Jag har önskat och hoppats så himla länge att kunna dricka måttligt.
Någon här påminde mig att jag hängt på forumet i 5 år, det kan nog stämma - men jag har haft ett riskbruk sedan första ölen när jag var 15. Jag har hoppat mellan "alkoholfri" och "dricka måttligt" som en osalig ande, pendlat mellan starkt hopp och djupaste tvivel.
Jag älskar att festa, älskar att njuta av livets goda, och fastnar gång på gång i lögnen att alkohol är ett av de bästa sätten att leva livet. Inget är mer falskt och jag är så grundlurad.
Jag vill inte ta hjälp av vården, jag vill klara detta med hjälp från alla kloka på denna siten och med min familj. Kanske går det. Det måste gå.
Så många gånger har jag varit nykter på fester och middagar, och det har gått så bra. Nog ska jag kunna hålla det framöver. Måste bara hitta ett sätt att ignorera den lilla rösten som tar så stor plats, och som i omgångar viskar "idag kan du unna dig". Klart jag kan unna mig, men det får i så fall vara en färskpressad jos, en kall läsk, en morgon utan ångest, en nykter kväll med barnen. Jag kan unna mig allt jag vill, förutom alkohol.
Jag vill leva livet.
Jag SKA leva livet.
Snälla låt det gå vägen denna gången.

Du kommer fixa det! Det märks genom dina ord att du är väldigt stark och vad du vill uppnå utan alkoholen.
Jag känner som du att jag vill leva livet men denna gång utan alkoholen som tar så mycket ifrån en

@sossos tack för ditt inlägg och fina pepp.
Just idag känner jag mig stark och beslutsam, det brukar vara så och kan sitta i upp till 2, nästan 3 månader. Sen faller jag tillbaka, i någon slags "äh vaffan" sinnesstämning, dricker måttfullt vid 1, 2 eller 5 tillfällen och sen blir jag skitfull gången efter. Det är ju inte hållbart någonstans.
Jag måste hitta en väg att ta mig bort från äh vaffan... måste måste måste.
Låt oss stötra varandra och glädjas åt våra framgångar i ett alkoholfritt liv fullt av andra njutningar.

@Surkärring Då har duförstås gått igenom Alkoholprogrammet?
Är nog bra med någon slags ledstång. Såg stt du inte vill ta hjälp av vården. Men har du försökt så många ggr kanske det vire det bästa ändå?

@Surkärring Ge dig själv en klapp på axeln, det var i alla fall så för mig att när man väl skriver att man har problem, då blir det på riktigt på ngt sätt och jag såg det som en utmaning, och ett nytt sätt att leva. Klart att det uppstår situationer där man känner "mmmmm en öl hade suttit fint nu, barnen är jobbiga så jag tar en öl, frugan sätter press på mig så ett glas ren gin hade varit vad jag behöver........." osv. Men just handlingen av vad dessa tankar gör är det viktiga för mig. "nu är det jobbigt, jag läser en bok för frugan" eller "Fan barnen är jobbiga, jag kanske ska leka med dem eller spela tv spel med dem eller vad som nu faller in i tankarna" Alla måste vi hitta våra "vad gör jag istället för att ta till flaskan, som är så enkelt" men att vakna dagen efter och känna sig stolt över ytterligare en nykter dag gör jättemycket för mig.

En i en annan tråd sa att besluta sig för att sluta dricka är som en skilsmässa och det ligger så sjukt mycket i det, det är supersvårt i början att inte kunna vara med sin "partner" men med tiden så märker man förhoppningsvis av att det blir lättare för varje dag som går.

Jag tror på dig och att du kommer klara av detta. Nu kan du börja "unna dig" livet istället för ett gift som gör att man får ångest, depression och så vidare(klart så fungerar alkoholen olika på alla, säger bara hur jag känner det efter jag druckit)

Kämpa på, och det ska bli roligt att följa dig och dina framsteg :D

@Vilsenpappa tack för pepp!!
Ja det går ju bra att vars utan ett tag, det har jag sällan problem med, men sen får jag ett ryck och dricker.
Får väl ta mig samman, någon gång får det vara nog, nog. Men det har jag ju tänkt förut så jag måste hitta ett knep att inte falla in i gamla vanor
Än så länge är allt hunky dory, men det har ju bara gått 4 dagar sen sista fyllan så... vänta tills jag har varit nykter 60 dagar, det är då min stora utmaning kommer

@Surkärring det är ju det med att vara stark och även om man tror att "det gör nog inget med bara en öl" är det just det som det är. Det är helt galet vad en dryck kan göra mot ens huvud och hjärna. Usch vill inte ens tänka på hur mycket bra saker man supit bort i livet

@Amanda L jadå jag har gått igenom det mesta tror jag, utom just den offentliga vården. Har rätt bra koll, jobbar själv inom vården så det är delvis därför jag inte vill in i den snurran.
Har dessutom en (påhittad?) bild av mig själv, att nina problem är annorlunda, lite von oben sådär, jag är ju bara full ibland och ofta går det bra så mina problem är ju inte så allvarliga.. du fattar va? Jag förstår ju varför jag misslyckas, jag har inte tagit mina egna issues på allvar, hela tiden duckat och tänkt "en liten gång här, en liten bakfylla där..." ofta har mina vänner sagt detsamma: jag ska inte göra så stor grej av det, jag var ju inte så full, bara lite glad, lite snackig, lite sprallig...
Men vännerna är inte där när jag på morgonen ska förklara för barnen varför jag mår dåligt.
Så nu blir det nya tag, jag pallar inte pendla mer.
Känner eufori att jag äntligen bestämt mig, men jag har ju äntligen bestämt mig tusrn gånger förr.. måste hitta ett sätt att göra det annorlunda denna gången.
Vet inte hur, vet vara att det måste ta slut. Jag får inte hur många chanser som helst, så.. det gäller att göra rätt nu.
Känner mig mer motiverad än någonsin, första utmaningen är de 3 vita månaderna. Jag tar en dag i taget.
En dag i taget..
🙏

@Surkärring Det du behöver är att nöta nyktra fakta. Nöta, nöta, nöta. Till slut påverkas även ens undermedvetna - och det är där vanor och ryggmärgsreflexer bor. Så länge du bara med ditt medvetna jag väljer bort alkoholen, medan ditt undermedvetna vill fortsätta dricka, så får du en dissonans som gör den nyktra resan väldigt skakig. Läs/lyssna på böcker, poddar, Youtube-klipp. Hårdplugga nyktra fakta.

När man gjort hemläxan vill man till slut inte dricka, man känner lättnad över att man slipper dricka. Då är den nyktra resan betydligt bekvämare och mer hållbar.

Kram 🐘

@Surkärring Låter lite som jag hade det. Jag blrjade träna, sen fick jag börja om efter fylleslag på flera dagar. Sen nykter någon vecka och hann på börja samma eller annat projekt. Sen börja om. I Skål tamejfan tror jag han beskriver det som att vara instängd i en hiss: den går upp i väldig fart, man hinner inte kliva ur innan den dyker upp och ned, upp och ned.
Jag har också vänner som inte märkt så mycket, inte ens när jag själv har minneslucka. Jag kan tydligen både gå och prata och vara kul utan att minnas ett dugg. (Hu!)
Det viktigaste i denna sak tror jag är du själv . Mår du verkligen bra av detta tumult? Mår dina barn bra?
Du verkar tveksam på något sätt, men andra kan inte veta vad som är bäst för dig.
Jag hoppas så du kan komma ur alkohålet, och slippa all ångest som det ger. 🙏🏻❤️

@Amanda L Ja, usch de minnesluckorna var inte att leka med 😱 Man vaknar upp nästa morgon och tänker ”hur hamnade jag här?” Och sen går man igenom mobilen, har man börjat bråka med någon? Och har man umgåtts med sin familj vågar man knappt visa sig, och sen säger de ingenting. Man har gått, stått, pratat, skrattat som man brukar när man är onykter - utan att minnas ett skit.

De minnesluckorna blev min tippingpoint. Ihop med att toleransen ökade. Vissa fredagar fick jag i mig nästan en hel vinbox, hualigen. Då fick jag nog, då visste jag att det fanns ingen återvändo. Den lilla fördel som drickandet bestod i uppvägde inte längre nackdelarna. Idag har jag varit nykter i 1256 dagar. Bland de bästa besluten jag har tagit i mitt liv!

Kan jag så kan du @surkärring 🤗

Kram 🐘

@Surkärring skrev:"Har dessutom en (påhittad?) bild av mig själv, att nina problem är annorlunda, lite von oben sådär, "

Det är du definitivt inte ensam om. Jag kände noll samhörighet med andra med alkoholproblem. De har ju problem på riktigt. Jag, jag har ju bara en något dålig karaktär och det blir lite för mycket ibland.

Jag vet att om jag hade kunnat åka tidsmaskin tillbaka 5 år och berättat för mig om hur det är att vara nykter nu så hade mitt jag då inte trott mig och hade sagt till mig att jag inte är samma person som dem, trots att jag bevisligen är det.

Men det är också något uppfriskande med det att få reda på att det inte är något speciellt med mig egentligen. Jag tror att det också är ett viktigt led i att få till stånd en förändring.

Jag tror på dig!

Vill bara sticka in huvudet och säga hallå.
Var ute på krogen m vänner igår, drack läsk.
Hade precis lika trevligt som med öl, kom hem i tid, sov gott men vaknar ironiskt nog med huvudvärk 🙈🙈

@Surkärring Hej och välkommen igen till den alkoholfria delen! Fan vad bra gjort av dig💪. Ja, ibland kan man vakna och känna sig bakis fast man inte är det, men skillnaden är att man ändå är nykter och då mår man i alla fall bättre än om man vore bakis med huvudvärk, ångest och ågren😁

Ha en riktigt fin dag och ta en alvedon❤️

@Surkärring Under senaste fyllan och bakfylla, på torsdag förra vecka, funderade jag på att spela in hela förloppet för mig själv. Nej, inte någon pirrande känsla av avslappning när jag drack, nej, ingen rolig kväll, bara idiot pinsamma meddelande till bekanta, försöka ta kontroll över det sluddrande talet. Sedan: vilken härlig dag efteråt. Kunde inte sova, spydde, mådde illa, huvudvärk, trött, försökte göra det som planerat under dagen, men det tog dubbel så mycket energi som vanligt, missade min favo dansträning.
Och idag blev jag stressad. Livet är så att man blir stressad och ledsen. Och då kom tanken: kanske ett glas vin skulle vara bra? Min hjärna är bara löjlig, beroendecentrum är så löjlig.
Min dryckesmönster (eller dryckesmonster) liknar din. Klara 3-5 gånger med måttligt och sen blir det katastrof. Sen är det ingenting 1-2 veckor, ibland även 1-2 månader och sen återkommer samma sak. Bättre iaf än det hur jag drack för några år sedan, då var det varje dag.
Så nu får det vara nog.
Vi klarar det, eller hur?

Fascinerande, trösterikt och skrämmande att läsa att jag inte är ensam i denna märkliga karusell... det är ju så otroligt tydligt hur destruktivt, jävulusiskt illa det är med alkohol, och ändå, ÄNDÅ!! så går jag på det igen, och igen. Och igen.
Kan med självsäker och hög stämma, rak i ryggen och utan att darra på handen, lova dyrt och härligt att nu, NU minsann är det över, för alltid, jag lovar och svär. Tills jag får det där Äh-vaffanrycket nästa gång, då alla vackra ord, hopp och intentioner om ett nyktert liv är som bortblåsta.
Klart jag ska kämpa!!
Klart jag kan!!
💪
Men vad är det som händer med mitt förnuft vid de tillfällena, då allt jag vet, kan, har lärt mig att begripa, far all världens väg på två röda sekunder. Jag förstår det bara inte. Jo visst har jag läst om hur alkohol lurar hjärnan, och visst är det tydligt att det tar tid att ändra mönster men ändå!!?? Jag är ju en hyfsat intelligent människa, jag kan ta till mig kunskap, forskning, vetenskap och diverse information. Ändå förstår jag inte varför jag TROTS allt detta vetande och TROTS att jag bestämt mig för att inte dricka, går på samma vägbula igen och igen. Det sker så fort.. varför hinner jag inte tänka NEJ de där gångerna? Varför går det bra 8 av 10 gånger? Och vem är jag utan ett glas vitt på balkongen, en öl på konserten, en GT till tv-serien? Såklart en gladare, friskare, fräschare tant.. men VARFÖR är det så svårt att förändra? Varför klarar jag 6 månader när jag testar läkemedel, eller 18 månader vid graviditet/amning, en kväll med firmafest eller en middag med vänner, för att sen bara BANG! trilla rakt ner i slukhålet..?
Egentligen kanske jag inte behöver begripa det. Jag behöver bara nöta in Nej till alkohol, nej till alkohol. Nej till alkohol. Nej till alkohol. Nej. Till. Alkohol. Nej.

@Surkärring Förstår precis vad du menar.... har själv varit där. Dock var det för mig svårt att hålla en hel nykter vecka utan såg det som en win att vara nykter 3 dagar och "belönade" mig själv då med att dricka igen. Då hade jag ju liksom bevisat för mig själv att jag kunde hålla uppe. Helt galet vad hjärnan lurar en precis som du skriver.

Min tankegång är nu att så fort jag tar första ölen(i alla fall nu de närmsta månaderna) så kommer jag falla dit igen och då vet jag att ångesten, temperamentet och så vidare kommer bli lidande. Och min familj såklart. När man har det tänket för varje drink har det för mig varit lättare även om jag periodvis dessa 22 dagarna varit sugen som satan på att ta en drink när jag häller upp en till min fru. Men icke sa nicke, nu är det slut. Kommer jag klara mig hela livet? Ingen aning, 3 månader i stöten är mitt mål just nu annars hade jag blivit alldeles för deppig.

Mycket starkt jobbat av dig i alla fall, och du ska känna dig stolt. Ge dig själv en klapp på axeln och unna dig själv en godispåse(om du gillar godis)

KRAAAAM