av SHG

Hej på er!
Jag har en tidigare lång period av nykterhet bakom mig då jag behövde ta tag i mig själv och mitt mående (3 år ca) Mitt problem har alltid varit att jag har svårt att kontrollera intaget när jag dricker, så därför slutade jag helt.
När livet blev jobbigt och kravfyllt, när kicken av att va nykter försvann, så började jag dricka vin igen. Nu har jag ungefär druckit lika länge som jag höll upp (med en helnykter period emellan pga graviditet).
Min relation till alkohol är bättre än tidigare i livet, men fortfarande tillräckligt problematisk för att ge mig ångest. Jag känner igen mig så mycket i andras inlägg, och det finns så mycket att säga kring ämnet alkohol… men jag börjar med att bara säga hej, här är jag (också), och tänker att lite kontakt kan vara bra för motivationen :)

Har inte druckit sedan nyår och tar en dag i taget!

SHG
mån, 2023-04-03 - 12:46

@Andrahalvlek Starkt jobbat av dig att lära dig handskas med utbrott!
Jag försöker också att inte agera i affekt, men det bygger ju också på att man kommer till insikt att känslor är flyktiga. Dom kommer och går! Det är väldans lätt att fastna i en känsla "det kommer vara såhär för alltid" och så blir det nästan en självuppfyllande profetia.

Det är faktiskt inte förrän på sistone som jag börjat inse hur pass mycket mina känslor går upp och ned under en dag. Eller det har jag väl gjort innan också, men då har jag tagit varje känsla som ett tecken på något farligt eller svagt som kommer leda till någonting dåligt och därför måste bort. På så sätt jag hamnar jag i panikångestcykler istället. Det är det jag menar med sonen, att han kan ju känna/agera som att världen ska gå under på morgonen när jag lämnar honom och sen när jag hämtar är han världens gladaste unge som istället aldrig vill gå hem. Jag tänker att mitt inre liknar det i mycket, fast jag skriker och gormar inte :) Genom att validera hans känslor, validerar jag ju på något sätt mina egna också.

vår2022
mån, 2023-04-03 - 18:40

@SHG Jag känner igen mig i mycket om det du beskriver. Att inte riktigt fått visa känslor av missnöje eller komma med kritiska synpunkter. Vilket gjort att jag haft känslorna inom mig själv och även haft svårt att riktigt förstå eller uttrycka vad jag känner. Att jag istället velat vara tillags och försöka uppfylla andras behov. Inte velat att någon blir arg på mig, för då skulle jag känna mig så dålig och värdelös. Skam. När jag drack förstärkte jag dessa känslor och det kunde gå överstyr i detta. Känslorna var inte riktigt förankrade inom mig själv och fyllan skapade en annan verklighet. Jag visste liksom inte var jag började och var jag slutade. Känslorna var kaos.

Som nykter har jag fått kontakt med mina äkta känslor och kan nå det svåra. Det jag tränat på är att tänka och känna att det är ok att jag känner mig besviken, arg eller ledsen. Att jag har rätt till att känna dessa känslor. Att jag inte riktigt lärt mig att få känna det jag känner, att det jag känner är fel. Att jag nu som vuxen ska lära mig att det är min rätt och att det är ok. Att jag får vara sann och ärlig. Jag försöker stanna upp när jag får en känsla, undersöka vad det är för känsla, innan jag agerar på den. Det är ett sätt för mig att lära mig känna efter vad jag har för slags känslor och så att jag inte blandar in andras känslor i det. Och sen säga att det är ok, att jag har rätt till denna känsla och jag har rätt till att uttrycka den känslan. I nästa steg har jag tränat på att stå upp för mig själv, när jag uttrycker en känsla, att jag har rätt till det och det är ok.

Vad fint att du låter ditt barn får uttrycka sina arga känslor, trösta och visa att det är ok. Då behöver man inte stänga det inom sig själv och hämmas i detta. Den arga känslan går över och efter en stund är den borta och en annan känsla kommer, precis som det ska få göra💕

Amanda L
mån, 2023-04-03 - 23:42

@SHG Låter besvärligt, men känner faktiskt igen en del. För mig har det blivit lättare att säga nej eller ställa in med åldern… En av mina närmaste vänner har en livslång sjukdom har lärt mig. Vi bestämmer alltid saker vi ska göra med förbehållet ”om vi inte är för trötta” eller så. Man kan ångra sig och ingen av oss tar det på fel sätt. Så skönt. Sen finns det ju andra som det är svårare med, men jag försöker uppfostra dom. Och mig själv. När jag inte vill så försöker jag helt enkelt säga”tyvärr, det är lite tjockt den veckan””
Men jag vet att det har varit svårare förr.

SHG
mån, 2023-05-22 - 09:38

Jaha, då trillade jag dit igen då... Det har inte hänt något extremt, har tagit några glas med min man men det räcker för att ångestalarmet inom mig ska gå. Jag vet ju hur det brukar sluta sen efter ett tag...

Det har egentligen gått väldigt bra att avstå alkohol men nu för en vecka sedan så fick jag verkligen en utmaning, vi åkte iväg på en weekend tillsammans och det var så härligt och fint väder att jag ville ta ett glas på uteservering. Det hade väl varit överkomligt om den hände en gång men nu hände det i helgen igen fast vi hade en heldag på stan.

Som sagt så hade vi roligt ihop och på ett sätt behövde vi kanske det, vi har haft det lite tufft på sista tiden med sjuk unge och dålig sömn... Men jag vill ju gärna kunna avstå alkohol ändå.

Så nu har jag upptäckt att fint väder och uteserveringar överallt verkligen var en trigger för mig! Haft väldigt svårt att hantera känslorna som uppstår, och även nu efteråt när jag har "felat"... Har svårt att sortera alla känslor, både positiva och negativa. Och det är väl i den här sitsen det är lätt att bara fortsätta med "små undantag"... antingen för att man ursäktar sig själv eller tänker att jag har ju "felat" så kan lika gärna fortsätta.

Hur hanterar man ett bakslag egentligen?

Kennie
mån, 2023-05-22 - 19:58

Hej,
Jag tänker att man kan se bakslag som en påminnelse. Du känner dig orolig och stressad över att du drack, och jag tror du gör det av en anledning. Kan det hjälpa att formulera för dig själv varför du slutade? Minns du våra inlägg i början av tråden om skam? Hur jobbigt det är att gå över sina gränser och bete sig på ett sätt som inte känns okej för en själv. Det vi riskerar om vi börjar tillåta oss är att hamna där igen. Undvik uteserveringar ett tag kanske? Eller beställ alltid något gott tilltugg +alkoholfritt. Känn efter vad du innerst inne vill.

SHG
mån, 2023-05-22 - 20:29

@Kennie Tack för ditt svar!
Ja, det är väl en blandad kompott jag känner ångest av. Både av att jag gjort fel men även för att jag är rädd för var det ska leda... och att jag gick över mina gränser ! Men jag är inte så bra på att sortera ut allting så hamnar lätt bara i en orospiral... och känner mig rädd.

Jag funderar lite på varför jag föll för "suget" den här gången. Jag ska nog försöka vara lite mer vaksam med uteservering precis som du skriver. Men någonstans känns det ändå som att det var någon process inombords som satte igång innan... Antingen att jag mått bättre och kände att jag kunde ta det, eller att jag mått sämre och tyckte att jag förtjänade det. Kanske en blandning?

Åh, det är sannerligen svårt att undvika sina triggers när det är ens egna känslor som är triggers...

TappadIgen
mån, 2023-05-22 - 23:38

@SHG skrev:"Hur hanterar man ett bakslag egentligen?"

Det är såklart inte så enkelt att hantera det på bästa sätt. Samtidigt tror jag att nyckeln till att lyckas återfinns precis här i hur man hanterar bakslagen. Jag har svårt att tänka mig att det finns någon människa som har haft lite bekymmer med alkoholen och som hanterat det utan några bakslag alls. Det är nästan så att det hör till.

Som jag tänker mig det så finns det en risk att man hamnar i någon ytterlighet och att det leder till mer drickande snarare än mindre. Ytterligheterna skulle man kanske kunna beskriva såhär:

Åt ena hållet skulle man kunna tänka sig att man tar det alldeles för hårt och börjar tänka att man inte klarar detta så det är ingen idé. Det är såklart dumt att tänka så för ett bakslag är som sagt något som alla råkar ut för, mer eller mindre.

Åt andra hållet skulle man kunna tänka sig att man tar det med en klackspark och endast hoppas att det går bättre nästa gång utan att egentligen reflektera över vad som hänt och fundera på vad man skulle kunna göra annorlunda för att förhindra att det händer igen.

Kan man hamna någonstans däremellan så att man tar det på allvar men utan att slå på sig själv, så inbillar jag mig att det är det bästa. Men det kan ju vara lättare sagt än gjort. Om man på något sätt förstår att det är en själv som måste vända på skutan samtidigt som man vet med sig att det inte alltid är så enkelt.

Problemet kan ju vara att man när man ser att lösningen ligger i ens egna händer kan börja fundera på varför man inte klarat av det bättre än så länge. Eller om man tänker att man inte kan rå för hur det går för en att man lämnas sitt öde helt åt slumpen, vilket sällan fungerar heller.

Jag vet inte om det var så mycket svar egentligen.

SHG
sön, 2023-06-11 - 09:15

Hej,
Jo det var bra ord och tankar tänker jag. Jag har överlag lätt att hamna i yterligheter... Ytterligheter är liksom mitt sätt att ta mig igenom livet. Jag kan pusha mej själv extremt för att få saker gjort, och så är jag envis.

Men sen kommer det till en punkt då jag inte orkar. Jag får liksom svårt att sortera mina känslor och tankar när jag haft ett bakslag och sen rullar allt bara på och så hamnar jag i ytterligheter att inte vilja tänka alls på något som innebär att "förbjuda mig", det är samma med "bantning", snusning och allt. Det beror väl på kanske att jag vägrar kännas vid dom "svaga" tankarna, och så när dom väl kommer kan jag inte hantera det.

Det är nog det som är mitt problem med alkohol i stort, jag har oftast inte sug efter att bli snorfull eller några fysiska sug... Men när jag väl dricker så hamnar jag i "mer, mer, mer, ingen ska få säga åt mej att jag inte får" Och så är det så skönt att få släppa på den förbjudande sidan av mig själv.

Mycket av mina drivkrafter handlar just om förbud... hur kan man lära sig att tänka annorlunda, att det handlar om att göra saker för sin egen skull inte för att någon förbjuder en? Jag tror att en anledning att förbud funkar som drivkraft för mig är att jag uppfostrades så, fick mycket skäll när jag gjorde fel och har alltid haft stora behov att vara "duktig". Men det håller ju bara en viss period, för sen vill man göra uppror...

Nu har jag iaf fått reda på att jag är gravid så nu blev det ett naturligt stopp på "bakslaget" :)... Men samtidigt känner jag att det är nog viktigt att reflektera över vad som händer sen när jag inte är gravid längre, för detta är ju en typisk "ytterlighet" som gör att jag inte tänker på alkohol alls eftersom jag vet att det är strikt förbjudet och då håller jag mej till det. Känner att det är viktigt för mig att t.ex fortsätta skriva här.

vår2022
sön, 2023-06-11 - 10:26

@SHG Tänker att förbud kan vara bra för att göra ”rätt”, men om förbuden blir en trigger till att överskrida den så blir det jobbigare att hantera, att man vill vara rebellisk och göra uppror. Ett sätt kan vara att istället fokusera på hur man vill att livet ska se ut och vad det ska innehålla. Inte tankar som att ”jag får inte dricka för då går det åt skogen”, den kan trigga till uppror. Mer tankar typ ”det är skönt att vara nykter, jag mår bra av det”, det triggar inte till uppror. Att man fokuserar på sköna tankar om att vara nykter, det påverkar hjärnan och det ger därmed också sköna känslor. Förbudstankar som jag ”får inte” skapar inte sköna känslor, mer känslor av tvång och press att vara så jävla ”duktig” 😂. Fokus på positiva tankar påverkar hjärnan och kör över negativa tvångstankar. Man hjärntvättar sig själv.

Det krävs träning och att påminna sig om att byta fokus när man fastnat i negativa tankar. Jag har tränat i 1 år och 7 månader nu och det sker mer automatiskt nu. Har precis brutit min högra handled i fredags, negativa tankar överöste mig ”fan nu kan jag inte träna, nu är det kört med det och det…”. Påminde mig om att byta fokus och tänkte ”ja, men då kanske jag blir starkare i vänster hand, jag kan träna på annat sätt, shit happens men jag kommer att bli bra igen snart”. Helt klart fick jag skönare känslor och hopp. Funderat ut andra sätt att träna på än att boxas och löpträna som jag älskar. Så det du fokuserar på växer i tillväxt, positiva tankar ger positiv tillväxt i dina känslor och kör över negativ tillväxt i känslorna.

Sen att vilja ha mer och mer efter ett glas, handlar nog mer om ett beroende. I alla fall för mig. Alkoholhjärnan vill ha mer och mer efter det första glaset, ett beroende av att få dopaminkickar som endast alkohol och droger kan ge, berusning och en förhöjd stämning. Till en början, men som sedan avtar, med ångest och skam som påföljd.

Grattis till graviditeten! Vad roligt! Ha en fin söndag!🌞❤️