Hej.

Jag har sporadiskt läst här på forumet sedan jag började komma till insikt om mina alkoholproblem för några år sedan.

Jag har under den här tiden gjort några mer eller mindre seriösa försök att förändra mitt drickande och har också vid några tillfällen bestämt mig för att sluta helt, dock trillar jag alltid tillbaka efter någon eller några månader.

Min längsta vita period var 7 månader för några år sedan och utöver det har jag haft perioder om 1-3 månader med några månaders mellanrum.

Att hålla upp med alkoholen är sällan några problem i sig, min problematik består framförallt i kontrollförlust när jag dricker, inte i något oemotståndligt sug när jag är nykter. Oftast kan jag hålla konsumtionen till en flaska vin i veckan genom att inte köpa hem mer än så, behöver dock planera drickandet så att jag kan gå och lägga mig efter att flaskan är urdrucken då jag annars kommer att känna ett starkt sug efter mer.
Dagen efter har jag oftast bakfylleångest även om jag oftast inte har särskilt starka fysiska symptom på bakfylla.

Kontrollförlusten är inte total utan jag kan ta två glas vin till en middag eller så och sedan sluta, detta kräver dock oftast att jag har någonting nästa dag som tvingar mig att begränsa mig, exempelvis jobb. Att stoppa är alltid en viljeansträngning, om än inte alltid en stor.
Dricker jag mer än två glas, kanske uppemot en flaska tappar jag så gott som alltid kontrollen om mer alkohol finns tillgängligt, då finns inga gränser för hur mycket det kan bli.

De perioder jag hållit upp med alkoholen har jag generellt mått väldigt bra, vaknar pigg och alert och är överlag gladare. Undantaget kan vara helgkvällar där jag kan vara lite lättretlig på min familj.

Retligheten beror troligen på att jag är en ganska introvert person som behöver tid för mig själv för att kunna koppla av ordentligt, andra människor, även de närmaste kan ofta göra mig stressad. Jag tror att alkoholen fungerar som ett filter mot den här stressen och hjälper mig att varva ner trots sällskapet.

Trots att mina vita perioder oftast går ganska bra och trots att jag inte upplever några större problem med att avstå alkohol slutar det ändå på något sätt alltid med att jag börjar dricka igen, oftast utan något uppenbart skäl.

Oftast blir det bara så att jag helt plötsligt betämmer mig för att köpa hem någonting eller att jag tar ett glas av hustruns vin och därefter är jag tillbaka i gamla hjulspår där jag dricker min vinflaska varje fredag eller lördag i några månader innan jag tar ett nytt uppehåll, oftast efter att det på ett eller annat sätt spårat ur.

Hade det bara rört sig om den enda flaskan vin i veckan hade jag kunnat leva med det men jag vet att det alltid kommer att spåra ur förr eller senare, ibland kan det gå mer än ett år emellan men förr eller senare händer det, ofta i samband med utgång med jobbet, något som jag börjat dra mig för att vara med på vilket är tråkigt då jobbet är där jag får det mesta av min sociala kontakt utanför familjen.

Arbetar so tjänsteman inom industrin och alkoholkulturen på arbetsplatsen lämnar en del att önska. Skulle säga att en klar majoritet har ett riskbruk och det skojas friskt om hur full NN var på fredagens afterwork mm. inför varje ledighet pratas det alkohol och det är fullkomligt självklart att man super till så fort man är ledig.

Nu skall min fru och jag skiljas och jag är osäker på hur jag kommer att reagera när jag blir helt själv varannan vecka.
Kanske gör det det lättare för mig att avstå alkohol då jag får möjlighet att vara för mig själv och kan koppla av utan alkohol eller så blir det tvärtom, att mitt drickande eskalerar då ingen annan finns i närheten och tvingar mig att begränsa in konsumtion.
Jag hoppas på det första men befarar det senare.
Jag är inte särskilt orolig för de veckor jag kommer att ha dottern då jag inte kommer att tillåta mig själv att dricka då jag har ansvar för henne. Åtminstone inte i nuläget, vad som kan hända om jag tappar kontrollen under de barnfria veckorna kan jag inte sia om.

Jag skulle väldigt gärna helt ge upp alkoholen då jag vet att jag mår bättre utan den och det skulle helt ta bort oron för att tappa kontrollen men hur gör man för att upprätthålla motiationen och stå fast vid sitt beslut?
Jag har som tidigare nämnt haft uppehåll av varierande längd tidigare och har då varit inne på att helt sluta då jag egentligen inte saknat alkoholen, annat än som måltidsdryck, men av någon anledning trillar jag alltid dit förr eller senare, lyckas övertyga mig själv att jag nog kan dricka måttligt ändå, det har ju varit så lätt att hålla upp så jag har nog egentligen inga problem, eller att mitt drickande ändå inte är så farligt, jag är ju trots allt långt ifrån värst på jobbet och så länge jag håller mig till min enstaka flaska på helgen så är det inte ett problem.

@FriNu
Tack :)

Jo, det är såklart svårt för dem, hela deras värld förändras ju utan att de har någon egentlig möjlighet att påverka.

Jag hoppas att vi skall kunna hantera det bra, känns så för stunden åtminstone. Vi har diskuterat igenom det länge och väl och är ganska samstämmiga i hur vi vill ha det.
Min fru har fått lägenhet runt en km bort så dottern kommer att ha möjlighet att själv gå mellan oss om hon skulle vilja, kommer att ha tillgång till alla kompisar oavsett var hon bor osv.

Vad gäller det ekonomiska är vi kanske inte helt eniga men där väljer jag att vika ner mig för husfridens skull, hon har juridiken på sin sida då vi inte har äktenskapsförord och även om jag kan tycka att hon går lite väl mycket plus på min bekostnad så är det ingenting jag står och faller med och det är viktigare att vi kan ha en fungerande relation även efter skilsmässan.

Vi är också goda vänner fortfarande och kan ha ganska kul ihop men det finns inga romantiska känslor kvar och vi mår inte bra av att bo ihop. Som att bo med en kompis man visserligen tycker om men som lätt blir för mycket och börjar gå en på nerverna.

Innan vi bestämde oss för att gå isär var det dock mycket bråk och rejält häftiga sådana, det känns som att beslutet att gå isär gjorde att vi på något sätt kan se att nuvarande situation är tillfällig och därför ha överseende med de sidor hos varandra som inte är kompatibla.

Idag är första dagen som jag och dottern är helt själva på semestern efter att frun åkte hem igår och det är som natt och dag, både jag och dottern har varit helt lugna hela dagen och vi har haft hur mysigt som helst, så tydligt att vår kemi påverkar henne negativt. Inte minsta sug efter alkohol heller, trots att jag tvingades genomlida ännu en middag på Pinchos :D

Dag 7.

Vaknar upp till dag 7 utan alkohol efter en vecka som varit tuffare än de brukar vara av olika anledningar som jag nämnt ovan. Det är dessutom så att jag normalt bara dricker på helgerna, när jag är ledig. På så sätt är det egentligen bara helgerna som jag behöver ta mig igenom.

Nu på semestern är ju varje dag ledig och därmed en potentiell supardag, "S-dagar" som en gammal kollega kallade dem när han satt och gick igenom det nya skiftschemat för att räkna ut om det var bättre eller sämre än det gamla schemat baserat på hur ofta man kunde supa till, dag före ledig dag var så klart "S-dagar" men även skiftbytesdagarna mellan förmiddags- och eftermiddagsskift och eftermiddags- och nattskift då man hade tid att sova ruset av sig.
Man kunde komma upp i ett ganska ansenligt antal "S-dagar". Väldigt glad att jag inte jobbar skift längre :D

Känns bra idag och jag vet att jag inte kommer att dricka någonting, kommer att börja dagen med ett kettlebellpass och därefter skall vi packa ihop innan vi tar en sväng in till stan för att gå på äventyrsbad, därefter skall jag försöka krångla mig ur ett fjärde besök på Pinchos den här veckan (dottern älskar verkligen den restaurangen) innan det är dags att köra hem.

Vi har egentligen stugan tills på tisdag men nu känns det som att vi är färdiga här, hem och mellanlanda tills på onsdag då vi åker och hälsar på syskonen och deras ungar.

Har bokat ett hotell som ligger en bit ifrån där syskonen bor så kommer inte att ha några problem att tacka nej till alkohol även om det erbjuds då jag måste köra.

@Heffaklump
Gomorron!!! Vad gott att du har en del att göra, det måste ändå vara en räddning på ngt sätt.
Håller med om svårigheten att låta bli på semestern, enda sommaren jag längtat att börja jobba igen.
Fortsätt på ditt spår. Låt dagarna gå. En dag i taget, efter 2v ckor släpper mycket. Du är sååå stark💪👊💪👊💪

@FriNu
Jo, det är skönt att ha att göra och att mycket av det vi gör kräver bil håller mig per automatik borta från alkoholen.

Känns som det blir lite för mycket just nu dock, behöver få lite lugn och ro så att vi får möjlighet att prata med dottern om skilmässan. Vill inte berätta för henne en dag för att sedan åka bort med henne nästa utan vill gärna att hon skall ha tillgång till både mig och sin mamma under åtminstone en vecka eller så efter att vi berättat.
Vill också vara hemma så att hon känner att hon har möjlighet att stänga in sig på sitt rum ett tag eller så, bra om hon känner sig trygg i omgivningarna när bomben släpps.

@Heffaklump jag har precis läst allt i din tråd och är själv helt ny här. Ditt sätt att dricka låter dock ganska exakt så som mitt eget sätt att dricka på. Själv har jag dock aldrig ens försökt att sluta helt, aldrig helt velat ens utan tänkt att jag måste dra ner på det bara. Men det går inte, förr eller senare blir en sådan kväll så jag dricker och dricker och sen vaknar upp dagen efter och kvällen innan är raderade ur minnet. Jag hoppas att kan kommer klara att sluta helt, jag måste klara det!

@June76 Du kan klara det. Många har klarat det bara med hjälp av Alkoholprogrammet här under Stöd och genom att läsa och skriva här. Jag har fått stöd hela vägen. ❤️🙏🏻🌺

@June76
Hej!
Ja, vi verkar vara många som har det här problemet med kontrollförlust, flera andra här på forumet som har liknande historier har jag märkt.

Jag är inte säker på att jag själv helt har velat sluta dricka tidigare heller, jag har insett, efter flera försök att dra ner på drickandet, att det är vad jag behöver göra, att måttlighet aldrig kommer att fungera men har nog ändå inte helt varit villig att ge upp alkoholen fullständigt. Kanske är det därför jag fallit tillbaka i gamla hjulspår efter några månader.

De senaste året eller så är det dock någonting som förändrats och jag har mer och mer börjat se nykterheten som någonting positivt att sträva efter, inte bara ett måste för att jag inte kan hantera alkoholen. Jag kan föreställa mig en framtid där jag inte dricker och trivs med tillvaron.

Jag tror och hoppas att det skall bli annorlunda den här gången, känslan är mer att jag gör det här för att jag vill och inte för att jag måste. Därmed inte sagt att jag inte har mina farhågor som jag nämnt lite om tidigare i den här tråden.

Jag är övertygad om att både du och jag kan klara det här, som Amanda L skriver ovan har många andra gjort det innan och om de kan klara det, varför skulle inte vi kunna göra det?

@June76 Du kan hoppa över allt som gäller det, men kanske du menar Alkoholkalendern? Jag har fyllt i den varje dag, nu 48 dagar. Även om det alltid står noll glas, så har jag också fyllt sug. I början fyllde jag i var, med vem osv men övergick till att bara skriva en egen kommentar. Då kunde jag se varför jag hade ett sug vissa dagar och inte andra. Exempelvis om jag varit ledsen och stressad eller gjort något som påmint mig om något…
Jag tycker jag haft lite nytta av att skriva en sådan dagbok. Och så kan man ju njuta av alla dagar som samlas efterhand…🥳❤️

Haft en del sug idag.
Sov knappt tre timmar inatt och trötthet brukar vara en trigger för mig.
Frun och dottern har varit iväg hela dagen så har fått vila ut men det gjorde mig mest rastlös vilket spädde på suget ytterligare. Har inte helt lyckats varva ner under min första semestervecka så är nog fortfarande i jobbtempo mentalt.

Tog en löprunda och två ostmackor som sköljdes ner med lingondricka sedan kändes det bättre.

Nu är det dags att packa för nästa minisemester :)

En bra dag idag.

Åkte hemifrån vid 9.00 och var framme hos syskonen i Falkenberg vid 10.30.
Spenderade några timmar på lekplatsen och djurhagarna vid Vallarnas friluftsteater och åkte sedan till syrrans sommarstuga för att äta middag.

De flesta andra drack öl eller vin, inga mängder dock, själv höll jag mig till Sprite Zero, inget sug alls, kändes fullt naturligt att dricka alkoholfritt.

När vi kom till hotellet mötte vi ett killgäng i 30-årsåldern som hinkade i sig den sista ölen på parkeringen innan de skulle vidare ut på krogen, kändes bra att tänka på hur mycket bättre än dem jag kommer må imorgon.

Nu ligger jag i sängen på hotellet och lyssnar på dotterns ljudbok som tuggar vidare efter att hon somnat, någon av Fem-böckerna, kul att de håller fortfarande.

Dag 14.

Vaknar upp till dag 14 hemma i min egen säng.
Det var kul att vara borta och umgås med syskon och syskonbarn men det är väldigt skönt att vara hemma.
Det tär på krafterna att vara runt folk hela tiden och i synnerhet när det är fem barn med i åldrarna två till åtta år.
Det var ett bra val att välja ett boende en bit bort så vi kunde isolera oss litegrann när det blev för mycket.

Att avstå alkohol har inte varit några problem. Inte känt något sug alls de senaste dagarna och jag känner mig stark i att jag kommer att kunna klara av det här.

Har lyssnat igenom The Alcohol Experiment och This Naked Mind av Annie Grace och mycket av det hon skriver känns vettigt även om jag även får lite charlatanvibbar efter att ha laddat ner Naked Mind-appen och registrerat mig för att se vad det var, fick väldigt många mail om att anmäla mig till någon kurs med löften om pengarna tillbaka om jag inte är nöjd osv.
Jag kan ju dock ta till mig det jag tycker låter sunt utan att köpa hela paketet.

Har verkligen tagit till mig hur konstigt det är att alkohol är en så självklar del i samhället, även tobaksbruk är ju lagligt och vanligt förekommande men ses inte alls med lika blida ögon generellt och jag har även kunnat se tydligt hur jag rättfärdigat drickandet för mig själv.

Vad gäller delarna om kognitiv dissonans och "omprogrammering" vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till det. Får flashbacks till när jag hade mental träning som individuellt val i gymnasiet (mest för att det var lätta poäng och man fick sova på lektionerna), mycket självhypnos osv, men det skadar ju inte att testa att arbeta lite med det.

Idag får jag lite tid för mig själv, frun och dottern skall ut och shoppa med svägerskan och kusinerna.
Får bli en ordentlig löprunda då jag inte tränat på hela Falkenbergresan, satsar på runt en halvmara.

@Heffaklump Craig Beck kan jag rekommendera också. Har skrivit flera böcker och finns även på youtube. De två tillhör samma skola lite, och jag gillar deras tänk. Till skillnad från AA, där man anses maktlös och måste underkuva sig en högre makt, så tror de på var och ens inneboende kraft att förändra i takt med att man lär sig mer och mer. Varför skulle jag vilja dricka gift? No way.

Kram 🐘 (som enligt min app Nomo har varit nykter i 1267 dagar, tjoho!)

@Andrahalvlek
Har lagt en av hans böcker i bokhyllan på Storytell sedan tidigare efter tips från FriNu och skall lyssna på den framöver, tänkte dock börja med Skål, Ta Mig Fan! nu när jag är klar med This Naked Mind.

Har även en del andra böcker som knyter an till ämnet som jag varit intresserad av sedan tidigare, Atomic Habits exempelvis har jag fått tips av via en styrketräningspod jag följt i många år och syftar till att bygga och förändra vanor i allmänhet.

Jag håller med dig om att deras sätt att se på det är mer tilltalande, har läst en del om AA och har även funderat på att gå dit men kan inte förlika mig med maktlösheten och beroendet av en högre makt, det är jättebra om det funkar för folk men personligen saknar jag helt tro på högre makter och föredrar att se det som att den enda som kan förändra mitt liv är jag själv, därmed inte sagt att man inte kan behöva hjälp ibland.
Eventuellt skulle jag kunna tänka mig att gå på något möte bara för att se hur det är och träffa andra i liknande situation.

Imponerande med 1267 dagar, bara några dagar kvar till 3,5 år! Hur känns det? Är det fortfarande ett pågående arbete eller är det mer det nya normala?

@Heffaklump På temat förändra vanor kan jag tipsa om ”1%-metoden - små förändringar, stora resultat” av James Clear. Uppläst av Olof Röhlander. Den boken var en ögonöppnare för mig, jag lyssnar ofta på den när just vanor ska förändras. (Nu med valp tex.)

”Skål ta mig fan” är riktigt bra också. Den har jag lyssnat på 8-9 gg. Hade den som insomningsbok länge. Lyssnade 30 min innan jag somnade, lyssnade från början när den var slut. Daglig repetition.

Det som förenar Annie Grace och Craig Beck är just tron på individens inneboende styrka. (Jag har också svårt att se mig hjälplös.) De trycker båda på att vi ska nöta, nöta, nöta nyktra fakta. Och öva, öva, öva. Det är först då vårt undermedvetna påverkas, och det är där ryggmärgsreflexer och alla vanor bor.

Jag har ett enkelt motto: Ta inte första glaset. Det första glaset bestämmer du, sen bestämmer alkoholen. För att vår hjärna och vårt belöningscentrum funkar så.

Jag gamblar inte. Jag skulle säkert kunna dricka ett glas vin nu, men det är inte värt risken. Och varför skulle jag vilja dricka gift? Lika lite som jag vill dricka bensin.

Det nyktra är absolut det normala. Jag pratar gärna om det om någon frågar, i övrigt vill jag i handling visa att det går precis lika bra att göra typ allt. Jag försöker dock initiera mer aktivitet i umgänge med andra, att sitta still och bara dricka är så fucking boring.

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Halloj där!
Lyssnat klart på Skål tamejfaan! Håller med om att den är så bra och den har funkat heeela veckan när det vart tufft. Som du säger öva, öva... Och det sätter sig i ryggmärgen.
Vääldigt bra. Tänker lyssna på den igen.
1%metoden har jag lyssnat på tidigare, ett tag sedan, tar den längre fram,
Tackar för tipset och att du delar med dig av dina tips och tankar 🙏

@Andrahalvlek

Ja, det är samma bok, Atomic Habits är orginaltiteln, jag visste inte att den fanns i svensk översättning.

Jag kan tänka mig att Skål, Ta Mig Fan! funkar som insomningsbok, lyssnat lite på den idag och den är lite trög :)

Vad gäller att nöta nyktra fakta låter det som en bra strategi, jag var inne på det litegrann i en av mina tidigare poster.
När jag började träna gick jag all in på poddar, instagramkonton mm och läste allt jag kunde komma över, dels för att lära mig men också för att hela tiden matas med bilden av att det är så folk lever.

Låter sunt att inte riskera ett glas vin, dumt att utmana ödet och som du säger, varför börja ta ett gift igen när man lyckats sluta?

Skönt att du kunnat landa i det så bra, hoppas också komma till en punkt när det känns naturligt att prata om det, kan i nuläget prata om det med familjen men har inte kommit till en punkt när jag känner mig bekväm att prata med exempelvis kollegor om det.
Kan förstå att mer aktivitet kan krävas i det sociala, har även sedan tidigare föredragit att ha någon form av aktivitet att umgås kring.

@Heffaklump Det tog tre månader innan jag berättade det för den första personen - min äldsta, vuxna dotter. Hon tittade på mig, log brett och sa ”Bra, jag tycker mer om dig som nykter”.

Jag var så kallad högfungerande alkis. Vi är många här inne. Skötte jobb och familj. Drack lite mer än alla andra på fest - och drickandet hemma i min ensamhet ökade över tid. Min pappa var också alkis, och dog av leversvikt. Han gick över alla gränser som fanns.

När jag märkte att 1) min tolerans hade ökat ännu ett snäpp, 2) jag fick minnesluckor (kom inte ihåg hur jag kom i säng) så fick jag nog. Jag valde att backa från stupet, jag visste var det skulle sluta.

Det är en process, man får flyta med, tackla en svårighet i taget och framför allt glädjas över alla framsteg och fördelar med nykterheten.

Kram 🐘