Hejsan!
Har kämpat med hans alkoholmissbruk i årsvis nu. I tron att jag kan rädda honom. Mem det går inte å jag och barnen är inte värda att kämpa för verkar det som. Han har liksom gett upp. Han lever med depression med och medicinerar sig med alkohol och tabletter för att fly vardagen. Å jag kan inte hjälpa honom för han vill inte ha hjälp. Han har gett upp. Jag tror själv att det är en ond cirkel med alkohol, tabletter och depression och värk i kroppen. Det ena föder nog det andra och slutar han inte kan han inte veta. Men han vill inte. Inte ens ivrigt påhejad av sin fru.
Å nu orkar jag inte mer. Han kommer hem från jobbet å går å lägger sig med sin platta. Där ligger han i timmar. Igår låg han i ca 4 timmar. Å bara glor på den.
Det var inte ens i närheten den man jag förälskade mig i. Så långt bort ifrån man kan komma.
Han är aldrig glad längre eller skrattar. Han ler inte eller tycker nåt är kul. Han är bara som ett tomt skal som jag fick höra från: att vi gör aldrig något roligt. Ingenting vi gör är kul.
Ändå har han inte kommit med en enda idé de senaste åren.
Känner bara en stor sorg nu. Att det inte går att lösa, att det inte går att hjälpa nån som inte vill. Att två barn blir drabbade av det här.