Hej.
Jag har sporadiskt läst här på forumet sedan jag började komma till insikt om mina alkoholproblem för några år sedan.
Jag har under den här tiden gjort några mer eller mindre seriösa försök att förändra mitt drickande och har också vid några tillfällen bestämt mig för att sluta helt, dock trillar jag alltid tillbaka efter någon eller några månader.
Min längsta vita period var 7 månader för några år sedan och utöver det har jag haft perioder om 1-3 månader med några månaders mellanrum.
Att hålla upp med alkoholen är sällan några problem i sig, min problematik består framförallt i kontrollförlust när jag dricker, inte i något oemotståndligt sug när jag är nykter. Oftast kan jag hålla konsumtionen till en flaska vin i veckan genom att inte köpa hem mer än så, behöver dock planera drickandet så att jag kan gå och lägga mig efter att flaskan är urdrucken då jag annars kommer att känna ett starkt sug efter mer.
Dagen efter har jag oftast bakfylleångest även om jag oftast inte har särskilt starka fysiska symptom på bakfylla.
Kontrollförlusten är inte total utan jag kan ta två glas vin till en middag eller så och sedan sluta, detta kräver dock oftast att jag har någonting nästa dag som tvingar mig att begränsa mig, exempelvis jobb. Att stoppa är alltid en viljeansträngning, om än inte alltid en stor.
Dricker jag mer än två glas, kanske uppemot en flaska tappar jag så gott som alltid kontrollen om mer alkohol finns tillgängligt, då finns inga gränser för hur mycket det kan bli.
De perioder jag hållit upp med alkoholen har jag generellt mått väldigt bra, vaknar pigg och alert och är överlag gladare. Undantaget kan vara helgkvällar där jag kan vara lite lättretlig på min familj.
Retligheten beror troligen på att jag är en ganska introvert person som behöver tid för mig själv för att kunna koppla av ordentligt, andra människor, även de närmaste kan ofta göra mig stressad. Jag tror att alkoholen fungerar som ett filter mot den här stressen och hjälper mig att varva ner trots sällskapet.
Trots att mina vita perioder oftast går ganska bra och trots att jag inte upplever några större problem med att avstå alkohol slutar det ändå på något sätt alltid med att jag börjar dricka igen, oftast utan något uppenbart skäl.
Oftast blir det bara så att jag helt plötsligt betämmer mig för att köpa hem någonting eller att jag tar ett glas av hustruns vin och därefter är jag tillbaka i gamla hjulspår där jag dricker min vinflaska varje fredag eller lördag i några månader innan jag tar ett nytt uppehåll, oftast efter att det på ett eller annat sätt spårat ur.
Hade det bara rört sig om den enda flaskan vin i veckan hade jag kunnat leva med det men jag vet att det alltid kommer att spåra ur förr eller senare, ibland kan det gå mer än ett år emellan men förr eller senare händer det, ofta i samband med utgång med jobbet, något som jag börjat dra mig för att vara med på vilket är tråkigt då jobbet är där jag får det mesta av min sociala kontakt utanför familjen.
Arbetar so tjänsteman inom industrin och alkoholkulturen på arbetsplatsen lämnar en del att önska. Skulle säga att en klar majoritet har ett riskbruk och det skojas friskt om hur full NN var på fredagens afterwork mm. inför varje ledighet pratas det alkohol och det är fullkomligt självklart att man super till så fort man är ledig.
Nu skall min fru och jag skiljas och jag är osäker på hur jag kommer att reagera när jag blir helt själv varannan vecka.
Kanske gör det det lättare för mig att avstå alkohol då jag får möjlighet att vara för mig själv och kan koppla av utan alkohol eller så blir det tvärtom, att mitt drickande eskalerar då ingen annan finns i närheten och tvingar mig att begränsa in konsumtion.
Jag hoppas på det första men befarar det senare.
Jag är inte särskilt orolig för de veckor jag kommer att ha dottern då jag inte kommer att tillåta mig själv att dricka då jag har ansvar för henne. Åtminstone inte i nuläget, vad som kan hända om jag tappar kontrollen under de barnfria veckorna kan jag inte sia om.
Jag skulle väldigt gärna helt ge upp alkoholen då jag vet att jag mår bättre utan den och det skulle helt ta bort oron för att tappa kontrollen men hur gör man för att upprätthålla motiationen och stå fast vid sitt beslut?
Jag har som tidigare nämnt haft uppehåll av varierande längd tidigare och har då varit inne på att helt sluta då jag egentligen inte saknat alkoholen, annat än som måltidsdryck, men av någon anledning trillar jag alltid dit förr eller senare, lyckas övertyga mig själv att jag nog kan dricka måttligt ändå, det har ju varit så lätt att hålla upp så jag har nog egentligen inga problem, eller att mitt drickande ändå inte är så farligt, jag är ju trots allt långt ifrån värst på jobbet och så länge jag håller mig till min enstaka flaska på helgen så är det inte ett problem.