av lillekonvalj

lillekonvalj
mån, 2023-09-11 - 11:01

Hej! Jag blev medlem igår för jag känner mig matt över min killes alkoholberoende och detta blir mitt första inlägg som jag ska försöka formulera mig så kortfattat det går. Jag hade velat få lite perspektiv från utomstående, då jag känner mig vilse och som en vidrig människa just nu..

Lite bakgrund: Jag och min kille har varit tillsammans i snart 2 år. Jag är i den åldern där jag vill skaffa barn och jag blir inte yngre. Ända sen vi träffades så har alkohol och droger hos min kille varit inblandat, men det är först nu jag ser att det bara blivit värre och inte bättre som han gärna uttrycker sig. Vi är dryga 30 år och han kan försvinna 3-4 dagar pga fest. Han har inga riktiga vänner, bara pub-vänner. Han är naiv och jag ser hur han utnyttjas genom att låna ut pengar, bjuda men aldrig få det tillbaks. Han har en bra lön men alla pengar läggs på droger och alkohol. Precis ALLT efter räkningar är betalda. Det finns alltid anledningar till att dricka. Är han på dåligt humör - alkohol. En jobbig dag - alkohol. Osv. Han klarar inte av motgångar. Och han är i grunden världens snällaste kille men jag har på sista tid sett hur han har tendenser till att bli elak mot mig i samband med hans intag av alkohol/droger. Han trycker gärna på mina diagnoser och mina ömma punkter, kallar mig manipulativ, narcissistisk och att allt alltid ska handla om mig de få gånger jag vågar säga ifrån att jag mår dåligt och är orolig över hans leverne och vår framtid. Hans frånvaro från jobbet börjar balla ur. Hans lögner blir värre och värre. Hans föräldrar vet ingenting om det här, de tror han är deras lilla duktiga pojke och han har sagt till mig att han aldrig kommer förlåta mig om jag pratar med dom om detta, då det kom på tal i somras när han bara försvann igen och jag var orolig. Jag mår skit, jag sover dåligt pga oro, jag har gått ner massa i vikt, jag känner mig likgiltig och alltid tippar på tå när han är ute och dricker eller är bakis för att inte förvärra situationen och göra honom upprörd och stöta bort honom ännu mer.

Till dilemmat just nu: förra året, vår första sommar tillsammans, dog en av hans pub-vänner i en tragisk olycka. Jag fick inte chansen att stötta honom för han valde bort mig, valde alkoholen och att vara frånvarande större delen av sommaren. Jag accepterade det nånstans, för jag har aldrig varit med om att en närstående gått bort och fastän jag själv inte hanterat mina problem eller motgångar med alkohol så tänkte jag någonstans att det kanske var ”normalt” just för att han är man också. Jag mådde iallafall inte bra av det och jag blev satt på plats när jag försökte uttrycka min oro och vi bråkade tyvärr mycket om det här och jag kände mig dum som inte kunde förstå och acceptera att han bara gick upp i rök under flera veckor, som jag borde haft förståelse för enligt honom. Och nu är vi här igen.. i helgen fick min kille veta att en annan av hans festkompisar har fått en obotlig bukspottscancer och kommer dö inom några veckor och min kille har redan supit sen i torsdags pga detta. Han tog t.o.m. ledigt den här veckan för att kunna festa med sin döende vän. Och han har inte ens dött än, så jag vet inte hur länge han kommer sörja på sitt osunda sätt den här gången och det känns som ännu en repris från förra sommaren. Och jag orkar inte mer. Jag håller själv på att gå under av stress och har kommit till insikt med att jag redan är deprimerad i min killes närvaro. Jag hann bara ifrågasätta honom igår under ett telefonsamtal som varade i 1 min innan han skrek FUCK YOU och klickade mig. Och idag fick jag ett sms som guilty trippar mig där han ifrågasätter hur jag tycker jag hanterade gårdagen och hans sorg och hur jag kan ha mage att säga att jag har ångest och mår dåligt när det är han som mår dåligt över sin vän osv. Jag har länge planerat att göra slut och har försökt några gånger innan, men det är aldrig rätt tidpunkt för att göra slut för alltid är det något med honom. Och jag bryr mig om honom så mycket. Men jag orkar inte mer nu. Vad hade ni gjort, ska jag vänta med att lämna och acceptera hans tillvägagångssätt tills han sörjt klart eller ska jag skita i det och bara göra det nu? Jag känner mig som en hemsk människa om jag gör slut nu, men samtidigt behöver han ju inte mig. Han har ju sin alkohol som han väljer alla dagar i veckan före mitt stöd.. 😞 jag är också orolig för att han kommer hamna ännu längre ner om jag gör slut med honom och funderar på att ringa hans mamma, inte för att sätta dit honom utan för att jag älskar honom och är rädd om honom. Om det händer honom något så vill jag att de ska veta, och kanske har han större respekt för dom än vad han har för mig. Vad hade ni gjort?? Blir galen på det här 😢

Förlåt för att inlägget blev så långt, men kände mig tvungen till att vara så tydlig som möjligt för att ge en inblick till vart skon klämmer just nu.

Snödroppen
mån, 2023-09-11 - 16:19

@lillekonvalj
Förlåt men det låter ju som att han utnyttjar dig, utövar psykiskt våld och vet du att det han säger är sant?
Oavsett så tycker jag verkligen att han låter som en förbannat dålig pojkvän som kräver förståelse för att kunna betee sig illa.
Jag kommer inte skriva vad jag tycker du ska göra för det veta jag efter att ha varit i samma situation som du att man rar det beslutet när man själv vill.

Jag hör att du älskar honom och är rädd om honom men han verkar inte kunna erbjuda dig samma sak.

Samsung50
mån, 2023-09-11 - 19:18

Jag blir så ledsen för din skull när jag läser detta. Jag skulle säga att man har rätt att lämna en relation när som helst, du mår uppenbarligen inte bra i denna relation. Som du beskriver det så har han stora problem med alkohol och droger. Han är nog medveten om det men är inte redo att ta tag i det, i alla fall inte nu.
Det går tyvärr inte att lita på en person som är beroende då alkoholen alltid går före. Om du lämnar tycker jag absolut du kan informera hans föräldrar för omtanke om honom. Han vill väl inte att de ska veta så han får vara ifred med sin alkohol, men dig vet han väl att du finns kvar trots att han försvinner iväg ibland flera dagar och inte hör av sig.
Ta hand om dig och skriv gärna mer och läs och andra trådar på forumet

lillekonvalj
mån, 2023-09-11 - 21:17

@Snödroppen jag vet att jag måste lämna, och jag har kommit till såpass mycket insikt med att han inte kommer förändras och att jag inte vill vara med honom längre trots att jag älskar honom. Men känner mig så dum om jag lämnar honom nu. Hans sätt att manipulera mig har satt sina spår och jag är medveten om det samtidigt som hjärnspökena är där. Jag har också väldigt svårt för att uttrycka mina behov vilket han vet om och som jag själv går i terapi för, men det är som att han använder det emot mig och därför så börjar jag tvivla på mig själv om jag är den enda som har svårt att mentalisera eller har orimliga krav, och att nyheten om hans vän skulle komma precis just nu förenklade inte det hela, fan bara.

lillekonvalj
mån, 2023-09-11 - 21:25

@Samsung50 jag blir också rätt ledsen över hur jag kan tillåta mig själv att bli behandlad på det här sättet. I början av vårt förhållande så tyckte han inte alls att han hade problem när detta kom på tal, men senaste halvåret har han efter att ha försvunnit oftare och oftare ändå erkänt att han har problem och att han inte vill leva såhär, men han gör inget aktivt åt det. Och jag har gått på det varje gång naiv och hoppfull som man är.. men när han är inne i sina perioder så förnekar han att han skulle ha problem, trots att han kan ha suttit 2 veckor tidigare och velat ha förlåtelse och lovat massor. Så jag vet inte längre vad han menar eller om han bara säger det som jag vill höra. Det har också gjort mig mindfuckad. Jag kom på mig själv idag men att jag satt och bad om ursäkt över mina känslor under helgen trots att jag inte ens hann yttrat mig under vårt korta samtal, allt för att inte förvärra hans syn på mig. Känner mig så säker med att jag vill börja om utan honom och få tillbaks mitt driv och livsgnista, men som jag skrev i kommentaren ovan så blev det inte lättare att göra slag i saken efter det vi fick veta om hans vän. Jag är för feg av någon anledning. Vad säger man ens när man vill göra slut med en person som inte är i sina sinnesfulla bruk? Tack för att ni svarade. Känns så skönt att läsa/prata med andra som vet hur det verkligen är.

Samsung50
mån, 2023-09-11 - 22:05

@lillekonvalj för min del när jag gjorde slut så sa jag det bara. Han försökte inte ens att få mig tillbaka utan han förstod att jag fått nog. Bor ni ihop? Annars om ni inte bor ihop och han bara försöker manipulera dig så är det kanske lättare att ta det på telefon och avsluta samtalet om det spårar ut och sen blocka om han ringer och messar massor. Ta det en tid på dygnet när han är nykter. Att prata med någon som är onykter är bara bortkastad tid och då är det lätt för personen att lova bor och bättring. Jag skulle inte lita på det någon säger som onykter.
Även om han påverkar dig mycket verkar du fortfarande veta vad som är rätt och fel och att hur du blir behandlad inte är ok. Det finns så många bra och snälla killar därute som är villiga att få och ge tillbaka kärlek. Synd om dem som hamnat i missbruk men vi kan tyvärr inte hjälpa dem och om de själva inte är beredda på att ta hjälp eller att göra det stora jobb som behövs för att bli nykter verkar det närmast vara en björntjänst att finnas kvar och underlätta missbruket att fortsätta.
Att jag och min man separerar verkar ha fått honom att fundera på sitt drickande och kanske kan det vara en ögonöppnare att bli lämnad.

Snödroppen
mån, 2023-09-11 - 23:13

@lillekonvalj
Jag känner med dig. Jag har varit där själv i större delen av mitt liv.
Jättesvårt när det är manipulativt, han vägrar ta sitt ansvar och går över dina gränser. Det är han som gör inte du, lägg inte skuld på dig kära du. Du har gjort vad du kan.
Du har så rätt ibland kan det vara en ögonöppnare när man lämnat, det kan gå båda vägar.
Jag hoppas du fortsätter skriva, vi är många här och vi stöttar varandra.
Var rädd om dig.

lillekonvalj
tis, 2023-09-12 - 09:46

@Samsung50
Just nu kör han silence treatmeant mot mig, igen, och jag vet inte vart han är. Och idag vakna jag med en sån härlig känsla av någon slags insikt. Jag får aldrig må dåligt, och framförallt inte om han mår dåligt. Då är jag egoistisk och vill vara i centrum som han uttrycker det och jag har försökt förklara att man kan vara två i en relation som mår dåligt och behövs för varandra, att det inte är någon tävling. Och nu slog det mig att inga andra utav mina relationer funkar så som jag och han. Om jag är sorgsen vill jag fortfarande lyssna om mina vänner/familjemedlemmar mår skit och samma gäller om det är tvärtom. Man ger och tar oftast i relationer, men jag bara ger i min situation. Kan inte förklara känslan men det blev som en aha-känsla att jag kom på det här och det känns så skönt 😂 vi är inte sambos på papper men han har nyckel hit och alla sina kläder. Så nångång måste vi ju tyvärr ses. Men jag väntar ut honom nu och har börjat njuta av dagarna han inte är här eller hör av sig istället för att vara hemma och må dåligt. Det säger också en del. Är det första gången du och din man separerar? Hur går det för dig, verkar han fått någon insikt eller är det bara löst prat? Och hur mår du? 🌷

lillekonvalj
tis, 2023-09-12 - 09:56

@Snödroppen
Tack för att du svara med så fina ord och uppmuntran också! Fastän jag vet att det här forumet är för sånna som oss så var jag lite rädd för att bli dömd, för det är så jag känner när man ventilerar om en bråkdel till vänner eller familj, de som aldrig varit i en liknande situation förstår nog inte att det är svårare än vad det är ibland. Men jag har kommit en bra bit på vägen och mycket genom att ha läst lite i forumet. Tror jag såg ett inlägg eller kommentar i något inlägg du hade skrivit, är det du som stannade nästan 30 år? Isåfall ska du ha rejäl klapp på axeln som orkade så länge! 🌸 har du reflekterat över vad det var som fick dig att stanna så länge? (Ledsen om jag missuppfattat ifall det var någon annan som kommentera/skrev det, och du behöver inte svara, jag är bara genuint nyfiken för att jag försöker förstå mig på mig själv och mina ageranden just nu ☺️)

Tulpanflinga
tis, 2023-09-12 - 12:37

@lillekonvalj
Hej du. Jag vill bara skicka en varm tanke till dig. Du vet ju vad du måste göra - tyvärr. Du kan inte rädda honom, men du kan rädda dig själv. Du går igenom något otroligt svårt, men du är inte ensam. Livet kommer att bli bättre för dig, det lovar jag. Jag vill varmt rekommendera boken 'Släpp kontrollen - vinn friheten!' av Carina Bång. Jag tror att alla bibliotek har den inne - och den har helt revolutionerat hur jag ser på missbruk, anhöriga och nästan livet i allmänhet. Den kan hjälpa dig, det är jag säker på.
Vi här på forumet tänker på dig. Håll oss uppdaterade, okej?

Snödroppen
tis, 2023-09-12 - 14:08

@lillekonvalj
Ja, man är hård nog mot sig själv.
Det lång tid innan jag förstod att jag skulle göra tvärtom. Vara jätte jättesnäl mot mig själv, övar fortfarande.
Stanna upp tillåt dig att njuta av ngt, var mest förstående mot dig själv först..osv
Det är medicinen för mig att tänka/känna så då blir det så tydligt att jag inte accepterar nån annan behandla mig illa som jag gjort innan.
Det var inte jag som stannade i samma relation i 30 år. Men ett mönster av destruktiva relationer får jag nog erkänna att jag levt I, inte längre 😊🌸
Det är jag tacksam över. Även om man inte gör något åt det så håller kroppen räkningen, till slut säger den stopp.
Så om jag får ge dig ett råd så var snäll mot dig först, dela dina tankar med människor som förstår dig inte dömer dig och ta din plats. Kram

Prinsessan1
tis, 2023-09-12 - 18:41

@lillekonvalj - Usch, vilken oerhört tuff situation du beskriver. Det svider i hjärtat när man läser din text.. Du är värd så mycket bättre! Det är ett tufft beslut att lämna, och något du bara kan besluta om själv. Men sätt alltid dig först. Tänk på dig själv och skriva av dig, ofta och mycket. Vi är många som lyssnar och stöttar dig.

Snödroppen
tis, 2023-09-12 - 19:14

@lillekonvalj
Du frågade mig vad som fick mig att stanna, bra fråga...
Hoppet om kärleken, den framtidsbild han hela tiden matade mig om hur kära vi var och hur fantastisk vår framtid kunde bli, en framtid som aldrig kom.
Han ljög, terroriserarade mig, utnyttjade mig och var så manipulativ att han målade upp sig som ett offer och spelade på det mycket.
Tills en dag så såg jag allt så tydligt och tappade alla känslor. Lämnade allt och blev traumatiserad.
Kanske min inlärda trasiga bild av vad kärlek var. Man behöver hjälp och man behöver nå sin botten tror jag.

Samsung50
ons, 2023-09-13 - 18:23

@lillekonvalj jag började läsa och skriva på forumet i början av året. Då förstod jag inte att han var beroende och att jag var medberoende. Det var en riktigt ögonöppnare att hitta forumet och ganska snabbt så tog jag beslut om separationen. Så mycket som pågått under lång tid som jag lagt på mig själv att jag varit på dåligt humör, varit för krävande osv. Han har skylt mycket på mig men jag insåg då att hans beteende var kopplat till beroendet, han kom inte hem efter jobbet och svarade inte när jag ringde osv. Väldigt opålitlig och trött, orkade inte göra något på helger satt bara i soffan och tittar på telefonen.
När vi separerade så började han dricka mer vilket är oroväckande men också ett enkelt sätt för honom att hantera att han tycker separationen är jobbig. Själv så slutade jag dricka helt, börjat träna, gått ner mycket i vikt och mår och känner mig mycket bättre. Så när beslutet var taget och de praktiska sakerna kring separationen började lösas så började jag må mycket bättre. Så fort han är i närheten känner jag mig stressad och när jag är själv med barnen så mår jag bättre. Såklart känns tankar om framtiden lite läskigt, kommer jag vara singel för evigt och bli ensam osv men vet att jag hellre är själv än ensam i en relation för det är verkligen det jobbigaste jag gått igenom.
Hur mår du nu? Har han hört av sig?