Det tar aldrig slut. Första punkten i 12stegsprogrammet: du kommer alltid vara alkis och inget annat än alkis.

Slutade helt själv dricka för snart åtta år sedan efter sju år av supande. Fastän det har gått så lång tid är jag fortfarande helt värdelös och kommer inte vidare i livet.

Är helt ensamstående utan hopp om att träffa någon, sitter fast i mitt ointressanta jobb jag inte egentligen bryr mig om, med dåligt betalt och inga framtidsutsikter. Har visserligen hobbies och vänner, och det får man väl vara tacksam för, men inte fan är det mycket att heja för när allt annat i livet inte har kommit någonstans alls fastän man slutade dricka.

I praktiken känns det som min livsstil är exakt samma som den hade varit om jag hade fortsatt dricka, bara att min hälsa är bättre. Är det verkligen allt man har att se fram emot? Känns lite som man blev lovad att nykterhet skulle göra en normal, eller i vart fall kapabel till en normal livsstil, men egentligen förblir man en kuf och ett miffo och ju fler år som går ju mer glider man ifrån de riktiga människorna och förlorar mer och mer som man har gemensamt med dem, tills man inte längre har något att relatera till alls, och knappt ens kan kallas för en äkta "människa" längre.

Alkoholfrihet var ett bra mål, men det räcker inte. Man behöver mer för att få ett riktigt liv, men samtidigt iom att man var tvungen att ha det målet har man nu tappat möjligheten till några andra, känns det som.

Inte för att allt är dåligt egentligen, ser man det objektivt är det bara bra att man inte har relationer där man kan skada andra med sin alkoholism, och genom den därigenom påtvingade barnlösheten har man gjort mänskligheten en stor tjänst då den slipper ens alkoholism i genpolen, och det tjänar alla på egentligen. Plus noll kronor av min lön går till äckliga spritproducenter som utnyttjar svaga för vinning, och noll kronor går till pengatvättande pubar och barer som är fronter för gäng.

Måste bara beklaga mig för att det är så här det är. Inser att det inte är mycket att göra annat än att fortsätta. Det finns ju bara två alternativ nu där det är det ena, och döden genom självmord eller återgång till alkoholen (som i princip också är självmord) är det andra. Jag är för feg för att möta döden, även om man rent rationellt borde överväga det för att bespara Jordens resurser, så det finns inga alternativ.

Hur som helst har man bara sig själv att klandra, sjukdomen är ju delvis självorsakad egentligen, och ett ihåligt meningslöst liv är väl det minsta man förtjänar. Bara önskar att det var enklare att leva med än det är.

Tack för att ni läste. Svar är inte nödvändigt, önskar bara ventilera.

@Tshehdb Här kommer en fundering ändå. Som du skriver kan det ju finnas orsaker till att man dricker, underliggande problem som gjort att man använt alkoholen som flykt. Det gäller nig väldigt många här. Dock är ju alkoholfrihet nödvändig för att ta itu med dom.
Jag förstår att du försökt själv, men har du sökt proffshjälp?
Eftersom jag själv lidit av låg självkänsla, tycker jag att jag känner igen den.
Tankar om att man är oduglig, värdelös etc.
Detta trots att du har jobb, vänner, hobbys och dessutom klarat att bli nykter! Något som kräver väldig vilja och uthållighet. Och det har du klarat!
Så jag undrar över varför din självkänsla är så låg?
Med din envishet borde du kunna förändra ditt liv i den riktning du vill. Men kanske behöver du ta itu med hur du ser på dig själv och livet?
Och om det är gamla ingrodda spår kanske du behöver hjälp? Jag hoppas att det finns. 🙏🏻❤️🙏🏻

Min första tid i nykterheten förändrade jag allt rent praktiskt jag kunde komma på för att verkligen se till att jag hade ett nytt liv.
Jag bytte stol vid köksbordet, läste tidningen bakifrån istället för framifrån, körde olika vägar till och från jobbet, satt armbandsklockan på andra armen mm mm vardagssaker för att påminna mig om det nya !
Det bästa för mig var att gå regelbundet på AA och "prata av" mig allt som tyngde ner mig. Släppa ut trollen i ljuset. Jag hade ju en stooooor ryggsäck med skräp som jag måste slänga bort för att få en nykterhet med sinnesro. Med tiden så blev min nyfikenhet på det nya livet större och större och jag började att utforska allt det jag missat under min aktiva tid.

Idag trivs jag med att umgås med andra och lära mig av hur de lever sitt liv och jag har alltid nya saker jag vill uppleva och jag har idag ingen rädsla för att ta steg ut i det okända.
Om du släpper in livet och ser på det med nya, nyktra ögon, så finns det en stor chans till ett nykter liv !

Lycka till !

Hej @Tshehdb,

Du bestämde dig för att göra en förändring av dina alkoholvanor, även om det inte alltid varit lätt har du gjort den och varit alkoholfri nu åtta år. Det är målmedvetet verkligen!
Fler kan beskriva det som du gör, att de väntat sig än mer skillnader av en sådan förändring samtidigt låter det som du känner av en del vinster. Dels hälsomässigt och att detta överensstämmer med dina värderingar. När du skrev här verkade du ha det tungt. En gissning är att måendet för dig som hos de flesta varierar, hur är det idag? När du mår mindre dåligt vad är det du gör då?