Idag vaknade jag iskall av ångest i arla morgonstund, vred mig i skamkänslor, nedvärderingsattacker mot mig själv som har fått mig att gråta av o till under hela denna dag.
Mitt drickande har eskalerat snabbt denna vår och sommar; en räcka av pinsamma sociala situationer, minnesluckor, jag har ramlat och slagit mig flera gånger, även inför min dotter (hon är 21 år, så inte minderårig; men ändå).
Min sociala skam tar fullständigt kål på mitt inre, jag bryts verkligen ner av det. Och tankarna på att min kropp snart kommer bli sjuk av alkoholen, ger än mer ängest.

Jag är helt slut känner jag…hur ska jag börja min förändring, hur gör man, var kan jag få hjälp ???

@Maura Hej och välkommen hit, och så bra att du hittat hit. Det låter som om du vill prata med någon, du skulle kunna börja med att ringa Alkohollinjen, tel 020-84 44 48
Sen kan du läsa runt i andras trådar, alla sitter eller har suttit i ungefär samma båt. Det gav mig oerhört mycket att läsa om andras situationer, erfarenheter, tankar och funderingar. Du är inte ensam. Tillsammans hjälper och stöttar varandra.

Tack för dina ord🙏🏼
Ja jag har börjat läsa andras trådar, och det är verkligen lite ångestdämpande; att dela andras liknande kamper och erfarenheter…
Var på vippen att ringa alkohollinjen idag, men tvekade…kanske imorgon…

@Maura Du kan vara anonym när du ringer. Jättebra att prata med dem för de har säkert tips på hur du kan gå vidare.
Under fliken Stöd här finns ett program som du kan följa. Ger en massa stöd och tips.
Det är så bra att du kommit hit. Bara att läsa i trådarna, särskilt kanske i början av dem visar att du inte är ensam.
Men också att du kan komma ur den onda spiralen. Ur beroendet.
Jag tror slutade efter en sista minneslucka med ett ton ångest dgarna efter. Så hemskt.
Jag bestämde mig för att vara nykter tre månader och följde programmet här. Skrev här och läste också ett par böcker.
Har ju försökt många gånger men nu lyckades jag. Nykter sedan 136 dagar och livet är så mycket bättre!
Så hur svårt det än verkar, så kan det gå. Suget försvinner oftast efter ett par veckor, sen hanterligt.
Kram. Fortsätt skriv och berätta hur det går! ❤️🙏🏻❤️

Tack🙏🏼
Jag blir tårögd, fan vad ensam jag känner mig !
Att någon förstår, inte är förnumstig och dömande…betyder så mycket…
Jag har vänner, men det tar emot ENORMT mycket att blotta detta; min innersta skam…

@Maura Vi har alla känt den där skammen, verkar hänga ihop med beroendet på något sätt också. Men det går över, jag lovar. Plötsligt är det bara en station du passerade för länge sen. Det gäller bara att börja sluta.🤗