@Snödroppen Jag kommer heller aldrig kunna må ok. Jag är på helspänn precis hela tiden och har haft många konstiga symtom som läkare härleder till stress. Har även fått börja ta antidepressiv medicin för att orka och jag tror absolut att hans drickande är en del av anledningen till det.

Jag tänker att om jag lämnar så är jag egoistisk eftersom jag bli fri från allt det här (vilket ju inte stämmer eftersom jag kommer oroa mig för hur barnen har det ) men mina tre barn måste fortsätta leva med det halva tiden. Hur ska man tänka kring det?

Min plan har varit att stanna tills yngsta barnet är 10 år för att de ska vara någorlunda stora, men det är låång till kvar tills dess…

@Euology
Det låter som om konsekvenserna är stora redan, det har satt sig fysiskt. Alltså börjat kroppen säga ifrån.
Jag flydde för ett år sedan och är idag utbränd.
Jag tänker att det inte finns något egoistiskt alls i att sätta gränser för sådant som skadar dig eller dina barn. Om du är orolig för att barnen ska behöva vara ensamma med honom när han påverkad så kan det vara en hjälp att samla bevis. Blir det för illa och han inte ser hur illa det är för dina barn så har du det dokumenterat.
Det är alltid en god idé att söka stöd för det är en extrem belastning att leva så.
Inte nog med sin egna sorg så behöver man axla allt ansvar och ofta får man skulden för allt. Men det är inte ditt fel överhuvudtaget. Han får helt enkelt ta konsekvenserna, i bästa fall så hjälper det honom också och i värsta fall gör det inte.
Så tänker jag kring det, skulle det finnas en möjlighet för dig att söka professionell hjälp hos en terapeut?

Har inte läst allt vill jag först säga. Självfallet ska du inte behöva oroa dig för att barnen ska tillbringa halva tiden tillsammans med en påverkad pappa om ni separerar. Mitt råd är att ring socialförvaltningen och be om råd/stöd, vilket även kan göras anonymt om du vill. Det innebär att du tar vad man kallar ditt föräldraransvar. Berätta om din oro vid en eventuell separation. Barn får inte leva tillsammans med föräldrar som är aktiva i missbruk och krav kommer att stälkas på din man om han lever eller har umgänge med era gemensamma barn.

@Euology ja vi har också barn tillsammans, över 5 år men yngre än 10.
Jag känner igen din oro för att ha delad vårdnad, jag kämpar också med dessa tankar. Som jag resonerar så kan jag erbjuda halva tiden i ett sunt boende utan missbruk att jämföra med heltid i en familj med missbruk, bråk och spänt läge där föräldrarna inte kommer överens. Jag är inte glad när vi gör saker tillsammans i familjen då jag känner en ilska kring alla lögner, svek osv och att jag försöker kontrollera vad som ska hända men blir arg när det inte går. Barnen får också en skev bild av en relation då de redan nu frågar varför vi inte sover tillsammans, pussas osv.
I bästa fall kommer separationen få honom att vakna till o ta tag i sitt liv då jag underlättar hans missbruk genom att ta hand och familj och hushåll, kan kommer o går som han vill. Går det åt andra håller och det eskalerar även när han är med barnen så kommer jag inte tveka att göra orosanmälan. Inget barn ska behöva leva med missbruk.

@Snödroppen Ja det är verkligen utmattande att gå runt och oroa sig hela tiden. Oftast så går det bra under de jobbiga perioderna, då bara måste man fixa och hålla uppe allt. När allt sedan är lugnt en tid får jag konstiga symtom såsom sömnsvårigheter, nervryckningar, ångestattacker som sjukvården inte kan förklara på annat sätt än att det beror på stress..

Jag har tidigare både varit med i ett anhörigprogram samt gått regelbundet i samtalsterapi.

Det första året så skyddade jag honom och berättade inte för någon. Nu har jag berättat för några anhöriga och det känns väldigt skönt..

@gros19 Ok, jag visste inte att barn inte får bo med en förälder i aktivt missbruk. Har hört så många skräckhistorier om föräldrar som varit tvungna att lämna över barn till någon som missbrukar då soc alltid ser det som barnets bästa att bo hos båda föräldrarna. Det var skönt att höra att det inte ska vara så..

@Samsung50 Vad sunt du resonerar. Det är lika här hemma. Vi sover inte längre ihop för jag orkar inte känna lukten eller ligga och irritera mig på honom. Det ger såklart ingen bra bild av hur en bra kärleksrelation ska se ut..

Har din man accepterat att du vill separera eller försöker han att få dig att ångra ditt beslut genom att lova bättring?

@Euology
Hej.
Jag var / är inte i samma situation som du. Dock känner jag igen mig i mycket.

För det första då mående sätter sig i kroppen ... Jag har tanken att kropp och själ hör ihop. Mår inte själen bra gör inte kroppen det heller. Du påverkas av situationen, och vad tänker du om någon typ av samtalsstöd nu? Jag har inte barn och höll på att knäckas helt, men med barn är det sannolikt än värre resonerar jag. 😔

Jag fick också höra att han kunde sluta när han ville, vilket ju inte stämde. Samtidigt har jag fått höra alla möjliga argument för att det är "ok" att dricka.

I och med att du har barn behöver du förutom dig själv, ju även tänka på dem.
Att ha planer i allt detta tänker jag. Plan b,c ... Här ovan nämns att rådfråga socialtjänst, bra idé. Men, om du säger ditt namn är de skyldiga att göra barnskyddsanmälan oavsett du vill det eller inte. Om jag förstått det hela rätt förstås.

Gällande att tjata på den med beroende lönar sig inte, har åtminstone jag erfarit.
Testat allt.

Sköt om dig.
🌺

@Euology han har aldrig erkänt att han har alkoholproblem. Om jag tar upp det så säger han bara att jag överdriver osv. När jag sa att jag vill separera så sa jag aldrig någon anledning och han frågade inte heller. Han vet varför och i höstas så eskalerade drickandet också med våld mot mig så tror han vet att han gick över en gräns men även det förnekar han då han menar att jag startade det. Så inget försök att vinna tillbaka mig men däremot vill han inte sälja boendet eller bilen så den ekonomiska förhållandet vill han ha kvar. Bo fint osv. Hans förslag var att leva som separerade under i samma boende, dvs jag skulle vara hans obetalda hushållerska o han kan dricka l glra vad han vill. Jag vill bara flytta o aldrig se honom igen känns det som nu.

Åh, kära vän ❤
Mina problem blev plötsligt väldigt små och samtidigt kastades jag tillbaka 20 år i tiden då jag levde ditt liv. Eftersom jag stannade kvar och inte lämnat förrän nu är jag kanske inte den bästa hjälpen. Jag ska däremot tala med min dotter som är socionom om det som är ditt stora dilemma, att barnen ska bo varannan vecka hos honom. Det problemet hade nog aldrig jag, tror inte han skulle propsat på det. Så varför jag stannade kommer jag nog aldrig att förstå. Jag tänker på dig och återkommer ❤

@Samsung50 Åhh vilket helvete att han även har varit våldsam mot dig. Det har inte min man men däremot så blir han väldigt arg i de perioder då han dricker. Skriker och har ett aggressivt sätt…

Det var ju en smart lösning av honom att ni ska bo ihop så han får hjälp med ekonomin och markservice 😅 Ibland får jag för mig att jag också blir utnyttjad för både hushållssysslor och pengar för att han ska kunna bo kvar i vårt fina hus. Det hade han aldrig kunnat göra utan mig då jag tjänar dubbelt så mycket som honom.

Hur har era barn mått i allt det här? Är de medvetna om att han dricker? Tycker de att han beter sig konstigt?

Mina har nog ännu inte förstått då han aldrig dricker sig jättefull..

@Samsung50 Åhh vilket helvete att han även har varit våldsam mot dig. Det har inte min man men däremot så blir han väldigt arg i de perioder då han dricker. Skriker och har ett aggressivt sätt…

Det var ju en smart lösning av honom att ni ska bo ihop så han får hjälp med ekonomin och markservice 😅 Ibland får jag för mig att jag också blir utnyttjad för både hushållssysslor och pengar för att han ska kunna bo kvar i vårt fina hus. Det hade han aldrig kunnat göra utan mig då jag tjänar dubbelt så mycket som honom.

Hur har era barn mått i allt det här? Är de medvetna om att han dricker? Tycker de att han beter sig konstigt?

Mina har nog ännu inte förstått då han aldrig dricker sig jättefull..

@Kevlarsjäl62 Min man skulle aldrig släppa barnen mer än halva tiden frivilligt . Han är en bra pappa och de älskar honom.

Det jag är orolig för är dock att han pga alkoholen inte ska klara av att ta sitt föräldraansvar. Det hände tex då han var föräldraledig att jag kom hem från jobbet och han var onykter med vår lilla ettåring.

Det vore jättefint om du kunde fråga dotter hur man tänker kring detta inom socialtjänsten 💕

@Euology tyvärr så eskalerade skrikandet och det aggressiva till våld. Tror det är lätt hänt när alkohol är inblandat. Numera håller jag mig undan när han dricker och konfronterar honom inte.
Förmodligen blir du lite utnyttjad på det sätt att alkoholen går först, det kostar ju en hel del att dricka också när det är större mängder. Lite hårt skrivet kanske men vi möjliggör ju ett fortsatt drickande för männen genom att sköta ekonomin, barnen och hem o hushåll. De vet ju att vi täcker upp för dem när de inte sköter sig. Utöver hushållerska känner jag mig som om jag har ett extra barn, en riktig vuxenbebis 😤
Barnen vet att han dricker, han tar ju med dem till puben. Tidigare har vi ju bråkat mycket också när han inte svarat i telefonen o kommit hem full osv. För dem blir det ju också normalt då de inte vet annat. När de blir äldre kommer de nog inte ha så bra relation med honom. Han orkar bara med barnen när han druckit annars sitter han o kollar i sin telefon och ignorerar dem.

@Samsung50
Du skriver att du bara vill flytta just nu och att han verkar ha funnit en rätt bra lösning för sig själv.
Jag tänker att självklart ska du inte acceptera att bo med någon som utsätter dig för våld.
(Jag har själv gjort det och vet att det är en process) var rädd om dig.

@Snödroppen vi är överens om att sälja boendet men till en viss nivå vi som är svår att få just nu men marknadsläget. Jag vill sälja och gå vidare med mitt liv utan honom, tills det blir så så känner jag mig osäker på situationen. Han kan vägra att sälja boendet o på så sätt hålla sig kvar i detta läge som han nog tycker är rätt bra. Nu pratar vi inte med varandra alls. Jag vill inte låtsas som om allt är ok när det inte är det. Nu gick han precis ut o stängde ytterdörren. Jag känner bara en lättnad att slippa ha honom i närheten. Jag känner mig inte orolig för mer våld såsom läget är nu men att ens ha gått över denna gräns visar hur sjuk situationen är och om jag accepterar detta genom att finnas kvar, vad är då nästa steg på sikt. Har det hänt en gång kan det hända fler gånger. Tack för omtanken 💕

@Euology Hur har ni det? Talade med dottern och hon sa att du kan ta kontakt med socialtjänsten för att få råd. Du kan vara anonym. Det känns ju dramatiskt men det kanske inte är så dumt.

@Samsung50 Jag förstår att saker normaliseras med tiden, men om jag var du skulle jag lägga allt krut på att skilja mig. Nu på momangen! I synnerhet för barnens skull!
Att leva under samma tak är ju psykisk tortyr.
Ta hjälp av soc, har han alkoholproblem så kommer umgänget säkert regleras efter det.
Om han ens kommer att vara intresserad. Kan ju lika gärna vara flaskan som helt kommer i första hand..
Jag är själv nykter alkoholist numera, och jag tycker du ska göra allt du kan (även sälja till underpris) om det krävs.
Inget är viktigare än att vara trygg och må bra!
Kramar och pepp!❤️❤️🙏🏻

Är så less nu. Den här sommaren kommer att bli ett helvete. Märker att min man dricker mer och i princip varje dag. Han går inte att prata med. Förnekar allt trots att det är helt uppenbart att han druckit.

Hittade massor av undangömda tomma vinflaskor idag också…

Han är sur och säger att den dåliga stämningen mellan oss (som beror på allt drickande och ljugande) beror på att jag kontrollerar och anklagar honom trots att han är helt oskyldig. Om jag inte ändrar på mitt beteende så vet han inte om han kommer orka fortsätta leva med mig…

Liten uppdatering från mig:
Har varit värre än nånsin under semestern.
Vi var iväg och hade hyrt en stuga med en annan familj i en vecka.
Nästan varje kväll blev min man kraftigt berusad utan att, enligt honom, ha druckit något. Det var så uppenbart att jag var tvungen att förklara läget för den andra familjen.

Även ett av våra barn kom till mig och undrade varför pappa var så konstig. Tog ett ordentligt snack med hen vid ett senare tillfälle angående pappas problem. Barnet hade aldrig tänkt på det innan så jag hoppas att jag inte väckte en ångest i onödan..

Efter att vi kom hem var han nykter en hel vecka. Jag började få upp någon typ av hopp men de senaste dagarna har allt börjat om igen. Suck!