av positively

Hej, Jag är 27 år gammal och det här är första gången jag söker mig till något sånt här, att ta del av andras erfarenheter och att dela med mig är någonting jag undvikt helt i mitt liv, Min mamma är alkoholist och jag kan inte minnas en tid då jag inte varit extremt orolig för henne. När jag var liten och gick hem från skolan brukade jag gissa ifall hon var full eller inte innan jag kom hem. Jag har under hela mitt vuxna liv försökt att hjälpa henne, samtidigt som jag försökt navigera mig igenom mitt egna liv med psykist ohälsa. Min mamma kan dricka alkohol i dygn i streck, och ringa mig och berätta för mig vilken dålig person jag är. När hennes alkohol tar slut, då avgiftning och abstinensen kickar in, ber hon (ibland) om ursäkt och vill ha hjälp med att tex gå och handla för hon skakar för mycket för att stå upp. Jag har bevittnat min mamma ha ett krampanfall en gång för ungefär 3 år sen, det var det värsta jag sett i hela mitt liv. Jag var ny till att förstå vad avgiftning innebär och jag förstod inte att det kunde hända. Efter den gången läste jag på och förstod att detta är någonting hon kan dö av, sen dess har jag haft en konstant rädsla att min mamma ska dö, hon bor ensam och hennes alkoholvanor är oförändrade. Hon verkar inte rädd även fast läkaren berättade för henne att anfallen kan ha dödlig utgång. Jag är i ettt skede i mitt liv då jag inte kan ta hand om henne längre, det känns orimligt och jag förstår att jag måste släppa den "kontrollen" jag trodde jag hade. Tidigare orosanmälan har inte hjälpt henne och hon är helt ensam, inga vänner eller familj längre förutom mig. Jag har förstått att det är svårt att få någon "tvångsinlagd?" och jag vet inte hur jag ska gå till väga, jag vill inte att min mamma ska dö av det här. Söker kanske inte direkt någon lösning med detta och det blev väldigt långt skrivet, om ingen orkar läsa så var det i alla fall jävligt skönt att skriva av sig. <3

Tulpanflinga
fre, 2023-08-18 - 15:05

@positively Hej kära du!
Usch, vilken hemsk situation. Jag kan inte föreställa mig detta, och känner verkligen med dig.
Först och främst, och detta vet jag med säkerhet: du kan inte rädda din mamma och din mamma är inte ditt ansvar. Det är så förjävligt, men du kan inte bära henne genom detta. Det är det bara hon själv som kan göra. Men det finns hjälp att få - om hon vill ha den. Har hon någon insikt i sin sjukdom? Hur ser hennes situation ut - jobb? Boende? Skulle hon kunna tänka sig att ta emot hjälp?

Det viktigaste just nu är dock att du får hjälp. Har du testat att gå till anhörig-möten? Det är som anonyma alkoholister, fast för anhöriga. Din kommun ska också ha anhörigstöd, vilket du kan få. För jag tror att du behöver ha någon som hjälper dig i detta, någon som du kan prata med.

Fortsätt att skriva här, så mycket du vill och behöver!
<3 <3 <3

positively
fre, 2023-08-18 - 15:14

@Tulpanflinga Tack wow vilket fint svar! Min mamma är arbetslös, bor hos sin mamma som är dement. sjukdomsinsikt har hon, hon har tidigare gått på AA och var nykter under ett helt år för typ 9 år sen, men det firade hon med att dricka tyvärr och så börjades det om.
Nu när jag försöker prata med henne om att ta emot hjälp så låtsas hon inte veta om att hon har ett problem alls, och liksom det är väldigt svårt för mig att prata med henne om det då hon ofta får vredesutbrott när jag väl försöker. Det är mer det intensiva perioderna av drickandet som gör mig rädd för hennes liv liksom.

Jag pratade för första gången med alkohollinjen idag, de visade denna hemsida och jag skrev upp mig på listan för anhörigstöd hos kommunen, så ska äntligen ta itu med det med <3

gros19
fre, 2023-08-18 - 20:23

Vad kan du göra för din mamma? Orosanmäla, berätta var hjälp finns att få om hon vill ha hjälp. Det är självklart fara för din mammas liv och det är så sorgligt men du är maktlös. Svårt att acceptera men nödvändigt och befriande. Du har haft det oehört svårt under din uppväxt och behöver ta hand om dig själv på alla sätt. Kanske börja med alanon men ta emot all hjälp du kan få. Du har nog gjort allt och mycket, mycket mer för din mamma.

hija
fre, 2023-09-01 - 14:42

@positively
Jag förstår att du har det svårt. Jag har också en förälder som haft ett missbruk hela livet. Känner så väl igen mig i att försöka rädda och göra allt bra. Att bli behandlad som en sopkorg och förväntas ställa upp ändå. Att orosanmäla och kontakta sjukvården men att inget händer. Att känna att allt är upp till en själv och att måsta orka fast man egentligen inte gör det.

Det är bra att du söker hjälp nu för dig själv. Det är dig själv du behöver fokusera på nu. Du är så värd att må bra och slippa bära på allt du gjort genom livet. Jag vet att det kan hjälpa att prata med anhörigstöd via kommunen och att det finns grupper där du kan möta personer med liknande bakgrund och som delar samma oro. Önskar dig all lycka till framåt!

orolig_dotter
tors, 2023-09-14 - 10:11

Hej, starkt av dig att berätta <3 Jag har en ganska liknande situation, mamma är alkoholist och bor ensam och har inga vänner, bara sina vuxna barn. Hennes syster dog ensam hemma pga alkohol för några år sedan och även om mamma är lite lugnare än sin syster så är jag livrädd att det ska hända henne. Jag har tyvärr ingen lösning åt dig (eller mig) men om det är till något stöd så är du iallafall inte ensam om det. Kram

Alelil
tis, 2023-09-19 - 16:34

Min mormor föll ihop och dog av en alkoholrelaterad hjärnblödning en morgon på väg från sängen till badrummet. Hon låg i flera dagar innan hon blev hittad. Min morfar dog av att ena väggen i hjärtmuskeln kollapsade, av alkoholmissbruk.
Min syster är alkoholist, och var nära att dö då levern och bukspottskörteln båda blev inflammerade. Min syster har en vuxen dotter som fortfarande bor hemma med sin mamma trots bra arbete, körkort och bil. detta för att hon måste "ta hand om" sin mamma. Hon har fått suttit uppe hela nätter ibland för att vakta sin mamma som hallucinerar, ibland får för sig att gå ut halvnaken mitt i nätterna, hon har fått ringa ambulans vid flera tillfällen då hon inte kunnat väcka sin mamma efter en flera dagars lång suparperiod osv. Vi har alla försökt få dottern att flytta till eget boende, för sin egen hälsas skull. Hon mår fruktansvärt dåligt, och får ta emot hot och slag när hon hindrar sin mor från att göra nåt dumt eller rent av livsfarligt.
Vi alla vet ju att hon inte kommer överleva sitt missbruk, och vi vet att det kommer vara dottern som hittar sin mamma död nån dag. Vi vill ju skona henne från detta, men hennes pliktkänsla mot sin mamma är för stor.
Även när min syster väl avlidit, så kommer hennes dotter ha ett rent helvete framför sig. Skuldkänslor att hon inte kunnat rädda sin mor, att bli tvungen att ta tag i sina psykiska problem som hon fått av att leva så här, och en vad jag tror, brutalt överväldigad av alla känslor och tankar hon nu inte tar tag i för att hon är upptagen med att ta hand om sin mamma. Dottern är 22, och mamman är 45.
Orosanmälningar till soc har vi gjort i många år. Vid ett tillfälle hade socialen över 20 anmälningar. Barnen var minderåriga då fortfarande. Socialen gjorde INGENTING!
Så tyvärr, utan sjukdomsinsikt hos missbrukaren finns det inte mycket annat att göra än att försöka hitta stöd för sig själv. Då är det här stället en bra plats att börja på.