Idag har jag kommit till dag 26 som nykter! Det är så stort och jag känner mig så stolt.
Efter väldigt kraftig magsjuka efter midsommarlunchen så nådde jag botten. Det gick inte längre att hålla på. Blanda tabletter och insulin och strunta i att min sjukdom som var det viktigaste fortsatte jag att dricka varje dag så destruktiv jag kände mig. Skam och skuld, ursäkter och hittepå saker vid läkarbesök, samtidigt som jag visst att jag skulle dö alldeles för tidigt om jag fortsatte dricka så här.
Jag vet inte om jag kommer att dricka i framtiden, men just nu så har jag ingen lust. Jag vet inte om mitt förhållande med min särbo som är alkoholist kommer att hålla. Jag vet bara att jag kan ta en dag i taget och tänka på mig själv nu.
Tack för alla fina delningar som jag får ta del av här. Så inspirerande att lösa det ni skriver.