av m0lly

m0lly
tis, 2023-09-19 - 09:43

Hej!

Min förälder har sedan långt tillbaka varit väldigt glad i alkohol. När jag var yngre kunde denne bli aggressiv och väldigt berusad, för att dagen efter inte komma ihåg något alls. När jag flyttade hemifrån blev det bättre, för att jag slapp se allt, även fast jag visste att problemet kvarstod. Nu är jag vuxen och bott själv länge men har väldigt nära kontakt med min förälder. Sista åren tycker jag bara att det blivit värre. Det dricks alkohol varje dag och ibland när jag ringer en onsdagseftermiddag så hör jag hur berusad föräldern är. Påväg hem från en festival i somras så kunde min förälder varken gå eller stå upp, knappt föra samtal och var så berusad att jag inte visste vad jag skulle göra. Min förälder for utomlands och jag fick veta att dennes sambo låg medvetslös utanför en bar och försökte få tag på min förälder men denne svarade inte i telefon och läste bara mina meddelanden. Min förälder har nu kommit hem igen men jag har inte fått någon förklaring på vad som hänt. Jag känner att det var droppen och nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag är orolig men framförallt så är jag trött och ledsen.
Hur går man tillväga med en förälder som både lever i förnekelse men uppenbarligen behöver hjälp?
Jag är rädd att min förälder kommer att dricka sig till sitt sista andetag.
Kramar

Kristoffer
fre, 2023-09-22 - 09:38

@m0lly Välkommen hit till Alkoholhjälpen! Du har en lång historia av att på olika sätt drabbas av din förälders drickande. Du har fått utstå mycket du inte ska behöva utstå, det är verkligen inte konstigt att du är trött och ledsen. Du är nu i ett läge där du nått en gräns men inte vet hur du ska gå vidare. Så himla klokt och bra av dig att skriva här!

Det finns lite olika spår att fundera på när det gäller hur en kan gå tillväga i din situation. Eftersom det generellt är svårt att få nån som inte vill ha hjälp att ta hjälp så kanske ett första steg är att fundera på hur du ska få tillbaka energi, oavsett vad din förälder gör. Har du något annat stöd eller någon att prata med om situationen? När mår du bra, kan du göra mer av det? Du skriver att det blev bättre när du flyttade hemifrån och slapp se allt, finns det andra saker du kan göra för att skydda dig från din förälders drickande? Skriv gärna mer och berätta vad du tänker.

Lora
lör, 2023-09-23 - 23:00

Har man rätt att sätta sig själv i första rum och sätta gränser utifrån eget mående när närstående håller på att tappa det fullständigt?
Det tror jag många människor har svårt att svara på. Vad tillhör ditt ansvar och vad tillhör dina föräldrars?

Går det att forcera fram en förändring om personen i fråga vägrar inse vart allt är på väg att barka?

En sak har jag börjat lära mig. Det är många där ute som mår dåligt och har problem att hantera sig själva. Eller för att vara rättvis. Så har vi alla problem med det emellanåt. Tror det är viktigt att inse att man är del i ett sammanhang och att lära sig våga vända spegeln. Se vad som tillhör mig och vad som tillhör andra. Annars är det svårt att få tillstånd hållbara förändringar.

Tycker du att du är ansvarig för dina föräldrar? I så fall hur långtgående ansvar har du? Anser du att ditt eget mående är viktigare? I så fall vad krävs från dig för att komma tillrätta med den frustration du känner om de nu inte vill förändra sin livssituation?

I min värld är det viktigt att inse vad som tillhör en själv och vad som tillhör andra. Du är inte ansvarig för att dina föräldrar dricker. Du har ex rätt att vägra prata med dem när de är onyktra. Bara vända på klacken och gå i så fall som ett exempel.

Alkohol tänjer på gränser. De suddas ut. Man blir frimodig och bedövad. Skam & skuld träder in då alkohol går ut. För att kunna komma igenom hos en missbrukare tror jag att man bör balansera gränsdragning mot de oerhört jobbiga känslorna skuld och skam för att nå igenom. Ett sätt att komma igenom är nog att avlasta skuld & skam via att säga vi gör detta tillsammans. Jag vill att ni ska må bra och att vi gemensamt hittar sätt att ta bort alkoholen från vår relation. Jag vill ha mer av er och inget av alkoholen.

Tyvärr ser man ganska ofta att ilska blir de medberoende reaktion. Den beroende duckar och jobbar inombords med skuld och skam. Dock i det dolda då kommunikation ofta havererat. Förtroende från båda sidor är kantstötta och massa försvarsmekanismer tar vid.
Våga prata! Jobba med gränser och öppen respektfull kommunikation. Hantera egen ilska parallellt så du ger dig själv den omsorg du behöver.