av Sigge69

Sigge69
ons, 2023-06-07 - 17:14

Hejsan kära AF

Minns ni mig ? Den långhåriga tatuerade killen med helskägg, som åkte mc & som pimplade whiskey såsom jag drack min kära mormors hemlagade rabarbersaft som barn. Fridens liljor & nykter såinihelvete & en massa galna uttryck. Vet ni ? Håll i er !! Jag har varit spiknykter i 313 dagar idag utan ett endaste uns av sug efter alkohol eller ”trolldrycken” som jag kallade det under mitt missbruk. Alkoholen är bara så fetborta i mitt liv, märkligt då den upptog hela mitt liv förut. Har jag sprit hemma? Är bolaget öppet? Har jag tuggummi, halstabletter? Lögner/ svek. Krossad tillit. Förstörda relationer m.m. Till slut så blev jag ”Ringaren i notre dame” låste in mig och söp 2 helrör whiskey el vodka & vin från (förlåt) Kikki festisar (BiB). Visste inte ens om det var morgon, middag el kväll… eller vilken dag det var. Hujedamig.

Jag har tänkt länge att skriva typ en manual ”Så här gjorde jag” kan jag, så kan varenda en av er bli nykter! Just saying!
Jag kommer skriva naket & utlämnade direkt från mitt hjärta. Exakt som det var för mig. Från att jag aldrig ens hade druckit en folköl på vardagarna fram till jag var 45 år till att bli en fullblodsalkis under de kommande 7 åren av mitt liv. Helvete vad fort det gick. Min 1 a återställare till att inte ens kunna tänka mig att leva utan att få vara berusad. Att vara berusad, distanserad var mitt motto för att mäkta med livet. I ruset fanns ingen inre stress, ingen djävulsk ångest, ingen oro. En konstlad fridens liljor värld.

Jag kommer skriva en resumé från mitt solkiga spritfyllda liv fram till samtalet i parken under en ek som gav mig tro, hopp & kärlek. Samtalet inleddes med vägskälet LIV/ DÖD. Jag var längst ner i bottenträsket. Inget jobb, usel ekonomi, bostad ?, med ett solkigt registerutdrag då jag blev dömd för grov rattfylla (lyckligtvis skadades bara jag, tack alla mina skyddsänglar) skilsmässa m m.

Så hoppas min resa kan ge er tro, hopp & kärlek.

Fridens liljor
/Sigge

Loppan
ons, 2023-06-07 - 17:48

@Sigge69 Jag minns dig, liljorna och att du var nykter såinihelvete. Jag ser även en trafikolycka framför mig när jag ser ditt namn (hoppas jag inte blandat ihop dig med någon annan). Härligt att du är tillbaka och mår bra! Ser fram emot din berättelse!

Sigge69
tors, 2023-06-08 - 13:01

”Resumé 2014 - 2022”

Först & främst wow ❤️, tack godingar som skrivit kommentarer. Eleganta Elefanten, Kennie, loppan & den ljuvliga sländan. Ni är förebilder & ni har gjort skillnad för många här på AF. Tack för er SUPport 😘.

Okej, nu skall pennan få glöda. Hur gjorde jag ? Hur kunde jag bli nykter & vacker som en hägring igen? Både invändigt som utvändigt! Var det svårt ? Nej!!! Absolut inte & det väcker min lust att skriva! Min lust omfattar också att åka ut & prata om min resa.

Som ni vet är ju ungdomar särskilt truliga strulungar som vuxenvärlden ser ner på, som de gett upp allt tro & hopp inför. De som i andras ögon blivit utdömda. Åh dessa ljuvliga små lerklumpar ❤️. Jag älskar verkligen att få vara deras röst, deras vägvisare, att få förtjäna deras tillit & så tar vi tillbaka ordet respekt. I många ungdomar (på glid) innebär ordet respekt = att vara rädd för! Sorgligt, men sant. Så det vackra ordet börjar vi med att prata om & framförallt förgylla igen. Sedan kära AF pratar vi, känner in, ventilerar, stöter vi & blöter ordet SJÄLVKÄNSLA ❤️. Så viktigt så att jag skriver ordet med caps lock tangenten på. Hur många av oss alkisar & mina trasiga ungdomar har en ok/ bra självkänsla ? Pratar vi om det ? Nja jag tycker vi är urbota kassa på det. Vi kan göra låååånga känslosamma utlägg om väder & vind prat. Skönt att vara i sin comfortzone.
Mitt kall & mina underbara lerklumpar som blev till de finaste unika vaserna Svedala skådat. Jag var extraordinärt duktig, jag var så duktig inom mitt kall att det tillslut blev min identitet. Varför ? Jag kallade det ”att jag knarkar mitt jobb” En flykt?! All engagemang & omöjliga uppdrag (finns som ni vet inga omöjliga ungdomar!)
Såklart hjälpte det mig också. Jag läkte. Av alla underbara möten, samtal & mål som vi kunde sätta check på. Jag fyllde upp allt och alla. Gav allt av mig. Gav, gav & gav. Givetvis skönt att slippa att ta itu med min egna ryggsäck, mitt dåliga mående. Mitt annorlunda sätt att vara. Min inre stress, ångest, depressioner, min ljud & synkänslighet. All kraft det tog på mig för att passa in.

Som vanligt känns det som mitt hjärta skriver utan någon som helst plan. Ha överseende kära ni.

Men hittills vill jag att vi sparar ordet SJÄLVKÄNSLA!

Det ordet & dess innebörd är det främsta skälet till min nykterhet. Kom ihåg att självkänsla är en färskvara så se till att utnyttja det!

Resumé en snabbspolad sådan från 2014 då min väg mot tungt missbruk inleddes.

Mina tre barn flyttade hemifrån, min älskade vovve dog. Villan blev tom och öde.

Jag började min resa genom att hänga på AW, de blev allt oftare & längre. Efter avslutat arbetspass så kokade liksom min hjärna av alla dagens intryck. Självmedicinerade med vodka. Som Miraculix gjorde jag min egna trolldryck. En kraftig sup & 3-5 min senare blev jag lugn, lite distansierad & min hjärna fick vila, sant att jag mäktade med att vara social. Helger, lov, semester Tjolahopp!! Då behövde jag inte ens tänka på morgondagen. Alkoholen flödade.

Sedan vill jag poängtera att jag givetvis gått igenom allsköns förljugna stadier såsom… ”förändra mitt drickande”, ”dricka måttligt” osv 🤣🤣. Min fru, barn började bli oroliga för mig. Jag ljög, började att gömma sprit & dricka i smyg. Alltid med nyborstade tänder, tuggummi, halstabletter. Whiskey & vodka i förrådet. Jag kunde halsa en kvarter utan att ngn märkte det. Min tolerans ökade något kopiöst. Började ta återställare. ”Fantastisk” sak att ta till på morgonen, när man vaknat kallsvettig och inte minns ett skit från föregående kväll … all ångest försvann. Likaså den dagen!
Kände mig pressad. Skötte jobbet ff med bravur. Men ledigheterna blev mer blöta och jag kände mig trängd. Ville kunna dricka min trolldryck utan insyn, och behöva förhålla mig till andra. Bäst var det ju när jag var alena eller med ”vänner” som drack som jag eller iaf nästan som jag.

Alkoholen blev mitt allt. På väg hem kunde jag smita in på toaletten vid resecentrum och klunka i mig whiskey. Helgerna började jag fara iväg och ta in på hotell. Blev ”äntligen” Ringaren i notre dame. Låste dörren & öppnade min bag med sprit. Slutade dricka vid 12.00 på söndagen.

Sedan sålde vi villan & blev särbos. Perfekt ju! Nu var jag själv. Jag drack partyflaskor vodka 5 st 5 cl i stort sett varje kväll efter jobbet. Aldrig efter 18.30. 25 cl sprit varje dag, då funkade jag?! Mitt jag var liksom att vara berusad.

Helgerna 2 st 70 cl whiskey & vin. Jag började tappa det mer och mer. Jag som vill ha min lght städad & iordning. Jag som älskar inredning. Jag som är fräsch som en nyponros, dessutom alltid tränad och iordning. Nu sket jag fullständigt i det med. Skräp, vinfläckar spritflaskor överallt. Min hygien raserades. Luktade spya på toaletten.. En misär. Sedan duschade jag fixade iordning mig, städade som besatt och sedan blev det jobb igen. Så höll det på. Jag isolerade mig mer och mer.

Sedan flyttade jag till en fin bostadsrätt. Hujedamig jag tror fan aldrig jag hade en nykter dag i den. Vardagarna jobb & gym sedan kröka jag. Helgerna blev värre och värre. Jular söp jag bort i min ensamhet. Upp & städa och tvaga mig och vips såg jag okej bra ut igen….

Jag la in mig frivilligt på avgiftning 6-7 ggr i hopp om att någon skulle greppa mig, att någon skulle se igenom mig. Men icke.

Bad om hjälp. Åkte ambulans med ett övertryck om + 200. Sket i vilket. Ville inte leva, men var kass på att dö. Återigen resa mig upp & kriga på.

Fick börja någon kurs på beroendemottagningen. 12 deltagare och en späckad trött arrogant valross som mötesledare. Det slutade med att vi 12 blev 2 ganska omgående & då reste jag mig upp och sa till valrossen vad jag tyckte.
Pratade också med hans chef & hon fick läsa min dagbok här på AF forum. Valrossen jobbar med annat idag.

Kokar av ilska! Människor i kris, med pågående missbruk som är i beroendeställning till ex beroendemottagning. Inte fan står dom upp för sina rättigheter. Nä nä de finner sig i allt. Annars kanske bidrag ryker och de hamnar i trubbel. Sedan de facto ”Vem fan tror på en alkis ?” Hujedamig!

Jag trodde aldrig jag skulle sjunka så lågt att jag tullade på min stolthet & värdighet. Men det gjorde även jag till slut.

Jag blev persona no grata, jag var obekväm & ifrågasättande & kravfylld. Jag fick ultimatum … håll dig nykter i 3 månader sedan blir du uppsatt på väntelista för utredning ADHD….. herregud ! 3 mån + ? Det var en livstid flr mig i detta skick. Misslyckades gång på gång.
Äntligen har regeringen ändrat på detta och numera står det i lagen att man skall skyndsamt erbjuda utredning för missbrukare & ge oss chansen.

Sedan bestämde jag mig för att säga upp mig på jobbet. Så jullovet -21 blev jag arbetslös. Perfekt !! Nu kunde jag supa på heltid ju!

En stor eloge till mina chefer som alltid supportat mig. De har hela tiden haft insyn i mitt missbruk. De läste min dagbok på AF också. Missbruket eskalerade. Nu drack jag som aldrig förr. Söp så att jag inte visste vilken dag det var, inte heller om det var morgon, middag el kväll.

Kuriosa när mitt missbruk var som störst peakade jag även karriärmässigt. Sökte jobb på en fisförnäm gymnasieskola. 126 st sökande & jag fick såklart tjänsten. Men jag skulle inte påbörja denna tjänst förrens om 5 månader. Perfekt allin nu då! Sedan får jag ta tag i det. Sedan gjorde jag en neandertalargärning som blev mitt slutliga fall. Jag hade varit ”Ringaren i notre dame” en period och jag var deppig. Jag tittade ut på min mc & kisade med ögonen mot solen.
Jag kände mig ensam & utled. Tänkte … jag tar mc och åker iväg från allt. Frågorna började hagla i mitt huvud. Hur mkt har jag druckit ? När drack jag sist osv (patetiskt) men min tolerans hade i detta stadie blivit kopiöst hög. Till slut bestämde jag mig. Jag rafsade ihop en bib och tog på mig jeans hoodie converseskor och hjälm & drog iväg.

Jag kom ca 7 km sedan körde jag av vägen (med vilje) pga annars hade en bil blivit inblandad. Rätt ut i ovissheten for jag. Sedan svart. Vaknade ut min medvetslöshet på gräset liggandes som Jesus på korset. Fullt med ljud från människor som jobbade frenetiskt med mig. Hörde den i periferin. Jag tittade upp mot en klarblå himmel, jag kisade mot solen. Så vackert. Jag som alltid älskat sol & värme. Nu var jag så redo man kan bli. Döden kom och ta mig tänkte jag. Jag vill inte leva, jag vill verkligen inte leva mera. Ambulansen i ilfart till stan. Ambulanssjukvårdare som peppade skrek för att jag inte skulle somna.

-27 frakturer. Varav 3 nackkotor krossade.
- 3 ryggkotor krossade.
Ständiga operationer.
Där låg jag med nacken fixerad & med en sargad kropp.

Dessutom orsakat av att jag kört hojen full. 1.7 i promille, det var nog eg högre, då provet togs senare.

Fyfan. Smärtan var obeskrivlig i min kropp & själ. Läkarna pratade om mirakel, änglavakt & tur. Det var liksom ett mirakel att jag inte avlidit eller iaf inte var förlamad. Jag försökte ta in deras lycka. Jag svarade artigt som sig bör & jag tackade dem! Men innerst inne, i mitt inte förstod jag inte varför jag inte bara kunde fått dö.

Jag är ta mig fan som en kackerlacka, det går inte att ha ihjäl mig. Brukar jag säga.

Jag har kysst döden många gånger i mitt liv, men ingen kyss har varit så stark som denna gång.

Nu hade jag mist precis allt i mitt liv. Min värdighet, stolthet. Mitt självförakt bara bubblade inom mig!! Min fru & 2 av mina 3 barn var på sjukhuset. Min mor likaså. Jag fick motta chockade släktingar & vänners SMS. Jag försluten som vanligt att lugna och trösta dem. Allt kommer bli bra. Ljög som vanligt! Jag hade bara döden som min utväg! Min enda ”livlina” var vetskapen att jag vill dö. Då slipper jag allt skit. Skit som jag åsamkat. Slipper all misär och skam. Slipper att vara full & bli en uteliggare.

3 mån rehab och ni som känner mig sedan tidigare här på forumet så ligger inte lagom, mellanmjölk för mig. Om jag VILL så kan fan inget stoppa mig. Inte ens 27 frakturer. Jag fick köra rehab på landet vid min frus stuga på landet. Med natur, djur som läkning. Efter 3 mån så stapplade jag in på gymmet & började träna igen. Min högerhand op läkarna i 3 tim nonstop och den som var helt obrukbart trasig fungerade som vanligt igen. Helt otroligt!

Klaga inte på svensk akutsjukvård!! Då får ni mig på halsen!!
På dessa 3 månader tog jag två korta återfall om 3-4 dagar. Jag slängde nackkragen åt helvete och stappla ner till byns bolag till allmän beskådan. Fy vad jag skämdes. Återigen struntade jag i min värdighet! Sista gången jag avgiftade mig själv var för 315 dagar sedan.

Jag avgiftade mig med rosévin !!! Kanske var det som blev min räddning 🤣🤣 jag har aldrig kunnat med rosévin! Spyr bara av tanken/ smaken. Men det var helg & det enda som fanns att tillgå.

Där låg jag i det underbart lummiga gröna gräset (vid min numera ex, men min finaste väns) stuga på landet. I all sommarprakt. Där låg jag, med en darrande kropp, som inte lydde mig längre. Jag spydde, rullade iväg från spyan. Osv. Krummade med kroppen. Spyor utmed min hals. Ögonen tårfyllda. Uppgiven & helt resignerad.

Helt plötsligt knöt jag min tidigare så kraftfulla högerhand. Jag knöt den stenhårt. Jag tänkte … Jag har ju inte skadat någon annan än mig själv! Ingen annan skadades vid min neandertalare gärning! Där & då bestämde jag mig.

Jag tittade på min knutna högerhand & öppnade den. Mina händer är som dasslock, bara mött en man som har större labbar än mina. Min fars.

Inom behandling säger man högst 5 saker. Ena handens fingrar att ha som mål. Det är stor chans att lyckas då. Att nå målen.
Jag ansträngde mig för att sätta ord på mina fingrar. Till slut satt dem där. Jag satte dessa 5 mål på min att göra lista.
- Res mig upp
- Var nykter för alltid, vad som än händer.
- delta på ett bröllop (26 tim senare)
- Be om hjälp
- informera jobbet (på den finaste gymnasieskolan) och säg exakt som det är.

Nu så vänder vi blad som Tjabo säger. Nog om all skit som trolldrycken gav mig. Slut på all kreativitet i min destruktivitet. Slut på min misär & missbruk.

Däremot om ni har frågor så ställ dom !

Nu kommer jag fokusera på ”Så här gjorde jag, var det inte svårare?”

Kan jag, så kan fan alla lyckas!!

Fridens liljor

/ Sigge (Som sjuder av lust & älskar livet)
Som t o m älskar mig själv, det ni !!!

Sisyfos
fre, 2023-06-09 - 06:35

Ja, herregud vilken historia du har Sigge69, välkommen tillbaka. Jag minns dig och dina inlägg, både i med och i motgång. Så skönt att du har vänt och haft en så lång tid nykter nu. Nu gäller det att hålla i. Ta hand om dig på alla sätt.

Sigge69
lör, 2023-06-10 - 15:02

TACK ❤️@Sisyfos

Ja du köra Sisyfos. Nu är jag trött på att kyssa döden! Men märkligt eg, alla ggr jag kysst döden i mitt liv. För varje kyss har mitt liv blivit rikare. Idag är jag ödmjuk inför livet & så otroligt tacksam ❤️. Tacksam över att jag fått visdomen att förstå vad som är av vikt i mitt liv. Att kunna njuta av all enkelhet i nuet. Lever, kysser & älskar med vareviga dag! Min självkänsla bubblar som upphälld sockerdricka (Ernst varning nu 🤣🤣, han är skön)

Fridens liljor

Sigge69
lör, 2023-06-10 - 15:44

28 Juli -22 ”Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel”

Tjo
Jag har inte en ängel, jag har många skyddsänglar runt mig! Min högt älskade mormor sa inför sin död. ”Jag ska bli en ängel som följer dig i livet Sigge, som fäller ut mina änglavingar och leder dig rätt igen”

Det var inga OM jag skulle köra utanför livets inhängnad, dike. Utan NÄR 😂, fina fina mormor ❤️.
Nu kan du chilla uppe i himlen på fluffiga moln. Lira bingo & svära som en borstbindare! Dansa tango med din kärlek & njuta av handarbeten, resor, sol & såklart kan du nu dra ihop ett boule lag igen. Nu ska din favorit & gulleplutt hålla sig lugn.
Ska njuta av att leva livet ungefär som en kastrerad golden retriver gör 🤣.

Åter till gräsmattan på landet. Jag hulkade, kräktes & låg liksom ihopkrummad i fosterställning. Men min högerhand var ff knuten. Hjärnan var full sysselsatt & på något konstigt sätt påkopplad mot framtiden. Tvättade av mitt ansikte. Nu jävlar, res dig upp! Minns jag att jag tänkte! Påminde mig om att jag har aldrig kastat in en handduk i mitt liv! Jag fortsätter när andra ger upp. Min vilja, kraft & energi har verkligen gjort skillnad i mitt liv. Utan den, hade jag varit ”jordgubbe”, jag hade inte ens överlevt tonårstiden. Sedan mitt i allt dividerande med mig själv reste jag mig upp! Sa till min fina vän samtidigt som jag höll upp högerhandens fem fingrar! Pekade på ett finger i taget. ”Nu skall jag vara nykter, vad som än händer i mitt liv” ”Varje dag ska jag leva & fokusera på att stärka min självkänsla” ”Meddela att jag kommer på bröllopet imorgon” ”Jag skall be om hjälp & vara handlingskraftig” ”Jag ska meddela gymnasieskolan att jag säger upp mig & informera dem om skälet & tacka dom”

Det får räcka för nu, sa jag vidare. Men sedan kommer jag sätta mig ner och spalta net en diger ”Att göra lista” med allt som jag behöver fokusera & ta tag i. Självkänslan ❤️Allt ska utgå från att enbart stärka den.

Nu befann jag mig i det djupaste bottenträsket. Nu hade jag nästan mist allt i mitt liv. Inget jobb, bostad (hängde på en skör tråd), pissig ekonomi, nedsolkat registerutdrag, inget kk m m.

Vände på det. Tänkte … Det kan ju förfan inte bli värre. Allt jag gör framledes, är ju vinster. Allt kan ju bara bli bättre.

Sedan det faktum att jag INTE skadat någon annan än mig själv, gav mig också en djävulsk kraft & motivation.

Nog för nu. ”Bröllopet” blir mitt nästa inlägg.

Fridens liljor
Kram