@TappadIgen Är det inte det som kallas mognad och erfarenhet? Med åren och misstagen lär vi oss göra ”rätt” i allt fler situationer.

Jag förstår din mammas sorg, jag känner en liknande sorg även om jag kan träffa min äldsta dotter oftare sannolikt eftersom det inte är mer än 2,5 tim med bil till henne.

Det ingår i föräldraskapet, banden måste kapas. Allt annat är osunt. Sen är det beklagligt att ni två inte hann skapa en ny vuxen relation. Men det visste varken du eller hon. Vi får inte facit på förhand och det är alltid lättare att vara efterklok.

Kram 🐘

Intressanta funderingar. Kunde du (man) ha gjort saker annorlunda. Borde du (man) ha gjort saker annorlunda? Jag står inför att barnen flyttar ut. Kommer jag att vara ledsen när de flyttar? Högst sannolikt. Vill jag att de stannar? Absolut inte för att jag är ledsen och saknar dem annars. När man älskar måste man släppa taget. Jag tänker att de där funderingarna om man borde gjort annorlunda, får vara just det. Lite funderingar över hur det hade sett ut då. Jag tror inte att någon gynnas av att försaka drömmar för någon annans skull. Stor risk för bitterhet och anklagelser istället.
Det här med död och saknad är också knepigt. Jag känner igen det du beskriver angående både saknad och distans (till min far). Funderingar över relationen och varför den var som den var. Jag tror att det på sätt och vis är sunt att ”hålla döden ifrån sig”. när nån är svårt sjuk. Tankar på vad som kan hända, tankar på hur sorgen kommer att bli, blir så bottenlöst. Här och nu är ett sunt sätt att förhålla sig. Jag tror att jag höll ifrån mig att min pappa skulle dö, så gott det gick. Tror inte att det handlade om förnekelse riktigt, men det gagnade troligtvis oss båda. Jag tror att han höll ifrån sig det också. Har du lyssnat på Stina Wolters sommarprat om hennes relation med en döende flicka? Kanske kan man tycka att det borde varit föräldrarna som hjälpte henne att hantera situationen. Jag tror att det var bra som det var. Föräldrarna kunde inte och ville inte ta in att flickan skulle gå bort. Flickan kunde troligtvis inte heller härbärgera deras sorg. För det är kanske så att man på nåt sätt väljer det som är bäst i stunden. Jag tror inte att min pappa hade gagnats alls av att jag hade gått in i stor sorg i förtid. Han ville inte dö och gjorde allt för att förtränga hur illa det var. Jag tycker att det finns en stor skillnad angående att förneka alkoholism/beroende och att inte förmå/vilja ta in att nån är svårt sjuk. Det första har lite mer egoistisk karaktär. Kanske är det en självbevarelsedrift också i båda fallen även om den får motsatt effekt i ett beroende. Under mitt tillfrisknande från beroendet så plockade jag fram de där skuld och skamkänslorna, lite i taget. Att hålla saker ifrån sig är nog en överlevnadsstrategi.

@vår2022 @Andrahalvlek och @Sisyfos, jag uppskattar verkligen att ni bollar lite tankar med mig, från lite olika synvinklar var och en av er också. <3

Visst är det så att vi blir visare av erfarenhet när vi blir äldre och vi kan alltid se tillbaka på saker som hänt oss tidigare i livet och se att det finns saker som vi inte visste då. Men jag tänker ju också att det i vissa fall finns saker som vi ändå borde ha förstått bättre men som vi kanske inte riktigt ville se då när det hände.

Har ni tänkt på hur man ibland som utomstående kan se en annan person hur det inte kan se klart på en specifik situation just för att de är så inblandade i den och kanske har investerade känslor och tankar i det och då går det liksom inte att se på det utan någon bias? Det kan till och med ibland vara så att någon är i en mycket liknande situation till sin egna där man klart kan se i deras fall hur det ligger till men man kan ändå inte se parallellerna till det man själv går igenom? I alla fall inte förrän i efterhand.

Jag vet inte riktigt om erfarenhet kan hjälpa en med just detta? Det borde det ju kunna. Att man nästa gång kan tänka "Vänta lite nu, kan jag försöka ta ett steg ut ur situationen och försöka tänka klart, utan att blanda in hur jag känner inför situtationen? Men då måste man ju se att man är i en sådan situation att man inte ser det man borde se först, och det kanske är det man inte kan eller vill förrän först efteråt? Det blir kanske lite rörigt att prata om det i så abstrakta termer. Men om jag tänker specifikt på mina alkoholproblem så var det väl helt enkelt så att jag inte riktigt kunde se dem helt för vad det var och det var inte riktigt förrän jag kunde börja göra det som jag verkligen kunde ta mig ur dem. Men jag vet inte vad som är hönan eller ägget här. Kom en något djupare insikt först som fick mig att verkligen göra något åt det eller var det allt eftersom jag började göra något åt det som jag kom till en djupare insikt?

På något sätt tänker jag att jag alltid vill ha fakta. Jag vill alltid ha sanningen och inte en förskönad bild av den. Jag vill kunna fatta beslut som baserar sig på hur saker faktiskt är och inte på hur jag eller någon annan vill att de ska vara.

Men man är inte alltid riktigt den person man önskar vara heller.

@Sisyfos skrev:" Jag tror att det på sätt och vis är sunt att ”hålla döden ifrån sig”. när nån är svårt sjuk. Tankar på vad som kan hända, tankar på hur sorgen kommer att bli, blir så bottenlöst. Här och nu är ett sunt sätt att förhålla sig. "

Det har du såklart rätt i. Framförallt om det nu är så att man inte har så lång tid kvar med någon annan så är ju det bästa att man fokuserar på att ta vara på den tiden, om det nu inte finns något att göra åt det. Finns det något man kan göra så ska man såklart göra det men annars så är det bästa att leva i nuet tillsammans med personen. Egentligen är ju den enda anledningen att oroa sig för ett framtida öde det fall då ödet går att förändra, för då kan oron göra så att man gör den förändringen som krävs. Men att oroa sig för något oundvikligt är på det stora hela ett slöseri med tid och resurser. Med alkoholproblem hamnar man ju i den paradoxen att man kan bli orolig för vad det är man ställer till med för sig själv att det ger upphov till ångest, men beroendet gör så att man istället för att göra något åt det, alltså att minska/sluta med sin konsumtion så använder man alkoholen till att döva den ångesten istället.

@Andrahalvlek Tack och grattis på dig också! Tack för de fina orden. Jag känner mig så priviligierad att just jag har dig som vän, även IRL även om vi inte träffas precis varje dag. Det är väl egentligen det bästa jag tar med mig från forumet. De människor jag stött på här. Det lite häftiga med 3,5 år för dig är ju att det är 42 månader. 42 är ju meningen med livet, universum och allting.

Jag brukar ju skriva att jag inte ska skriva om att jag inte skriver så ofta längre så jag låter bli att skriva om det men jag tänkte ändå att jag ändå kanske ska skriva något på min 3-årsdag.

Jag får ofta känslan av att något som hänt för en tid sen både känns mer avlägset än den tid som sägs ha förlöpt och närmare på samma gång. Som när man minns något som hände för 3 månader sedan. Det kan både kännas samtidigt som "Oj, är det redan 3 månader sedan" och "Är det bara 3 månader sen" men jag har aldrig kunnat sätta fingret på det. Men nu kan jag det med detta.

På ett sätt har de här 3 åren gått väldigt fort. Det känns som att det inte är så länge sedan egentligen. Samtidigt så känns det som att det är väldigt länge sedan jag drack. Men nu vet jag vad det är som gör att det känns så avlägset. Det är för att det känns som ett annat liv egentligen. Det känns inte bars som att tid har förlöpt, utan det känns även som jag var en annan person då och därför är distansen inte enbart tid.

Men jag är tacksam. Jag är tacksam för att jag har det här livet istället och jag vill aldrig tillbaka till det gamla. Jag är tacksam för att jag klarat det och för forumet och för mina vänner. Men nu är det sovdags.

Jag kikar in lite sent och säger grattis jag med! Jag känner som du att det är ett annat liv- då när jag drack. Att livet förändrats på så många sätt att man inte riktigt är densamma. Det är fint när du skriver även om det inte blir ofta. 🤗

@TappadIgen Coolt att 42 är meningen med livet, det har jag aldrig hört innan. Jag lär mig så mycket av dig hela tiden, du har koll på sådant jag inte ens visste att man kunde ha koll på.

Håller med om att livet är helt annorlunda. Vi tillhör en liten exklusiv skara. De upplysta. The Sober Club. Coolare går det inte att bli 😎

Kram 🐘

Tiden går verkligen fort nuförtiden. Jag har fått det beskrivet för mig att det går att ha tråkigt och inte veta vad man ska göra. Jag tycker att det inte finns tillräckligt med tid för att göra alla saker jag vill göra och lära mig alla saker jag vill lära mig om. Något annat jag har noterat är att jag minns ett självtest för depression som jag gjorde någon gång för länge sedan och att det känns som att jag hade hamnat väldigt långt ifrån det om jag tog testet idag. När jag åker hem från jobbet så kan jag känna att jag längtar till nästa dag för att det jag ska göra är så roligt, men jag hinner inte längta särskilt mycket förrän jag är hemma och får fokusera på det jag gör då. Det mesta känns positivt. Att vintern är på väg känns bara härligt. Det spelar nästan ingen roll vad som ligger framför mig. Jag ser främst det positiva i det.

Riktigt allt är inte positivt, såklart, men jag slås av hur mycket som är det. Sen tar jag väl nog an mig lite för mycket t.ex. och jag behöver bättra mig med sömn och kost bland annat. Men jag är ändå tacksam för att jag är där jag är idag. Ibland känns det nästan lite overkligt.

@Andrahalvlek Jag missade att du hade putt upp min tråd lite. Jag är ju inte här så ofta, men tack för att du tänker på mig och tack @Se klart för dina fina ord för ett tag sedan också.:)

Jag stötte på en låt som jag tolkar som handlar om medberoende och som berörde mig ganska mycket. Som jag förstår texten så är det ju sångaren, en man, som sjunger om sin nu förmodat tidigare partner som förmodligen har något slags beroende eller liknande bekymmer. Man skulle mycket väl kunna tänka sig att det handlar om alkohol, men det framgår inte egentligen i texten precis vad det är. Jag tänker mig att låten i sig skulle kunna vara helande för de som har varit med om eller just nu genomlever ett medberoende. Inte för att den ger ett facit på hur man ska göra men för att man säkerligen kan känna igen sig i delar av den och jag tycker att texten är fint skriven.

Jag har funderat på varför den berörde mig så mycket, men kanske handlar det om att jag känner igen mig lite i den som sångaren sjunger till.

You won't let go of all the things
That bring you down

Så var det ju då en gång i tiden. Jag var säkert inte så lätt att leva med alla gånger när jag var mitt uppe i mitt missbruk. Men nu har jag ju släppt taget, kanske inte om alla saker som tar ner mig, men de allra flesta.

Låten heter The Shore och artisten heter Matt McClure. Den finns tyvärr inte på Spotify, i alla fall inte ännu, men man kan hitta den på andra ställen om man söker online. Egentligen ville jag väl kanske rekommendera den till de som är på anhörigsidan och förmodligen läser de väl inte min tråd särskilt ofta. Men jag vet inte hur man skulle göra det sådär generellt.

@TappadIgen Så otroligt fin låt! Verkligen tröstande för mig som är medberoende! ”Att det modigaste jag kan göra är att rädda mig själv”. Det är det som är svårast, att erkänna mig maktlös, ibland tittar fortfarande känslan fram att jag kanske kan rädda min mamma. Tänk om jag kan och inte gör något! Dom känslorna är svåra. Men jag vet att jag höll på att drunkna själv sist jag engagerade mig fullt ut! Det är precis som med alkoholdjävulen, skulle jag tro? Den lurar oss att dricka trots att vi vet att vi inte borde, så är medberoendet där och lurar oss som är medberoende att vi kanske kan hjälpa ändå?

Tack för ditt inlägg, det rädde ut lite för mig hur beroendet i medberoendet och beroendet av alkoholen känns som samma grej! Kan det vara så att det är därför jag ibland tror att jag kanske kan hjälpa ändå? Precis som alkoholdjävulen kan ligga på lur och säga att det kanske inte var så farligt! Så spännande reflektion såhär på morgonen ❤️

@Himmelellerhelvette Jag blir glad för att du hade nytta av låten. Den är ju inget facit på vad man ska göra eller något utan för min del är det främst en slags igenkänning. Och visst förstår man sin egen situation bättre på något vis när man kan se någon annan tampas med samma bekymmer och beskriva dem på sitt sätt.

Jag tror också att det är vad forumet här har gett mig. Alla användare som skriver om sina erfarenheter som jag kan känna igen mig i. Inte för att det ger mig facit på vad jag ska göra, men det är en förståelse och ett sätt att bearbeta.

Jag läser ju inte så ofta på forumet längre så jag har missat det där med din mor. Det är så svårt att förhålla sig till. Jag trodde att han hade slutat helt nu, men när jag pratade med honom på telefon häromdage, han bor cirka 40 mil bort, så berättade han att han inte fick dricka öl för min äldre bror. Han sökte då bekräftelse från min sida. "Om jag vill dricka en öl till maten, vad gör det för skillnad? Jag dricker ju inte så att jag blir full".

Jag som har erfarenhet av det försökte lugnt förklara för honom att när man är beroende så blir det ju inte bara en. Eller, det kan bli en då och då men sen ökar man sakta på det igen. Jag försökte bara förklara min erfarenhet för honom och jag sa till honom att jag inte kan förbjuda honom att dricka men det är ingen bra idé. Han försökte då bevisa för mig varför han inte har ett beroende och jag förklarade att jag också hade haft liknande ursäkter, men ett beroende kan se ut på många olika sätt. Vi pratade ganska lugnt och sakligt. Det är ju ingen idé att försöka skälla på honom. Han hade nog önskat att jag ställt mig på hans sida, men det kan jag ju inte göra i det här fallet. Jag tror ändå att det har fått honom att fundera lite. I nästan alla andra avseenden så har jag hans rygg och det vet han ju. Jag tror inte jag kan göra så mycket mer.