av OrangeJoS

OrangeJoS
ons, 2023-07-26 - 11:51

Jag vet inte vart jag ska börja, hur långt man bör backa. Allt är nytt i förhållande till många andra här på forumet. Jag har aldrig behövt hantera någon som är alkoholist eller som har osunda alkoholvanor tidigare.

För 6 månader sedan träffade jag en fantastisk tjej. Sen den dagen har vi mer eller mindre inte vart ifrån varandra en hel dag. Saker gick väldigt snabbt. Känslostyrd som jag är så var jag extremt glad över att hjärnan föll först för den här personen och att känslorna kom efteråt (brukar snarare få känslor medan hjärnan ser röda flaggor men kör på ändå - slutar alltid i soppa såklart). Kändes rätt på riktigt denna gången.

Första 3 månaderna fanns inga problem. Vi delade på en flaska till middagen. Tog en öl i solen någon gång. Hon drack inte utanför detta och inga märkliga mängder. Märkte inga problem alls. Sen började det från ingenstans. Märkte att hon var kraftigt berusad när jag kom hem från jobbet någon dag, men i blindo förstod jag inte att det var alkohol utan trodde hon var sjuk/utmattad i annat. Sen hittade jag den första gömman. Sen dess har hon vart full när hon lovat att inte vara det. T.ex dagen efter midsommar och på en släktings bröllop. Hon har vart påverkad när jag kommer hem några gånger trots att hon skött sig okej. Efter midsommar pratade vi på riktigt, för 3-4e gången, och jag var tydlig med att jag inte orkar. Hon får lägga ner helt annars kommer vi behöva gå isär.

Fick tillbaka hopp då hon klarade sig i 5 veckor. Var iväg på en weekend nu i helgen och när jag inte fick tag på henne söndag förmiddag förstod jag direkt att något stod fel till. Fick tag på henne på meddelande och hon sa att hon mår riktigt dåligt och åkt hem till sina föräldrar (de är bortresta). Hon sa att jag inte fick komma dit. Åkte direkt dit från flygplatsen ändå. Givetvis full. Men denna gången kändes allt runtomkring värre. Jag fick inte vara kvar, hon ville vara ensam. Sen dess så ser hon mina meddelanden men svarar inte. Svarar aldrig i telefon. Fick ett livstecken vid lunch igår att igen "kom inte hit". Hon säger att hon älskar mig och vill vara oss men att hon behöver tid själv nu. (Tidsperspektiv - flydde till föräldrar i söndags, skrivande stund onsdag lunch)

Allt gör mig förvirrad. Jag har läst mycket och försöker sätta mig in i det. Förstår att går jag in i detta så är det med mycket uppoffring. Men älskar henne så vill göra det... blir svårt när hon inte ens kan prata med mig just nu.
Jag förstår hur andra kommer tänka "bara 6 månader, lämna och bli inte indragen". Allt jag läser pekar på att man borde kasta in handduken direkt. Ändå är man här och älskar någon. Mår givetvis fruktansvärt dåligt. Ångest själv, panik, jobbet påverkas, kan inte sova, äta osv.

Jag kan inte sätta mig in i hur dåligt hon mår. Om hon bara ligger i sängen och har ångest eller om hon samtidigt dricker stora mängder. Hon hade med väldigt lite tid av sin dag kunnat göra att jag mår bättre. Bara skriva "godnatt, kommer bli bra, behöver bara lite tid" hade förbättrat mina dagar avsevärt. Istället väljer hon att inte svara alls. Ska jag åka dit och tvinga mig in? Ska jag bara låta tiden gå? Detta är för mig det svåraste just nu. Jag kan inte hjälpa henne om hon inte pratar med mig. Hennes föräldrar kommer hem idag, kanske förändrar saker.

Har så mycket att skriva att allt blir en röra. Får se om någon hänger med i händelseförloppet.

OrangeJoS
ons, 2023-07-26 - 12:42

Tillägg. Vi är båda 33 år gamla. Bor tillsammans.
Hon har föräldrar som är alkoholiserade och har lärt sig att ta hand om ångest med alkohol sen 15-årsåldern.
Anledningen till att hon dricker? "Allt är för bra. Jag får panik. Allt går alltid åt helvete efter det är bra och jag förstör allt". Det låter som hon dricker i förebyggande syfte för katastroftankar. Och för att hon gör det så skapas katastrofen. Känns som en tidsresenärs-film.

Hon har vart nykter i 4-5 år tidigare (innan vår tid) efter hjälp av alkohollinjen. Men uppenbarligen tillbaka i dåligt spår igen. Någonstans ger det mig hopp, kanske skadar det mig ännu mer, att hon lyckats hålla sig förr. Även hopp då hon själv förstår att hon har ett problem och vill ta hjälp, försöker, men har inte gått helt ännu. Hopp om att det kanske går lösa om man ger sig fan på det. Ja hon har ljugit, men när vi väl pratar så förstår hon att hon har problem och tar tag i det själv. Sen är det illa just nu, eftersom hon inte pratar med mig (ovan text). Jag tror ett stort problem just nu är att hon förstår att hon har dåliga alkoholvanor och vill ta hjälp att "dricka normalt" och inte förstår att hon är alkoholist och att det är NOLL som gäller. För resten av livet.

Amastå
fre, 2023-07-28 - 19:35

Hej, vi är i lite liknande situation!
Jag förstår hur du känner, jag förstår din panik och hur du försöker allt du kan!
Det är där de svåra kommer in! Du kan inte… du knäcker dig själv ju mer du gör!
Jag säger inte att du behlver lämna eör dra men du måste fokusera på dig och ditt liv mer än henne!
Hon kan gärna va en del av de men de måste hon välja själv.

Jag gick på ett öppet AA möte vilket hjälpt mig tänka mer klart!
Jag har insett att jag kan va brevid jag kan stötta men jag kan inte hjälpa! Jag är medberoende och jag väljer utfallet på mitt liv men inte hennes! Jag kan inte styra de!
Så är de för dig med!
Jag lider med dig