av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
lör, 2012-02-18 - 19:36

städat i arbetsrummet (som mest fungerar som lager) och finputsat kakelfogar med tandborste. Ska steka abborre och göra potatismos, blir middag till melodifestivalen. Bara när jag skriver här tänker jag på att det numera är självklart att äta middag utan vin. Så skönt!

Ser ut som det regnar ute... vått på rutan och låter som det blåser också. Ruskväder. Skönt att vara inomhus och skönt att vara nykter i nyktert sällskap. / mt

mulletant
sön, 2012-02-19 - 09:06

kaffe med het mjölk, radio och stilla ro - ofta har jag skrivit tidigt, tidigt. Idag har jag städat en rörig låda inspirerad av feng shui och att rensa sig ur klibbiga röror. Arvet och plikten att spara allt som kan vara användbart är starkt så det är en utmaning att göra sig av med sånt som inte används.

Roligt skede i byggandet, bära ut byggmaterial och torka byggdam. Förra året samma skede samma tid men långt mer ostabilt i livet. Nu är livet gott. Tack för att du skapade den här platsen Magnus, jag vill fortsätta skriva och här kan jag vara även när livet är lugnt och nyktert. Känner mig starkt medveten om att garantier inte finns, det goda livet - inkluderat nykterhet är ett dagligt arbete. Så har jag alltid tänkt om äktenskapet så det är iofs inget nytt.

Igår ställde jag min "svarta bok" i boksåpet, där finns tiden med alkohol, lögner och svek dokumenterad och samlad. Meningslöst "bevismaterial" som inte förde framåt. Får finnas kvar som en påminnelse om att även den delen av livet har funnits och varit en verklighet. Idag skriver Carina Bång att våra tankar formar vår verklighet "Vad du än tror om dig själv eller dina medmänniskor så kommer du få rätt!" Jag är oändligt tacksam att jag hittade forumet samtidigt som jag nådde min gräns. Det har varit en ovärderlig hjälp att hållas på den väg jag vill gå. Funderar vad som ska till för att orka hållas kvar här - jag drivs av min lust att tänka och forma tankarna till ord, att pussla mitt livspussel i text. Och här har jag mött människor som delar och som jag kan dela med. En dimension i livet som har blivit så viktig att jag inte vill avstå den. / mt

mulletant
sön, 2012-02-19 - 09:11

Dompa? Att jag ska skriva en bok? Vi brukar tala om att Berra ska skriva en bok men jag har inte tänkt det... Skulle bli mitt pensionärsprojekt då:) / mt

Dompa
sön, 2012-02-19 - 12:21

Något du kan göra på din egenstund - som tydligen är toktidigt på mornarna ;-) skriv en bok, skriv "Århundradets kärleksaga" för de som inte läser lyrik. (Jag älskar Tikkanens bok, men låt oss vara sanna, många människor avskyr flummet i lyrik) En bok med ett rent, klart språk. Tro mig, den behövs. Och du verkar kapabel nog att skriva den. Vill ju inte lassa på dig "måsten" när/om du ska bli en pensionär, men jag skulle köpa boken. Så skriv... /R

mulletant
sön, 2012-02-19 - 12:53

hedrande. Jag fortsätter här tillsvidare men man vet aldrig:)
Fint att du är inställd på att ta hand om dig och bra att du söker hjälp! Adde brukar varmt rekommendera Nämndemansgården. Pianomannen var på ett annat hem - Aleforshemmet kanske det hette. Det är ett drygt jobb att befria en kidnappad hjärna, i synnerhet när livet gungar.
Böcker jag haft stor behållning att läsa är flera av Tommy Hellsten och Craig Nakkens Jaget och missbrukaren. Hoppas du har en fin söndag! Kram / mt

mulletant
sön, 2012-02-19 - 15:57

"genuint möte" som startade i ett ögonblick av skräck att mannen druckit öl. Vi möttes i hallen och jag vet inte varifrån känslan kom... jag fick för mig att han luktade öl. Jag sade det direkt och han kunde inte förstå. Jag frågade inte, för just i de situationerna har han ljugit. Under året har jag blivit trygg i att nykterheten bekräftar sig själv genom att min oro, när den visat sig, inte blivit hotfull. Så även denna gång.
Den här gången ledde min ögonblicksoro till ett långt samtal där han för första gången berättade hur svår kampen mot suget varit många gånger. Allt han avstått ifrån för att inte falla i frestelse. Att han inte talat med mig då han varit frestad att dricka pga den skam och skuld han känner. Att det är viljan till ett fortsatt gemensamt liv som hjälpt honom att avstå. "Det må vara", sa han, "att min hjärna är kapad (kidnappad) men mitt hjärta är större." Han berättade också att det är lättare nu, att frestelsen känns mera sällan. Vi talade också om forumet, hans tillfälliga besök här och mina erfarenhet. Jag känner oändlig respekt över hans resa och är så stolt över min Mulleman. Jag är också tacksam över allt vi haft möjlighet att lära, om samtal och relationer, och att vi haft förmåga att använda kunskapen i vår tjänst. / mt

mulletant
mån, 2012-02-20 - 05:59

att ha samtalet öppet. Livsnödvändigt! Hillary Clinton berättade i en intervju att hon och Bill träffades på... en fest? och började prata och efter det hade samtalet pågått... Då kände vi igen oss:) Trots olika avbrott har samtalet varit en styrka. Det nyktra samtalet ska jag tillägga idag.

Intressant igår var att jag inte hade någon magkänsla utan det var en doft av nåt slag. En (1) enstaka observation. Magkänslan har hittills haft en högre sannolikhetsgrad men också visat sig fel - den är antagligen individuell (fast fenomenet är generellt) och består, skulle jag tro, av ett antal fragment (sinnesförnimmelser) som omedvetet lärts in att tolkas som "onykter". Detsamma som i yrkeslivet benämns fötrogenhetskunskap och som man bär med sig på expertnivån. Tvivelaktig expertkunskap... men lite intressant också. Glädjande att det som hittills verkligen har visat sig självbekräftande är nykterheten:) / mt

mulletant
mån, 2012-02-20 - 06:06

liv i husvagnen och skillnaden när livet är nyktert. Tänker att likheten med hamnlivet är slående. Otroligt så mycket det dricks i småbåtshamnarna. Även om vi aldrig druckit på kräknivån har jag ogillat öl- och vinkulturen i segelbåten som annars inrymmer samma kvalitet som livet i husvagnen. Närhet, avskildhet och ekorrhjulet stannar. Senaste sommar var segelbåten hemma på gården. Ska ta en allvarlig funderar inför sommaren... / mt

Dompa
fre, 2012-02-24 - 11:17

Så tråkigt att höra. Mitt råd förblir detsamma; Skriv av dig om du har tid och ork. Kanske här på forum eller kanske i en fin tom anteckningsbok, där du kan vara helt anonym. En anteckningsbok som en dag kanske växer till ngt annat. Ta hand om dig. Unna dig litet Gott o blandat. /R

mulletant
lör, 2012-02-25 - 11:54

att tillåta mig vara ledsen... Blev lättare till sinnes sedan och tog itu med ett stort jobbprojekt som måste göras. Blev lättare till sinnes, har sovit gott och fortsatt jobba. Ansvar är ett av mina middle names - har säkert flera:)/ mt

mulletant
lör, 2012-02-25 - 15:58

dagen med ett stort projekt där många pusselbitar måste falla på plats samtidigt. Har kommit långt och det är skönt. Mm slutför byggprojekt, katterna sover, ute är det ruskväder. Sämre kan jag ha det. Mycket sämre. / mt

mulletant
sön, 2012-02-26 - 07:52

arbetsprojektet så långt jag kan komma i nuläget - så skönt, en befrielse att vara så långt som jag är nu. Vi har haft en helg i arbetets tecken men även i gemenskap fast vi jobbat var och en för sig.

Så tveksam jag var hösten 2010 att inleda det byggprojekt vi avslutar nu. Tveksam för att jag var i ständiga tankar om att bryta upp och det var mest jag som ville den här ombyggnaden. Nu är det strax klart och byggandet blev en slags parallellprocess i resan mot ett nyktert liv. Ja, när jag tänker på all skit (svalskit faktiskt) som först skulle ut så känns det verkligen precis så. Den avslutande dryckesepoken inföll i den kasta-ut-skit- och börja-bygga-upp-perioden.

Den här tiden förra året var en kamp mot önskan att "få" dricka tillsammans vid "festliga tillfällen" och mitt envetna svar "det är inte festligt för mig längre". Startade min egen tråd 3 mars, då hade jag läst och skrivit i andras trådar ett par månader. Utan forumet hade jag helt säkert fallit till föga och skålat i champagne vid olika tillfällen och druckit vin till maten - än en gång. I tvivel och utan glädje och vi skulle ha varit tillbaka på ruta ett. Alla berättelser på forumet där jag kände igen mig och oss-som-missbruks-medberoende-relation gav mig styrkan att hålla linjen. Jag gjorde också några korta utflykter till vännen-där-jag-kunnat-bo och delade med henne när det var kämpigt och kändes kaotiskt på insidan. Idag är livet så annorlunda även om det inte är lätt och glatt alla dagar. Jag lever i tanken att vi ägnat ett antal år åt att långsamt underminera vår relation och då får det ta tid att bygga om och bygga nytt, det ska ju göras från grunden. Till en del är det verkligen att bygga nytt, livscirkeln är tillbaka där det är mycket vi-två. Barn och barnbarn har mycket aktiviteter och vi är mer perifera än när barnbarnen var små. Vi har längtat efter den här tiden och jag vet att vi båda vill göra det bästa av den. Ännu för ett år sen, i början av nykterheten, sysslade mina tankar mycket med ett eget boende. Att äga tid och rum. Det var mycket det-stora-familjesammanhanget som kändes viktigt att bevara. Nu händer det alltmer sällan att jag fantiserar om en lägenhet, tvärtom känner jag ofta glädjen och tryggheten i att vara vi-två.

Det var dagens kapitel i livsresan. Forumet är fortfarande en plats jag vill ha kvar för dagsnoteringar och reflektioner. Läser gör jag så gott som dagligen - här är jag en del av en annars dold verklighet. Eller snarare indirekt synlig verklighet - för den som "ser" och vill se. En verklighet som angår mig och engagerar mig av flera orsaker.

Söndagshälsningar, varma tankar, lev väl! / mt

Dompa
mån, 2012-02-27 - 06:10

Det var väl allt, ingenting men ändå mycket; Tack mt!!!! /R

mulletant
mån, 2012-02-27 - 18:23

Hur fan orkar anhöriga? frågar du. En bra fråga - och jag har inget svar. Jag orkade ju inte. Orkade och ville inte leva med alkoholen som en del i livet. Alkoholen som långsamt förändrade livet till ett liv jag inte ville ha. Jag har funderat mycket över vad jag har orkat med, vad andra - till synes - orkar med och finner sig i. Jag har reflekterat över hur det var i mitt föräldrahem, hur min uppväxt påverkat mig. Min gräns visade sig nog förhållandesvis tidigt.

I mitt vuxna liv har jag haft det riktigt bra i det stora hela. Det var de senaste åren som det blev för mycket alkhol. De åren gick vi igenom de varianter som beskrivs här med olika regler och begränsningar. De åren tjatade jag, satte upp regler och ville att vi skulle "hjälpas åt"... Inget av det förändrade nånting - förändringen kom med den konkreta erfarenheten, insikten, att jag lämnar. Då hade jag också insett att jag inte kan hjälpa honom och talade om det.

Men... i vårt liv finns så mycket som bär. En lång gemensam historia, många djupt personliga saker som vi delat, en gemensam syn på vad som är viktigt i livet. Det här året tycker jag också att vår tolerans och respekt för varandra vuxit en bit till.

När jag läst på forumet har jag många gånger undrat hur andra orkat och orkar. Det kan vara så, tänker jag, att när man orkat för långt och för mycket har man inga krafter kvar till förändring. Man har låtit sitt liv begränsas så mycket att man inte ser någon väg ut. Det är ganska många som börjat skriva och försvunnit under "mitt" år här - jag undrar vart de tagit vägen... hur livet ser ut idag.

Medberoende är en kraftfull och en osynlig "sjukdom". En folksjukdom när man beräknar hur många som är drabbade, 3-4 omkring varje missbrukare. Precis nu kommer Fråga doktorn på TV med inslag om kvinnor som lever i destruktiva förhållande och har en klump i magen när de ska hem. Så bra att det talas om missbruk och misshandel... Så att kunskapen sprids.

Nu har jag mest flummat... gör andra saker samtidigt. Din fråga inspirerade mig Dompa. Jag önskar dig stort lycka till! / mt

Lelas
mån, 2012-02-27 - 22:21

Mullegulletanten!
Tänk att jag svarade precis i en annan tråd, till Dompa: hur vi orkar? det gör vi ju inte.

Hihi, vi tänker likadant. :-)

Kram!
/H.