Mina nära och kära vet att jag har problem med alkohol och att jag börjat gå på aa möten. Jag har en regelbunden kontakt med en sjuksköterska på min mottagning, fått tabletter och om jag vill gå på regelbundna blodprovstagningar. Jag får all hjälp jag behöver. Nu min fråga: sen jag började på aa möten, för 1 vecka sen, har jag druckit nästan dagligen. När jag berättade detta för min man var bland det första han sa att han måste berätta för sin mor att det har blivit värre. Hon har till viss del varit stöttande. Men jag anser inte att hon måste veta att jag har haft ett bakslag. Min man vill att jag ska berätta för alla som stöttat mig att jag inte "skött" mig sen jag började på aa möte. Vad tycker ni?

@malgnil Det handlar väl inte om att du inte skött dig utan om stt du inte klarat att hålla dig borta från alkohol. Jag vet inte hur du ska tackla detta, men föreslår att du ringer Alkohollinjen här som har expertis som säkert kan ge dig bättre råd. Ser att ingen sett din fråga, men hoppas du kan få hjälp🙏🏻❤️

@malgnil
Hej.
Jag tycker inte du ska berätta för alla att du fått bakslag. Upp till dig tycker jag.
Själv har jag inte sagt något till mina närmaste att jag fick återfall.
Bara till människor med samma erfarenhet.
Ta hand om dig

Challe2022

@malgil
Hej varför ska din man berätta att du inte sköter dig det är väl bättre han försöker stötta dig. Det största problemet med alkohol är att erkänna för sig själv att man har problem. Sedan är det väldigt svårt att att säga hur någon annan ska göra. Det som funkar för mig passar kanske inte dig. Jag fick rådet att lista för och nackdelar med alkohol och fann att det inte finns många fördelar det är ett sätt som jag tycker fungerar bra. Det är en svår sjukdom det här. Det verkar som AA fungerar bakvänt för dig. Kämpa på en dag i taget jag hoppas det löser sig för dig. Allt blir sämre med alkohol.

@malgnil Hej,
Detta är ett område jag inte vill låtsas vara expert eller egentligen kunna speciellt mycket.

Men min magkänsla säger att det vore bra att ta med sin man på ett anhörigmöte på AA, som ett första steg.

Där kan din man få råd om hur han på bästa sätt kan stötta dig, och ni kan även få vägledning hur ni ska hantera det gentemot övriga personer (din mamma, osv)

@malgnil Hej och Välkommen!
Du skall vara glad och stolt över att du har tagit tag i ditt problem med alkohol!👏 Det borde din man också vara.

Jag tycker att din mans inställning är lite märklig. Vad skulle syftet med att berätta för ”alla” vara? Att få dig att känna skuld och skam över att du inte blivit av med dina alkoholproblem över en natt? Kontraproduktivt, vi brukar vara tillräckligt bra på att slå på oss själva pga våra problem.
AA är ju faktiskt en förkortning av Anonyma Alkoholister, och det heter så av en bra anledning. Människor utan våra erfarenheter har en tendens att vara dömande om man berättar om sina problem. Vem eller vilka du berättar för måste vara ditt beslut, något du måste känna dig trygg med.

Du kanske ska be din man förstå det som står i ingressen:

"AA, Anonyma Alkoholister, är en gemenskap av män och kvinnor som delar sina erfarenheter, sina förhoppningar och sin styrka med varandra för att söka lösa sitt gemensamma problem och hjälpa andra att tillfriskna från alkoholism.
Det enda villkoret för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka."

Nu vet jag inte hur din grupp fungerar, men om ni har öppna möten kanske din man kan följa med för att se vad det handlar om (såg just att @Daemon är inne på samma spår)?
AA är ingen mirakelmaskin utan en grupp människor som försöker hjälpa varandra att sluta dricka. Det är inte som att släcka kökslampan, bara att trycka på en knapp! Att bli nykter är en process som måste få ta sin tid. Jag hoppas du kan få din man att förstå det.

Du skriver att du har druckit nästan dagligen sen du började gå på möten, har det eskalerat eller är det som tidigare? Om du har svårt att stå emot impulsen att dricka kanske du skall ta upp frågan om Antabus med din sjuksköterska? Det kan verka drastiskt men nej, Antabus är inte bara till för ”parkbänksalkisar”.

@Onkel F @malgnil

Lite off toppchans… Apropå Antabus…

Antabus är det bästa som hänt mig. Jag förstår inte varför jag inte tog Antabus för flera år sedan…!? Trodde inte att det användes, för ingen pratade om det.

Det är så skönt att slippa att varje dag ägna tankar kring ”idag ska jag inte dricka”. Med Antabus är det ju lika självklart att jag ska vara nykter som att jag ska andas. Finns inget att välja på. 😃 Jag tycker detta har varit oerhört befriande, och fullt fokus har jag lagt på att förändra vanorna, måendet och rigga för att ”flyga utan Antabus”. Jag har bestämt att ta Naltrexon efter Antabus, fastän jag inte ska dricka. För säkerhets skull. Jag tar nu all hjälp jag kan få, för jag har misslyckats på egen hand tidigare.

Varför är det så få som tar Antabus? Vill man hålla dörren för återfall öppen? Är man rädd för biverkningar?

Jag har inte märkt några biverkningar. Tvärtom har det varit ”rosa moln” av nykterheten. Levern kan påverkas. Jag har lämnat blodprov varannan vecka, för att säkerställa att detta inte sker. 😃

Tänk om jag fått Antabus redan 2019… då hade jag sparat fyra år… men jag visste inte ens att jag kunde be om det. Och även i forum som detta är det få som pratar om denna Quick-Fix-Start-Medicin för att komma ur startblocken på ett enkelt sätt!

Håller helt med om det. Läste en intervju med en alkoholläkare som sa att det är synd att så få använder de bra läkemedel som finns idag. Vet att Karolinska håller på med en studie om varför så få tar hjälp av vården för att sluta. Bra att du lyfter detta!

@Woman52
I högsta grad on topic!
Du har helt rätt, det är check ✅på varenda mening du skriver om det positiva med Antabus!

Varför så få tar det? Prestige. Jag tror att den främsta orsaken är att man måste erkänna för sig själv hur det ligger till. För att få Antabus måste man gå till en läkare, och då kan man inte låtsas som att allt är som det skall längre. _ _ _ _-bruket (Risk- eller Miss-, stryk det som ej önskas) är ett faktum. Att man inte riktigt har bestämt sig och, som du skriver, vill hålla dörren till återfall åtminstone lite på glänt gör ju inte saken bättre.

Om man läser runt här kan man hitta alla möjliga förklaringar till varför man inte söker vård.

Man vill inte stå under någon form av kontroll, man vill inte att det skall stå något om alkohol i ens journaler (för att man inte skall få sämre vård), man är rädd för orosanmälningar till socialen, att vänner eller arbetsgivare skall få veta osv. Om man fortsätter dricka riskerar man att drabbas av de här sakerna, men från fel håll så att säga. Genom tvång eller ultimatum.

Att vara rädd för eventuella biverkningar är inte rationellt. Man kan drabbas av trötthet, huvudvärk, illamående och vi farbröder får svårt att få fart på dronken😳. Låter som en typisk dagen-efter, och det utsätter vi oss för frivilligt. Enda skillnaden är att man dagen-efter kan vara säker på att levern påverkats. Och, som sagt, man lämnar prover regelbundet för att kolla att allt är som det skall.

Det är viktigt att förändra vanor och att ”rigga för att flyga utan Antabus”. Man får rätt mycket tid över när man inte dricker alkohol all ledig tid.

@Kennie @Onkel F

Varför söker man inte vård?

Som @Kennie skriver: ”Läste en intervju med en alkoholläkare som sa att det är synd att så få använder de bra läkemedel som finns idag.”

Jag har läst och hört detsamma flera gånger. Kliniken som jag går till (Riddargatan1) har en profil som liksom försöker underlätta för folk som tvekar att söka vård. Total avhållsamhet är inte krav, och som patient har man en hel palett av olika behandlingsalternativ och läkemedel att välja mellan.

@Onkel F du har nog rätt i dina tankar..
”Man vill inte stå under någon form av kontroll”. Många är så rädda för kontroller att de nog inte ens vågar gå in här på alkoholhjälpen utan att köra VPN.

”man vill inte att det skall stå något om alkohol i ens journaler (för att man inte skall få sämre vård)” Varför skulle man få sämre vård? Hur menar du? Att alkoholister inte får samma vård som andra för andra diagnoser, cancer, benbrott etc? Aldrig hört talas om!

”man är rädd för orosanmälningar till socialen” Denna kan jag förstå. Man kan få en orosanmälan, även om det är osannolikt att det blir mer än ett kort möte, ifall man väljer att genomgå behandling. Det är betyyydligt värre att få en orosanmälan via grannar, skola, barnens tandläkare eller sjukvården om man INTE sökt om hjälp för sitt alkoholproblem. Då kan det ta hus i helvete.

”att vänner eller arbetsgivare skall få veta osv” Well, de får ju inte reda på det via vården. Och troligtvis vet (eller åtminstone anar) de redan att allt inte står rätt till. Dessutom är det ju bra om arbetsgivaren får veta, för de har en skyldighet att hjälpa. Och riktiga vänner finns ju som stöd, så de bör man ju berätta för själv, för sin egen skull.

Vi bor i ett fantastiskt land, där alla kan få stöd, hjälp, vård och läkemedel. Tyvärr kan våra alkoholhjärnor inte tänka klart, så vi kämpar ensamma och misslyckas. MEN när vi väl söker vård öppnas en värld av möjligheter.

Vården kan dock inte bota oss. Det jobbet måste vi göra själva. Men vi kan få så mycket från vården som underlättar för oss! Ge oss MOD att förändra det vi kan! 🙏🥰

Bra poäng, att det är värre om orosanmälan kommer från tex skolan än från att man själv sökt hjälp. Tror vi är många som lurar oss själva med att barnen inte märker något. Jag tänkte själv att mina nog inte märkte. Och kanske är det så att de inte riktigt förstår vad som är fel, men de känner definitivt av att man är frånvarande. Tror det var Rebecka Åhlund som skrev att vara närvarande förälder eller partner samtidigt som man är aktiv i ett missbruk, det går inte ihop.

@Woman52 Lite sent svar, men jag har varit upptagen med att vara nykter. ☺️

@Woman52 skrev: "Varför skulle man få sämre vård?" Det är inte min åsikt, det är ett av de argument mot att söka vård som har framförts här. Ibland sluggas det vilt mot vården, socialen, nära och kära(?), you name it. Man känner sig missförstådd och misshandlad av allt och alla och lever i en förnekelse av sina problem.

Jag har själv tagit hjälp på beroendemottagning, gjort egenanmälan, tre gånger (tagit återfall de första två m.a.o.). Jag har inte fått sämre vård i övrigt på grund av mina alkoholproblem. Tvärt om snarare. Man har inte förklarat mina övriga krämpor med alkoholen, man har tittat på om det kan finnas ett samband som gör att man behövt anpassa behandlingen. Jag är tacksam för den extra omsorgen.

Du har helt rätt (igen): Det finns hjälp att få, vi måste bara inse att vi behöver den och vara villiga att ta emot den.

Ha en fin dag! 🌞

Skulle ha känslan att min partner golade ner mig och vara onöjd över hans beteende. Och självklart är det inget som sponsrar ens nykterhet. Vad gäller antabus vägrade bc dela ut mer till mig efter upprepade näradödenupplevelser av reaktioner med alkohol. Bad om det t.o.m. eftersom allt gick åt helvete då. Längesen nu, men så kan det vara också.