@Självomhändertagande stort tack för varma ord ❤️
Det är viktigt för mig att hjälpa andra ta sig ur skiten. Jag har varit medberoende så länge och vet att det går, men vi alla tar oss ju dit på olika sätt.

Idag fick jag höra att det är mitt fel att han sticker iväg och dricker pga att jag är tjurig och otrevlig här hemma. Anledningen till att jag blivit missnöjd och inte är så himla glad är ju pga år av att han är opålitlig och sticker iväg. Kommer ihåg en helg för många år sedan då han gick ut på en fredag och kom hem på söndagen. Telefonen var avstängd så ingen aning om var han var. Vi hade precis flyttat ihop så fattade ingenting att man ens kunde göra så. Kom hem och bad inte ens om ursäkt. Jag borde kastat ut honom redan då. Fungerar nu om han redan då hade alkoholproblem och det var därför han inte hörde av sig. Kom hem söndag kväll och sa att han varit hos en kompis och batteriet på telefonen tagit slut. Så sjukt nu när jag tänker på det hur jag blivit behandlad under åren.

@Samsung50 Heja! Bra av dig att sluta dricka själv och välja en väg framåt.
I hans mun talar alkisen som i panik ser att det brinner och vill släcka med mer alkohol. Så ledsamt! Och tufft att lyssna på.
This too shall pass. Heja dig!

Vad har ni som lämnat eller brutit upp en relation sagt till de som inte är närmsta familj eller vänner. Tex kollegor på jobbet. Har ni sagt att ni separerar pga alkoholproblem. Jag har pratat med min chef och då kom detta upp att jag är i en separation och kanske inte kan leverera till 100 % på jobbet under period. Han var väldigt stöttande och så men ställde också frågor om detaljer och märkte då att det blev svårt att svara utan att komma in på detta med alkoholen. Då jag inte ville ta upp det blev det lite undvikande svar. Hur har ni andra gjort? Känns som man hänger ut sitt ex om man säger något.

Jag pratade med hans chef om hans problem. Har inte pratat med min chef för jag har inte samma förtroende för honom, tyvärr - men han har säkert fått höra det ändå. Kollegorna vet inget såvitt jag känner till, vi hade inte outat vår relation och ville båda ha det så. Jobb är jobb och privat är privat, så tyckte vi båda... då.

@Samsung50
God morgon.
Jag berättade inte för kolleger och chef om skälet, det har jag inte gjort vid tidigare uppbrott heller.

Dock verkade det som att endel kolleger fattade eller visste ändå utan att jag sagt något ... Fick lite sådana vibbar.

Kram. Kämpa på.
Ha en bra dag. 🌹

Nu är vi överens om att vi ska separera och att det är bästa för bägge. Han har dock fortfarande inget alkoholproblem enligt honom. Han sa till mig att jag tror han dricker mer än vad han gör. Jag vet ju inte vad han gör men ser ju på honom när han kommer hem att han har druckit, hur mycket vet jag dock inte men en hel del antar jag.
Han vill fortsätta leva familjeliv så länge vi bor ihop men jag vill varken se eller prata med honom när han druckit. Nu när jag tagit beslutet så kan jag knappt titta på honom. Han är så äckligt och ful tycker jag. Känns som om jag så länge försökt hitta något positivt men honom men nu är jag helt avstängd.
Ser fram emot att flytta till något eget och slippa ha honom i mitt liv men samtidigt orolig för barnen och hur det kommer vara för dem om han har dem och dricker samtidigt. Är det ok? Ska man anmäla honom då till sov eller hur ska man hantera om barnen berättar för mig att han druckit när han har dem. Många föräldrar dricker väl något glas men sina barn men att dricka sig brusad är väl inte ok.?

Hur kan man vara så dum och naiv. Går på samma sak om och om igen. Ikväll skulle vi göra en sak tillsammans med fokus på barnen. Hans förslag och han tog upp det flera gånger och frågade barnen. Jag svarade aldrig eftermiddag jag tänkte att det blir nog inget som vanligt. Frågade under dagen om vi skulle göra det och han svarade jag och vi bokade en tid. När jag kom dit så sa han att barnen vill inte (mutade med godis) och att han skulle träffa en kompis (fyllekompis som han sitter på puben och super med). Så nu blev det som jag trodde, jag sitter här själv och är besviken 😢

Visst är det typiskt att man går på blåsningen gång på gång innan man lär sig. Själv har jag varit medberoende till personer med olika problem i över 20 år och har akut tröttnat på den delen av min personlighet. Jag VILL inte längre tro på folk som bara gör mig besviken. Då blir det lättare att hantera det när det händer: "det visste jag väl att det skulle bli så här" istället för "varför tror jag att det skulle bli annorlunda den här gången?". Kanske ett tips gill dig om du vill testa det. Mig har dwt hjälpt.

Hej, jag har läst igenom min gamla tråd och blev själv förvånad hur mycket som hänt under så kort tid och hur mina tankar förändrats sedan jag började skriva här.
Jag börjande skriva här i januari för att jag kände att något är fel i relationen och att både jag och min man dricker på ett osunt sätt. Tanken på separation har funnits under flera år men i min värld såg jag då inte alkoholen som ett problem i relationen.
Efter att ha läst i forumet både under anhöriga sidan och beroende sidan så förstod jag att han har alkoholproblem och att jag är medberoende och att de mesta problem i relationen är kopplade till alkoholen. Tex bråk, svek, lögner osv. Då han prioriterar alkohol för mig och barnen och att det inte är för att han skiter i oss utan just att han har ett beroende som han inte kan kontrollera. Jag insåg också att det endast är han som kan välja och söka hjälp och aktivt vilja lösa sina egna problem. Mitt problem var att jag också börjat dricka på ett osunt sätt som inte kändes bra för mig. Både för att fly från vardagen som inte fungerade, jag är inte lycklig samt ett sätt att möta honom då stunderna med alkohol är de ända då han är närvarande, insåg inte då att det endast var alkoholen han var intresserad av och inte mig.
Landade redan i februari i ett beslut om separation då berättade jag för min familj som var väldigt stöttade och jag fick stöd i att beslutet var rätt.
Nu några månader senare är vårt gemensamma boende sålt, dock ej fixat nytt boende så vi bor fortfarande i samma hem dock uppdelade helger så vi behöver inte ses så mycket och jag levt mitt eget liv, minimal kontakt med honom. Semester är uppdelad varannan vecka, den tiden jag inte har barnen har jag aktiviteter planerade med vänner och familj samtidigt som jag helst skulle vilja vara helt ensam och bara vila för denna process har tagit mycket tid och ork mycket tankar, ångest och funderande.
Mitt i detta har jag också fått känslor för en man i min närhet. Dock är han gift så inget hänt, men känns som han gillar mig också då han vill vara nära och söker kontakt. Vet inte dock om känslorna är äkta då jag varit så svulten på omtanke, närhet och någon som bryr sig så länge så kanske bara reagerar på det att det finns någon som verkar tycka om mig och är snäll, absolut inte sliskig på något sätt.
Både kollegor och vänner har reagerat på att jag ser ut som och agerar som en helt ny person, jag har ett glow säger de. Jag tror det beror på att det är så skönt att ha tagit detta beslut och kunna berätta öppet för vänner och familj hur jag har haft det. Det tar så mycket energi och är dränerande att leva med någon med missbruksproblem samt att behöva dölja det och bära allt inom sig och inte kunna prata med någon. Jag känner mig så lättad nu och får så stort stöd från alla jag pratat med, dock detta med alkoholen är det endast en närmare krets som vet om just nu.
Så tacksam för detta forum som jag fått både kunskap och stöd att vara där jag är idag i processen. Just nu mår jag bra men jag förstår att det kommer komma svackor och svåra stunder i kommande livet som separerad och med barnen varannan vecka, dock känner jag mig trygg i att livet kommer oavsett bli bättre än var det varit. ❤️

@Samsung50

Så otrolig resa du gjort och gör ❤️
Jag håller med dig, det här forumet har varit en enorm hjälp och stöd och ändring av perspektiv. Fortfarande ett år senare så är det en trygghet att vända sig hit 🙏
Blir så glad varje gång jag läser eller hör om någon som tar såna viktiga steg i att ta tillbaka sitt liv, precis som jag har gjort men jag glömmer ibland vilken enorm styrka det krävs. Så var stolt över dig själv.
Stor kram🌸 från en medsyster

Mannen har haft barnen en vecka o jag har varit själv hemma. De kom hem ikväll, barnen kom hem o han stack iväg direkt till puben, kom hem precis klockan är 2. Jag har mått så bra denna vecka, vilat och umgåtts med vänner. Ligger nu sömlös med hög puls och oro i kroppen. Jag ska flytta i oktober vilket känns som en evighet. När vi inte ses så glömmer jag bort varför vi separerar jag låtsas inför bekanta, närmsta vännerna vet, att det är en sk vanlig separation där kärleken tagit slut. Det är ju inte det, det är ett missbruk och mina barn behöver leva kvar i det fast jag flyttar. Vet inte om det är bra eller dåligt att jag ”glömmer” bort missbruket när vi inte ses, försöker bara överleva och må bra!

@Samsung50
Så fint att du mitt i allting kunnat vila och rå om dig själv.
Hoppas tiden till oktober går undan så du blir fri.
Det där med att glömma fort känner jag igen, jag fick dey beskrivet för mig att hjärnan hjälper till att skydda en, det blir för mycket för kroppen att ta in hela tiden eftersom man blir så känslomässigt påverkad.
Kram

@Samsung50 Jag lider med dig. Det låter väl logiskt det Snödroppen skriver om hur hjärnan försöker skydda mot för stora påfrestningar. Det känner jag igen. Kan han hålla sig nykter när han har barnen?
Det är väldigt långt till oktober i din situation. Jag önskar jag kunde göra något för dig, men jag kan bara skicka en stor kram 🧡 Jag tänker på dig

@Snödroppen Jag tänker ofta på hur mycket dina dagar och år som medberoende påverkat hela din person, din hälsa och din framtid. Drogberoende måste väl vara den ultimata anhörigsjukdomen, den "smittar" mentalt och bryter ner psyket utan att vi dricker en droppe.
Jag hoppas att du en dag får känna harmoni. Hoppas vi alla här får det.
Kramar 🧡

@Kevlarsjäl62
Tack för omtanken kära du. Jag hoppas verkligen att alla på forumet känna att man äger sitt liv och väljer utifrån hälsosamma och kloka val.
Ja, för min del har medberoendet varit med både personer med narcissistiska drag och andra med alkoholism, medbeoendemönstret är det samma.
Jag är hoppfull, aldrig har fått bearbeta trauma som nu vilket är befriande.
Kram på dig och var rädd om dig, jag har läst din tråd och tänker bara måtte @Kevlarsjäl62 bara börja sätta sig själv först.
Kramar 🩷

@Snödroppen det låter logiskt att hjärnan försöker skydda kroppen, då är det kanske ok att det blir så så att man får ork och kraft att hantera alla praktiska saker som behöver göras med separationen. Jag tänker mycket vad som hände nu och vad som behövs göras närmsta två veckorna, tänker inte så mycket på framtiden.. Undrar då om det kanske kommer tillbaka sedan som en boomerang och att jag kommer bli ledsen och deppig när allt med flytten är klar och jag börjar landa i det nya.