@Bullret Skönt att du mår bättre, och jag hoppas att du snart får påbörja din utredning. Jag blir trött bara jag läser om allt du har gjort 😅 På något sätt måste du nog hitta strategier att hia dig.

Kram 🐘

Då var jag här igen då.

Mycket som hänt som vanligt men försöker hejda mig så gott det går nu. Påbörjar semestern på fredag och har inga planer över huvud taget egentligen. Ska bli riktigt skönt måste jag säga. Ska bli fint med 4 veckors ledighet så att jag bara kan vara.

Har fått melatonin utskrivet i samband med ADHD-utredningen och det funkar klockrent för mig att kunna somna. Kommit ur de rutinerna lite nu dock när det varit så varmt och ljust. Ska väl kunna hjälpa fint framåt hösten i vilket fall.

Resultatet av ADHD-utredningen damp ner i brevinkastet här om dagen, jag har tydligen medelsvår ADHD av ouppmärksam typ. Kanske inte kom som en chock för mig direkt, kändes ganska väntat. Men skönt att få ett kvitto på det och förhoppningsvis lite verktyg som kan hjälpa mig i min vardag.

Mycket som förklarar att jag är som jag är, men det är inget jag kommer berätta för någon i min närhet förutom min närmsta familj. Vill inte ha en massa folk som har åsikter om mig grundat på fördomar.

Ska bli skönt att kunna smälta det här under semestern och att det faktiskt inte är inbillning att jag har svårt att hejda mig när jag får alla möjliga olika infall.

Har ju supit som en jävla gris i ca 10 år av mitt liv, kan inte komma ifrån att jag sumpat två längre kärleksrelationer och en hel del vänskapsrelationer genom åren. Det är bara att gilla läget och försöka lära sig att leva med det. Göra bättre framöver.

Är i en fas i livet där alla möjliga människor runt omkring mig skaffar barn till höger och vänster, är smärtsamt medveten om att jag också hade varit på den, utåt sett iaf, stabila platsen om det inte varit för alkohol. Märker att uppbrottet från exet när jag nådde min botten har jag inte bearbetat tillräckligt mycket. Inte att jag är kär i henne eller så, men jag reagerade som jag är van vid: Fly iväg.

Istället för att brösta känslorna av att vara kvar i staden där jag pluggade själv och komma till insikt i att jag är bra själv, precis som jag är. Jävla massa tankar som snurrar i huvet fortfarande, det är bara så det är.

Var på 30-årsfest här om veckan där det dracks friskt men även hölls på med en hel del droger (mer än cannabis). Märker att jag tar tydligt avstånd från droger, mycket tydligare än när jag drack. Vet att alkohol har tagit 10 år av mitt liv och vill verkligen inte hamna i sammanhang där jag kan ersätta det med något annat som bryter ner mig på sikt, jag har tagit beslutet att sluta med alkohol just av anledningen att jag inte KAN hålla saker på en rimlig nivå. Det skulle bara balla ur förr eller senare.

Träffar fortfarande samma tjej sen snart ett år tillbaka, känns väldans bra måste jag säga. Hon flyttar in efter semestern så vi får väl se hur det blir då! :D

Allt gott!

Hej igen,

Nu har ännu en höst gått och mycket som har hänt. Att inte dricka alkohol är inget jag själv bryr mig om längre och inget jag riktigt reflekterar över direkt. Var på återträff med mina gamla studiepolare för några veckor sen där en kille som jag inte sett på över fyra år var med. Han började säga att "men den där ölen är ju alkoholfri, ska du inte ha en riktig öl?"

Mina polare svarade bara: "Han dricker inte längre". Och så var det faktiskt inte mer med det.
Ger fortfarande lika mycket till min omgivning i alla möjliga sammanhang, har svårt att hålla mig från att säga stökiga kommentarer och garvar på. Är det någon som folk inte tror är den nyktra snubben på festen så är det ju absolut jag. Är det någon som kan bli LOB-ad av snuten utan en enda substans i kroppen så är det undertecknad...Haha och det är ju bara förjävla gott. Jag är mer mig själv än någonsin tidigare i mitt liv och det gör mig väldigt stolt.

Började med concerta i september efter ADHD-diagnosen och är HELT JÄVLA PAFF över vad fan som hände. Kan likna min hjärna med en massa hundralappar som blåser runt i en vindtunnel och det är jäkligt svårt att greppa tag i dem. Precis så funkar min hjärna normalt sett med mina tankar, det bara rör runt sig i skallen och det är i princip omöjligt att hålla en tanke i huvudet i taget, allt bara spinner i 180.

Medicinen har gett mig samma typ av lugn som den första ölen alltid gjort tidigare. Det är så jävla ogreppbart att det är exakt samma känsla som när jag äntligen fick den första ölen. Att det slutat spinna i skallen och jag bara kunnat få vara för ett tag. Resonerar som så att jag alltid vetat om att jag inte kunnat hantera alkohol och är otroligt glad för mina föräldrar som alltid stöttat mig. Hade det inte varit för dem är jag helt övertygad om att jag inte levt idag, hade absolut torskat på droger och haft även det som en 0 eller 100-aktivitet, där det bara funnits två möjliga vägar. Antingen att finna sin egen botten och bli nykter för sin egen skull, eller kapitulera för drogerna (alkohol inräknat) och avsluta mitt liv.

Kommer ju alltid leva med att alkoholen finns tillgänglig i samhället runt om mig, och jag ser mig själv som botad, just för att till sist blev nykter för min egen skull.

Att ha fått en ADHD-diagnos har verkligen hjälpt mig på alla möjliga sätt. För det första så har jag otroligt mycket mindre prestationsångest. Jag är inte min prestation, jag duger bra precis som jag är. Det är helt okej att inte kunna allt i alla sammanhang och jag måste inte alltid prestera.

Jag har mycket mer ordning och reda i mitt liv, framförallt på jobbet. Inser nu att jag haft otroligt många strategier för att kunna hantera min vardag. Skrivit listor i all oändlighet för att över huvud taget kunna ha koll på vad jag har på gång, att jag väntar på svar från någon kollega, att jag ska uppdatera bla bla bla. Nu mer använder jag knappt några listor, kommer ihåg vad jag ska göra ändå.

Upplever också ett otroligt skiftat fokus. Jag kan ta tag i arbetsuppgifter direkt istället för att skjuta upp dem tills dess att det närmar sig deadline. Startsträckan är alltså betydligt kortare. Är otroligt produktiv i det jag gör och har samtidigt ett större lugn i att det är helt okej att inte vara produktiv HELA TIDEN! Som sagt, jag är inte min prestation.

Upplever också att jag har lättare att säga ifrån när det börjar bli för mycket att göra och stressnivån går upp. Går då till min arbetsgivare och säger hur det är och sätter krav på min chef i att ändra på situationen. Har bara märkt positiva saker från att säga ifrån, från arbetsgivarens sida är det ju också bättre än att jag ska gå och bli sjukskriven med utmattningssyndrom igen.

En sista och ack så viktig del i mitt liv är att jag märker att jag är bättre på att hantera (upplevda) oförrätter. Agerar inte lika impulsivt utan kan för det mesta se den andra personens perspektiv, släppa det för stunden och ta upp det senare i lugn och ro. Det gör att mitt liv blir ännu mindre konfliktfyllt även jämfört med de senaste nyktra åren.

Att kunna fokusera när jag och min sambo ska prata om vår gemensamma framtid är också helt sjukt. Har varit öppen och ärlig med henne och sagt att det i princip är omöjligt för mig att komma ihåg vad vi pratat om när vi har lite svårare samtal/diskussioner så som hur/när man vill bilda familj, var man vill slå sig ner, hur man vill leva sitt liv osv. Har kunnat vara så pass öppen att jag sagt att jag behöver papper och penna för såna samtal om jag ska kunna få ut något av det...Och det funkar faktiskt.

Haha blir jävligt långt det här men så får det bli. Skriver ju för min egen skull lite som en dagbok och då är det bara skönt att låta texten komma till en.

Har alltid haft en ordentlig mängd inre oro som verkligen har släppt sen jag började med medicinen. Det är så otroligt jävla befriande så jag vet inte ens var jag ska börja. Det enda som det ju såklart inte hjälper mot är den där rastlösheten som tar sig uttryck i frågeställningar likt var jag vill bo och jobba med samt att resa iväg och göra annat ett tag etc.

Har kommit till insikt i att normalt kontorsarbete 8 timmar framför datorn varje dag nog inte är för mig så jag sa upp mig för ett tag sen. Börjar på ett nytt jobb om några månader där jag kommer jobba betydligt mer praktiskt. Kommer då att jobba in fredagarna för det mesta och jag ska då försöka förbereda lite material för att kunna föreläsa inom alkohol/utmattning, men får se vad det blir av det.

Innan jag börjar det nya jobbet ska jag iväg på långresa samt prova på att bo i fjällen. Tror att det är precis vad jag behöver, att hitta mig själv ännu lite mer. Helt otroligt stolt över mig själv och var jag är jämfört med början på den här tråden. Jag har verkligen suttit ner och gjort jobbet och jag är så jävla glad över att jag lyckades.

Till nästa gång!
Bullret.

SÅ roligt att läsa Bullret! Jag minns dig från dina första inlägg. Jag tror inte att jag riktigt förväntar mig att det skulle gå så bra. Du beskrev en av de svåraste situationer som finns med många kompisar som drack mycket. Din historia är egentligen så viktig och blir inte mindre viktig nu när du har fått en ADHD medicin. Det finns så många som självmedicinerar för att få tyst i huvudet.
Supergrattis och var stolt över de förändringar som du gjort. Önskar dig all lycka till.

@Bullret Det är så himla fint att läsa dina inlägg ❤️ Hur du i relativt ung ålder hittat hem. Det är så mycket misär som du har stängt dörren till, som du slipper uppleva. Jag tror att du skullle göra stor skillnad för många ungdomar som föreläsare och jag hoppar innerligt att du kommer till skott med det! Nu när du fått lite lugn i din skalle.

Jag hoppas också att du snart bildar familj och får uppleva det finaste man kan uppleva: Se en liten kopia av dig själv och din sambo ta sig an livet. Och du vet ju att din diagnos är ärftlig, så ni får hålla ögonen öppna för eventuella symtom framöver.

Fler och fler får din diagnos tidigt och förhoppningsvis får de adekvat hjälp. På våra fängelser kan man nog räkna in 90 procent med diagnoser, samma siffra inom missbruk sannolikt. Med fastställd diagnos kan jag tänka mig att det är en lättnad att få veta varför man har betett sig som man har gjort.

Kram 🐘