Lång historia kort. Cirka ett år av kaos just nu. Min man förändrades plötsligt, blev som om en annan person flyttade in i vårt liv. Inte varje dag-drickande, men festande som tog helt nya proportioner. Noll konsekvenstänk, otrohet och allas liv vändes på ända.
Jag har flyttat ifrån honom för några veckor sedan. Är på botten, men inte helt slut. Dock blir jag så rädd över spåren som allt det här sätter i mig. Lögnerna och manipulationen av mig har varit helt obeskrivliga. Jag är en klok människa som alltid kunnat lita på min magkänsla och oftast haft bra koll på verkligheten. Men under det senaste året har jag på något sätt plockat sönder mina egna kompetenser och min egen verklighet för att försöka göra allt det oförståeliga förståeligt. Svårt att förklara, men det har varit någon sorts överlevnadsmekanism. Att försöka hitta förklaringar på helt ologiska handlingar och beteenden för att kunna hantera livet.
Han uppträder som om han lever i två verkligheter. I den ena kan vi mötas och prata på ett sätt som jag uppfattar som ärligt. I den världen är hans största motivation att reparera sin relation med främst barnen, men också med mig. Han är ångerfull och ropar efter hjälp. Någon timme senare är han i den andra verkligheten där festandet och allt som kommer med det är allt som räknas. Han verkar helt omedveten om att de här två verkligheterna går in i varandra och påverkar varandra.
Jag påverkas väldigt mycket av att se och leva i det här. Vill ju tro på den "gamla" personen som jag en gång var gift med och som är pappa till mina barn. Tillåter mig själv att göra det ibland, orkar inte hela tiden kämpa emot. Men sedan är det som om allt som hänt i de stunderna bara var en parentes i hans tillvaro, utan vikt.

@kraset
Hej, och välkommen till forumet, så bra att du skriver här. Mig har det hjälpt mycket.
Blev fångad av hur bra du beskriver situationen och att din beskrivning är rätt träffande för hur jag upplevde mitt ex personlighet, fast han hade ständiga växlingar under de åren vi var till sammans.
Du beskriver så himla bra hur du börjar tvivla på dina förmågor och hur du annars känner dig som en bra människokännare, jag lämnade helt och får idag behandling för att bearbeta det traumat, det var inslag av våld I min relation.
Om jag får liv att ge dig ett råd så är det att söka samtalsstöd för att plocka ihop bitarna igen när man lever i en sådan relation.
Och även hur du kan hantera den på bäst sätt för dig själv.
Var rädd om dig!

@Snödroppen tack för ditt svar. Det känns befriande att det finns andra med liknande upplevelser. Jag har aldrig varit med om något liknande vilket gör att det inte finns något relatera till. Allt blir bara surrealistiskt.
Träffade en mycket bra läkare idag. Sjukskriven - skönt att inte känns att semesterdagarna går åt till att precis överleva. Fick också tid hos psykolog om ett par veckor. Känns skönt att bli tagen på allvar.