av Mari69

Mari69
tis, 2023-08-01 - 20:06

Hej.
Blev så glad när jag hittade detta forumet.
Känner mig ganska maktlös och ensam just nu, behöver prata med folk som är i samma sits.
Jag har en son på 25 år som är alkoholist.
Jag blundade i många år för hans missbruk, han hade alltid så bra ursäkter till varför han kom hem dyngrak eller varför han åkte fast av polisen pga cannabis.
Det var allt från att någon vän tagit livet av sig till att dem var taskiga mot honom på jobb.
Han har förlorat 2 jobb pga att han druckit på jobb, han jobbar som kock så alkohol finns alltid tillgängligt.
Han har stulit mycket alkohol hemma så tillslut fick vi låsa in allt (det lilla vi hade kvar).
Förra sommaren ställde jag ett ultimatum, antingen åker du ut (han bor fortfarande hemma) eller så söker du hjälp.
Han hade precis förlorat ett jobb då och han erkände för mig att han hade problem.
Fram till dess hade jag förnekat att där var ett problem, snacka om medberoende🥺.
Men jag tvingade honom att gå på möten hos AA och han gick dit. Tror han tyckte det var bra även om han tyckte det var lite jobbigt med allt snack om gud.
Jag ville även att han skulle gå och prata med en psykolog då han mår ganska dåligt med ångest o liknande. Han gick till vårdcentralen och fick antidepressiva men där blev aldrig något samtal, han tycker nog det är jobbigt att behöva öppna sig för en främling.
Sakta men säkert mådde han bättre. Han började träna och äta ordentligt.
Han fick ett nytt jobb på en liten familjär restaurang.
Allt var frid och fröjd tills för 3 månader sen. Då drack han när dem hade en personalfest. Efteråt hade han sjuk ångest i flera dagar plus en rejäl bakfylla.
Han var öppen med allt och jag trodde att detta var en engångsföreteelse.
Men efter ett par veckor kom han hem från jobb på kvällen och jag luktade att han hade druckit, han var inte speciellt påverkad.
Och nu tar han ett eller ett par glas efter jobb flera gånger i veckan.
Han vet att jag blir ledsen av det och han i sin tur mår dåligt då. Och då lovar han att han inte ska dricka mer, men det kan han inte hålla.
Han har sagt upp sig från det jobbet då han inte klarar stressen i dagsläget och det är positivt, men han har 4 veckor kvar att jobba och det kan snabbt gå utför på den tiden.
Min fråga är, hur ska man reagera/agera när jag upptäcker att han druckit?
Ska man visa att jag blir ledsen? Ska jag blir arg? Ställa ultimatum?
Vill tillägga att detta är en jättefin kille med ett stort hjärta. Han har väldigt få vänner och det är nog självvalt.

Stellabruden
tis, 2023-08-01 - 20:52

Hej!
Jag har samma problem med min son o har själv druckit för mycket men lyckas sluta. Sonen dricker dock fortfarande o är just nu då besviken för att han bestämt med oss att komma med flyg dit vi är på semester. Han skulle åka imorse o vi hade betalat biljett. Då ringer han o säger att han ska göra annat. Han lät ej nykter. Har kännt mig ledsen hela dagen. Vet inte vad man kan göra. Har försökt prata med honom o har ju själv erfarenhet av detta med A o vet att man mår allt sämre psykiskt av det. Tror de själva måste inse problemet o vara motiverade. Det är svårt att vara den som inte dricker om de flesta gör det av kompisarna. Tror vår son skulle behöva prata med psykolog o bygga upp sin självkänsla. Har själv gjort det men han bara fnyser åt det då jag föreslår det. Det är en ständig oro då ens barn dricker. Oroar mig mest på nätterna o har svårt att sova. Skulle också behöva råd men det är dem det hänger på. Lycka till!

Mari69
tis, 2023-08-01 - 21:09

@Stellabruden Vad skönt att hitta någon i samma sits även om det är en jobbig sits.
Jag har oxå tagit upp det där med att han behöver gå o prata med någon.
Min son har väldigt dålig självkänsla och när han då dricker blir han modigare.
Förstår att du är orolig när han inte kom som ni bestämt.
Stor kram till dig.

gros19
tis, 2023-08-01 - 22:06

Just oron är väl en trogen följeslagare när man har barn med missbruksproblem. Att visa ilska eller tårar tror jag inte hjälper. Inte heller att ställa ultimatum. Det är den här jättesvåra insikten man måste ta till sig - att man är maktlös. Inte lätt och speciellt inte när det gäller ens barn. Man kan berätta var hjälp finns att få men det är motivationen som avgör om man upphör med sitt missbruk. Negativa konsekvenser brukar vara det som i bästa fall leder till förändringar. Jag tror att man måste göra upp med sig själv som förälder, vad orkar jag? Ta emot hjälp för egen del är jätteviktigt och en början är ju här, men kommunen brukar erbjuda anhörigstöd och så finns ju alanon. Ingen lätt situation som förälder, mycket smärtsamt och ofta även förknippat med skam. Har själv en son som haft missbruksproblem och när förändringar skedde var när jag inte gjorde någonting. Jag var ju ständigt sysselsatt med att försöka hitta lösningar och så är det ju man vill sina barn det bästa. Min son fick en stroke med stora hjärnskador som följd och med detta upphörde ju missbruket. Stroken berodde dock inte på missbruket och jag hoppas och tror att han trots sina skador ska få ett liv han är tillfreds med. Ta emot all hjälp ni kan få. Min son tyckte det var bra när jag gjorde det för att det befriade honom till viss del från den skuld han kände. Våra barn är medvetna om att dom gör oss föräldrar illa, men det är inte förnuftet som styr när det gäller alkohol eller andra droger.

Shootingstar
ons, 2023-08-09 - 14:34

Känner igen mig. Min son erkände igår det jag redan visste... Att han har alkoholproblem. Inte ens 22 år fyllda dricker han bort sin stress och sin ångest och sitt dåliga mående som han kämpat med sedan han var 16. Reagerade på de gemensamma nämnarna med er andra som skrivit i denna tråden att det är snälla killar med stora hjärtan och dålig självkänsla. Min son säger att när han dricker blir han sitt "riktiga jag" vilket han inte klarar när han är nykter. Han dricker på vardagar för att varva ner efter jobbet. Han är alltid stressad. Och som alla våra unga: ständigt uppkopplade på någon skärm. Alltid passiv underhållning. Tömda dopaminförråd. G
Jag går kursen de har här och lär mig att jag inte ska göra något åt drickandet, och det är även det sonen bett mig om. Då han får dåligt samvete och ångest pga det.
Kram på er!@maria69

Stellabruden
ons, 2023-08-09 - 15:45

Ja det är inte lätt. Har pratat med min son om hur dåligt jag själv mått få jag självmedicinerar med alkohol. Allt blir bara sämre. Man mår ännu sämre o för mig blev det många negativa konsekvenser. Man vill att de ska slippa gå igenom samma elände . Men de måste själva bli motiverade att sluta. Han säger ibland till mig. Du ska inte säga något. Tänk på hur du själv betett dig. Har försökt vända det till att jag verkligen vet vad det handlar om o att jag nu lyckats sluta dricka sen fem månader. Det är inte lätt men o skälla tror jag ej hjälper.

Mari69
tors, 2023-08-10 - 17:57

@Shootingstar Jag hade önskat att min son velat gå o prata med en en psykolog, detta då han bär på mycket skit som han använder som skäl till att dricka.
Han tar antidepressiva men det botar ju inte orsaken till det dåliga måendet.
Menar du att det finns en kurs här man kan gå som anhörig?

Kameleont
tors, 2023-08-10 - 22:04

@Mari69
Hej!
Först vill jag tacka för den varma kramen du skickade i min tråd! Den värmde o jag behövde den mer än någonsin just då (och nu). 💛

Du undrade om Anhörigstödet även tidigare, o det finns här på alkoholhjälpens sida. Under Huvudmeny - Stöd.
Ett digitalt stödprogram att följa.
Lärorikt, stöttande o bra tycker jag. Har öppnat mina ögon en hel del.

Som du säger är det skönt att höra fler i liknande sits, även om man inte önskar någon annan detsamma.

Kram tillbaka 💛