av nybliven.sambo

nybliven.sambo
sön, 2023-09-03 - 02:30

Läser mycket i forumen här på sidan då jag har en sambo som har alkoholmissbruk. Läser både i forumen för anhöriga och för dom som är själva i missbruk. Tycker dom två forumen är så olika på något sätt. När jag läser trådarna som är skapade av dom som är i missbruk känner jag mer ett hopp och att viljan till förändring ofta finns, även om det inte alltid går spikrakt framåt. Medan jag sen läser i forumet av anhöriga där jag upplever mer frustration (såklart) och att råden ofta är att lämna relationen.
Nu till min fråga. Är det någon här som fått en förändring i sin anhöriges drickande? Kan det lösa sig eller är enda alternativet, som jag upplever att de är av att läsa råden, att lämna?

Snödroppen
sön, 2023-09-03 - 08:35

@nybliven.sambo
Det är klart det kan ändra sig men motivationen ligger ju hos den som vill ändra sin egen situation.
Vi anhöriga har bara att inse och acceptera att vi står helt maktlösa.
Du kan bara ändra din egna situation.

Kennie
sön, 2023-09-03 - 19:20

Hej,
Hag kommer från andra sidan, alltså från oss som har eller har haft missbruksproblem. Intressant reflektion i ditt inlägg. Det som alla vi som skriver på missbrukarsidan har gemensamt är att vi erkänt att vi har alkoholproblem och vill bli av med dem. Då finns det hopp om att lyckas. Många av oss har tidigare förnekat att vi har alkoholproblem, men kommit till insikt. Frågan är om din sambo är där, alltså erkänner problemet och vill förändra. Och om inte, om du orkar vänta på att han ska komma dit. Är tillvaron med hans drickande för jobbig är det kanske inte värt att vänta.

Samsung50
sön, 2023-09-03 - 21:32

Hej, jag läser också i bägge forumen.
De som skriver i forumet för att minska sitt missbruk har ju på något sätt tagit beslut att de vill minska eller sluta dricka sedan märker man ju att det inte är så lätt.. Min man skulle nog inte få för sig att ta hjälp eller skriva i detta forum, han anser ju fortfarande att han inte har något problem. Det som jag funderat på är vad som är avgörande gör att vissa tar hjälp eller ett beslut om att vilja sluta. Man pratar om att vara nere på botten men vad som är ens personliga botten verkar vara olika. Vissa säger stopp tidigare och vissa fortsätter allt för länge.

Kameleont
sön, 2023-09-03 - 23:42

@nybliven.sambo
Hej!
Har tänkt på samma skillnad i de två olika forumen o som de ovan redan reflekterat över kan en förklaring vara just att de som missbrukar o sökt sig hit har startat sin resa mot förändring o har en vilja o önskan om att göra något åt det.
Vi anhöriga har vänt oss hit i maktlöshet o frustration för att finna någon slags svar. Vi står bredvid o vill få till en förändring, som vi inte kan styra över.
Vi har inte makten att starta den processen!
Detta ger två helt olika infallsvinklar till hur problemet med alkohol i relationer kan 'lösas', eller hur man kan tänka om det.

Jag har en man som missbrukar alkohol o inte låtsas om det själv.
Har sökt mig hit sen några månader tillbaka o fått mycket styrka o många goda råd o Sååå mycket värme!

Först känns det rätt nedslående med alla råd att lämna, för det vill ju inte jag. Min önskan är att få tillbaka min man, som han var innan alkoholen tog över.
Men alla råd är av omtanke o av dem med tunga erfarenheter som medberoende. Jag är oerhört tacksam för alla raka svar som öppnar mina
ögon.
Går inte veta hur det kommer sluta o jag har inte gett upp hoppet om min man ännu. Han finns ju där, bakom den dimmiga blicken (så sorgligt!).

Vill tipsa dig om tråden 'Är han alkoholist eller inte? ' av brittney! Startades i augusti 2022 tror jag, så leta lite bakåt i trådarna.
Den fyller mig med glädje o hopp om att förändring är möjlig!

Ta hand om dig.
Lycka till!

nybliven.sambo
ons, 2023-09-06 - 22:51

Ja någonstans förstår jag ju att det är så. Men samtidigt har jag inte skrivit jättemycket i dom här forumen men ändå fått råden om att lämna relationen, dom kom snabbt. Jag önskar såklart också att min sambo kommer till insikt och jag ska erkänna att jag inte är redo att lämna relationen ännu, känns inte som om vi tagit itu med problemet på riktigt.
Jag är mer rädd för framtiden, för någonstans kan jag hantera hur det är just nu. Men min rädsla är att det ska eskalera, vilket det ju ofta gör om dom inte kommer till insikt innan.

Ska absolut gå och läsa den tråden. Vill så gärna höra historier från anhöriga som kommit till en lösning med sin anhörige.

Snödroppen
tors, 2023-09-07 - 13:47

@nybliven.sambo
Hej,
Jag är nog en av de som snabbt sagt, till fler här att lämna.
Jag håller med dig att det gör man om inget ändras och när man själv vill det.
Tack för att du uppmärksammar detta, jag ska ta det till mig och inte glömma hur det var när jag fortfarande ville.
Ta hand om dig 🙏❤️

minresamotlugnet
tors, 2023-09-14 - 01:20

Intressant läsning. Tack.

Det som kommer upp hos mig är den där gränsen när man är mogen för ” lämna hen”. Jag är nu i skrivande stund rätt säker på att det skiftet sakta tar mer fart o form. Jag känner starkt att jag inte vill ha detta liv för min dotter eller mig. Den starkt ovärdiga känslan, känslan av tid som rinner iväg och vi aldrig får tillbaka. Tydliga bevis gång på gång när pengar för alkohol finns men inte pengar att bidra till dotterns blöjor. Aggression i vardagsrummet som skrämmer dottern, jag som tappar behärskningen åter igen - örfilar alkoholisten - får skuld o skam för att jag tappar kontrollen - blir boven istället.

Man känner starkt…..varför? Varför tolererar jag? Hur många gånger ska jag hoppas se någon som är beredd att göra allt hårda jobb det krävs för att bli nykter - istället se någon som ger upp för miljontegången med försämrat psykiskt mående hos mig som resultat?

Åsa M
fre, 2023-09-15 - 16:01

Jag håller med om att rådet att lämna ofta kommer snabbt, men jag tror det är av ett skäl. På det här forumet finns vi som levt i detta helvete länge, prövat allt, blivit desperata och uttröttade. Vissa har vuxit upp med missbrukande familjer och råkat hamna i mönster där de söker sig till partners som också är missbrukare. Jag tycker inte det är konstigt att människor som levt som medberoende länge och har fått sina liv förstörda av det vill rädda andra från att begå samma misstag, för det är det jag tror att det handlar om.
Jag kan bara tala i egen sak, men om mitt ex hade varit mottaglig för hjälp hade det kanske sett annorlunda ut för mig. Då hade jag kanske gett rådet till andra att stanna och kämpa. Alla måste göra sina egna val och bedömningar. Det är många sorgliga historier här, och många hemska livsöden. Ibland läser man om någon som lyckats med sin behandling, men oftast verkar det vara oerhört svårt att bryta beteendet. Det tror jag att många uppfattar som dränerande och utsiktslöst. Det är inte ett liv som de flesta väljer att leva, eftersom det är så psykiskt betungande. Orkar man och vill, försöka hjälpa missbrukaren och vårda relationen är det ju fantastiskt. Men jag tror att man måste se nyktert (pun intended) på möjligheterna att "älska någon frisk".

Snödroppen
fre, 2023-09-15 - 18:26

Haha, ser att jag läste för fort.och läste in en helt annan innebörd. Förlåt.
Men för mig blev det en ny innebörd 😃
"Älska friskt" man behöver kunna ta ansvar för sig själv och sitt liv för att kunna ha en frisk relation.

Tröttiz
fre, 2023-09-15 - 20:10

@Snödroppen
Visst är det så. Inte alla människor som har förmågan att ha sunda / friska relationer om man själv inte är hel.
Som Åsa skriver om att söka hjälp, hade även mitt ex sökt hjälp hade kanske läget sett annorlunda ut. Men viljan hans fanns inte där. Och inte heller insikt.

Jag vet dock förhållanden där det funnits beroende och det blev nyktert och mindre alkohol, i ett med rattfylla, otrohet och allt möjligt. Ett par som hittade tillbaka. Denna person sökte själv hjälp efter att det yngsta barnet sett och hört saker det inte borde. Det var vändningen liksom. 🙏 🌹

Kevlarsjäl62
fre, 2023-09-15 - 22:25

@nybliven.sambo Hej! Jag förstår vad du menar och jag känner åtminstone tre relationer i min närhet som tagit sig igenom ett lyckat tillnyktrande, på olika sätt. Deras gemensamma nämnare är dock att missbruket har fått omvälvande konsekvenser. I två fall lämnade partner och barn förhållandet och i ett fall blev det fängelse för rattfylla. Själv levde jag i en relation i 30 år som medberoende till en alkoholmissbrukare. Vi köpte hus, bildade familj, hade ett rikt socialt liv, skapligt välbetalda jobb etc etc. Och vi hade alkoholen och min mans beroende. Ett beroende utan aggression eller misär, "bara" en lallande fåne torsdag kväll till söndag eftermiddag och alla ledigheter. Sakta men säkert släcktes "lamporna", en efter en. Intresset för barnen blev mindre och mindre, det sociala livet krympte och blev så småningom obefintligt, likaså intresse och ambition i arbetet och till sist sa han helt enkelt upp sig och ställde bara mig inför fakta. Jag accepterade allt detta såtillvida att det aldrig blev några riktiga konsekvenser av hans missbruk. Han hade både alkoholen och ett "helt vanligt familjeliv". När jag till slut lämnade, gick han först ner sig helt i några månader och sedan bestämde han sig för att ta hjälp och försöka sluta dricka. Bli nykter för gott! Han säger att relationen till mig är viktig i detta tillnyktrande, utan mig är det ingen idé. Men jag vill inte längre, det är för sent. Lång inledning, jag vet, men jag tror jag med detta vill säga att just det att jag stannade kvar och lät åren gå inte hjälpt någon av oss. Lämna behöver ju inte betyda att man aldrig mer kan mötas och börja om, men det är en väldigt tydlig och kännbar konsekvens av missbruket.
Ibland tänker jag att man egentligen inte har något att förlora på att visa på det tydligaste vis man kan att så här kan jag inte leva. Endera blir det den ögonöppnare som behövs eller också fortsätter missbruket och då vet man att det skulle varit likadant om man låtit allt fortgå. Men det är väl det som är det skrämmande, sätter man ner foten en gång för alla så kommer man att få svaret. Svaret på vad den man älskar kommer att välja. Alkoholen eller mig? Väntar man så länge som jag, så kvittar det. Jag vill inte bli vald längre och det är ju också sorgligt. Bara du vet vad som är rätt för dig, men jag skulle inte rekommendera någon mitt val att vänta så länge. Sköt om dig 🧡

Snödroppen
lör, 2023-09-16 - 15:26

@Kevlarsjäl62
Härligt att se dig aktiv i forumet, du har varit saknad.
Funderar på en sak jag sett återkommande bland medberoende och även hos mig själv.
"Det har ändå inte varit så illa som andra kan ha det".
Jag läser att du skriver att " det bara varit en lallande fåne" men är det inte en känslomässig misär? Som skapat sår i både dig och dina barn?
Vilken misär menas?
Tror inte det är många härinne som levt på gatan det är den typen av misär du menar. Missbruket sköts oftast fint med en varvad fin yta som tillåter missbruket och medberoendet att fortsätta utan något ifrågasättande.
Bara en undran vad som menas med misär?

Kevlarsjäl62
lör, 2023-09-16 - 18:25

@Snödroppen Fint att läsa dina kloka kommentarer också 🧡 Du har helt rätt. Jag funderar ofta själv över varför jag alltid måste förtydliga att jag inte levt i en våldsam missbruksrelation. Kanske tycker jag innerst inne fortfarande att mitt medberoende är och har varit ett "lyxproblem" och antagligen är det just mitt medberoende som får mig att tänka så. Undrar vad han skulle ha gjort för att jag skulle ta avstånd helt med gott samvete? För nu är jag ju här och ställer upp igen, fast jag egentligen inte mår ett dugg bra av det. Så klart har jag levt i misär, en känslomässig sådan om inte annat, precis som du skriver. Tack för att du får mig att tänka efter 🙏 Jag har lååång väg att gå. Hoppas du fortsätter gå bredvid mig 💛

Snödroppen
lör, 2023-09-16 - 18:59

@Kevlarsjäl62
Glad jag blir att du inte tar illa upp för det är i all välmening 🙏.
Finns här för dig kära forumvän precis som du genom att bara vara du finns här för mig med, det är styrkan i gemenskapen. Att man inte är ensam, att man inte alltid behöver "minsann klara sig och alla andra".
Vi lär av varandra.
💚