Min sambo och jag har varit tillsammans i sex år. Jag märkte direkt att han drack för mycket och det har eskalerat mer och mer. I början träffades vi bara på helger och då var det ju lite mer ok att det blev en del alkohol - det var ju fest när vi träffades. Hans pappa var alkoholist och han är medveten o att han är i riskzon med sitt drickande. När pandemin bröt ut flyttade han hem till mig och sedan dess har vi levt tillsammans. Han har kvar sin lägenhet med bor hos mig. Alkoholen flödade mer och mer och jag försökte ta tag i problemen gång på gång. Han lovade och bättrade sig en period men sedan var det detsamma igen. Det svåra var att jag blev medberoende och ökade mitt drickande också. Jag mådde definitivt inte bra av detta med ångest och depression som resultat. Min sambo drack dagligen men förnekade hela tiden. Luktade alk när jag kom hem från jobbet och jag hade en klump i magen inför varje möte med honom om han var alk påverkad eller ej . Jag hittade flaskor på hans kontor och när jag konfronterade honom bedyrade han under tårar att han skulle sluta - han ville inte förlora mig. Det fungerade inte utan han luktade fortsatt alk på dagarna men förnekade. Till slut bestämde jag mig att nu får det vara nog. Jag vill leva nyktert och har inte druckit något på över ett halvt år och mår jättebra i detta. Jag gav honom ultimatum- vill du leva med mig så är det nyktert annars får du flytta, Han slutade också dricka och gick in med liv och lust och letade alk fria alternativ. Tycker det fungerat sådär med honom… misstänker att han dricker under tiden men han förnekar. Han sitter med alk fri öl men luktar starkt av alkohol och när jag konfronterar honom är han helt oförstående och jag känner mig slutligen dum och skäms att jag inte litar på honom..men jag litar verkligen inte på honom och letar flaskor i smyg..jag förstår att hans motivation inte är så stark som min..han gör det för min skull..Idag har jag varit borta med döttrarna hela dagen och när jag kommer hem sover han i soffan…ett tecken att han inte är nykter.Jag konfronterade honom och han erkände att han druckit ….på min fråga varför svarade han att han hade lust bara. Då sa jag till honom att jag vill leva nyktert och om han vill leva med mig skall det också vara nyktert. Om han nu valt att dricka igen så vill jag att han flyttar tillbaka till sin lägenhet. Han sa ja och håller nu på att packa på ovanvåningen. Nu har jag ångest och vet inte hur jag känner egentligen.Jag är så stolt över mina sex månader som nykter och jag vill inte leva med en alkoholist. Står jag inte fast vid mitt beslut att han skall flytta ok:ar jag att han dricker och jag vill absolut int gå tillbaka till hur det var förut. ,,, han kan inte bli en måttlighetsdrickare men han tycker inte det är något problem med alkoholen. Nu sitter jag här och känner mig rädd och osäker..har jag överreagerat och ställt krav som är för stora..om jag vill leva nyktert kan jag tvinga honom till det också när han inte är motiverad ett dugg..jag är också rädd för att bli ensam ! Barnen( de är vuxna) älskar honom och han är så fin och hjälpsam mot dem och även mot mig…men väljer han alkoholen före mig så kan jag inte annat än låta honom gå .. jag känner att jag är värd bättre ! Hoppas någon orkar läsa mina tankar och att det vore så fint att fången feedback …för jag är så vilsen och rädd för vad jag satt igång….

@Niha58 åhh så jobbigt för dig😪men känn in din magkänsla och lyssna på den.Det tar tid och man blir manipulerad och känner sig så vilsen i sitt medberoende som gör att man inte kan vara den man är på grund av en beroende person man lever med och som upptar det mesta av ens tid på dygnet. Tankarna att hela tiden försöka hjälpa,medla och fixa.Man går under bit för bit tyvärr.Jag tog mig tillslut ur ett medberoende som nu är ca 9 år sedan.Jag är skadad av det på många sätt,men har nu en sund frisk relation med en man som jag mår bra med.Trodde aldrig när allt var som jobbigast att jag skulle kunna lämna mina barns Pappa efter 28-år men det går....Kämp på och hoppas du hittar din väg för att må bra igen🙏kram

Det är ju stora beslut och stora förändringar så inte så konstigt att du pendlar tänker jag. Kanske är det lättare för dig under en övergångsperiod om du tänker, det blir inte vi om han inte gör en långsiktig hållbar och synlig förändring. Det är ju verkligen upp till bevis nu isf.
Om han stillsamt går och packar så verkar det ju inte som om han just nu bestämt sig för att verkligen göra en långsiktig förändring.

Kan det hjälpa dig nu att lägga allt åt sidan, parkera det och istället försöka göra saker som du lagt inte gjort på ett tag? Inte fundera så mycket utan vila tiden an lite?
Om han verkligen vill så måste han inse att det inte går att ta bara en. Man måste bestämma sig. Det går inte att öppna dörren lite på glänt. Ska man bli av med dåliga vanor måste man nog göra det helhjärtat. Utan bortförklaringar. Rakt upp och ner ärligt. Speciellt med den man lever med.

Jag har inte skrivit på ett tag för vi försökte verkligen ta tag i situationen … jag har inte druckit en droppe på snart ett år och för mig är det livsviktigt att leva nyktert för jag har inget annat alternativ .. han har också försökt men druckit alk fri öl som han har runt sig hela tiden ..det har blivit så,svårt att veta är det alkohol han doftar eller är det den alk fria ölen..han förnekar och får mig att känna mig dum och misstänksam,,,tills NU - han sitter i soffan och berättar att han idag blivit stoppad av polis 0,2 promille ..20.000 kr i böter och indraget körkort i ett år .. så korkad jag varit att jag låtit mig bli förd bakom ljuset ..han har druckit hela tiden och nu blev allt så här! Kanske är det hans räddning men jag känner en sådan skam och även att jag är ett sådant nöt som blivit lurad ..nu känner jag mig helt tom och vet inte hur jag skall hantera allt …

Jag har inte skrivit på ett tag för vi försökte verkligen ta tag i situationen … jag har inte druckit en droppe på snart ett år och för mig är det livsviktigt att leva nyktert för jag har inget annat alternativ .. han har också försökt men druckit alk fri öl som han har runt sig hela tiden ..det har blivit så,svårt att veta är det alkohol han doftar eller är det den alk fria ölen..han förnekar och får mig att känna mig dum och misstänksam,,,tills NU - han sitter i soffan och berättar att han idag blivit stoppad av polis 0,2 promille ..20.000 kr i böter och indraget körkort i ett år .. så korkad jag varit att jag låtit mig bli förd bakom ljuset ..han har druckit hela tiden och nu blev allt så här! Kanske är det hans räddning men jag känner en sådan skam och även att jag är ett sådant nöt som blivit lurad ..nu känner jag mig helt tom och vet inte hur jag skall hantera allt …

@Niha58 Vilken oerhörd besvikelse! Slå inte ner på dig själv! Det är svårt att veta om man är paranoid eller inte. Nu har du fått bevis på att du inte varit det. Det är svårt att lita på sin intuition när man vill lita på någon, det är inte ditt fel! Hoppas du kommer få en god natts sömn och kan se på detta med ett utvilat sinne i morgon❤️

All kärlek till dig! Magkänslan uppmanar jag också till! Jag ställde kravet antabus på min sambo, det var det enda sättet för mig att veta att han verkligen var nykter. Kunde det vara ett alternativ?

All kärlek till dig! Magkänslan uppmanar jag också till! Jag ställde kravet antabus på min sambo, det var det enda sättet för mig att veta att han verkligen var nykter. Kunde det vara ett alternativ?

Tack ❤️ känner mig bara så fruktansvärt ledsen och inte arg längre - det är så sorgligt och jag vet att han har ett helvete nu…jag kan aldrig mera lita på honom - är det så jag vill leva ?

@Såjävlatrött kanske det enda vettiga eftersom han inte klarar på egen hand och han är en mästare att mörka och ljuga han är såååå trovårdig .. han är diabetiker och har pump jag vet inte om det har någon betydelse om man börjar med antabus .. får prata med honom i morgon ..önskar bara få vila men hjärnan går på högvarv - helt obegripligt att han kan sova och här ligger jag helt klarvaken med ångest … tack för svar ❤️

Enligt min personliga erfarenhet så är relationen död när tilliten är försvunnen. Alla är förstås olika men för egen del ser jag ingen poäng med att ha någon typ av relation (vänskap eller kärlek) om en så grundläggande byggsten som tillit fattas. Fundera på vilka dina grundläggande värderingar är och träna på att INTE kompromissa om dem. Det kommer du ha nytta av hela livet 🤗

@Himmelellerhelvette inte mycket sömn alls - hjärnan gick på högvarv….ringde idag till alkoholrådgivningen för anhöriga och fick prata med en klok kvinna där..hon poängterade att det är hans ansvar och att han själv försatt sig i denna situation..hon föreslog att jag skulle kräva att han berättat om sina planer för att komma ut ur sitt alk. missbruk och hur han skall söka hjälp för att klara detta ..om jag då tycker planerna och viljan verkar seriöst och att han gör det helhjärtat och inte för att han blivit påkommen och är tvingad till något han egentligen inte tycker är nödvändigt… då måste jag ta beslut om jag vill finnas med i den processen eller inte …det är mitt liv det gäller och det är jag som bestämmer hur jag skall göra ..Det kändes bra att prata med henne och få bolla sina tankar.

@Himmelellerhelvette ❤️ Tack att du tänker på mig Jag är väl ok .. han har ringt runt till alla nu - mina barn och hans egna barn och berättat .. men det är ju inte hans val utan han gör det pga att han har en pistol mot tinningen … nu har jag sagt till honom att han måste presentera för mig hans plan hur han skall komma ur missbruket - och vilken hjälp han tänker söka….därefter bestämmer jag mig om jag vill vara med i den planen eller inte .. jag vet ju inte hur seriös han är i sin vilja till förändring .. tror att han mest vill få lugn och ro … han har ansökt om alkolås till bilen och han hoppas mycket på det .. jag tror och är jätterädd för att han då tänker fortsätta som förut alltså med smygdrickandet och inte köra bil de dagarna …

Har fått reaktioner från hans släktingar att jag är för hård mot honom och att nolltolerans inte fungerar…det räcker för att jag skall bli osäker..Jag vet att han aldrig kan bli en normaldrickare som dricker på helgen några glas och sedan är det bra. Han är en alkoholist och måste sluta tvärt av med allt för det är en sjukdom han har.. känner mig nu ändå tveksam till om jag är för hård och kräver för mycket av honom. Jag måste ändå sätta min gräns och det är ingen alkohol i mitt liv ! Sedan får han förhålla sig till det .. kan han inte ställa upp för det får han leva sitt.liv utan mig ..

Har fått reaktioner från hans släktingar att jag är för hård mot honom och att nolltolerans inte fungerar…det räcker för att jag skall bli osäker..Jag vet att han aldrig kan bli en normaldrickare som dricker på helgen några glas och sedan är det bra. Han är en alkoholist och måste sluta tvärt av med allt för det är en sjukdom han har.. känner mig nu ändå tveksam till om jag är för hård och kräver för mycket av honom. Jag måste ändå sätta min gräns och det är ingen alkohol i mitt liv ! Sedan får han förhålla sig till det .. kan han inte ställa upp för det får han leva sitt.liv utan mig ..

@Niha58 har du någon vän eller familj som du kan prata med utifrån ditt perspektiv? Jag tänker att hans släktingar hör han sida och situationen från hans perspektiv då han inte verkar vara redo att se sitt eget problem med alkoholen.
Jag hade själv känslor att jag överdrev eller var för svart o vit. Min sambo som sa det till mig när jag tog upp saker som jag tyckte var fel. Jag började tvivla på mig själv. När jag började vara ärlig och berätta för min familj hur det egentligen var så bekräftade de mina känslor att det inte är ok, att han har alkoholproblem och att jag inte ska behöva leva så och att separera är rätt beslut. Efter det känns det mycket bättre och jag tvivlar inte längre på mina egna tankar och känslor. Om man hela tiden går emot sina egna värderingar tappar man sig själv lite.
Kämpa på, jag tycker du är stark ❤️

Tack ❤️ jag löste mitt eget inlägg och tyckte att jag lät väldigt bestämd och starkt - liksom orubblig ..så är det inte ..jag försöker peppa mig själv … min dotter berättade idag att hon fick hämta hans bil efter att han blivit stoppad av polisen …hon har den hemma hos sig ochnhan har bett henne komma med den till honom- liksom enträget ..varför vet vi inte för han får ju inte köra ! Nu hade min dotter hittat tre oöppnade vinflaskor gömda i bilen också förstod vi varför han så gärna vill ha tillbaka den - antingen för att dricka eller för att undanröja bevis ..allt känns så tragiskt och hopplöst och verkligen omöjligt… tack för pepp för jag känner mig elak och dömande och väldigt väldigt ledsen… tanken på att bli ensam skrämmer mig oxå…kom ur ett 30 årigt äktenskap kantat med psykiskt våld- trodde jag hade hittat min människa i världen när jag träffade honom och så är allt bara en lögn och liksom förstört ..