot dig utan att du agerar? Det är jättetufft att vara medberoende men det är tyvärr så att den sjuke aldrig kommer se till dina intressen. Det måste du göra själv. Han är sjuk, och tills han har insikt om detta kommer det bara bli värre. Att du har insikt kommer inte hjälpa.
Skickar dig många kranar och hoppas att du kan finna lugnet och din egen väg.

Rebeckarrr
mån, 2023-05-01 - 09:24

Nu tog jag upp det med honom, han ville inte förstå alls varför jag ens kan komma på tanken eller funderingen att det kan bli problematiskt med dåligt handlande, när alkoholen träder in i hans kropp.

Han menade på att valet att ta droger fastän han är mitt uppe i att ta körkort och lämnar kissprov inte har med alkoholen att göra. När jag då omformulerar mig så säger han emot sina egna ord, jag ställde frågan att om han vid nyktert tillstånd fick frågan att ta några öl och kokain så svarade han att han självklart skulle säga nej, just med anledning att han inte vill ta droger och att han inte vill riskera att förstöra vägen till sitt nya körkort.
Där och då föll nog poletten ned lite för honom i vad jag menade, när han hörde sig själv.
Poängterade också att det först bara skulle vara en öl till maten men att det sen slutade med 10 öl senare, hemma hos en gammal arbetskompis och tog droger. Att det är ett bekymmersamt drickande och att jag blir orolig för hans skull, att han förlorar sitt omdöme och därmed riskerar att förstöra för sig själv. Han ville ändå inte tillkännagiva att alkoholen är problematisk för honom men sa att han absolut kan gå på aa-möten om det skulle kännas bättre för mig , samt avstå från alkoholen. Jag var noga med att uttrycka att jag blir glad av att han själv tar upp det som ett alternativ och att det gör mig stolt. Men i det tysta så känner jag bara att samtalet slutade i nederlag, han vill varken se hur han ställer till det och mister kontrollen över sitt drickande och det får mig bara att känna en stark känsla och oro över att detta kommer bli ett återkommande bekymmer. Kan man inte erkänna problemet för sig själv så tror jag att man har en lång väg framför sig att tillfriskna ffrån det.
Det är psykiskt utmattande, det är jobbigt att gå igenom de bra perioderna vi har däremellan drickandet, för att sen bara vänta på att en vacker dag så kommer allt det fina besudlas av alkoholen och vi ramlar tillbaks till ruta ett igen.
Men jag är villig att ge honom en chans , att göra rätt för sig och att förhoppningsvis efter att deltaga på möten få en ögonöppnare i hur alkoholen blir ett problem. Jag har såklart erbjudit honom att följa med eller själv gå på möten för anhörig på varsitt håll och det gjorde honom glad.
Jag själv har gjort det aktiva valet sedan lång tid tillbaks att helt avstå från all form av förtäring av alkohol, mycket också för att jag inte vill vara den som tar in alkoholet i hans liv tack vare mitt eget drickande.
jag håller i och håller ut. Tack för era fina ord.

Snödroppen
mån, 2023-05-01 - 10:29

@Rebeckarrr
Det låter som om du är mer engagerad för hans tillfrisknande än vad han är.
Förmodligen säger han saker till dig för att göra dig nöjd.
Mitt råd är att släppa det lite grann och fokusera på vart dina gränser går.
Du har så himla bra redan förmedlat att du bryr dig om honom och vad du behöver i relationen så får han ta ansvar för vad han gör och du ansvar för dig.
Det låter kallt och hårt men det låter som han lägger ansvaret över på dig. Du blir problemet inte hans missbruk.
Ta hand om dig, det är du värd.

User37399
mån, 2023-05-01 - 13:25

Meningen att han gör det om det känns bäst för dig. Känner igen den.
Betraktar det som en ren manipulation.
Förlåt men måste säga det - har egen erfarenhet.
Håll inte ut längre än OM du klarar att ta dig ur. Gör det nu isåfall.Vi är många som dröjt för länge med det.

Kram

Rebeckarrr
tis, 2023-05-02 - 07:20

En kuslig sak som jag märkt av nu som väckt min uppmärksamhet på mönstret tillbaks i tiden, nu efter denna helg som han fått inta både alkohol och droger, så är han en otroligt varm och kärleksfull person helt plötsligt - något han inte varit på flera månader.
Jag kan notera mönstret nu att när han förut varit borta hemifrån i andra ärenden än att vara ute och festa (vad han nu sagt iallafall) så kan han veckorna efter det vara såhär varm o kärleksfull som han är nu. Jag får en magkänsla av att han underhållt sitt missbruk i smyg föt mig och när vårat förhållande blir svajigt och han känns off så har han gått för länge ifrån missbruket.
Känner hur jag bara vill tyna bort ur flrhållandet efter denna insikt.

Snödroppen
tis, 2023-05-02 - 09:58

@Rebeckarrr
Så bra att du ser på mönstret och är sann mot dig själv. Det är så processen av att ta hand om sig själv och sätta sunda gränser börjar.
Det är tufft men långt värre att leva i en otrygg och manipulativ relation.