av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Sisyfos
lör, 2022-11-26 - 07:49

Kul med ett inlägg Berra… å du skriver men ”för att inte röja min bakgrund håller jag tyst”. Fullt förståeligt, men det är egentligen så sorgligt. Jag tänker att det behövs röster från oss härinne som synar alkoholnormen i sömmarna. Och genomskådar roligheten i alkohol.
Ha en fin helg!

Berra
fre, 2022-12-09 - 08:58

Hej, och tack för alla kommentarer, jag glömmer hela tiden att tacka för det.
Är jag självupptagen, eller kanske bara sådär vanligt vardagsstressad, jag vet inte.

Just nu är det fredagsmorgon, jag skulle köra morgonskiftet men min kropp sa ifrån.
Jag är jätteförkyld, däppt i täsan, snoret rinner, halsen värker och hostar.
All nässprej har fått slemhinnan i näshålan att pulsera i takt med hjärtpulsen.

Jo jag har jobbat hela veckan, men idag så sprack det.
Kunde och ville inte lämna in tidigare under veckan, hade ett stort projekt med sin crescendo i onsdags och även då årets julfest som vi inte har haft på flera år på jobbet.
Sprungit med full fart in i kaklet flera gånger, bara för att ta en ny sats till nästa.
Den externa besöket lämnade oss utan att ro projektet i land, och det lade en sorti på själva festande, många chefer ville ha ett allvarsamt samtal med mig under den ”festliga” kvällen.
På torsdagen så lyckades jag och några kollegor finna felet som vår externa besök inte lyckades lösa, och då gick luften ur mig totalt, stress under sjukdom är ingen bra kombo.
Vi har haft en ny sväng av en lättare form av covid på jobbet, har testat mig fyra gånger efter att fått meddelande om att nu är den kollegan hemma, testa dig, och sedan den andra sjuk, testa dig!
Så det är INTE covid, utan en hederlig vanlig j..vla svensk förkylning, ska jag vara tacksam?
Ja kanske det.

Skönt att ligga i sängen, ser på morgonteven och frugan som jobbar hemma idag har skämt bort mig med frukost på sängen, så det känns ganska så bra egentligen, trots förkylningen.
Men jag lär mig aldrig, man kan inte pressa kroppen hur mycket och hur länge som helst.
Till slut säger den ifrån i en kollaps.

Hur var festen då, jotack riktigt bra, vi har ökat med över 100 personer senaste tiden så det var rätt fullt på den hyrda båten i centrala Stockholm.
Maten bra och fyllan då, inte så utbredd faktiskt, de som brukar dricka, de drack.
Kvalitetschefen packad som vanligt, men inte jättemycket, har slutat förvånas längre.
En lite nervöst nyanställd ungdom som blev plötsligt väldigt världsvan och tjenis med alla, en liten dr Jekyll och mr Hyde, som sedan smög runt hörnen på jobbet dagen efter.
Jag känner igen mig i dem alla, har varit där, been there, read the book osv.
Men…måste också säga att andelen nyktra var också all time high.
Flera valde att köra bil, en del andra unga valde frivilligt att hålla sig nyktra, what?
Jag som gammal gubbe valde att sitta och titta på ungdomarna på dansgolvet, de såg ut att ha så roligt, skrattade dansade i grupp, klappade fram enskilda i en ring osv.
Jag lider fortfarande av att inte kunna dansa nykter, för gammal och för tjock.
Att vara vid sitt fulla medvetande har sina begränsningar, har svårt att inte kunna släppa loss utan alkoholen, ja det är sorgligt och jag har ingen lösning på detta.

Men just idag är jag stark…som han sjöng, knarkarpellen.

Berra

Berra
ons, 2023-01-18 - 00:04

Adde har haft sin nyktra födelsedag, själv har jag haft mitt fysiska…

Läskigt vad tiden går, det är dryga femton år sedan jag tog mitt beslut.
Jag satt hos min läkare Peter, min själ var trasig av stress och utbrändhet.
Jag bönade och bad om att få ett lyckopiller så jag skulle slippa känna mina känslor som var allt annat än behagliga, mitt liv kändes emotionellt helt trasigt, söndrat av arbete och allt annat som under tid hade anhopats till något oöverstigligt, min kropp var slut av att hjärnan gick ständigt på högvarv och aldrig tog ledigt.
Det är otroligt svårt att kunna förmedla den känslan jag hade då, men som om man vore ständigt andfådd utan att ha ansträngt sig fysiskt, utan andfåddheten kom inifrån.
Kroppen var på helspänn, axlarna uppdragna som om de väntade på att lejonen skulle anfalla bakifrån.
Jag ville så gärna att få ett lugn och ro, förhoppningen låg till medicinen som skulle hjälpa mig ifrån alltihopa.
Peter svarade, jo jag kan ge den dig, men den kommer inte lösa alla dina problem.
Den kommer att göra dig avtrubbad på alla sätt och vis, även ta bort glädjeämnen i ditt liv.
Ja, vadsomhelst som tar bort min håglöshet, jag gör vad som helst, precis vad som helst…
Du kommer inte att kunna få utlösning t.ex svarade han, en vanlig orsak till att just män slutar med medicineringen…
Jaha, tänkte jag en stund, det får kosta en del, kanske inte så upplyftande, men jag kan ta det.
En annan sak också, du kan inte längre dricka alkoholen, inte ens ett glas vin!
VA!, inte få dricka längre, men…men.. det är ju det enda som har kunnat hjälpa något under min värsta depression, hur skall jag kunna det?
Den kan få helt motsatt verkan, och då går det inte att dricka alkoholen alls, det är för riskabelt.
Kan du lova mig det, frågade Peter?
Öh, jo det kan jag väl, med en viss tvekan i svaret.
Nu slog det mig all lögn jag tidigare hade svarat läkaren om hur jag tidigare hade druckigt.
Inte mer än andra, lagomt, ja du vet.., några öl till helgen och så vidare.
Min konsumtion var över det vanliga, det visste jag, men har nog ljugit för mig själv under alla år.
Men det värsta av allt, jag hade ju blivit beroende av det, och kunde nu inte förstå hur jag skulle klara mig utan den, inte ens en fredagsöl, inget vin till maten, ingen sällskapsgrogg, ingenting!

Det var nu det började, min helvetesresa, men fast besluten att ge min medicin ett gott försök.
Det var efter några veckor jag började sedan att skriva på forumet, jag hade ju läst där tidigare för att bilda mig en uppfattning om min konsumtion var en riskkonsumtion, men svaren kom aldrig i klartext, den byggde nog mer på en självuppskattning, men hur funkar det när man ljuger till och med för sig själv?
Så, jag visste att jag hade ett riskbruk, men inte att jag var så pass beroende.
Och det var beroendet det sedan handlade om, hur jag skulle överlista den.

Jag var då 44 år gammal, och igår fyllde jag 60.
Jag har smakat alkohol i alla dess former, men med inriktning på smaka, aldrig druckit alkoholen.
Har aldrig blivit berusad eller känt av den.
Men visst har jag tvekat, alla dagar, gör jag det rätta?
Men med facit i hand så vet jag om alla dess former och tillfällen.
Jag vet vad jag har nu, och ännu mer avskräckande vad jag hade dessförinnan.
Och ännu mer vet jag att medicinen var inte den som hjälpte mig, alls…
Det var avsaknaden av alkoholen som hjälpte mig, det var den som tryckte ner mig i ångesten.

Det var som precis som rubriken säger på min tråd…
Ångesten tog mitt liv, och det var alkoholen som var den direkta anledningen.
Jag är på banan igen, men inte tillbaka till mitt gamla liv.
Jag gjorde en förändring som skapade en helt ny livssituation, genomskådade vad alkoholen skapade och satte mig i för sorts situationer.
Vidgade min syn på livet, och att genom att snirkla mig förbi alla hinder så har livet blivit annorlunda, jag vågar påstå att jag har blivit helt förändrad.
Jag har insett att jag inte klarar av alkoholen i alla dess former, jag har underkastat mig i en sorts ofrivillig nykterhet, och dess fördelar har vida överstigit dess nackdelar.
Jag har ingen ångest idag, har lärt mig att hantera olika stressituationer så jag ser den komma innan den påverkar mig, m.m.
Allt är inte solklart mycket bättre, det finns fortfarande saker som jag irriterar mig på.
Som t.ex folk i min närvaro som inte kan förstå när jag påtalar att de befinner sig i samma situation som jag gjorde, men låter ändå sig underkuvas av alkoholen och vill inte se sina egna problem.
Nykterheten har blivit min nya religion, men jag försöker inte missionera så mycket längre om den.
Den som är mottaglig och nyfiken har en chans, men de allra flesta vill inte se den och stoppar likt strutsen huvuden i sanden och väntar på att stormen ska bedarra.
Alla andra dricker ju, så varför ska inte jag?
Eller så har de på känn, att de orkar inte stå emot trycket ifrån alla andra, varför ska jag sticka ut?

Så i backspegeln, medicinen fungerade, men inte som det var tänkt.
Jag behövde göra jobbet själv, och fortsätter med det, så här är jag…

Berra

Andrahalvlek
ons, 2023-01-18 - 08:28

@Berra Grattis! 🥳🥳🥳 Till dina 60 år på jorden, varav 16 nyktra. Jag förstår att du är en helt ny människa, jag känner lite likadant själv faktiskt. Det känns som när man får ett trolleritrick förklarat för sig - det går inte att göra det osett sen. Man kan aldrig bli lurad av just det tricket igen.

Jag försöker inte ens prata om andras drickande. Jag vet att det är för känsligt. De vet att jag är nykter och att jag är det av den anledningen att jag drack för mycket. De flesta vet om min pappas supande också, och att det är ett arv som jag bär med mig. Om de själva kommer i nykterhetstankar tar jag emot dem med öppna armar, men jag tänker inte ta upp diskussionen. Bara markera genom att avvika om jag tycker att det blir för mycket drickande. Då går jag hem.

Kram 🐘

santorini
ons, 2023-01-18 - 08:53

Grattis Berra! Så intressant med din bakgrund till nykterhetsbeslutet. Man vill helst ha andra hjälpmedel än att sluta dricka trots att det ofta är roten till det mesta som känns fel. Du skriver alltid intressanta inlägg som jag läser då jag tittar in. Inte ofta numera då nykterheten känns självklar. Inne på elfte året nu. Det går utmärkt så länge jag minns att jag inte är botad.

Liksom Andrahalvlek så pratar jag inte om andras drickande. Var och en med sitt. Är nån intresserad så hjälper jag gärna. Jag undviker tillfällen där det dricks alkohol. Inte för att jag frestas utan tvärtom, jag klarar inte berusade människor. Firar nyårsafton ensamma hemma osv. Inte i arbetslivet längre så inga AW eller julfester. Skönt.

Adde
ons, 2023-01-18 - 09:46

Grattis Lill-gubben :-)
Jag fyller själv om några månader, fysisk ålder alltså, och vid varje födelsedag kommer tankarna på hur många extraår jag fått tack vare att jag slutade supa. Och de något knepiga tankarna : Har jag verkligen vunnit på det ? Svaret är inte självklart, det svänger med dagsformen.
Ta hand om dig och jag hoppas vi får träffas i vår på nån forumträff !
Och grattis på födelsedagen !

Berra
mån, 2023-02-27 - 01:02

Söndag natt igen…

Några veckor har gått sedan senaste inlägget, och jag försöker minnas vad som kan vara av intresse att berätta för er andra.
Måste det alltid handla om alkoholen, ja kanske…
Men livet är mer invecklat än så, det finns trådar som vävs in i varandra och försöker man isolera alkoholen ur den kanske den tappar sin helhet.
Hmm….
Jo jag har varit med om ett sjöslag för ett par veckor sedan.
Som ni kanske kommer ihåg så är jag med i en herrföreningen och en gång om året tar vi årsmötet på en Ålandsbåt och hur ett konferensrum.
Upp i ottan för att ta sig in till huvudstaden, jag väljer bilen så slipper man jaga runt med nattbussar osv.
De medlemmar som bor nära tigger gärna skjuts, och det kan jag stå ut med, man är väl en kompis!
De bjussar på parkeringen som i och för sig kan vara en ganska så biffig utgift.
Årsmötet är tradigt och det ska väljas styrelseposter och årsredovisning m.m.
Gubbarna gäspar och vid varje bensträckare så skyndar de sig ut i konferensbaren för att stärka sitt humör, och det är väl trevligt vilket smittar av sig under de fortsatta sittningarna.
Det blir lunch och vi sitter under andra formaliteter runt kafeterians bord, en macka och en öl eller två slinker snabbt ner.
Eftermiddagens möte blir mer uppsluppet och glatt, och snart måste vi byta båt.
På hemvägen har vi fria aktiviteter utan konferensrum och de slösar man inte bort i onödan.
Det tillbringas i taxfreen och allehanda barer, med åldern ökar priset och kvaliteten på flaskorna.
De sitter och jämför vem som har gjort det bästa inköpet, det dyra rödvinet eller den ålderstigna whiskyn, de verkar ha smak åldringarna, eller så har de bara dåligt självförtroende och köper det bästa bara för att imponera eller för att inte välja fyllesprit och bli dömda där efter, vem vet?

Några av medlemmarna samlas vi den nyaste av barerna som ligger i anslutning till stora scenen.
Det är ganska så lugnt så det får en bartender alldeles för sig själva.
De hänger världsvant på barkanten med foten på fotstödet, gungar lite lätt till musiken som dunkar ut genom högtalarna.
Så vad gör man här, jo dricker alkohol förståss..
Bartendern frågar mig vad jag vill ha, är inte speciellt törstig och säger att jag inte är sugen på något.
Han svarar tyvärr vi har slut på den, vill du ha något annat?
Jag ser glimten i hans ögon och förstår att han gärna vill servera mig något.
Jag säger att du får blanda vad du vill, bara så länge det är alkoholfritt.
Han skiner upp, har jag fria händer?
Absolut svarar jag, sött eller syrligt frågar han, ta vad du vill svarar jag tillbaka…
Nu får jag den där blicken igen, okey okey…ta….syrlig.
Han skakar allehanda olika essenser i shakern och det biter hårt i min tunga av syra.
Grabbarna bredvid bestämmer att visst ska vi ha shot’ar allihopa, vi är väl riktiga karlar?
Alla sex man nickar instämmande och de får sex små glas med finsk brännvin.
Bartenderns tar en snabb gallup och frågar vad de tyckte, hmm två sa att den var god resten tvekade.
Jag bjussar på nästa säger en av gubbarna, nu ska ni få smaka på en jävel allihopa.
Sex stycken aphjärna, och bartendern ler i smyg, jojo det här kommer bli kul…
Alla tar varsin shotrunda, det kommer in en sjunde man på slutet som fick komma ikapp de andra.
De har kul och skrattar mycket, jag njuter i deras samvaro och är glad åt att de har det så trevligt.
Jag kan som sagt njuta av alkoholen om det är andra som dricker den, OM den fyller sin funktion.
Det börjar närma sig landstigning och vi samlas vid våra hytter som har fungerat som förvaring av taxfreekassarna och våra ytterkläder.
En av killarna ifrån shotkalaset tappar medvetandet faller rakt bakut och slår nacken i hyttdörren mitt emot med en rejäl duns, gubbarna reser upp honom som är som en slak trasa i kroppen.
En snabb koll av huvudet och man konstaterade att det inte hade gått hål.
En av mina passagerare sa att du får vänta lite med bilen så vi får iväg NN i en taxi först.
Jag tycker att det här börjar bli lite otrevligt och piper iväg själv mot landgången.
Vill inte se mer av nackdelarna med just för mycket alkohol, det var ju det här som jag ville slippa se.
I folksamlingen i trapporna innan landgången sitter kassören som var med på barhänget.
Han tittar på mig med blöta ögon, Berra för fan, du måste hjälpa mig av båten, jag kan inte gå själv, hjälp mig till en taxi, snälla du…
Jag håller honom under armen och drar hans resväska genom korridorerna, han vinglar till ibland och dunsar in i väggarna, fan Berra du är snäll du, usch vad jag skäms, jag brukar inte bli så här full.
Det är hack i skivan och han rabblar upp samma saker sådär tjugo gånger till om att jag måste komma ut och hälsa på hos hans sommarställe i sommar.
Ett lovandes som jag vet att han har glömt redan om en timme, men låt gå, jag börjar bli van.
Vid rulltrapporna ser jag en av mina passagerare som gratulerar en kille hur jävla lycklig han ska vara för att han har en så jävla snygg tjej, högt och ljudligt, han leker med elden verkligen.
Efter att ha lämnat kassören vid en taxi går jag och en av mina andra passagerare till bilen och vi inväntar de andra som vet var bilen är parkerad.
Vi väntar och väntar, efter en stund ringer mobilen, Berra förihelvete NN ( ja en annan NN) har blivit misshandlad och en tredje kille släpar vakterna ut för han kan inte gå.
Samtliga av mina passagerare har varit med på shotrejset, en är inte så påverkad, nummer två har skärpt till sig för att ta hand om de andra två.
Jag kör fram bilen till terminalen, en vakt håller i killen som har fått smörj, det var förresten samma snubbe som hade lyckönskat killen med en så snygg tjej.
Den andra killen såg ut att ha brutit ryggraden bakåt och en annan vakt försökte hålla honom upprätt, de packade in honom i baksätet och vakten såg mig i ögonen och sade, håll koll på honom där, jag var rädd för att han skulle spy ner hela bilen, men bältet höll honom upprätt.
I mitten sitter killen som fick stryk och gråter, vuxna mannen.
Hans självförtroende har fått sig en törn och han är väldigt upprörd, han skriker jävla s…skallar om och om igen, jag ska fan döda dem båda två, jag ska rö..ulla deras morsor osv.
Efter en stund frågar jag vad som hände, han hade blivit puttad, stackarn
Och det fanns ingen av hans kamrater som kunde backa upp honom mot de andra två.
Ja han var verkligen kränkt, och skapade denna alkoholframkallade drama i baksätet.
Den något mer nyktra killen i baksätet frågar killen med tidigare bruten ryggrad som nu kan konversera med viss svårighet, vad fan hände?
Det framkommer efter några upprepade stammade ord att han hade fått ett piller av en snygg tjej i baren, men varförihelvete tog du emot ett piller av en okänd människa, och dessutom svalde det?
Är du helt dum i hela huvudet frågas det i baksätet?
Äh jag vet inte svara han den ryggradsbefriade personen.
Det står som ett vakuum i baksätet av infantila frågor och ännu dummare svar.
Jag försöker inleda ett samtal med killen i framsätet som verkade vara den som var minst berusad men han har somnat.

Du är schysst du Berra hör jag ifrån baksätet, ja man är väl en kompis tänker jag…
Hur fan står du ut frågar den lite mer nyktra personen?
Ja just nu om man bortser ifrån att jag kör bilen så önskar jag att jag var lika fulla som ni.
Då skulle jag skita i alltihopa och bara skrattat åt skiten, men jag ska erkänna att jag ser fram emot att lämna av er snarast vid er hemmaposition.
Sista killen väcker jag när han är hemma, han tackar för en trevlig kväll och jag tackar jesus.
Jag åker hem i bilen som luktar sur alkohollukt och det är för första gången alldeles tyst i bilen.
Mina öron värker och jag har en mycket speciell historia som är alldeles sann att berätta för frugan som sitter hemma i soffan och väntar på mig med lite tilltugg till mellon.

Jag känner mig alldeles urpumpad och det ska vara fan till att vara nykter i detta sällskap.
Det är vuxna människor i sextioårsåldern och äldre som super som tonåringar.
På något barnsligt sätt trodde jag att man med åldern hade lärt sig sina begränsningar.
Men alkoholen är slug, tur att man är nykter numera, men det har sitt pris….

Berra

Himmelellerhelvette
mån, 2023-02-27 - 06:30

@Berra Fy! Det är så galet! Det är precis så det utspelar sig i så många sammanhang och ändå tycker folk (jag med förr) att fest är kul!? Börjar kul men slutar i fylleslag! Och att det är okej är också fascinerande galet!
Man dunkar varann i ryggen och skrattar åt det nästa gång man ses!
Hur ska du som nykter slippa detta nästa gång, du kan inte skita i jobbet, för en del är ju att ni ska jobba men hur ska du slippa resten?

Andrahalvlek
mån, 2023-02-27 - 07:05

@Berra Bra beskriven galenskap. Den där typen av sjöslag har man varit på en del, med och utan båt. Just på båtar är det helt galet. Jag brukar bli sjösjuk så på en sådan resa valde jag att vara helt nykter. Folk satt vid borden vid dansgolvet och kräktes rakt ner mellan knäna ner på golvet. Jag trodde ett tag att jag hade tappat förståndet alldeles. Nästa morgon var jag pigg i frukostmatsalen medan de flesta andra skämdes som hundar. Just den typen av umgänge undvek jag även som onykter.

Kram 🐘

Berra
tors, 2023-03-30 - 00:27

En månad går så fort….

Sedan förra inlägget, jag önskar att jag hade något som jag ville berätta.
Många gånger under tiden ser jag eller hör jag något som jag tänker…det där ska jag skriva på forumet om, saker som jag reflekterar över, men…som jag glömmer bort.
Visst har det hänt grejer, men mitt minne är som en guldfisk i en guldfiskskål…
Har jag varit här förr?, har jag varit här förr?

Vi har varit på en teaterföreställning, övernattat på en herrgård som var känd för sina spöken.
Åkt pulka med barnbarnen, ska på fyra gånger kalas snart, ska vara övernattande barnvakter m,m.
En kompis mamma dog igår, har vunnit råttjakten i trädgården m.m.
Men har svårt att dra igång en berättelse runt omkring det, jag var inte förberedd på att få ett inlägg i min tråd, så det är bara ett gapande stort hål i min skapande delen av min hjärna.
Har inget som jag är förbannad på, inget som upprör, inget som riktigt glädjer andra att få veta.
Livet går sin gilla gång, ett vardagsliv utan krusiduller, sådant som man bara kunde drömma om när man drack, då det alltid hände en massa tråkiga händelser.
Så borde jag vara tacksam, jag antar det?
Jag njuter av att få vara nära mina barn och barnbarn, träffa vänner och bara njuta av livet.

På jobbet är det jobbigt, men det har hänt en massa andra grejer som har gjort saker och ting både roligare och trevligare, jag möter på nya utmaningar som jag oftast besegrar.
Känner mig som åldringsmannen på jobbet och har blivit en mentor för alla ungtuppar.
Vi lever i en föränderlig tid, och jag har inte växlat in på att klaga om att det var bättre förr.
Lyssnar inte så mycket på folk som bara pratar sjukdomar, varför leta fel istället för att var glad varje dag man vaknar upp och fortfarande lever.
Det finns alltid saker som kan bli värre, men jag väntar inte på dem.
Jag förlitar mig på ödet, kommer det så kommer det, inte mycket man kan göra åt det.

På alkoholfronten intet nytt, var på en restaurang i helgen, alkoholfria ölen slut, det vita vinet slut.
Fick nöja mig med det röda vinet, som var det äckligaste jag druckit på länge.
Antagligen en gammal flaska som stått öppen sedan i höstas när föregående gäst drack den.
I det läget hade det varit bättre med en vanlig läsk, även om det brutit mot mat etiken.
Jag lämnade glaset i stort sett orört som protest och drack vatten resten av middagen.
Blev jag upprörd, nej inte alls, förvånad över folks okunskap när det kommer till det alkoholfria alternativen men kan ha en flersidig folder med övriga vinlistor.
En restaurang som inte kan tillgodose sina gäster med vegetariska alternativ är en döende restaurang då nya tider verkligen kräver detta, samma sak gäller med gäster som inte vill förlora sig i alkoholdimman.
Men det kommer att ta tid, det bästa med den är att jag kommer att få vara med att driva den en bit på vägen.
Jag förstår att folk vill försvinna in i berusningen, men nästan lika många andra vare sig vill eller kan det längre och det djupt rotade svenska förhållningen till alkoholen måste ändras.

Det som oroar mig mest är den unga befolkningens synsätt på andra droger som verkar vara än mer liberala än vi lite äldre.
Det är det som driver våra samhällsproblem med kriminella grupperingar med skjutningar och sprängningar.
Det är inte där problemet ligger, utan att det finns en marknad av köpare till skiten, det är de som underhåller våra kriminella, men det verkar de inte ha någon förståelse till.
Något att tänka på när någon förblöder av skotthål i en port någonstans i vårat avlånga land.

Alkoholen är inte ett dugg bättre, folk dör i fyllekörningar, folk blir misshandlade av fyllskallar, barn får hemska barndomsminnen, folk ramlar och slår sig, tar livet av sig osv.
Det bästa av allt, jag har ingen del i det längre, känner mig fri i sinnet.

Mitt liv är ett vardagsliv utan en massa oförklarbara händelser, inte alls tråkigt.
Bara lugnt och skönt, jag längtar till våren då jag kan öppna mitt mentala sinne för sol och värme medans naturen verkligen exploderar av liv, rörelse och förhoppningar.
Permafrosten tinar långsamt upp långt in i märgen och jag kan kliva ur mitt vinteride.
Mitt ansikte söker sig automatisk till varje möjlig solstråle, och jag ska erkänna att jag redan fuskar med att svänga förbi solariet en gång i veckan, min kropp är redan i läget defrost.
Inte så himla mycket med vad som färgar huden, utan vad som händer under den.
Min kropp är törstande efter vad solen och dess strålar kan göra med mitt sinne.
Jag laddar den med ljus så att jag kan sprida det vidare…

Berra

mulletant
mån, 2023-04-24 - 07:46

Hej på dej forumbrorsan Berra!
Tittade in på forumet och skrev t.o.m ett inlägg igår.
Slänger iväg en måndagshälsning och systerlig kram till dig 😍🤗
Lev väl, njut av våren, solen, familjen och livet 🌿

Berra
sön, 2023-05-28 - 22:48

Oups!

Två månader går så fort, tiden går långsamt när man inte har så mycket att göra.
Och då måste det betyda att jag har det precis tvärtom, och vet ni, det stämmer?
Ibland känner jag att jag inte hinner med när alla hjulen snurrar allt fortare, och blir stressad och irriterad, och så finner jag mina små öar med mental återhämtning, och jag bevarar de så bra.
Varje gång de bjuds så låter jag de få komma till mig, tillåter mig njuta och bara få vara.
Är man för mycket stressad så ser man de inte, men vet man om att de kommer så slår jag på nödbromsen och stannar upp, nu ska jag njuta och skiter i allt annat.
Det här är en sak jag har lärt mig efter min utmattningsdepression, en oerhört viktigt sak att släppa fram, lev och få låta leva.

Skit händer nu och då, men låta det få rinna av en som vatten på en gås.
Ibland är det ”bara” pengar, det kommer nya så småningom.
Ibland är det en saknad vän, men där är det samma sak, det kommer nya, det finns en orsak till allt och kan du inte göra något åt det så är det ödet.
Framtiden bjuder ofta på något nytt, och det svåra är att våga och orka att släppa det gamla.
Jo jag vet, jag har det problemet, men det har blivit bättre.
Det är lite som att bli nykter, svårt att släppa det gamla, och anamma, låta det nya komma till mig.
Inte lätt, men om man är öppen för ta in nya grejer så kan det göra en stor skillnad.

Inför helgen handlade vi lite innan vi for till stugan, bara jag och frugan.
Svängde in på bolaget, frugan behövde små flaskor med skumpa så hon kunde blanda Aperol Spritz som hon tycker så mycket om.
Vant slängde jag ett getöga på alkoholfria hyllan och letade nyheter, och köpte på mig lite ny balla grejer, man måste ju testa och skapa sig ett omdöme.
Döm om min förvåning, jag fann ett gott rödvin, helt otroligt.
Liten svart aluminiumburk som det stod zero point five på, en pinot noir druva.
Glömde bort den och allt hamnade i kylen, när vi skulle äta middagen sent på kvällen så var den ju kall, inte alls bra för ett rödvin, men den smakade helt okey, t.om frugan tyckte den var god så hon nallade lite på den, nu undrade man ju hur den smakar när den har uppnått rätt temperatur, men det hann jag ju aldrig.
Så den kommer jag garanterat testa igen, men då i en bättre temperatur.

Har varit på en tjänsteresa under veckan, då i England nära Cambridge.
Inte heller svårt att få tag på alkoholfria öl precis överallt, hotellet eller den lokala puben.
Ingen lyfter på ett ögonbryn eller frågar varför, mitt sällskap accepterar mig för mina val.
Det börjar kännas som det alkoholfria alternativen börjar ta mer och mer mark, överallt.
Veckan innan var jag och frugan med våra bästa kompisar på en weekendresa till BudaPest.
Jättemysigt men vädret var bättre hemma, trots det åt vi och drack gott för ca halva priset mot hemma, vi hade inga som helst förhoppningar och tog det som det kom, varje dag var oskriven.
Men fullskriven till kvällen, vi har helt utmattade men lyckliga, utan att egentligen planerat någonting, här ser mysigt ut, vi går in och blev kompisar med servitrisen.
Men när det var torrt och varmt låg det många utslagna i parkerna, tråkigt att de finns.

Ikväll har vi besökt min gamla mamma som sken upp i sitt allra bästa humör, hon älskar när vi kommer många och hälsar på henne, syrran och svågern.
För att minska besvärligheterna för henne så köpte vi med oss middagsmat till alla.
Man ser hur lättade hon blir när hon inte behöver fixa med en massa grejer, bara en kaka till kaffet som hon kunde förbereda när hon hade tid långt i förväg.
Hon blev inlagd på sjukhuset för några veckor sedan och fick sig en rundsmörjning, en genomkoll och hon blev mycket piggare efter ha bytt ut en massa mediciner.
Mycket prat om sjukdomar och döden, men man får hålla sig tåls, det är en så kort tid att man måste stå ut, man kommer snart hem igen och då är allt som vanligt.

Jag gillar att titta framåt och inte hålla kvar i det gamla, visst kommer vi alla att dö en dag, men vi behöver inte tjata så mycket om det, det blir nog bara svart och allt blir ingenting.
Mina drömmar om reinkarnation finns nog inte, även om det kittlar mina sinnen.
Jag gillar att hålla kvar i det som ger mig energi, vara vid stugan och se hur livet i naturen tar fart igen med en otrolig energi, det smittar av sig och ger mig kraft.
Att få umgås med de som gillar mig och jag kan ge något tillbaka, ett skratt ett leende, en historia.
De som suger min energi ur mig ger jag inte lika mycket utrymme, utan svälter deras närvaro i min.
Jag väljer de jag älskar och omfamnar dem, jobbiga vardagar går i svartvitt medans helgen går i sprakande färgfilm och min frusna själ smälter som ett vaxljus i strålande sol.

Livet ler just nu emot mig, och jag ler tillbaka, jag känner en inre harmoni.
Kanske kanske har det något att göra med att jag tog mitt liv tillbaka genom att välja bort alkoholen som ville ta över mitt liv helt och hållet.
Värt att testa för den som vågar, insatsen är stor, men vinsten mångfalt mer.

Tjing!

Berra

Sisyfos
sön, 2023-05-28 - 23:17

Ett fint inlägg från en levnadskonstnär. Om vikten av att vårda pauserna, se och pröva nytt. Vända blicken framåt och ett tips om ett gott a-fritt rödvin på köpet. Tack Berra!