Som rubriken lyder- jag har fastnat i festen. Sedan 3 år tillbaka druckit mig berusad varje helg (bortsett från under covid-tiden). På sista tid känt att det enda jag ser fram emot är att få dricka mig berusad. Insåg nyligen att detta är ett problem då jag går runt på veckodagarna och är riktigt deprimerad och det enda jag kan tänka på är att få dricka mig full. Den enda gången jag verkligen är glad är då jag sitter med en öl i handen. Andra saker spelar ingen roll längre- har prioriterat bort viktiga grejer så som familj. Har nu bestämt mig för att sluta dricka och tanken på att inte få dricka har gjort att jag blivit ännu mer deprimerad. Börjat med antidepressiva igen. Vet inte vad jag vill komma fram till… måste jag vara helt nykter eller kan jag festa ibland? Det har blivit en så stor del av min identitet. Någon som känner igen sig? Vad gör man istället för att festa bort hela helgerna? Känner att tristessen kommer att knäcka mig totalt. Dricker aldrig på vardagar utan enbart på fest- dvs stora mängder en gång i veckan- men det är inte hållbart längre. Festen har bara varit en flykt från mitt eget dåliga mående. Minnesluckor har blivit en självklarhet. Har jag alkoholproblem?

Hej,
Visst är det många som kan känna igen sig i det du skriver. Att alkoholen mer och mer känns som det enda roliga är en del av beroendet. Den känslan försvinner när man blir av med beroendet. Första nyktra tiden kan kännas extra deppig, antagligen för att man undermedvetet försöker hitta ursäkter för att börja dricka igen. Men det blir bättre, och man lär sig njuta av livet utan alkohol. Och mår mycket bättre både fysiskt och psykiskt på kuppen. Testa att börja med tre nyktra månader. Läs och skriv mycket här, läs fakta om beroende. Sen väljer du efter tre månader hur du går vidare.