av kajsa48

Hej!
Jag skulle behöva hjälp att reda ut vad som är FÖR mycket.. och var gränsen går för alkoholism… och vad jag ska göra?

Min man har senaste 10 åren druckit mycket. Först ca 3-4 3,5 öl varje vardag och lite mer på helgen.. nu för tiden i snitt 3-4 starköl 33 cl i princip varje vardag och 8-12 på helgkvällar.. hans veckokonsumtion brukar ligga på mellan 24-30 st ( ibland mer)

Jag vet ju att riskbruk är 14 enheter om man är man… men har väl svårt att ta in hur illa det är…

Någon som kan ge mig råd?

Snödroppen
sön, 2023-05-28 - 10:47

@kajsa48
Du skriver att du tvivlar på om det är så farligt. Jag läste någonstans att när man lever med person som har ett beroende så börjar man själv bli beroende på det sättet att beroendet styr ens egna liv alltså medberoendet. Det är precis det han förmodligen, i sin förnekelse, tänker att det inte är så farligt. All energi som man lägger ner på detta som tillslut inte leder någonstans gör en sjuk på vägen och får en att tappa bort sig själv.
Tro på ditt egna omdöme och kanske är det bra att prata med någon utifrån som kan beroendeproblemtiken för att du inte ska dras med i detta. Jag minns att jag ringde till AA en gång då jag behövde veta vad som är rätt eller fel som anhörig att göra.
Jag fick till svar att du har inte alls ansvar för honom utan du kan tala om för honom hur du känner men vill han inte sluta dricka så har du ansvar att se till att göra allt som behövs för att du ska må bra.
Var rädd om dig.

kajsa48
tis, 2023-06-06 - 22:37

40 öl på fem dagar, plus ett par whisky och några glas vin! Jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska göra. Ingen annan ser ju detta eftersom han dricker hemma och när han är ute och grejar!

Samsung50
ons, 2023-06-07 - 06:54

@kajsa48 har du någon vän eller familjemedlem du kan berätta för? Även om ingen ser så kommer de tro dig. Du behöver nog inse att han har ett stort problem. Har du provat att prata med honom om alkoholen när han är nykter?

Kameleont
mån, 2023-06-12 - 23:16

@kajsa48 Hur går det för dig? Det är otroligt påfrestande, detta grubblande! Vad ska man säga, när, och vad vet barnen..?
Du verkar ha ganska bra koll på hur mycket han dricker. Blir lätt en fix idé att hålla koll på mängden.
Jag gör det, kan inte sluta räkna burkar, fast det egentligen inte leder till något. Det bekräftar bara mina misstankar om att han druckit. Behövs väl inte längre eg, för det sinnet har jag fullt utvecklat nu, tyvärr. Men jag räknar vidare...
Tänker på vilken press du har på dig. Att allt snurrar på, allt runt honom o drickandet o allt med hem o familj samtidigt som du dribblar o styr.
Känner igen mig så i det.
Du funderar på om du ska säga något o vad du ska säga. Och att han kommer bli arg.
Finns det någon känsla av ömhet kvar mellan er? Något gemensamt att fokusera på som skapar känslan av samhörighet mitt i allt det trasiga?
Jag formulerade ett par meningar som jag malde runt i mitt huvud i månader innan jag vågade o innan tillfället gavs.
Det var en befrielse att säga dem till honom tillslut! Och de mottogs väl, fast jag också trodde han skulle bli arg.
Är det en väg att gå för dig tror du?
Ett litet steg i riktning mot förändring.

Ta hand om dig!
Du har det väldigt tufft men du är stark - Glöm inte det!
Styrkekramar

kajsa48
mån, 2023-06-19 - 07:26

Hej! Ja här fortsätter det ungefär som vanligt. Under veckan som gick höll han sig till ca 3-4 ”vanliga” 3,5 öl.. sen köpte han två lock med öl i fredags och har druckit ca 10-12 per kväll ( fre, lör, sön) trots att ens sonen fyllt 12 och vi har haft kalas för delar av släkten. Inför kalas fixar han inte något.. varken mat, städ och inte köpt en enda present! Det fixar ju jag! Men öl det är viktigt att köpa. Jag fortsätter räkna burkar. Glömmer jag det nån dag blir jag stressad för att jag inte har koll på hur många han hällt i dig. Jag vet inte varför jag håller på och vem jag försöker övertyga.

Midsommar o Semester närmar sig. Ser inte jättemycket fram mot det. Eftersom han gör det han känner för och jag fixar resten. Orkar inte planera att åka iväg eftersom han alltid ska ta med så många öl och det blir så mycket extrajobb för mig. Är nog lugnast o enklast att hålla sig hemmavid och göra grejer med barnen..

Usch känner mig gnällig och som att jag sitter fast. Jag har inte pratat med honom än.. vet inte när jag ska eller om jag ska!

Hörde på Nyhetsmorgon i går att man funderar på att ändra gränsen för riskbruk… fast det spelar ju ingen roll, han spräcker ju gränsen med råge….

has
lör, 2024-01-27 - 08:47

Hej @kajsa48! Hur har det gått för dig?

Det där grubblandet känner även jag igen. Jag har flyttat från min man nu men jag grubblar än, på samma sätt som du. På mängd, på vad som är riskbruk och missbruk. På om det han säger stämmer. På om min känsla stämmer.

Jag förstår din känsla så väl! Man blir helt förvirrad. Men när jag talat med vården så har jag förstått det som att de klassar drickande som beroende om det går över riskbruksgränsen i mängd och ständigt upprepar sig. Det hjälpte också att läsa på om högfungerande alkoholism för mig (då min man fortfarande sköter och reder ut sina sysslor).

Var rädd om dig!

Tröttiz
lör, 2024-01-27 - 08:59

@has och @kajsa48

Det här med antal är "intressant". Jag har också varit där. Jag räknade också otagna burkar och kom fram till hur många han lyckats klämma i sig. Suck ....

Varför man håller/hållit på så här kan man undra. En omedveten "kontroll", att man måste få kontrollera det lilla man kan? För detta räknande gör ju varken till eller från. Situationen är som den är. Konsekvenserna oberoende vad som klassas som vad finns ju där.

has
lör, 2024-01-27 - 09:22

Visst är det så @Tröttiz! Jag träffade min man lite senare i livet och visste sedan innan att jag hade medberoendeproblematik (dock inte på grund av alkohol utan andra destruktiva familjemönster).

Hade ingen aning om hur mycket han drack innan vi flyttade ihop och när jag upptäckte så försökte jag direkt jobba med mitt medberoende. Så även om jag inte räknat burkar så registrerar hjärnan på något märkligt sätt hur många påfyllningar man ser. Jag visste också att han drack när jag inte såg och att jag några gånger hittat stora lager tomma burkar i uthuset. Att det oftast stod tomma burkar på olika ställen, antagligen för att man inte skulle se om det kom dit någon ny.

Till sist hittade jag (av en slump) en tom burk gömd i ett skåp och min instinkt var att börja riva runt överallt och leta. Men sa till mig själv att det inte var någon idé. Oavsett vad jag skulle hitta så skulle det inte spela någon roll.

Och det skulle alltid finnas en förklaring! Till exempel har han sagt att jag ju är på honom så mycket om det att han inte kan dricka avslappnat tillsammans med mig. Vilket jag tycker är märkligt eftersom de där 12-14 enheterna minst åker ner bredvid mig varje vecka.

Jag tänker att det är allt som inte går ihop som gör oss galna! Vårt medvetande vill helt naturligt i olika sammanhang ha koll, förstå vad som händer och se sammanhangen. Den som är beroende gör allt de kan för att vi just inte ska ha koll, förstå och se sammanhangen.

När saker inte hänger ihop, och en själv får bära hundhuvudet för det dessutom så vill medvetandet lösa gåtan. Tyvärr fastnar vi allt för ofta där i detaljerna, lyfter inte fokus och se vad det gör med oss själv. Det är totalt utmattande att försöka förstå vad som händer när någon hela tiden blandar korten så man inte ska förstå!

Till och med efter flytt och bekräftelse från personer som kan beroendeproblematik försöker mitt medvetande förstå! Det går som på repeat.

Det är en så lömsk sjukdom och den skapar så mycket oreda runt sig. Den kan verkligen bryta ner även den som inte dricker och innan upplevt sig som en stark individ.

Jag är så tacksam för var och ens berättelse här, när man läser så ser man ju så tydligt att detta verkligen är den röda tråden för alla som finns runt någon som dricker för mycket. Förvirringen och känslan av att inte veta (fast det egentligen är så uppenbart och tydligt - vilket man också inser när man läser någon annans inlägg där man själv inte deltar i dansen) 🙏🏼🩷