av Whitesnake

Whitesnake
tors, 2023-06-01 - 21:09

Hej, har läst här ett tag och vågar nu skriva mitt första inlägg. Jag har under de senaste åren varit särbo med en person som har ett alkoholmissbruk. Han har gått på antabus från och till och det har fungerat så länge som han ätit den, men så fort han avslutat behandlingen så har han börjat dricka igen. Han har inte velat gå i någon form av samtalsstöd vilket jag tror/vet hade varit hjälpsamt i processen. Jag har försökt att hjälpa och stötta, men jag insåg att jag aldrig skulle vinna kampen mot beroendet, ett beroende som jag förstått funnits under en lång, lång tid. Jag var ständigt orolig och försökte ligga steget före, fixade och ordnade. Till slut blev det ohållbart och relationen avslutades. Jag gjorde ett stort jobb med mig själv. Sakta började jag komma upp till ytan igen och då, ett halvår senare, tar han kontakt igen. Dum som jag var så gick jag tillbaka, jag älskar honom väldigt mycket. Skillnaden nu är att han dricker utan att dölja det. Han säger att han kan dricka måttligt, men han har redan visat att det inte går. Jag brottas med mina känslor och fattar inte hur jag kan göra det jag gör. Har alltid varit en jordnära och ganska klok person, men det är något med honom som jag inte kan stå emot, trots att han kan vara både självisk och oförstående inför andras känslor och reaktioner när han dricker. När han är nykter så är han snäll, glad, intelligent och omtänksam.
Jag har svårt att se en fungerande framtid tillsammans vilket krossar mitt hjärta och jag hanterar det genom att sticka huvudet i sanden...jag vet nog egentligen vad jag borde göra men jag kan inte. Jag kan bara inte. Inte ens när han säger att han inte skulle välja mig om han måste välja mellan alkoholen och mig, inte ens när oron gör mig sömnlös eller meddelanden inte blir besvarade. Eller de blir besvarade och jag märker genom sättet han skriver att han druckit, ibland bara små subtila saker, formuleringar, men jag vet direkt....
Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg, behöver nog bara skriva av mig lite.

Kevlarsjäl62
tors, 2023-06-01 - 22:20

@Whitesnake Jag tror det är jättebra att du "skriver av dig". Din särbo har inte velat ha något samtalsstöd, men kan DU tänka dig det? Jag har precis lämnat ett väldigt långt förhållande och ett nästan lika långt medberoende och jag tycker att det är jätteskönt att gå i samtal. Jag har valt Öppenvården i min kommun, men det finns säkert fler alternativ. Jag tycker inte alls det är konstigt att du valt att "ta tillbaka honom", du älskar honom, inte alkoholen. Samtidigt ser jag ingenting i det du skriver som tyder på att han vill/kan göra något åt sitt missbruk, det känns tvärtom som att han känner sig ganska säker på att han kan behålla er båda, den allt överskuggande alkoholen OCH dig.
Du skriver om alla hans fina sidor när han är nykter och tyvärr är min erfarenhet att alkoholen sakta men säkert förändrar en människas personlighet i grunden. Mer och mer av den man älskar försvinner och till slut finns bara små glimtar kvar. Jag brukar tänka att det faktiskt kan ha en viss likhet med att vara anhörig till någon med en demenssjukdom. Min kärlek och respekt var till slut bara sorg, vemod och ångest. Och nån slags medömkan. Men jag minns hur det kändes att älska honom.
Du vet vad du måste göra om du vill leva på riktigt, för det gör du inte nu.
Det är osunt och bryter ner dig lite mer dag för dag. Det är lätt att se så här "utifrån", men jag vet hur det är att vara på "andra sidan" och jag dömer dig absolut inte för att du inte kan. Men du måste. Kramar 🧡

Snödroppen
tors, 2023-06-01 - 23:38

@Whitesnake
Vad bra att du hittat hit och modigt av dig. Första inlägget var jobbigt att göra tyckte jag men det har gett så mycket att vända mig hit. Hoppas du fortsätter skriva.
Jag känner igen mig så i det du beskriver, känslan av att fastna när man vet att det inte är bra för en.
När jag ser tillbaka på det så ser jag mer att jag blev manipulerad så som mitt ex manipulerade sig själv av alkoholen.
De där fantastiska sidorna kändes mer som en kompensation för drickandet och för att jag skulle stanna. Jag tror man "fastnar" av den anledningen. Löften och hoppet om allt det där fantastiska som aldrig blir av. Som sen förvandlas till att man blir tredje hjulet i en relation som man trodde skulle innehålla kärlek.
Det hjälpte mig att skriva om det, prata om det för då blev det på något sätt verkligt och lättare att se hur illa det var.
Beslutet är helt och hållet ditt, hur länge du orkar med det livet.
Var rädd om dig, du är centrum i ditt liv och inte han.

Whitesnake
fre, 2023-06-02 - 07:02

Tack för era svar ❤️. Det känns fint att få respons på mina tankar och känslor. Jag går i samtal och tycker det är mkt hjälpsamt och smärtsamt.
Jag är i en ålder där barnen är vuxna och jag rår om mig själv. Har på olika sätt haft det periodvis tufft i livet men också mycket som varit och är bra, jättebra. Jag hade nog en bild av att mitt liv nu skulle få rulla på sådär lite trevligt och så sätter jag mig i detta. Jag skäms när jag skriver det för jag vill inte att man ska tycka att jag har en offerkofta på mig. Det har varit och är mitt val att vara med denna person, men det äter upp mig. Gränsen är hårfin mellan hopp och förtvivlan. I dag ska jag åka till en god vän och andas lite. Önskar er en fin dag!

Snödroppen
fre, 2023-06-02 - 10:11

@Whitesnake
Du behöver inte skämmas någonstans. Vi är ju alla här av samma anledning och försöker förstå och hantera oss själva och livet.
Känner igen mig i det du skriver om att det var inte det jag tänkt utan jag trodde livet skulle rulla på och allt var bra.
Jag tror det finns förklaringar till det mesta och när man förstår det så lägger man inte skuld på sig själv.
Vad bra att samtalen hjälper även om det är tufft, jag har precis börjat ha samtal med en psykolog och är nervös för att börja se på allt jobbigt.
Ha en fin dag och hos din vän!

Kevlarsjäl62
fre, 2023-06-02 - 14:01

@Whitesnake Kära vän, det sista du ska göra är att skämmas. Jag känner att Snödroppens svar till dig var bättre formulerat än mitt. Det blir lätt att jag direkt uppmanar att lämna i mina svar har jag märkt. Antagligen för att jag insett att jag själv skulle lämnat mycket tidigare och blir förtvivlad när jag tänker att någon annan gör samma "misstag". Men ingen situation är den andra lik och det är bara du som kan ta ett beslut som är bra för dig. Det får ta den tid det tar för att komma fram till det. Flytta fokus från din särbos missbruk till dig själv. Men det är ju det som är näst intill omöjligt när man är medberoende. Du har ju tagit ett beslut förut och du kommer alla gånger att komma fram till vad du vill den här gången också. Bra förresten att du går och talar med någon.
Ha det gott 🧡

Åsa M
fre, 2023-06-02 - 14:13

@Whitesnake det du beskriver är medberoende. Det är inget att skämmas för, men det är jobbigt att ta sig ur eftersom man måste se över sina egna mönster. Alkoholisten har sina egna problem som du inte kan fixa. Men du kan fundera på varför du är i en situation som du inte trivs med, och hur du vill ha det istället. Det enda du kan påverka är dig själv, så fokusera på dig. Hans problem är hans egna. Kram 🤗

Tröttiz
fre, 2023-06-02 - 20:38

@Whitesnake
Hej. 💞
Välkommen hit, känns kluvet säga/skriva det man bra skriva av sig. Och som du märkt, det finns flera som känner med dig, inte är i exakt samma situation men som förstår. Därför är detta forum bra.

Jag har pratat med några av mina vänner om min situation, med ett numera ex med beroende under flera år. De bryr sig/har brytt sig jättemycket om mitt mående men de förstår inte. Det gör många i detta forum. Fortsätt skriva tycker jag. 🌹

"Offerkofta" ... Det är dina känslor i det som händer tänker jag, dina känslor/upplevelser kan inte ha fel.
Och därför är offerkoftan liksom fel.
Du skriver om hopp och förtvivlan, tydliga medberoende-signaler enligt mig.

Du vill säkert jättemycket gällande honom. Hur det skulle se ut, vad han borde göra ... Det du kan ta beslut om är dig själv. Hur vill du ha det, vad behöver du?
💞🌹

Whitesnake
lör, 2023-06-03 - 08:11

@Kevlarsjäl62 Ditt svar fick mig att stanna upp och tänka till. Det var ett fint och ärligt svar. Sådana svar som jag behöver nu. Tack! Vad var det som gjorde att du till slut hittade kraften att lämna?

Kevlarsjäl62
lör, 2023-06-03 - 10:55

@Whitesnake Många sa till mig genom åren (inte minst våra barn när de blev vuxna och förstod) att "du måste lämna", men precis som med missbrukaren så måste beslutet komma inifrån oss själva. Det hjälper inte att någon "tjatar" på oss, vi vet men måste vara redo. För mig tog det ju då 30 år (!) och det kan ge mig ångest ibland, men det gäller helt klart att INTE grotta ner sig i hur det kunnat vara, det vet man ju ändå inget om. Jag hade förberett mig ett längre tag på att lämna, t o m skaffat en liten lägenhet som jag bodde i under helgerna, då var det mest då det dracks. Men det var en akut situation som gjorde att jag tog steget. Han "lurade" mig igen till att göra det svårare att lämna, genom att vi skaffade något som vi skulle ta ett gemensamt ansvar för och sedan svek han, drack ännu mer och lämnade mig med ansvaret att ordna upp allt. Det öppnade faktiskt mina ögon, jag brukar säja att det var som att ta av sig ett par riktigt mörka solglasögon. Plötsligt stod det så klart att han inte älskat mig på riktigt på väldigt länge, alkoholen har blivit hans partner och jag/vi är satt på tredje plats, efter den och honom själv. Då dog även mina känslor och det var tydligen det som behövdes för mig.
Självklart lurade han mig inte medvetet, han lurade sig själv lika mycket, precis som han gjort många gånger förut men det blev i alla fall väldigt tydligt för mig den här gången. Kanske för att jag var redo. Naturligtvis har jag undrat hur jag kunde vara så dum och naiv, men det tillhör sjukdomen har jag förstått, till stor del genom detta forum som blivit lite av en "snuttefilt" för mig 🥰.
Ta väl hand om dig så möts vi förhoppningsvis här igen 🧡

Whitesnake
ons, 2023-06-07 - 08:37

Helgen var fin, och jobbig och allt däremellan. Han var full och det som skulle blivit en trevlig kväll blev katastrof. Jag, hans bror och hans barn försökte styra upp, lappa ihop, skyla över, prata allvar. Inget funkar. Som vanligt dagen efter är ångern stor och det utlovades bot och bättring. Klumpen i magen minskade och lite grann trodde jag att nu, nu blir det en ändring. Jo, men en hel dag blev det så...
Motivationen till förändring finns inte alls nu. Han ska "skärpa sig" och "tänka till innan". Jag blir tydlig i kommunikationen och kanske skuldbelägger jag. Jag försöker förklara vad jag upplever och känner, men det verkar inte gå fram.
Sen har det varit några fina dagar med glimtar av den man jag så innerligt älskar. Jag vet vad jag borde göra, men känner mig handlingsförlamad och kraftlös. Nu är det några dagar med jobb och att få andas.
Kevlarsjäl62, jag beundrar din styrka!

Tröttiz
ons, 2023-06-07 - 09:48

@Whitesnake
Hej. Oj, så läget är. 😔 Ledsamt. Det som alkohol för med sig är vidrigt och ledsamt. Försöker på olika sätt, och inget går in. Och ingen förändring skriver du. Och allt snurrar på. Han (och ni ) är ju illa ute, drabbade på olika sätt.
Den som står bredvid påverkas mycket, bland annat kan jag se det då du skriver att du ska på jobb för att få andas, att jag tolkar det som ditt "lufthål" ... 💜

Det jag själv upplevt är att man som inte kan prata förnuft med den som dricker, att det man säger gör att den inte slutar dricka. Det kan hjälpa till åt rätt håll, men det bör finnas en inre kraft hos den som dricker att göra något åt situationen och att eventuellt söka hjälp. Det händer något, de får ångest och så snurrar det på är åtminstone min erfarenhet ... Då funkar helt enkelt inte förmaningar från oss anhöriga.
Jag är numera singel, "min" sökte inte hjälp , slutade inte dricka vilket påverkade mitt mående men även relationen till absurdum. Blev helt galet till slut, men som många andra höll jag mig som krampaktigt kvar. Att fortsätta ihop gynnade dock därtill ingen av oss.

Jag insåg i ett skede att det inte lönar sig att "tjata" om drickandet, "han vet ju var jag står" och där i tidsrummet började jag tänka på vad jag behöver för att må bra. Det var stopp med allt liksom. Jag ändrade fokus.

"En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag". 🌹

Sköt om dig. Fortsätt skriv här, tror det är bra att få ur sig. Vi är ju ett gäng också som förstår.

Glöm inte bort dig själv. 🌹💕

Whitesnake
ons, 2023-06-07 - 12:31

Tack Tröttiz för ditt stöd. Jag känner mig så söndersliten. När han gick på Antabus så drack jag inte en droppe. För mig var det ingen uppoffring alls. Nu får jag höra att han vill kunna ta ett glas vin med mig, jag som inte ens bryr mig om alkohol. Han sa att "vill du inte ha vin till maten? Vi går till bolaget". Och vet ni, jag gick med. Jag sa att det inte kändes bra, men jag gick med in. Vem är jag som gör så, tänker jag nu. Varför gick jag tillbaka? Terapin är hjälpsam och jag förstår många saker men har inte förmågan att bryta igen, inte ännu. Kärlek ska inte göra ont, men just nu känns den som en käftsmäll.

Snödroppen
ons, 2023-06-07 - 13:41

@Whitesnake
Det låter tufft 🌸 var inte hård mot dig själv.
Man gör saker som man vet inte är bra och du vet det men gör det ändå, så var hela min relation med mitt ex som jag nu lämnat. Jag körde mig själv till botten innan jag klarade av att lämna och där verkar det så olika.
Var inte hård mot dig själv tvärtom var förstående.

Tröttiz
ons, 2023-06-07 - 17:39

@Whitesnake
Låter lite som att det är hans beroendehuvud som talar då han försöker övertala dig om att du ska dricka lite vin. På något sätt få "över dig" på den sidan. Åh, nu blev det snurrigt ... Någon slags manipulation försöker han med tolkar jag.

Håller med Snödroppen, var inte hård mot dig själv. Det är en rätt galen situation, och då gör man saker man dock förnuftsmässigt efteråt har andra uppfattningar om. 🌺 Som du tänker, "vem är jag som gör så?
Inne i något destruktivt tror jag det är lätt att svepas med. Jag har själv varit där, vad heter det "been there done that" ...
💕 🌹

Kevlarsjäl62
ons, 2023-06-07 - 18:37

@Whitesnake Jag är du och du är jag. Du ska bara veta hur otroligt "dumma" saker jag gjort i mitt långa liv som medberoende. Och även om jag flyttat nu, så kommer jag antagligen att göra fler. Jag tycker vi ska klappa oss själva på axeln eftersom vi fortfarande tar oss ur sängen varje dag. Det kan säkert komma vissa dagar när vi inte klarar ens det, men då fortsätter vi klappa oss på axeln och tar nya tag. Kramar 🧡

Whitesnake
fre, 2023-06-09 - 15:02

Fredag och jag rustar mig för helg. Försöker att inte måla upp katastrofbilder i huvudet utan bara andas och vara i nuet.
Kevlarsjäl62, jag klappar mig på axeln och tänker fina tankar om mig själv.