av hallmöbeln

hallmöbeln
lör, 2023-07-29 - 15:00

Min mamma har i flera år självmedicinerat med alkohol. Hon ha varit med om mycket och vissa saker är verkligen hemska.. så hon ha inte mått bra alls, så alkoholen blev hennes bästa vän. Men hon glömde bort att hon har 3 barn.. min pappa ha fått sköta i princip allt här hemma. Vi alla är psykiskt ”förstörda” på grund av hon tusen gånger om ha svikit oss och valt alkoholen framför sin familj (även hennes egna syskon och mamma). Hon va på behandlingshem i 6 månader och jag var den som gjorde orosanmälan då det brakade lös ordentligt och att hon testade droger vilket jag aldrig trodde hon skulle göra då hon va så anti de. Hon blev såå personlighetsförändrad i slutet, ingen kände igen henne.
Hon kom hem i april, kände mig lite hoppfull ändå. Hon fick mer hjälp och tänkte att nu kan de bara bli bättre. Soc hjälpte och psykiatrin träffade hon oftare. Men tyvärr inte hjälpte inte de.. Nu är vi tillbaka på ruta 1 igen. Hon började dricka, och testade droger igen.. och nu är vi återigen sviken.
Jag och mina syskon har pratat med henne flera tusen gånger. Vi ha pratat lugnt, vi har skrikit på varandra, gråtit och varit arg. Men hon fattar inte ändå, hon vill inte ta åt sig, för hon gör tvärtemot ändå. Hon säger att vi aldrig hälsar på (bor hos pappa) och att hon är ledsen pga att vi har tagit avstånd, men hon fattar ju inte VARFÖR vi inte gör de? Att det är pga att vi numera nästan hatar henne, och är så fruktansvärt besviken och ledsen på att vi inte är prioriterad. Jag känner inte att jag har någon mamma, och typ aldrig haft. Mina kompisars mammor ha varit dom jag sett upp till. Idag köpte mamma en vindunk, och sa att hon nog tänker skita i allt och återigen ledsen för att ingen hälsar på eller visar något intresse.. inte heller under tiden hon var på behandlingshemmet. (Jag hörde dock av mig då och då) men snälla mamma, jag har förklarat VARFÖR. Är så fruktansvärt arg hela tiden, och gråter just nu när jag skriver dehär. Känner mig så förstörd, och vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag försökte stötta henne i början, men det går inte längre. För hon går emot allting, till och med när soc gör oväntade besök för att alkoholmäta, hon dricker ändå. Hon skiter i att betala räkningar, men kommer och tigger pengar och skjuts hit och dit (som hon inte betalt) och hon är skyldig pappa flera tusen. Hon ha Inge körkort då de blev indraget i och med att hon va på behandlingshem, men kör ändå och med en bil med körförbud.
Vad ska jag göra? Jag orkar inte mer. Har ingen att prata med och ingen som förstår.. går själv på psykiatrin men för en annan grej.. är så utmattad, mamma tar all min energi. Förlåt för långt och kanske rörigt inlägg, och jag hoppas de ryms. Ha aldrig skrivit här förut..

Kevlarsjäl62
lör, 2023-07-29 - 15:26

@hallmöbeln Jobbigt att läsa det du skriver och jag vill bara krama om dig och säja att allt blir bra, men det kan jag ju inte och inte heller vet jag hur det kommer att sluta. Vad jag däremot vet är att du och dina syskon behöver all den hjälp ni kan få, all den hjälp som er mamma fått, men som tyvärr inte lett någonstans, än i alla fall. Jag tror du måste bryta med din mamma för ett tag och vården behöver lägga fokus på er barn nu. Kan din pappa hjälpa er att ta kontakt med beroende enheten i din kommun, om du inte orkar själv eller kanske kan psykiatrin förmedla kontakt. Du/Ni behöver prata med någon som är expert just på missbruk och allra viktigast medberoende, för det är det du är.
Här på AH finns också många kloka människor med liknande erfarenheter och jag är säker på att många kommer att svara på ditt nödrop. Du behöver hjälp med något som du inte kan påverka och som du inte orsakat på något sätt. Du har all rätt att vara arg, ledsen, vansinnig och allt däremellan. Du far så illa i det här. Önskar jag kunde göra något för dig 🧡

gros19
lör, 2023-07-29 - 20:11

Vilket lidande ni anhöriga genomgår. Först och främst skulle jag rekomendera att du besöker ett alanonmöte. Leta på nätet efter lämplig grupp. Det är jätteskönt att ha stöd därifrån och inget du behöver vänta på. Kommunen brukar också erbjuda anhörigstöd i någon form. Ta emot all hjälp du kan få du behöver det verkligen. Ingen mening med att du också gå under.

Tror det är ofrånkomligt att ett sånt lidande och sån maktlöshet föder hat. Jag har själv genomgått en anhörigvecka på Nämndemansgården och det var oväderligt. Även sorgebearbetningsprogram tror jag skulle vara bra för dig. Att få sörja allt som inte blev som du hoppades.

Tror också att du åtminstone tillfälligt måste ta avstånd från din mamma och helt fokusera på ditt eget mående. Jag fick lära mig under anhörigveckan att innan jag gjorde något för en aktiv missbrukare skulle jag svara ja på samtliga dessa frågor.

Vill jag det här?
Kan jag det här?
Är det bra för mig?

Hoppas du insett att du inte kan påverka din mammas beslut. Logiska argument har ingen effekt utan det är konsekvenser som eventuellt leder till att din mamma blir motiverad att förändra sin situation. Du är maktlös och det är smärtsamt att inse men en befrielse när man väl gjort det.❤